En vecka senare 

Tiden rinner iväg. Klyscha men ack så sant.

Ekorrhjulet vi alla lever i.

Vi andra klarade oss från vad det nu var Amanda fick förra veckan. Tacksamt minst sagt.

Däremot har vi haft ett värre okontrollerat bs än vanligt. Sjuka toppar när man minst anar det och en heldel djupa dippar. 

Vi är helt slut. Hela familjen. 

På detta skall livet fungera. Och det gör det. På något konstigt vänster.

Vi längtar efter ledighet. Är så tacksam att jag ansökte om ledighet nästa fredag, vilket gör att vi blir långledigt. Så skönt. Inte för att vi planerat någon lugn ledighet. Men det är inte vår grej. Och vi slipper väckarklockan.

Pepp på det!


Försöker hitta de små stunderna att tanka energi. Som härom dagen/kvällen ute på vår nya (inte helt klara men snart) antal. I kvällssolen. Med nöjda barn lekandes ute.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *