Så jäkla rädd

Senaste två dygnen har varit hemska. Helt ärligt. Det har inte gått att ha känslorna på insidan för varken mig eller H.

Än har vi inga svar men vet ändå mer.

I lördags hittade vi först en stor knöl på Whiskeys hals. Han är helt svullen.

Han hade det för ett par veckor sedan men vart bättre efter antibiotika och smärtlindring.

Så att det är tillbaka skapade kaos känslomässigt.

Och frågetecken. Och oro.

Att vi några timmar senare hittade en till knöl på bröstkorgen gjorde inte allt bättre.

Alla OM och alla frågor.

Hemskt. Han är ju vår lilla bebis. Vår första bebis.

Han är bara 11 år och vi är inte redo för en framtid utan honom.

Så idag hade jag med min bebis till jobbet för att kunna åka till veterinären när det fanns tid där.

Så idag under eftermiddagen var vi där. En vovve som efter 3 besök dit på ca 4 månader fått en skräck för just veterinärer och sterila bord.

Otroligt jobbig att se honom och verkligen känna hans skräck.

Dagens besök slutade med ett blodprov för att kolla alla värden. Fortsatt smärtlindring och torsdagens operation blir av.

Ja just det. Glömt att berätta det med. I juni upptäcktes en tumör i hans tandkött som skall opereras bort. Under operation kommer de även undersöka hans knölar mer noggrant och ta prover på dessa.

Nu håller vi här hemma tummarna på att alla prover inte visar vad våra värsta mardrömmar tror.

Håller tummarna på vi får ha kvar vår lilla bebis i många år till.

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>