Man ska inte ropa hej

Att ropa hej är fel, ack så fel. I detta nu innebär det att uttrycka okej nätter. Ja nätter men 1-3 uppvak av olika slag är hanterbart. Det kan man leva med, speciellt med tanke på hur andra nätter/veckor/månader kan se ut. Att sova 2-3 timmars osammanhängande sömn som diabetes förälder är inte ovanligt. Nu

Inte utanför dörren

Äntligen kom den. Helgen utan varje minut planerad. Knappt några minuter alls planerade, utöver simskolan imorgon då. Vi hade lite tankar på trädgårdsfix, kratta löv och sånt. Men nattens och dagens regn så valdes det bort. Sen pratade vi om bio. Men tillslut så valde vi att bara vara. Vi behöver det. En dag mest

Nonstop

Helt slut efter senaste veckornas nonstop aktivitet, med allt. Överallt. Sjukdomar som mest avlöser varandra, läkarbesök gånger många, utredningar av flera av oss och ljusförsäljning. Ja plus livet annars då alltså. Vi har alltså avverkat halsfluss (Amanda), extrem hosta (Denniz), allergisk reaktion (jag), och förkyld med halsont och feber igen (Amanda). Japp vi påbörjade ny

Narkos, byte och check

Saker blir sällan som planerat, ja det är sedan gammalt. Som att en vecka går enligt planen. Ja som förra veckan. Amanda fick feber deluxe natten till måndag. Vab. Jag hade utbildningar på jobbet tisdag och onsdag, vilket vi fick pyssla till så de kunde genomföras. Denna gång gick det. Thank God! Och självklart var

En välbehövlig paus

Vet inte varför men livet krävde en paus. Ett mående som personligen inte varit på topp. Mycket omkring och folk jag bryr mig om som haft kaos och självklart ett sjukt barn. Denna vecka har allt för många nätter spenderats i soffan med en Amanda och hög feber. Halsfluss senare konstaterad. Just nätterna på soffan

När saker börjat bli klara

En lördag som var i en dimma. En näst intill sömnlös natt med ping pong utan dess like, gjorde sitt tillslut. Orken räckte till Denniz fotbollsmatch men så mycket mer vart det inte. Ja lördagen var hemsk. Så när natten till söndagen innebar hela 6 timmars sammanhängande sömn, ja plus några till sen, ja då

Bara vi

Allt för sällan minst sagt. Men i veckan så tog jag med min krigarprinsessa på en sväng bara vi. Något som sker allt för sällan, där måste vi bättra oss. Hade en del grejer över från köksutbyggnaden att lämna tillbaka och annat att inhandla. Så mysigt att göra med min lilla tjej. Bara pratstunderna i

Att hinna jobba

Inne på tredje arbetsveckan sedan semestern men dessvärre inte tre fulla arbetsveckor. Veckorna har kantats av planerade läkarbesök (Amanda) & logopedbesök (Denniz). Plus att jag i förra veckan låg hemma två dagar i extrem huvudvärk/migrän. Huvudvärken kvarstår fast i mindre omfång. Otroligt frustrerande. Och utpumpande. Ihelgen vart även Amanda hes, små förkyld och började prata

Ett älskat & efterlängtat besök

Varje gång vi ska till Sachsska/SöS/diabetesmottagningen så är fröken nervös. Som tusan. Varför vet hon sällan. Så gör vårt bästa för att göra besöken roligare. Som ett kärt besök på hennes favorit, lekterapin. Platsen som var vår räddning när vi låg inlagda vid diabetesdiagnosen. De underbara tjejerna som jobbar där är värda allt! De kom

Så. Jävla. Glad

Igår var det dags för ett ärligt talat ångestdrabbat läkarbesök. Som egentligen inte borde vara det. Absolut inte. Men var det! Efter en sommar med HÖGA toppar och en del dalar så var tankarna överallt. Hur högt är det? Ja Amandas hba1c. Allt påverkar sockret och en sommar med galen, underbar värme så har blodsockret