Kunde gått illa

Efter ett par veckor (jag erkänner) med en service lampa lysande i bilen så lämnades lilla bilen in på verkstan imorse.

Stressigt värre när bilen skulle lämnas in kl 8 och jag börjar jobba kl 8 en bit bort. Rättare sagt en kilometer. Några minuter sen men men.

Så vart en quick powerwalk med vovven till jobbet och dagens informationsmöte.

På dagens andra powerwalk på lunchen så passade jag på att ringa verkstan igen. Kolla så inget oförutsett sets under servicen. Magkänslan sa att vore bra.Och ja. Magkänslan hade rätt som vanligt. Tydligen var generator remmen (?!) nästan av och hade bytts ut direkt.

För det kan gå illa om den går av.

Pjuuu minst sagt, det hade kunnat gått illa.

Little more money, but safe car and safe drive.

Så värt!

En powerwalk tillbaka till verkstan och japp en bil i min ägo igen.

Och redo för nästa äventyr!

Nya rutiner

{Inlägget innehåller personliga favoriter och produktprover}

Inte en dag försent men sedan någon vecka har jag nya rutiner. Ja är det sommar så är det.

Då jag jobbar inomhus och knappt rör mig ute i solen dagtid så passar Rosenserien’s Sunscreen mig perfekt. Naturlig och luktar underbart med spf 6. Otroligt att skydda mig den lilla stund per dag som solen strålar kommer i kontakt med mig.

Och eftersom bara ben känns som ett måste så är jag tacksam över att ha tittat en aftersun med skimmer som passar mig. Har haft svårt med just aftersun som mest klibbat och känts mindre kylande och återfuktande.

Låter kanske överdrivet, men de ”vanliga” aftersun’en passar inte mig. Alls. Så är tacksam för denna från Panos.

Utöver dessa ovan fantastiska produkter så testade jag under helgen i dalarna Rosenseriens fotkräm. Alltså yes! Den är grym. Återfuktar och försvinner in i fötterna på en gång. Noll kladd.

Ja jag vart såld. Så glad att jag fick chansen att testa dessa produkter, som gjort skillnad för mig.

Har du några favoriter nu i sommar?

När skolan ringer

En dålig dag som bara vart sämre.. Ja det var denna dag det.

Vaknade med mild migrän, men bestämmer mig för att i alla fall försöka jobba, men är det minsta jag kan göra.

Och ja det kändes minst sagt att jobba med det huvudet. Hade lite utbildningar och hade en tanke på att gratulera farmor Anne-Liese på lunchen då hon fyller hela 90 år idag.

Hann typ bara innanför dörren hos henne, så ringer det på mobilen.

Denniz lärarinna. Bara att det på displayen, då vet man direkt att det är något.

Denniz hade precis kräkts över hela hennes skrivbord i klassrummet. Alla vet vad det innebär. Att lämna allt och åka. Sagt och gjort.

Hämtade hem båda barnen utan tvekan.

Inge mer kräk eller något annat heller. Så hoppas peppar peppar på något annat. Inte magsjuka.

Svårt att säga i denna värme vad det kan vara. Ännu jobbigare. Skulle vara bra och veta om vi isolerar oss i onödan eller ej. Men hemma håller vi honom. Men frågan är vad man gör med Amanda. Den överdrivet pigga dottern som redan efter en timme hemma idag klättrade på väggarna.

Ja natten får utvisa det mesta och ja det återstår att se… Spännande… Eller inte.

Trädet är min bröllopspresent till H för snart 2 år sedan… helt fantastiskt vackert och luktar underbart.

ä

Lite väl intensivt

Just nu går allt i ett.

Hemmet. Barnen. Jobbet. Oorganiserat kaos skulle jag nog lättast kalla det.

Men inte det lättaste att varken organisera eller dra i bromsen tyvärr. Vissa saker går inte att styra över.

Denna helg är detsamma. Intensiv.

Och de timmar vi haft ledig idag satt vi oss inte och solade, nej vi började olja in altanen. Eller vi började inte, vi slutförde det med.

Skönt att ha det klart så vi kan plocka fram utemöblerna.

Alltid något.

En inte lika bra fredag.

Hade ett stort hopp och förhoppning om denna dag.

Men vaknade istället på fel humör och migrän-liknande huvudvärk. Omöjlig att ignorera.

Men pliktkänsla och envist stoppade jag i mig en del olika värktabletter, lämnade barnen på skolan och tog mig till jobbet.

Dumstridigt men ja ja.

Tog mig igenom dagen. Med ett leende. Inte alltid äkta men ett leende.

Kom hem till familjen och en dotter med ett inte speciellt bra humör.

Vilket denna dag vart droppen. Absolut inte hennes fel men det påverkade mig.

Hatar det. Hatar känslan. Ångesten.

Bara att lära mig av känslan och hoppas på en bättre morgondag.

Och njuta av helgen!

Hinner inget men lite av allt.

Helt sjukt vad tiden flyger fram.

Sömnbristen är total. Alltså helt sjukt. Men vad ska man göra. Både hög och låglarm halvt hela nätterna. Ja sliten blir man.

Hann jobba i alla fall 3 dagar innan det var dags för vab igen. Alltid något.

Förra veckans vab slutade med eventplanering med bästa Jessica. Bara för att tiden och viljan fanns.

Så på söndag är det dags! En lyxig brunch på Eatery i Luma med en extra guldkant.

Största eventet jag varit med och fixat. Har varit så kul.

Ikväll efter att barnen somnat så började ryggknäckaren. Att packa lyxiga goodiebags till de härliga kvinnorna som kommer.

Kan vi spola förbi?

Vissa dygn spolar jag mer än gärna förbi och helst typ glömmer.

Som just nu.

En sjukt dålig start på arbetsåret och försök till vardag.

Gårdagen bestod av pod-strul deluxe. Insulin-pump-pod alltså.

Tre poddar valde igår att bara lägga av. Självklart gjorde två av dem det när vi var iväg på middag. Ja för vi hade två backuper. Två.

Så vart en drös akut-stress samtal för att få fram nya poddar och insulin. Och tillslut så. Men shit verkligen.

Natten vart kaos. Låg låg låg. Inget hjälpte. Minns knappt hur många dextrosol och sänkta basal-doser (långtidsinsulin) som fixades med. Knappt utan verkan.

Långt ifrån optimalt att få sova högst 20 minuter i stöten mellan larmen. Oftast tätare larm.

Minst sagt sliten när klockan ringde för att starta dagen. Årets andra arbetsdag. Barnens första vardag. Fritids endast men ändå.

Men vi lyckades. Vi kom iväg i tid och allt rullade på. Tills mobilen ringer. På jobbet strax före lunch. Podden hade dött. Precis när hon skulle få insulin till lunchen.

Yes! Eller långt ifrån. Fan rättare sagt. Precis vad livet för oss båda behövde.

Packade ihop och avslutade dagens arbetsdag. Och snabbt till skolan för att sätta ny pod. Ny pod. Och ta med barnen till Bromma.

Japp för handenheten till pumpen verkar vara boven bakom allt strul med poddarna. Var supporten och min slutsats.

Bara det att Bromma är typ andra sidan jorden. Okej överdrivet. Men andra sidan Stockholm. Men vi gjorde det.

Samt hann storhandla påväg hem.

Och påbörja pysslet att föra över all data. Alla basaler. Allt.

Avslutar dagen med att vara tacksam ändå. För tålmodiga underbara barn. En trygg och underbar make. En fantastisk familj och underbara vänner.

Och för att vi har den fantastiska sjukvård med allt vad det innebär i Sverige.

God natt.

Åter vardag… typ iaf

Efter en sömnlös natt så fick både kropp och psyke en chock imorse när klockan ringde.

Ännu konstigare att smyga upp medans resten av familjen snarkade ikapp i sina sängar.

Och för att fortsätta på konstigt så åkte jag BUSS & PENDELTÅG till jobbet. Japp. Helt galen morgon och snart på arbetsåret 2018.

Och kallt.

Men några koppar kaffe senare så känns det okej. Lite iaf.

Älsk på den varma mössan från Seger. Äntligen vart det tillräckligt kallt för mössa.

Höstlov – Utan barn

Att sova hela nätter, att vakna upp utan stress och bara mig själv att tänka på. Ja det är en konstig lyx veckan som varit. Inget jag vill vänja mig vid men ändå njuter jag ärligt talat just nu.

Barnen är nämligen varit på höstlov hos farmor, farfar och Peter.

Ja de har njutit av en frihet som en vecka på landet innebär med frisk luft, öppet landskap och inte att glömma alla 21 kanin-ungar och 2 kycklingar. Japp det är en stor farm på landet nu. Och barnen minst sagt älskar det.

Och jag förstår dem.

Vi är hemma och jobbar, och njuter av allt som barnfritt innebär. Vi äter gott, onyttigt och varvar ned.

Vi har passat på att både shoppa lite julklappar och även kikat på en del som ska inhandlas. Riktigt skönt att göra det i god tid och verkligen hinna tänka igenom dem. Tillsammans.

Så tacksam för en vecka utan larm hela nätterna. Att behöva ha stenkoll på allt dygnet runt. Att kunna få en vecka själv med mitt livs kärlek. Bara vi. Hur konstigt allt det än känns.

Även fast jag saknar de små trollen så jag blir galen. Så ja, jag har insett att man behöver sakna ibland med.

Inställd uppladdning

Denna vecka borde fokuset ligger på söndagens mil runt Lidingö.

Det efterlängtade och samtidigt nervösa Rosabandet Loppet.

Men istället så kom en dunderförkylning mitt i allt annat.

Klarade att jobba i två dagar med denna men imorse vaknade jag inte bara snorig som tusan utan också utan röst.

Och med mitt yrkesval är det omöjligt att jobba.

Svårt att prata i telefon utan röst.

Så dagen spenderades istället varierande mellan sängen och soffan.

Rösten är något bättre men hostan har blivit ack mycket värre.

Suck. Inte tid med detta denna vecka.

Hoppas på att bli tillräckligt frisk för att iaf kunna gå runt. (Det tar evigheter men ändå).

I över tio dagar har det druckits färskpressad juice varje dag. Allt för att få i mig mängder med vitaminer och ge kroppen motståndskraft att undvika baciller.

Känns som det inte direkt fungerade. Men nu dricks det juice packad med apelsin och ingefära för att bli kvitt detta snabbt.