Nu till det som styrt mitt liv senaste dagarna. Verkligen styrt mig på ett otrevligt sätt. Det började i torsdagskväll när barnen hade somnat hemma hos svärisarna. Tandvärk. Ingen kraftig sånn, men tandvärk var det. Kände från vart med. Vaknade med samma smärta och tog en alvedon innan resan till jobbet och vidare. Väl i Norge vart det bara värre och värre. Inga tabletter bet på smärtan. :( Inte heller under bröllopet. Grät tillslut av smärtan. Då bestämde H åt mig att det var dax att lämna festen och bege oss till tandakuten. Sagt och gjort och väl där så visade det sig vara en kraftig tandinfektion, el egentligen under en till flera tänder och dess rötter. Men främst runt en gammal (och trasig) visdomstand. Tandläkaren där frågade om de skulle dra ut den, men det var inte på frågan. Jag ville tillbaka till bröllopet. Men så vart det ändå inte, hämtade medicinen och då var smärtan olidlig. Så vart att åka hem. Inte för att det gjorde saken bättre, men ändå. Glad att jag denna natt inte hade barnen hemma. De ska inte få se sin mamma så?! Sen igår förmiddag tog vi (jag och H) in till stan och till tandläkaren för att dra ut tanden. Sagt och gjort var det självklart inte så enkelt som man kanske hoppats. Måste tillbaka på återbesök för att ta bort sista biten av ena roten. Ser inte fram emot det. :( Har ont som fan hela tiden. Inte precis såhär jag tänkt mig varken helgen eller min första dag på jobbet på 3 år. Jaja det är vad det är och första dagen är över. Hamnde i köer (självklart) påväg dig och vart en halvknas morgon. Chefen låg hemma sjuk och min dator var försenad, så vart inte att riktigt jobba som jag trodde. Hoppas på en annorlunda dag imorgon.