Gå till innehåll

Åskan mullrar från och till och små regnskurar emellanåt.

En lördag med ett lugn. Ett extra lugn i och med vetskapen om ledighet.

Äntligen har jag semester med resten av familjen.

En än så länge oplanerad semester men sånt är vi duktiga på att ändra snabbt.

Just nu njuter jag av molnen, åskan och de få regnskurarna. Ja och ett glas vin!

Trevlig lördag på er.

Efter att ha varit ensam hemma sedan i lördags, då H tog med Denniz till landet så längtar jag minst sagt efter min familj!

Hela min familj.

Medans jag jobbar och sliter, i över en vecka till (ja 7 arbetsdagar för den som räknar), så har min familj semester. De får möjlighet att njuta av vädret, sola och bada.

Smått avis på alla de vis!

Men imorgon kommer de hem! Hur skönt det än kan vara att få lugn och ro, plus att sova hela nätter, så är jag mer komplett med alla hemma.

Ikväll när jag skulle stänga till altandörren för att krypa i säng, så hade jag sällskap.

Ett inte jätte välkommet sånt.

Hjälpte honom/henne tillslut ned i gräset.

Inte min typ av sällskap.

Igår när killarna låg och sov sött så satte jag mig utanför på altanen. Andades och bara var.Njöt av nuet och lugnet!En sak som behövs just nu. Hade en tanke på att hoppa ned i årets underbara köp. Det underbara spabadet som står perfekt placerat mitt på altanen. Men orken fanns inte.Så satt kvar och andades. Sämsta med kvällen var myggbetten över fötterna. Fan rätt ut sagt vad de kliar!

Innan jag gick på semester var det galet mycket på jobbet. Alltså var helt slut när arbetsdagen var över.

Tänkte för mig själv att när jag kommer tillbaka så är väl alla kunder/företag på semester. Och jag skulle få tid att göra allt jag inte hunnit med på ett tag. Allt som blivit liggande.

Men i måndags var det galet. Helt sjukt.

Och på det så jobbade jag över och avslutade med ett avdelningsmöte.

Så när jag var hemma på kvällen var jag minst sagt kaputt.

Men har en familj hemma som ville få en del uppmärksamhet och sedan ett blodsocker utan dess like på natten.

Så återhämtningen vart noll. Smått tufft men vad ska man göra?

Veckan har fortsatt i samma tempo. Igår stressades det hem för att inte missa matchen! Viktigt!

H jobbade sent så multitasking på hög nivå med matlagning, läsa/skriva med barnen och kolla på matchen. Men det gick. Allt går!

Så när denna natt bidrog till mer sömn, så var jag tacksam. Otroligt tacksam.

Ikväll så ilades till det affären efter jobbet för lite sista minuten shopping. Har en fröken som fyller år imorgon.

Som hon längtat.

Och ikväll vart vi även medbjudna på Cirkus Brasil Jack av Cicci & Jonas med barn.

Otroligt trevligt! Både att ses allihop och att gå på cirkus.

Borde kanske sova men ett socker som verkar tycka annat.

Fick ju sova natten till idag. Alltid något.

Borde i denna stund krupit ned i sängen men vill inte. (Inte Mandys socker heller).

Vägrar ta in att klockan ringer kl 05.52 imorgon bitti. Att sommarens första semester är över och dags för 4 veckors jobb innan nästa semester är på agendan igen!

Alltså allvar. Hur tänkte jag detta? Just nu inte alls känns det som.

I och för sig har dessa veckor känts långa. Som vi varit lediga i betydligt fler!

Love that!

Imorgon har hela familjen vardag. Eller vi vuxna jobbar och barnen har fritids. Pjuuu.

Nej dags för nedräkning till nästa semester!

För två år sedan hade vi precis lämnat lite blodprover som läkaren på vårdcentralen tyckte vi kunde vänta ett par dagar med.

Men magkänslan sa att vi borde lämna dem.

Den där magkänslan som nästan alltid är att lita på. Den som sa till oss att besök på vårdcentralen det rätta.

Men efter att en totalt okunnig specialist läkare inte visste bättre, så kunde det gått minst sagt jävligt illa.

Att personerna som tog blodproverna även de var okunniga och tyckte absolut att vi kunde gå på båten och vår planerade resa med Silja Galaxy.

I efterhand hade besluten denna dag för 2 år sedan varit helt annorlunda. Vi vet idag vad vi hade gjort utan tvekan.

Livet gör en visare, mer kunnig.

Men det gör inte denna årsdag lättare. Amanda vill inte prata om det alls. Vill leka som vanligt, även fast det visar sig otroligt mycket i hur hon leker och pratar.

Jag vet ärligt inte hur jag känner. Inför denna dag för två år sedan så känns det mycket. Frustration över bristen på kunskap hos läkare och tacksam för vad vi växt tajtare som familj av allt.

Vill du läsa mer om den 27 juni 2018 och vad som gjorde att vi sökte hjälp.

Sök på diabetes här i bloggen för att se mycket mer.

Nu ska vi njuta av sommarvädret.

Sedan i onsdags så har vi endast haft ett barn hemma, då Denniz åkte tåget med farmor till landet.

Otroligt konstigt men samtidigt så mysigt.

Att få vara själv med prinsessan.

Idag hade vi en tanke på Skansen men kände att vi ville testa stranden. Ja fröken ville bada.

Så vi testade närmaste sjön här ute. Iskallt!

Så istället åkte vi ned till Nynäshamn på lunch och fortsätta jakten på strand.

Fantastisk lunch.

Med mysigt sällskap.

Strand nr 2. Och varmaste vattnet idag. Men inte varmt nog att doppa annat än tårna.

Strand nr 3 var otroligt vacker. Men ack så kallt. Lättast kallast idag.

En otroligt mysig dag. Lugn och spontan.

Lyxen att få denna tid med vår vackra, busiga dotter.

Även fast jag saknar mitt bustroll till son.

I tisdags var vi en sväng på närakuten i haninge på förmiddagen.

Läkaren där trodde blåsan på frökens finger berodde på insektsbett. Och ordination vart typ spritomslag och dubbla allergitabletter.

Så vi åkte hem. Hann med en fika och mama och Holger innan hon fick ont. Riktigt ont. och hela allmäntillståndet förändrades. Hon behövde mer hjälp.

Så istället för middag och mys i soffan så tog vi oss till nästa sjukhus. Vart ett mindre trevlig besök på närakuten, visade vidare till akuten och sedan till barnakuten. Ja inte på en kvart direkt.

Alla läkare, och det vart ett par stycken, kliade sig på hakan utan att alls förstå orsak eller vad det egentligen är/var.

Vid 12 fick vi eget rum tillslut på barnakuten, det togs en drös olika prover (som vi inte fått svar på än), och läkare beslöt att hon skulle bli inlagd. För att få antibiotika intravenöst för att bukt på blåsan som nu var över hela fingret och påväg att sprida sig vidare ut över handen.

Vid 3-4 tiden vart vi guidade upp på avdelning, till deras akutrum, då de hade fullt överallt.

En sväng med antibiotikaoch någon timmes osammanhängande sömn så var en ny dag nalkandes och nya läkare, sköterskor och vet inte allt.

Läkaren beslöt att även kirurg skulle komma för konsultation. Sagt och gjort så kom en fantastisk kirurg. Lika frågades även hon, men eftersom blåsan fortsatta växa så skulle den dränseras och rengöras.

Och efter det var gjort (i vaken tillstånd med med massa lugnande och annat) så fick vi direktioner på skötsel och åkte hem. Efterlängtat värre minst sagt.

Ja en sväng till apoteket för en drös plåster och mediciner så däckade Amanda i bilen och sov nästan 18 timmar, med endast två uppvak för mat.

Helt sjukt. Vart nästan rädd att det blivit värre med tanke på hur hårt hon sov. Men vaknade upp betydlig piggare. Vilket bara det är otroligt tacksamt.

Nu hoppas vi innerligt på att det ska läka, inte bli infekterat och inte komma tillbaka.

Igår morse, tidigt, väckte Amanda oss med ett ont finger.

Hela fingertoppen var en varböld och svullet. Vart ett spritomslag och skola.

Skolsköterskan la om fingret även hon under dagen.

Igår kväll hade svullnaden och bölden ökat till 1/3 av fingret. Nytt spritomslag och hopp om en okej natt. Och i huvudet planerades läkarbesök under morgondagen (läs idag).

Efter en turbulent natt så sitter vi nu på närakuten och har väl några timmar till vår tur.

Svullnaden och bölden är nu 2/3 av fingret och en lätt förhöjd temp.

Wish us luck.

Plötsligt är de båda så stora.

Så lika men så olika.

Visst är de fina i sina glasögon?

Helt slut båda två efter en dag i skolan och fritids, i värmen.

%d bloggare gillar detta: