Åter vab och dubbla läkarbesök

Vi fick i alla fall en vecka utan vab. Ja man får vara tacksam för det lilla, eller vad säger man?

Amanda har denna gång varit lite småhes några dagar, men inget som påverkat henne något speciellt. Men när hon plötsligt tappade rösten helt, fick feber och inte var alls sig själv, så vart det faktiskt inte bara vab. Utan ett besök hos vår distriktsläkare vart faktiskt inbokat. Ja kombinationen av feber, hesheten och ett blodsocker som var högt utan att kunna fås ned avgjorde det. Plus oerfarenheten av sjukdomar sedan diagnosen i somras.


Vår läkare tyckte faktiskt det var bra att hon kollades upp, med tanke på allt, även fast det visade sig vara ett virus som satt sig på stämbanden. Ja det är som de säger i reklamen. Vila, vätska och kärlek är botemedlet.

Läkarbesöket berodde även på att Amanda hade ett sedan länge tillbaka bokat besök hos diabetesläkaren, och ville kika så det inte var något smittsamt som halsfluss eller så innan.

Men det var det som tur var inte, och vår läkare här ute tyckte absolut att vi skulle ta oss emot SöS. Han vet hur viktiga besök som de hos diabetes-teamet är.

Sagt och gjort så vart det en lunch på väg (erkänner det var på donken) och vidare emot köerna på Södermalm och intensivt parkeringsletande.


Lite smått nervöst inför besök som dessa, då det tas prover på HbA1c (långtidssocker) och vet att hennes blodsockerkurvor varit en cirkus senaste tiden. Eller nja alltid sedan diagnos. Var helt förberedd på ett högt provsvar, men förstå chocken när det istället var lågt.

Ja lägre än rekommenderat. Fick det förklarat att det kan vara så i början. Men konstigt och självklart blir man fundersam.

Menar ingen aning hur vi (föräldrar) påverkar det. Känns som vi gjort något fel.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *