Gå till innehåll

Helt slut efter senaste veckornas nonstop aktivitet, med allt. Överallt.

Sjukdomar som mest avlöser varandra, läkarbesök gånger många, utredningar av flera av oss och ljusförsäljning.

Ja plus livet annars då alltså.

Vi har alltså avverkat halsfluss (Amanda), extrem hosta (Denniz), allergisk reaktion (jag), och förkyld med halsont och feber igen (Amanda).

Japp vi påbörjade ny vända i fredags.

Och allt ställdes på ända. Ja alla planer. Då barnen skulle skjutsats iväg för ett höstlov på landet, hos farmor, farfar & Peter. Och alla djuren självklart.

Men i lördags togs beslutet att de skulle få åka dit ändå.

Tacksamt!

Ja mycket har pågått ett tag. Jag tog tillslut tag i min mage efter år av konstanta jobbiga problem. Diagnosen vart IBS, och en plan för att må bättre skall läggas med dietist. Ännu ett läkarbesök.

Ja för vi har besök vet inte hur många väntrum och läkare av olika slag, senaste månaden.

Helt slut av all planering, organisering och stress det faktiskt innebär. I kombination med sömnlöshet, magproblem (ibs'en) och diabetes-stress.

Så höstlovet är efterlängtat av oss alla. Att få ta igen sömn. Varva ned lite. Minska stress. För mig/oss alltså.

Och barnen får det fantastiskt.

Win-win...

Friendship

Tänk om det vore så enkelt.

 

Varit en minst sagt tuff tid ett bra tag, och i tuffa tider så märks det snabbt vilka som är äkta och vilka som inte är det.

Bittert ibland men lärorikt.

Blickar framåt. Emot en ny positivare framtid. Vi går emot mörkare årstider men ack så mycket ljusare i sinnet.

 

När katten är borta, dansar mössen på bordet är väl ordspråket?

I detta hem handlar det det mer om när alla andra sover, så får jag tid/ork/lust till ALLT.

För ärligt talat borde jag vara i säng. Nu arbetsvecka nalklar och ja helgen har inte direkt inneburit någon överdriven sömn.

Har hunnit med kickoff (nykter, körde), fotbollsmatch, klippt barnen, förtidsröstat, shoppat, varit på 40 årsfest (nykter, körde) och en snabbis på kräftskiva.

Ja bland annat. Och en drös mer grejer.

Blir trött men lycklig bara jag tänker på det, för helgen var verkligen helt underbar. Den boost av livet, vänner och familj jag behöver just nu. En avbrott från annat.

Denna kväll har jag shoppat lite skönhetsprodukter, tyckte det var dags att fylla på med nya spännande ansiktsmasker bland annat. Och kollat på film. Ska packa i ordning barnens ryggsäckar inför skolan och måla naglarna.

Vad gör du denna söndagskväll/natt?

Några bilder från helgen

[Inlägget innehåller produktprover & personliga favoriter]

Innan idag så lämnades jag ensam kvar hemma då resten av familjen gått på semester.

Hade tänkt mig en dag i solen. Äntligen. Men shit vad varmt det varit idag. Alltså svensk sommar deluxe. Aldrig varit med om liknande.

Fick istället för mig att tvätta deluxe. Vart nog en fem maskiner idag. Bytte kidsens lakan, tvättat kuddar och det mesta jag kunde lokalisera.

Och mellan varje maskin varierat sola, bada i ett varmt spabad och tränat. Ja hör och häpna.

Ingen intensiv träning. Det klarar varken min kondis eller kropp i värmen av.

Passade på att använda hopprepet och träningsbandet från Billig Fitness.

Svettigt med oj vad kul. På allvar. Det ska jag fortsätta med. I skuggan. Insmord med solkräm från Rosenserien. Rödhårig med fräknar är det ett måste.

Planen för kvällen är nu spa! Japp återhämta kroppen efter solens strålar.

Skrubb från Rapsodine, wash från M Picaut, och lotion från Cosmopharma.

Och för ansiktet rose water från Rosenserien och nya favoritkrämen från Karin Herzog.

Får se vad jag hinner med mera.

Shit vilken tid man har när man är ensam.

Inget jag vill vänja mig vid. Men skönt ibland. Eller ja någon gång per år.

Igår när killarna låg och sov sött så satte jag mig utanför på altanen. Andades och bara var.Njöt av nuet och lugnet!En sak som behövs just nu. Hade en tanke på att hoppa ned i årets underbara köp. Det underbara spabadet som står perfekt placerat mitt på altanen. Men orken fanns inte.Så satt kvar och andades. Sämsta med kvällen var myggbetten över fötterna. Fan rätt ut sagt vad de kliar!

1

Om ca 2 veckor är det påsk.

Men ärligt talat så är det ännu viktigare min födelsedag. Skämtosido. Men det är det faktiskt.

Jag föddes långfredagen den första april för snart 35 år sedan. Då var det snö på marken och snöstorm. Vet ni. Jag tror det kommer vara snö i år med.

I år fyller jag inte på långfredagen utan istället på påskdagen.

Egentligen borde jag väl dra ihop något större firande. Men känns som större tillställningar passar ypperligt bättre när det är varmare och häng på vår stora altan är lättare. Och härligare.

Bjuder nog till på en liten fika eller så. Lätt och mysigt. Måste ta tag i det bara.

Annars är det detta med presenter. En sjukt svår sak ärligt. Vad önskar man sig egentligen när man fyller år? Och 35 är siffran.

Det jag kommit på hittills är typ en weekend, behandlingar (typ massage/frisör/ansiktsbehandling).

Och en motionscykel. Sistnämnda får jag faktiskt även. Vet jag. Mest för att jag fått ordern att beställa den jag önskar. Lyxigt värre. Självklart inte helt utan budget. Men love it.

Har funderat ett bra tag på kring träning och insett en gång för alla att tid att åka till ett gym, ja det finns ärligt inte. Eller tar mig inte den tiden. Eller orken.

Så ett steg i rätt riktigt tycker jag är en motionscykel.

Då har jag inget att skylla på!

Så jakten efter en motionscykel är igång.

Jag har ingen större koll. Någon som är villig att hjälpa? Som vet mer?

Annars försöker jag komma på fler saker att önska mig. Har otroligt svårt att önska saker till MIG. Hem är lätt. Men inte till mig.

Något förslag?

Idag är det 2557 dagar sedan du tog ditt sista andetag.

Och idag är det 2556 dagar sedan samtalet kom för att ändra mitt liv för alltid.

Fick mitt hjärta att krossas och ändra form.

Fick mig omvärdera vad som var viktigt. Vilka som var av vikt.

Tiden läker inte alla sår. De blir lättare att hantera. Såret är inte lika öppet men är fortfarande lika ofattbart. Overkligt.

Denna dag har gått i ett. Måste göra det. För att kunna hantera den. Tills barnen lagt sig, då kommer känslorna...

Ett smärtande svullet. Ack så svullet finger ett bra dag.

Menar inte dagar. Utan månader. Över 6 sådana. Otroligt många försök att få loss.

Lirka, tvinna, oljor. Minns inte allt.

Idag tog smärtan och frustrationen och insåg att jag behövde utomståendes hjälp.

Så efter jobbet tog jag mig till en guldsmed för att vad jag trodde skulle sluta med att den klipptes av.

Det fungerade inte.

Den fick sågas av.

Min vigselring alltså. Inte fingret.

Så tomt utan min älskade ring. Men inom ett par dagar är den lagad, lite förstorad och hel igen. På mitt finger. Där den ska vara.

Av kärlek. Och lycka. Och tacksamhet.

Snart är denna långa och otroligt behövliga ledighet över. På gott och ont.

Denna länge ledighet var behövlig. Att kunna sova lite längre, slappna av så gott det går och njuta av tid tillsammans.

Men att vara lediga tillsammans är inte rakt igenom en dans på rosor. Barn som klättrar på väggarna och bråkar, tjafsar och gnabbas om minsta lilla sak. Med varandra och oss föräldrar.

Deras behov av att gå ned i varv är inte direkt detsamma som vårt.

Efter 2 veckor tillsammans så insåg vi att dela på oss in något dygn, för allas skull.

Sagt och gjort så åkte H och Denniz till landet för 2 mysiga dygn där och samtidigt hämta hem lilla vovven som varit på en lång semester där.

Riktigt mysigt att få tiden själv med min prinsessa. Alla små och stora samtal. Alla tankar och funderingar. Hon har blivit så stor i ett najs. Vi passade på en massa filmmys och pysselstunder. Tog oss knappt utanför huset. Tills igår då fröken A bestämde sig för att hon bara behövde äta kebabtallrik till middag. Inget annat var accepterat.

Jobbigt nog så var bilen på landet med H och Denniz. Så vart att klä på oss, på med varselvästar och ficklampor och springa genom skogen för att hinna med bussen.

Ja som vi självklart missade och fick vänta 25 minuter ute i mörkret och regnet på nästa.Fröken A bjöd på en rad dans och sångnummer för att roa främst sig själv.

Stunder som det kommer alltid minnas.

Så otroligt mysig stund.

Ja vi åt kebabtallrik och tog bussen hem.

En resa och promenad full av lekar, funderingar och bus. Bara hon och jag.

Otroligt behövlig tid, bara vi.

Bilden är från Teneriffa för några veckor sedan

Från ingenstans kom den där känslan i bröstet. Känslan av saknad.

Skulle ge hur mycket som helst för att ge pappa en stor kram. Bara en kram. Snart 7 år sedan han hastigt gick bort och sorgen finns där varje dag. Betydligt lättare men ändå varje dag.

Saknaden innefattat även vänner mig nära om hjärtat. De lever. Men träffar dem så sällan. Saknar närheten att ses lättare.

Nej inte det sättet jag ville avsluta året. Men saknad och känslorna överallt.

%d bloggare gillar detta: