Gå till innehåll

Att sällan saker blir som planerat, ja det är sedan gammalt.

Att istället för att ha en helg full av bus ensam med barnen, slutade istället med ett barn med feber och en allt för lugn helg. Ja ärligt talat.

Gårdagen var fröken feberfri, men eftersom det är bra att vara hemma en dag efter feber så, så klättrade vi båda på väggarna hemma.

Bildligt talat. Tvingade mig själv, med viss hjälp av fröken, att storstäda. Ville inte alls, men det behövdes, som alltid, så var bara att göra.

Så istället så vart det ny vardag och arbete idag istället för igår. Och dagen kändes som en måndag.

Inbillade mig att det nästan var så, men icke.  Trött värre.

För 10 år sedan var det en annan femma. För 10 år sedan satt jag hemma i soffan, i förra huset, och kämpade mig igenom värkar. Var inne vid denna tid på över 24 timmar redan. Var så trött. Och less. Minns det som igår.

Sentimentalt att bara tänka på det.

Jag är bara ett dygn (eller timmar, beroende på hur man tänker) från att ha varit mamma i 10 år.  Fatta 10 år. Tvåsiffrigt!

Nej måste ner på jorden igen.

Redo för en flashback...

1931283_44211830171_7788_n.jpg

En av sista dagarna på magen..

Att ropa hej är fel, ack så fel.

I detta nu innebär det att uttrycka okej nätter. Ja nätter men 1-3 uppvak av olika slag är hanterbart. Det kan man leva med, speciellt med tanke på hur andra nätter/veckor/månader kan se ut.

Att sova 2-3 timmars osammanhängande sömn som diabetes förälder är inte ovanligt.

Nu har vi istället haft en ovanlig vecka. Positivt sätt.

Och jag ropade hej. Jag råkade säga det. Att det varit en bra vecka.

Och ja då borde jag veta att det vänder. Oftast till sömnlösa nätter om man ens får gå och lägga sig.

Idag byttes Amandas Dexcom efter att ha lossnat efter simskolan. Och vissa gånger fungerar allt smärtfritt. Inga strul.

Andra gånger är det tvärt om.

Som idag. Dagens vart okej. Kvällen inte lika bra.

Från dippar och svårt at få upp fröken, till plötsliga höga värden och nu inga värden.

Istället tre frågetecken... och väntan på värden el icke.

Icke innebär att jag måste väcka henne, igen, för att sätta en ny mätare.

Vilket jag helst vill undvika.

Bara att vänta. "Vaka"...

Äntligen kom den. Helgen utan varje minut planerad.

Knappt några minuter alls planerade, utöver simskolan imorgon då.

Vi hade lite tankar på trädgårdsfix, kratta löv och sånt. Men nattens och dagens regn så valdes det bort.

Sen pratade vi om bio. Men tillslut så valde vi att bara vara.

Vi behöver det. En dag mest inomhus.

Vi har spelat spel, rensat, bakat och mest varit. Varvat ned.

Vissa av oss uppskattar det. Behöver det. Andra något mindre.

Amanda har varit minst sagt rastlös. Men gått att sysselsätta.

Sen kan jag erkänna att rastlösheten kom smått krypande hos mig med framåt kvällen men botade det med att rensa lite i Denniz rum.

Kliar i inrednings/fixar fingrarna. Vill göra om! Ja i flera rum. Men strax innan jul är kanske inte den smartaste lösningen.

Återstår att se!

Kikat alternativ på matta till Denniz rum...

Vilken gillar du mest?

Helt slut efter senaste veckornas nonstop aktivitet, med allt. Överallt.

Sjukdomar som mest avlöser varandra, läkarbesök gånger många, utredningar av flera av oss och ljusförsäljning.

Ja plus livet annars då alltså.

Vi har alltså avverkat halsfluss (Amanda), extrem hosta (Denniz), allergisk reaktion (jag), och förkyld med halsont och feber igen (Amanda).

Japp vi påbörjade ny vända i fredags.

Och allt ställdes på ända. Ja alla planer. Då barnen skulle skjutsats iväg för ett höstlov på landet, hos farmor, farfar & Peter. Och alla djuren självklart.

Men i lördags togs beslutet att de skulle få åka dit ändå.

Tacksamt!

Ja mycket har pågått ett tag. Jag tog tillslut tag i min mage efter år av konstanta jobbiga problem. Diagnosen vart IBS, och en plan för att må bättre skall läggas med dietist. Ännu ett läkarbesök.

Ja för vi har besök vet inte hur många väntrum och läkare av olika slag, senaste månaden.

Helt slut av all planering, organisering och stress det faktiskt innebär. I kombination med sömnlöshet, magproblem (ibs'en) och diabetes-stress.

Så höstlovet är efterlängtat av oss alla. Att få ta igen sömn. Varva ned lite. Minska stress. För mig/oss alltså.

Och barnen får det fantastiskt.

Win-win...

Saker blir sällan som planerat, ja det är sedan gammalt.

Som att en vecka går enligt planen. Ja som förra veckan.

Amanda fick feber deluxe natten till måndag. Vab. Jag hade utbildningar på jobbet tisdag och onsdag, vilket vi fick pyssla till så de kunde genomföras. Denna gång gick det. Thank God!

Och självklart var veckans pussel inte över där. Utan självklart hade jag en "operation" inbokad. Eller rättare sagt en tid inbokad för att under narkos byta ut min hormonspiral, samt kolla läget. Ja därnere. To much info? Ja så kan det vara ibland.

Mamma och Holger hjälpte mig med fröken Amanda, så dagen kunde genomföras. Vettetusan hur det hade gått annars. Så tacksam för hjälpen.

Alltid nervöst med att sövas och narkos. Tackar min lyckliga stjärna för att allt gick bra.

5 år till nästa gång. Yes yes yes!!

Vet inte varför men livet krävde en paus.

Ett mående som personligen inte varit på topp. Mycket omkring och folk jag bryr mig om som haft kaos och självklart ett sjukt barn.

Denna vecka har allt för många nätter spenderats i soffan med en Amanda och hög feber. Halsfluss senare konstaterad.

Just nätterna på soffan känns i kroppen. Stel deluxe. Borde boka in en massage.

Nu mår fröken bättre, vilket är tacksamt.

En lördag som var i en dimma. En näst intill sömnlös natt med ping pong utan dess like, gjorde sitt tillslut.

Orken räckte till Denniz fotbollsmatch men så mycket mer vart det inte.

Ja lördagen var hemsk.

Så när natten till söndagen innebar hela 6 timmars sammanhängande sömn, ja plus några till sen, ja då vaknade jag av lycka.

Lycka att vakna något piggare. Eller mycket piggare.

Sömn är underskattat.

Söndagen innebar så mycket mer. Ett tillfälle att ta igen lördagens dimma.

Träd kapas ned efter att vi pratat om det länge.

Min vinkällare börjar ta form.

En annan del av matkällaren med vinkällaren.

Så spännande att bygga ihop den. Långt ifrån klara men ack så fint det blir.

Så skönt att fått en del gjort idag.

Hur har din helg varit?

Allt för sällan minst sagt.

Men i veckan så tog jag med min krigarprinsessa på en sväng bara vi.

Något som sker allt för sällan, där måste vi bättra oss.

Hade en del grejer över från köksutbyggnaden att lämna tillbaka och annat att inhandla.

Så mysigt att göra med min lilla tjej.

Bara pratstunderna i bilen dit. Bus och skratt väl där och hur högt vi både spelade musik och sjöng påväg hem. Ja då var hon rätt trött och det gällde att hålla fröken vaken.

Inne på tredje arbetsveckan sedan semestern men dessvärre inte tre fulla arbetsveckor.

Veckorna har kantats av planerade läkarbesök (Amanda) & logopedbesök (Denniz).

Plus att jag i förra veckan låg hemma två dagar i extrem huvudvärk/migrän. Huvudvärken kvarstår fast i mindre omfång. Otroligt frustrerande. Och utpumpande.

Ihelgen vart även Amanda hes, små förkyld och började prata om ont i halsen. Men ingen feber.

Så vart skola igår men idag vaknade hon upp och sa själv att hon var sjuk. Bad mig ta tempen som visade 38,2. Och hon är hängig.

Så vart att vara hemma och en lugn dag i sängen och soffan.

Nu är hösten minst sagt igång.

En brasa och tvättmaskinen är i gång. Är det vab så är det.

Varje gång vi ska till Sachsska/SöS/diabetesmottagningen så är fröken nervös. Som tusan. Varför vet hon sällan.

Så gör vårt bästa för att göra besöken roligare.

Som ett kärt besök på hennes favorit, lekterapin. Platsen som var vår räddning när vi låg inlagda vid diabetesdiagnosen.

De underbara tjejerna som jobbar där är värda allt! De kom upp på rummet med leksaker och pyssel, för att göra inläggningen lite roligare.

Och bjöd ned oss för lekstunder när Amanda vart av med droppet. Så många timmar spenderades där.

Och nu försöker vi gå dit innan varje besök på diabetesmottagningen. För att jag vet hur efterlängtat och älskat det är.

Hur länge det blir varje gång beror oftast på hur lång tid det tar att hitta parkering. Ibland finns det direkt och besöket/lekstunden blir rätt lång. Annars tar det över en timme och besöket blir en blixtvisit. Men vi går dit varje gång.

Har även skänkt vissa leksaker som barnen slutat leka med dit. För att fler ska få glädje av dem. De är så tacksamma!

Och vet du? Det är vi med för att de finns!

%d bloggare gillar detta: