Spruträdsla

I och med Amandas celiaki så måste hon varje år ta större blodprover för att dels för att kolla hennes glutenvärden, men också för att hitta nya sjukdomar i tid.

Dessa prover har tagits med emla-plåster men ändå under en kamp på Karolinska Sjukhuset i Huddinge där de har ett speciellt rum bara för barn som har det svårt med just prover. Ett underbart ställe, som har underlättat mycket.

Så ni kan ändå tänka er hur första tiden på sjukhuset var. Först hade hon dropp. Konstanta blodprover som skulle tas varje timme, för att sedan minska till varannan timme. Dygnet runt.




När väl droppen med insulin med mera togs bort så gav det i alla fall lite frihet tillbaka. Hon kunde äta, dricka och leka utan slangar och annat att tänka på hela tiden.


Men hon insåg lite väl snabbt att hon vid varje måltid behövde ta en spruta. Vilket skedde under skrik, sparkar och bråk.

Så hon slutade äta. Hon vägrade. Eftersom hon förstod att mat innebar insulin-sprutor.

Däremot så släppte hela den grejen så mycket snabbare än någon av sig någonsin kunnat vänta sig. Mitt en insulinspruta så slutade hon skrika och började skratta istället. Och vips så släppte det. Helt underbart för oss alla.

Nu fungerar sprutorna okej. Det långtidsverkande insulinet är fortfarande en kamp, men blodproverna som tas MASSOR med gånger varje dag går det riktigt bra. Hon hjälper till och är delaktig. Insulinet hon tar till varje måltid går okej. Det går. Blir bättre varje dag.

Hon imponerar varje dag. Så otroligt duktig.

2 comments
  1. Hej, Dukktiga Amnada heja dig du är bäst stor kram till er

    1. Tack vännen <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *