Var ute en sväng igår och träffade Malin och Tess. Ett försök att tänka på annat.
Ett tappert men konstigt försök.
Tjejerna var hur gulliga och underbara som helst, men jag var långt ifrån ett roligt sällskap.
Att småprata verkar vara så långt ifrån mig som det vara finns.
:( jävligt jobbigt.

Har även innan detta varit lite blockad på detta, men inte som nu.
:( sorry tjejer.

Vart iaf bara en drink med dem för att sedan bege mig hemåt igen.
Hann med sista bussen, vilket var underbart det.

Tess sa en grej iaf. Och ju mer jag tänker på det så känns det troligt.
Hon sa att jag verkade arg på det hela med pappa.
Och det kan stämma. Sen om jag egentligen är/var arg på honom el om det är mest på mig själv, är nog mer frågan.
Men tror det handlar mer om att jag är arg på mig själv. Varför kunde jag inte vara lyfta luren.
FAN!

Måste komma förbi min ilska emot främst mig själv för att ens kunna sörja.
Men hur fan gör jag det?
Ska jag ge det tid el vad gör jag?