Mätt i timmar

Dag 3 på denna semester bjöd på värme. Extrem värme. Denna kropp är inte van vid just detta. Men vem är det? Denna sommar alltså! Trodde dock på allvar att när min semester väl började skulle värmen vara passé och regnet och den vanliga svenska sommaren skulle visa sig. Men skäms på mig så fel

Sista dagar pepp

Tiden rinner minst sagt mig ut fingrarna och kroppen/psyket längtar efter ledighet enorm. Ja och efter julen. Tid med familjen. Som pepp för de sista dagarna till julen så slängde jag ikväll ihop lite julgodis/kakor till mina underbara kollegor. Allt för att göra dessa sista arbetsdagar lite roligare. Ja medans familjen gått på jullov redan

Vab- Vad gör ni?

En intressant fråga jag länge funderat över vad alla vuxna/föräldrar gör under tiden ni är hemma med sjuka barn och vabbar? Vobbar ni? Städar, tvättar eller ligger på soffan? Kan utan tvekan erkänna att jag gör och har gjort alla de sakerna. Nu mer, med mitt nuvarande jobb, så vobbar jag inte. Men allt det

En dag som extra-resurs

Ja sällan en vecka är den andra lik. Sällan för någon. Men med ett barn med kroniska sjukdomar blir det aldrig så.  Denna vecka var det placerat att jag skulle vara med Amanda under frukosten i skolan, då hennes resurs är borta.  Men sedan kom det ett sms igår, att backup resursen vabbade.  Och då

Ett efterlängtat kalas månader senare 

Ett par veckor innan midsommar skickades inbjudningar ut och allt var planerat och klart för ett födelsedagsfirande och kalas utan dess like för den blivande 6 åringen på lekparadiset Andys Lekland. Men midsommar passerade och diabetes med inläggning på sjukhus stoppade det kalaset. Och vart uppskjutet på obestämd tid. Sedan dess har det legat i

En låg första dag

Igår var det dags för den efterlängtade (och fruktade) första dagen i skolan för Amanda. Ny skola. 7 kilometer bort från förskolan och Denniz skola. Diabetes och gluten. Högt och lågt. Ja fy vilka paniktankar ärligt. Ja hos mig alltså. Inte för henne. Absoluta motsatsen. Hon har längtat och längtat. Och oj så skoj att

Ett viktigt möte

Just i detta nu sitter jag tillsammans med Amanda i ett nervöst och otroligt möte på skolan. Mitt första tillfälle att träffa Amandas resurs, lärare och fritidspedagoger. Mötet är iof med rektor, skolsköterskan, lärare och resursen. För att få veta mer kring hur de ska hantera allt.  Speciellt hur de ska få Amanda att vara

Det där lilla extra

Trots allt som den nya vardagen innebär så måste vi njuta, och ibland bara låta det lilla extra ta över. Vi mår bra (någorlunda) och har varandra. Så idag firar vi med en otroligt god middag. Jag erkänner. Barnet med celiaki och diabetes och hennes bror åt inte ovan middag. De valde själva att äta

För en månad sedan. Lyckligt ovetande 

För en månad sedan satt vi lyckligt ovetande på Silja Galaxys middagsbuffé och åt middag. Att jag om några minuter senare kikade på mobilen för att ta kort och såg en mängd missade samtal från H. Ja och sedan startade kaoset att få provsvar från flera ovilliga håll. Och resten är ja kaos. Men det

Doktorn ordinerar

Nu när denna sommar startat på det jobbiga/kaotiska sett det gjort så vill jag nog helst hålla oss på hemmaplan. Nära till sjukhus och allt vi vet nära. Men Amandas (och egentligen vårt med) läkarteam tycker annorlunda. De tycker vi ska göra saker. Utsätta oss för saker. Inga längre resor eller så, med tanke på