Han börjar på fritids och jag är inte där

Denna vecka är annorlunda, men annorlunda på ett för mig otroligt jobbigt, spännande och konstigt sett.

För många är det inget konstigt, men för mig är det.

Jag jobbar denna vecka. Som vilken vecka som helst. Men det gör inte min familj.

Denna vecka är speciell, en början på något nytt. Som ska bli en vardag.

  
Denniz har sin första inskolningsdag på fritids. Den första av två.

Och dessa dagar, precis som första dagen i förskoleklass tar maken (H), inte jag.

Jag som är van att vara med på alla barnens första saker.

Denna inskolning, denna vecka ville H ta, och vem är jag att neka?

Självklart får han göra det. Men det gör det inte lättare för mig.

Att släppa kontrollen och låta dem göra detta, själva.

Idag på jobbet kommer jag inte veta vad de gör, hur allt går till eller ja något alls.

Så känns det ärligt. Det är jobbigt.

Ja de kommer ha det hur bra som helst och allt kommer gå precis som det ska. Han kommer vara där med världens bästa pappa.

Han kommer skolas in.

Svårt att inte vara där och se det bara.

Själviskt men ärligt att säga det.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *