mitt psyke just nu

börjar känna av nerverna nu
måndag börjar jag jobba igen efter semestern.
måste berätta att jag är gravid för chefen.
går inte att förklara känslan av det hela.
jag är endast provanställd igen.
vilket jag hatar.
blev det eftersom jag tidigare jobbade på TM (telemarketing) på dotterbolaget
och jobbar nu mer på huvudbolaget i koncernen.
fattar eg inte själv varför jag skulle bli provanställd igen
har jobbar sedan november 2006 inom koncernen.
men men, så är läget
började jobba med detta nu iaf i maj i år.
så blir fast anställd sista oktober.

att dölja att jag är gravid skulle aldrig gå av många anledningar
både kroppsligt, plus att det funkar inte så
jag funkar inte så
jag vill kunna vara ärlig emot min chef, min förra chef, mina arbetskamrater.
jag är en ärlig person. det vet ni

skulle nog inte kunna dölja det längre, även fast jag ville.

nu till det jobbiga frågorna.
*  Hur berättar jag för chefen?
*  Vad säger jag?
*  Hur kommer han reagera?
*  Kommer jag ha mitt jobb kvar efter detta?

Finns många fler frågor.
men de ovan är de som gnager mig mest.
mest den sista.

stor del av min egentliga framtiden står på den frågan.
ekonomiskt
känslomässigt
självförtroende

jag vet att jag gjort ett bra jobb ifrån mig.
jag har kommit långt över min budget nästan varje månad.
den månad jag inte gjorde det, var jag inte långt efter.
jag har jobbat på min semester nu
vet att de på jobbet trivs med mig
vet att kunderna är nöjda med mig

men hur är jag säker?
är ensam kvinna på jobbet.

vet att det är olagligt att sparka någon pga graviditet.
men det är aldrig det som kommer stå på några papper.
vill man hitta en anledning att få bort någon anställd. så hittar man alltid en.

min chef är småbarnsförälder.
det gör mig lite mindre nervös, men änså inte.

det jobbiga iom hela grejen att berätta är också at chefen är inte placerad på samma kontor som jag
inte ens i samma stad
han är i sthlm 1-2 dagar i veckan.
man vet aldrig iförväg, kanske högst en dag el två.

har en känsla av att han inte ens kommer vara i sthlm nästa vecka.
hur fan ska jag få detta att funka?

känslan av att inte veta ifall jag har ett jobb kvar
en trygghet genom det
den äter upp mig
kan inte njuta av att vara gravid
har haft enormt svårt att njuta av semestern.
men ville ha mer tid på mig, innan jag berättade.
ta mig förbi 12 veckors spärren

Vad tror ni…?
Behöver råd?
Tips?
Uppmuntrande ord`?

Vet att jag inte är speciellt tillgänglig via mobilen just nu¨
egentligen mest via sms.
för har för mycket i huvudet för att orka.

ville bara ge er en liten inblick i mitt psyke just nu, senaste tiden och närmaste tiden.

One comment

  1. suzzie

    jag säger som jag sa när vi träffades sist..

    du ska bara säga det rakt ut till honom att du är med barn så att han vet det..finns inte så mycket mer att tillägga liksom! sen kan inte du göra mer..då är det helt upp till honom och det är ingen idé att grubbla på det nu för man kan inte veta hur kan kommer reagera på det..

    det kommer nog gå jätte bra ska du se gummsan! jag vet att det är svårt, men försök att inte oroa dig allt för mycket!!

    tänk på månad istället =) then we know!! =D

    puss hjärtat!

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>