När skolan ringer

En dålig dag som bara vart sämre.. Ja det var denna dag det.

Vaknade med mild migrän, men bestämmer mig för att i alla fall försöka jobba, men är det minsta jag kan göra.

Och ja det kändes minst sagt att jobba med det huvudet. Hade lite utbildningar och hade en tanke på att gratulera farmor Anne-Liese på lunchen då hon fyller hela 90 år idag.

Hann typ bara innanför dörren hos henne, så ringer det på mobilen.

Denniz lärarinna. Bara att det på displayen, då vet man direkt att det är något.

Denniz hade precis kräkts över hela hennes skrivbord i klassrummet. Alla vet vad det innebär. Att lämna allt och åka. Sagt och gjort.

Hämtade hem båda barnen utan tvekan.

Inge mer kräk eller något annat heller. Så hoppas peppar peppar på något annat. Inte magsjuka.

Svårt att säga i denna värme vad det kan vara. Ännu jobbigare. Skulle vara bra och veta om vi isolerar oss i onödan eller ej. Men hemma håller vi honom. Men frågan är vad man gör med Amanda. Den överdrivet pigga dottern som redan efter en timme hemma idag klättrade på väggarna.

Ja natten får utvisa det mesta och ja det återstår att se… Spännande… Eller inte.

Trädet är min bröllopspresent till H för snart 2 år sedan… helt fantastiskt vackert och luktar underbart.

ä

Midsummer weeekend comin up

Ni får gärna tro att jag är knäpp och galen.

För det är jag större delen av tiden. Ärligt.

Men just nu räknar jag ned timmarna till en otroligt efterlängtad helg.

Midsommar i Dalarna med bästa gänget.

Vem säger att man måste fira midsommar när det är midsommar? Okej de flesta men ändå.

Eftersom vi alla firar självaste midsommar med familjen så firar vi midsommar med vänner redan ihelgen.

Galet och knäppt. Och helt underbart.

På fredag lämnar jag familjen hemma för en helg med midsommar, Eurovision och bästa tjejerna. I dalarna.

Längtar något galet!

Ännu mer efter att ha öppnat denna fina hälsning för bara ett par dagar sedan…

Inblick

En inblick i sista dagarnas spenderande.

Amanda har dansuppvisningar gånger många i dagarna så senaste tiden har spenderats repeterandes på kulturskolan.

Lite väl intensivt

Just nu går allt i ett.

Hemmet. Barnen. Jobbet. Oorganiserat kaos skulle jag nog lättast kalla det.

Men inte det lättaste att varken organisera eller dra i bromsen tyvärr. Vissa saker går inte att styra över.

Denna helg är detsamma. Intensiv.

Och de timmar vi haft ledig idag satt vi oss inte och solade, nej vi började olja in altanen. Eller vi började inte, vi slutförde det med.

Skönt att ha det klart så vi kan plocka fram utemöblerna.

Alltid något.

En vecka av fysisk förändring

Önskar att rubriken skulle ha handlat om kroppen. Men den kommer.

Den otroligt försenade motionscykeln skall vara skickad och äntligen påväg till mig.

Men under förra veckan så vart det klippt.

Nästan 2 decimeter hår försvann och lugg blev ett oväntat faktum. Tillsammans med en ny ursnygg fört.

Lugg har jag knappt haft sedan typ tonåren. Så det gäller att vänja sig.

Men efter att känt efter några dagar så bestämde jag mig för att tunna ur håret en del med. Vilket inte gjorts första gången.

Har så galet mycket hår och tjockt.

Skillnaden kanske inte skriker på bild, men oj vad det känns och syns. Iallafall enligt mig.

Så skönt!

Nu är jag redo för livet som 35 år och våren.

Stackars liten

Sömnlösa veckor slutar tillslut nästan alltid med samma sak.

En riktig jäkla huvudvärk.

Det vaknade jag med idag.

Passande till fredagen den trettonde.

Blä!

Denna fredag fortsatte i samma kassa agenda. Ett akut besök till djursjukhuset med mitt lilla hjärta.

En klo som skadats och behövde opereras bort. Min lilla stackare.

Bandage och tratt ett tag framöver för denna stackare.

Vart kanske inte riktig den vilodag jag och mitt huvud behövde.

Och inte den roligaste starten på helgen.

Men vi får göra vårt bästa för en bättre fortsättning.

Äntligen komplett

Äntligen är han hemma. Han med stort H.

Min underbara make och barnens underbara pappa.

Förra söndagen lämnade vi honom i Örebro efter en helg på landet. Vi åkte hem för en vecka med jobb och skola. Han åkte nedåt i landet för en veckas arbete i Göteborg.

Vi har kämpat på hemma med diverse (många många) problem hemma. Denna vecka har bilen ställt till det överdrivet galet många gånger.

Och gett mig överdrivet många hårstrån och upptagit otroligt mycket tid.

Men veckan har varit mysig. Annorlunda men mysig.

Idag kom HAN hem igen. Och med ens så känner jag mig mer komplett. Hemmet, familjen och jag är mer kompletta.

I år firar vi den första påsken hemma på över 8 år. Jätte konstigt men samtidigt mysigt.

Jag fyller nämligen år på söndag och kände att jag denna gång ville jag fira hemma.

Att snart fylla

Om ca 2 veckor är det påsk.

Men ärligt talat så är det ännu viktigare min födelsedag. Skämtosido. Men det är det faktiskt.

Jag föddes långfredagen den första april för snart 35 år sedan. Då var det snö på marken och snöstorm. Vet ni. Jag tror det kommer vara snö i år med.

I år fyller jag inte på långfredagen utan istället på påskdagen.

Egentligen borde jag väl dra ihop något större firande. Men känns som större tillställningar passar ypperligt bättre när det är varmare och häng på vår stora altan är lättare. Och härligare.

Bjuder nog till på en liten fika eller så. Lätt och mysigt. Måste ta tag i det bara.

Annars är det detta med presenter. En sjukt svår sak ärligt. Vad önskar man sig egentligen när man fyller år? Och 35 är siffran.

Det jag kommit på hittills är typ en weekend, behandlingar (typ massage/frisör/ansiktsbehandling).

Och en motionscykel. Sistnämnda får jag faktiskt även. Vet jag. Mest för att jag fått ordern att beställa den jag önskar. Lyxigt värre. Självklart inte helt utan budget. Men love it.

Har funderat ett bra tag på kring träning och insett en gång för alla att tid att åka till ett gym, ja det finns ärligt inte. Eller tar mig inte den tiden. Eller orken.

Så ett steg i rätt riktigt tycker jag är en motionscykel.

Då har jag inget att skylla på!

Så jakten efter en motionscykel är igång.

Jag har ingen större koll. Någon som är villig att hjälpa? Som vet mer?

Annars försöker jag komma på fler saker att önska mig. Har otroligt svårt att önska saker till MIG. Hem är lätt. Men inte till mig.

Något förslag?

En vardag på något vis

Att gå ut från skolan efter lämning, sen, med handen full av poddar, insulin och sprutor, ja det är väl normalt.

Ja iaf i denna diabetesmammas värld.

Icke planerat, aka akut, podd-byte mitt i lämningen. Ja för idag tyckte tydligen Amandas Omnipod att podd-fel med tjut och larm var passande. För att liva upp morgonen.

Ja för Amanda tar alltid det hela otroligt positivt. Not!

Jaja nu är det passerat och hoppas på en lugn dag.

2557

Idag är det 2557 dagar sedan du tog ditt sista andetag.

Och idag är det 2556 dagar sedan samtalet kom för att ändra mitt liv för alltid.

Fick mitt hjärta att krossas och ändra form.

Fick mig omvärdera vad som var viktigt. Vilka som var av vikt.

Tiden läker inte alla sår. De blir lättare att hantera. Såret är inte lika öppet men är fortfarande lika ofattbart. Overkligt.

Denna dag har gått i ett. Måste göra det. För att kunna hantera den. Tills barnen lagt sig, då kommer känslorna…