Tre stränder

Sedan i onsdags så har vi endast haft ett barn hemma, då Denniz åkte tåget med farmor till landet.

Otroligt konstigt men samtidigt så mysigt.

Att få vara själv med prinsessan.

Idag hade vi en tanke på Skansen men kände att vi ville testa stranden. Ja fröken ville bada.

Så vi testade närmaste sjön här ute. Iskallt!

Så istället åkte vi ned till Nynäshamn på lunch och fortsätta jakten på strand.

Fantastisk lunch.

Med mysigt sällskap.

Strand nr 2. Och varmaste vattnet idag. Men inte varmt nog att doppa annat än tårna.

Strand nr 3 var otroligt vacker. Men ack så kallt. Lättast kallast idag.

En otroligt mysig dag. Lugn och spontan.

Lyxen att få denna tid med vår vackra, busiga dotter.

Även fast jag saknar mitt bustroll till son.

Det kunde bli värre.

I tisdags var vi en sväng på närakuten i haninge på förmiddagen.

Läkaren där trodde blåsan på frökens finger berodde på insektsbett. Och ordination vart typ spritomslag och dubbla allergitabletter.

Så vi åkte hem. Hann med en fika och mama och Holger innan hon fick ont. Riktigt ont. och hela allmäntillståndet förändrades. Hon behövde mer hjälp.

Så istället för middag och mys i soffan så tog vi oss till nästa sjukhus. Vart ett mindre trevlig besök på närakuten, visade vidare till akuten och sedan till barnakuten. Ja inte på en kvart direkt.

Alla läkare, och det vart ett par stycken, kliade sig på hakan utan att alls förstå orsak eller vad det egentligen är/var.

Vid 12 fick vi eget rum tillslut på barnakuten, det togs en drös olika prover (som vi inte fått svar på än), och läkare beslöt att hon skulle bli inlagd. För att få antibiotika intravenöst för att bukt på blåsan som nu var över hela fingret och påväg att sprida sig vidare ut över handen.

Vid 3-4 tiden vart vi guidade upp på avdelning, till deras akutrum, då de hade fullt överallt.

En sväng med antibiotikaoch någon timmes osammanhängande sömn så var en ny dag nalkandes och nya läkare, sköterskor och vet inte allt.

Läkaren beslöt att även kirurg skulle komma för konsultation. Sagt och gjort så kom en fantastisk kirurg. Lika frågades även hon, men eftersom blåsan fortsatta växa så skulle den dränseras och rengöras.

Och efter det var gjort (i vaken tillstånd med med massa lugnande och annat) så fick vi direktioner på skötsel och åkte hem. Efterlängtat värre minst sagt.

Ja en sväng till apoteket för en drös plåster och mediciner så däckade Amanda i bilen och sov nästan 18 timmar, med endast två uppvak för mat.

Helt sjukt. Vart nästan rädd att det blivit värre med tanke på hur hårt hon sov. Men vaknade upp betydlig piggare. Vilket bara det är otroligt tacksamt.

Nu hoppas vi innerligt på att det ska läka, inte bli infekterat och inte komma tillbaka.

När dagen inte blir som tänkt.

Igår morse, tidigt, väckte Amanda oss med ett ont finger.

Hela fingertoppen var en varböld och svullet. Vart ett spritomslag och skola.

Skolsköterskan la om fingret även hon under dagen.

Igår kväll hade svullnaden och bölden ökat till 1/3 av fingret. Nytt spritomslag och hopp om en okej natt. Och i huvudet planerades läkarbesök under morgondagen (läs idag).

Efter en turbulent natt så sitter vi nu på närakuten och har väl några timmar till vår tur.

Svullnaden och bölden är nu 2/3 av fingret och en lätt förhöjd temp.

Wish us luck.

Plötsligt

Plötsligt är de båda så stora.

Så lika men så olika.

Visst är de fina i sina glasögon?

Helt slut båda två efter en dag i skolan och fritids, i värmen.

När skolan ringer

En dålig dag som bara vart sämre.. Ja det var denna dag det.

Vaknade med mild migrän, men bestämmer mig för att i alla fall försöka jobba, men är det minsta jag kan göra.

Och ja det kändes minst sagt att jobba med det huvudet. Hade lite utbildningar och hade en tanke på att gratulera farmor Anne-Liese på lunchen då hon fyller hela 90 år idag.

Hann typ bara innanför dörren hos henne, så ringer det på mobilen.

Denniz lärarinna. Bara att det på displayen, då vet man direkt att det är något.

Denniz hade precis kräkts över hela hennes skrivbord i klassrummet. Alla vet vad det innebär. Att lämna allt och åka. Sagt och gjort.

Hämtade hem båda barnen utan tvekan.

Inge mer kräk eller något annat heller. Så hoppas peppar peppar på något annat. Inte magsjuka.

Svårt att säga i denna värme vad det kan vara. Ännu jobbigare. Skulle vara bra och veta om vi isolerar oss i onödan eller ej. Men hemma håller vi honom. Men frågan är vad man gör med Amanda. Den överdrivet pigga dottern som redan efter en timme hemma idag klättrade på väggarna.

Ja natten får utvisa det mesta och ja det återstår att se… Spännande… Eller inte.

Trädet är min bröllopspresent till H för snart 2 år sedan… helt fantastiskt vackert och luktar underbart.

ä

Inblick

En inblick i sista dagarnas spenderande.

Amanda har dansuppvisningar gånger många i dagarna så senaste tiden har spenderats repeterandes på kulturskolan.

Lite väl intensivt

Just nu går allt i ett.

Hemmet. Barnen. Jobbet. Oorganiserat kaos skulle jag nog lättast kalla det.

Men inte det lättaste att varken organisera eller dra i bromsen tyvärr. Vissa saker går inte att styra över.

Denna helg är detsamma. Intensiv.

Och de timmar vi haft ledig idag satt vi oss inte och solade, nej vi började olja in altanen. Eller vi började inte, vi slutförde det med.

Skönt att ha det klart så vi kan plocka fram utemöblerna.

Alltid något.

Stackars liten

Sömnlösa veckor slutar tillslut nästan alltid med samma sak.

En riktig jäkla huvudvärk.

Det vaknade jag med idag.

Passande till fredagen den trettonde.

Blä!

Denna fredag fortsatte i samma kassa agenda. Ett akut besök till djursjukhuset med mitt lilla hjärta.

En klo som skadats och behövde opereras bort. Min lilla stackare.

Bandage och tratt ett tag framöver för denna stackare.

Vart kanske inte riktig den vilodag jag och mitt huvud behövde.

Och inte den roligaste starten på helgen.

Men vi får göra vårt bästa för en bättre fortsättning.

Äntligen komplett

Äntligen är han hemma. Han med stort H.

Min underbara make och barnens underbara pappa.

Förra söndagen lämnade vi honom i Örebro efter en helg på landet. Vi åkte hem för en vecka med jobb och skola. Han åkte nedåt i landet för en veckas arbete i Göteborg.

Vi har kämpat på hemma med diverse (många många) problem hemma. Denna vecka har bilen ställt till det överdrivet galet många gånger.

Och gett mig överdrivet många hårstrån och upptagit otroligt mycket tid.

Men veckan har varit mysig. Annorlunda men mysig.

Idag kom HAN hem igen. Och med ens så känner jag mig mer komplett. Hemmet, familjen och jag är mer kompletta.

I år firar vi den första påsken hemma på över 8 år. Jätte konstigt men samtidigt mysigt.

Jag fyller nämligen år på söndag och kände att jag denna gång ville jag fira hemma.

2557

Idag är det 2557 dagar sedan du tog ditt sista andetag.

Och idag är det 2556 dagar sedan samtalet kom för att ändra mitt liv för alltid.

Fick mitt hjärta att krossas och ändra form.

Fick mig omvärdera vad som var viktigt. Vilka som var av vikt.

Tiden läker inte alla sår. De blir lättare att hantera. Såret är inte lika öppet men är fortfarande lika ofattbart. Overkligt.

Denna dag har gått i ett. Måste göra det. För att kunna hantera den. Tills barnen lagt sig, då kommer känslorna…