Med tårar

Efter en fantastisk långhelg på landet med maken, svärisarna, svågern och barnen så var det otroligt tufft att idag åka hem.
Mycket värre än förra veckan. Men då åkte jag inte hem själv, hade ju Tessan med mig som sällskap.
 
Idag ville jag inte annat än att bara vända tillbaka.
Stanna på landet eller ta med mig barnen hem.
Fick inte ihop det bara.
Menar jag måste ju jobba och ja barnen är lediga.
H och de andra jobbar ju för fullt med utbyggnaden av storstugan på landet.
 
Gick så långt att jag stannade bilen och var helt redo att vänta tillbaka.
 
Usch verkligen. Trodde det skulle vara lättare.
Inte det att barnen och H inte har det bra. Det har de absolut.
De har det kanon. Minst sagt. De har det underbart.
Men saknar dem så otroligt.
Inte van vid tystnaden och ja ensamheten.
 
Att ha morgonen för mig själv tex. Att bara rå om MIG.
Det tror jag aldrig hänt innan nu.
 
Snart träffar jag dem igen. Så jag längtar.
Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *