En sjuk dröm. Ärligt talat

Svårt att förklara men senare 2 veckorna känns mer eller mindre som en sjuk dröm, som jag ärligt vill vakna upp ur och gå till jobbet imorgon.

Ärligt faktiskt. 

Varför händer allt oss. Min lilla prinsessa. Varför ska allt hända henne.

Känns minst sagt konstigt att ställa klockan ex antal gånger per natt för att kolla hennes blodsocker. Menar sömnlösa nätter ska ju ligga bakom oss, men nu ska de istället bli en vardag. Något permanent.

Att beräkna och planera motion, kost, ja egentligen det mesta.

Självklart allt för att hon ska må bra. Leva sitt liv precis som hon vill. Att få vara som alla andra utan att kunna vara det egentligen.

Konstigt vore om man inte skulle känns en viss sorg och bitterhet över denna otroligt stora förändring i hennes och vårat liv.

Även fast hon tar det bra nu, nu när vi är lediga tillsammans. Så kommer det vända. Protester kommer komma. Och inte bara en gång.

Ja lite bittert ärligt.

Inte den sommar vi tänkt oss.

Inte den framtiden heller.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *