Att stirra som en hök

Sedan i höstas har jag fått sitta med under Amandas danslektioner. Då hon fick en rejäl dipp med lågt blodsocker som skrämde oss både rätt mycket.


Sedan dess har vi även haft en del mindre dippar som fått oss båda att inse att detta är nog så vi ska göra.

För att kunna se henne. Se reaktioner och hinna stoppa INNAN det blir en dipp.

Så en timme i veckan sitter jag på en hård trästol och nästan stirrar på främst Amanda. Låter helt sjukt. Men är det vad som krävs för att hon ska kunna dansa och samtidigt må bra. Så ja, självklart!

Livet med en aktiv 6 åring och diabetes typ 1

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *