Inblick

En inblick i sista dagarnas spenderande.

Amanda har dansuppvisningar gånger många i dagarna så senaste tiden har spenderats repeterandes på kulturskolan.

Lite väl intensivt

Just nu går allt i ett.

Hemmet. Barnen. Jobbet. Oorganiserat kaos skulle jag nog lättast kalla det.

Men inte det lättaste att varken organisera eller dra i bromsen tyvärr. Vissa saker går inte att styra över.

Denna helg är detsamma. Intensiv.

Och de timmar vi haft ledig idag satt vi oss inte och solade, nej vi började olja in altanen. Eller vi började inte, vi slutförde det med.

Skönt att ha det klart så vi kan plocka fram utemöblerna.

Alltid något.

En vecka av fysisk förändring

Önskar att rubriken skulle ha handlat om kroppen. Men den kommer.

Den otroligt försenade motionscykeln skall vara skickad och äntligen påväg till mig.

Men under förra veckan så vart det klippt.

Nästan 2 decimeter hår försvann och lugg blev ett oväntat faktum. Tillsammans med en ny ursnygg fört.

Lugg har jag knappt haft sedan typ tonåren. Så det gäller att vänja sig.

Men efter att känt efter några dagar så bestämde jag mig för att tunna ur håret en del med. Vilket inte gjorts första gången.

Har så galet mycket hår och tjockt.

Skillnaden kanske inte skriker på bild, men oj vad det känns och syns. Iallafall enligt mig.

Så skönt!

Nu är jag redo för livet som 35 år och våren.

Stackars liten

Sömnlösa veckor slutar tillslut nästan alltid med samma sak.

En riktig jäkla huvudvärk.

Det vaknade jag med idag.

Passande till fredagen den trettonde.

Blä!

Denna fredag fortsatte i samma kassa agenda. Ett akut besök till djursjukhuset med mitt lilla hjärta.

En klo som skadats och behövde opereras bort. Min lilla stackare.

Bandage och tratt ett tag framöver för denna stackare.

Vart kanske inte riktig den vilodag jag och mitt huvud behövde.

Och inte den roligaste starten på helgen.

Men vi får göra vårt bästa för en bättre fortsättning.

Äntligen komplett

Äntligen är han hemma. Han med stort H.

Min underbara make och barnens underbara pappa.

Förra söndagen lämnade vi honom i Örebro efter en helg på landet. Vi åkte hem för en vecka med jobb och skola. Han åkte nedåt i landet för en veckas arbete i Göteborg.

Vi har kämpat på hemma med diverse (många många) problem hemma. Denna vecka har bilen ställt till det överdrivet galet många gånger.

Och gett mig överdrivet många hårstrån och upptagit otroligt mycket tid.

Men veckan har varit mysig. Annorlunda men mysig.

Idag kom HAN hem igen. Och med ens så känner jag mig mer komplett. Hemmet, familjen och jag är mer kompletta.

I år firar vi den första påsken hemma på över 8 år. Jätte konstigt men samtidigt mysigt.

Jag fyller nämligen år på söndag och kände att jag denna gång ville jag fira hemma.

Att snart fylla

Om ca 2 veckor är det påsk.

Men ärligt talat så är det ännu viktigare min födelsedag. Skämtosido. Men det är det faktiskt.

Jag föddes långfredagen den första april för snart 35 år sedan. Då var det snö på marken och snöstorm. Vet ni. Jag tror det kommer vara snö i år med.

I år fyller jag inte på långfredagen utan istället på påskdagen.

Egentligen borde jag väl dra ihop något större firande. Men känns som större tillställningar passar ypperligt bättre när det är varmare och häng på vår stora altan är lättare. Och härligare.

Bjuder nog till på en liten fika eller så. Lätt och mysigt. Måste ta tag i det bara.

Annars är det detta med presenter. En sjukt svår sak ärligt. Vad önskar man sig egentligen när man fyller år? Och 35 är siffran.

Det jag kommit på hittills är typ en weekend, behandlingar (typ massage/frisör/ansiktsbehandling).

Och en motionscykel. Sistnämnda får jag faktiskt även. Vet jag. Mest för att jag fått ordern att beställa den jag önskar. Lyxigt värre. Självklart inte helt utan budget. Men love it.

Har funderat ett bra tag på kring träning och insett en gång för alla att tid att åka till ett gym, ja det finns ärligt inte. Eller tar mig inte den tiden. Eller orken.

Så ett steg i rätt riktigt tycker jag är en motionscykel.

Då har jag inget att skylla på!

Så jakten efter en motionscykel är igång.

Jag har ingen större koll. Någon som är villig att hjälpa? Som vet mer?

Annars försöker jag komma på fler saker att önska mig. Har otroligt svårt att önska saker till MIG. Hem är lätt. Men inte till mig.

Något förslag?

En vardag på något vis

Att gå ut från skolan efter lämning, sen, med handen full av poddar, insulin och sprutor, ja det är väl normalt.

Ja iaf i denna diabetesmammas värld.

Icke planerat, aka akut, podd-byte mitt i lämningen. Ja för idag tyckte tydligen Amandas Omnipod att podd-fel med tjut och larm var passande. För att liva upp morgonen.

Ja för Amanda tar alltid det hela otroligt positivt. Not!

Jaja nu är det passerat och hoppas på en lugn dag.

En otroligt mysig tjejbrunch

Förra söndagen var det dags för en söndag av bästa slag.

Vänner, otroligt god mat och på en otroligt fin plats.  Kan inte bli mer peppande och energigivande.

Söndagens besök på Eatery Luma var mitt första men långt ifrån mitt sista faktiskt. Helt underbara lokaler, på en fin plats och riktigt bra mat.

Bilderna lånade från Sarianne

 

En söndag helt i min smak och en sak jag måste bli bättre på, att komma ifrån och umgås med vänner. De som får mig att må bra. Inte bara som mamma utan som mig själv.

Många av de som kom på brunchen är människor som flyter mig och får mig att må bra.

Vi ( jag och Jessica ) ville få denna söndag lite extra extra så hade kämpat för att få ihop lite lyxiga goodiebags. Fick ihop helt underbara  sådana enligt mig i alla fall.

Nyfiken på innehåller… Ja det kommer under dagen… De förtjänar ett eget inlägg.

Ett stort tack till ni underbara som kom denna härliga söndag. Ett tack till Jessica och Eatery som ville ha oss där och ett stort stort tack till alla underbara sponsorer.

Hinner inget men lite av allt.

Helt sjukt vad tiden flyger fram.

Sömnbristen är total. Alltså helt sjukt. Men vad ska man göra. Både hög och låglarm halvt hela nätterna. Ja sliten blir man.

Hann jobba i alla fall 3 dagar innan det var dags för vab igen. Alltid något.

Förra veckans vab slutade med eventplanering med bästa Jessica. Bara för att tiden och viljan fanns.

Så på söndag är det dags! En lyxig brunch på Eatery i Luma med en extra guldkant.

Största eventet jag varit med och fixat. Har varit så kul.

Ikväll efter att barnen somnat så började ryggknäckaren. Att packa lyxiga goodiebags till de härliga kvinnorna som kommer.

Det vi inte anande. Men borde gjort.

Strax innan jul och jullovet så pratade jag en sväng med specialist läraren på barnen skola kring Denniz.

Han har haft svårt för vissa uttal och en stark ovilja att vilja göra sina läxor/läsa. Vi pratade en del kring det och vad vi kan göra för att vända på trenden och få det lättare igen.

Och började prata en del om att kika upp hans syn bland annat. För att utesluta att just synen ställer till det. För att checka av det, för att nu till denna termin komma på en plan.

Så strax efter nyår tog vi oss till en optiker och en synundersökning gjordes.

Det visade sig att han har svårt att se när han läser/spelar på datorn/plattan och så.

Stackarn.

Det tittades och prövades en hel drös glasögon och lades beställning.

Och väntades på sms’et om att de var färdiga.

Och nu så. Så stor och stilig han blev. Vi passade även på att klippa honom. Vilket behövdes.

Japp vi slog på stort. Hela tre par glasögon

med styrka och ett par solglasögon utan.

Så stilig & cool!! Och såååå 9 år.