Akut med helikopter från båten 

I tron om att få en lugn och mysig kryssning med barnen och svärmor i måndags så förbyttes hela alltet efter bara någon timme allt till kaos.

Efter en middag i buffén fick vi via maken veta att något var fel via prover som var inlämnade tidigare samma dag.

Men mer än så visste ingen av oss. Utan jakten på att få tag i dessa provsvar var svårare än vi någonsin trott sådär sent på kvällen.

Väl med dem i handen, tårarna rinnandes längs kinderna så kontakters sjuksköterskan ombord på Galaxy för hjälp vidare. Och att det var akut.

Läkaren/sköterskan innan per telefon meddelade att vi helst skulle till en akutmottagning. Och vi var ombord på ett kryssningsfartyg mot Åbo.

Sjuksköterskan ombord tog beslutet efter flera samtal med flera läkare att vi måste av båten. Och det akut. Ambulanshelikopter tillkallades och medans vi inväntade den så vart det att packa ihop mig och Amanda och upp på kommandobryggan tillsammans med sjuksköterskan, kapten och självklart svärmor och Denniz.


Helt absurd situation med tanke på att Amanda mådde ganska bra. Men var mest trött med tanke på den otroligt sena timmen. Klockan var ändå efter 22.30.


Och en helikopter tog oss inom 30 minuter till Sachsska barnakuten på Södersjukhuset.

Där väntade flera prover och otroligt bra hjälp.

Väl vid kl 4 på morgonen fick vi komma upp på ett rum som just nu nästan kan kallas vårt ”hem”.

Diagnos och allt kring denna nya diagnos/sjukdom kommer. Måste känna mig redo och få ihop orden.

 

8 comments
  1. Tårögd, fy… Stor KRAM massor med kärlek och värme!

    1. Tack Sandra.

      <3

  2. O krya på sig!
    Fler som är på sjukan med sjukt barn:/ så trött på’t! Hoppas allt går bra för er!!

    Kram

    1. Tack 🙂

  3. Hoppas allt gått bra ❤
    Tänker på er!
    Varm kram Maya

    1. Tack Maya.
      Det går okej, sakta men säkert blir även detta en ny vardag.

  4. Tänk, när jag läste ditt första inlägg om att ni var sjukhuset så knöt det sig i magen. Jag kopplade direkt, undermedvetet vad det handlade om. Jag har varit där. På båda sidorna. Med en bror i sjukhusbädden (som var 11år då, 29 år) idag. Och på andra sidan som sjuksköterskan som tar emot på barnakuten och på avdelningen.
    Jag kan inget göra, annat än att säga att jag vet vad du och familjen går igenom. Ta det lugnt, låt det ta tid, landa och blogga om det i framtiden.
    Styrkekramar i massor. Men kom ihåg att för att vara stark måste man låta hela känslospannet få utrymme.
    Ta hand om dig och familjen. Det blir annorlunda, men annorlunda behöver inte vara dåligt ❤

    1. Tack Anna.
      Det är en ny annorlunda vardag. Tröttsamt ärligt men det går.
      Måste mest låta allt sjunka in och verkligen känna efter typ nu bara.
      Komma ifatt med allt.
      Men sommaren, glada barn och solen hjälper till.
      Hoppas du har en underbar sommar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *