Mätt i timmar

Dag 3 på denna semester bjöd på värme. Extrem värme. Denna kropp är inte van vid just detta. Men vem är det? Denna sommar alltså! Trodde dock på allvar att när min semester väl började skulle värmen vara passé och regnet och den vanliga svenska sommaren skulle visa sig. Men skäms på mig så fel

Tre stränder

Sedan i onsdags så har vi endast haft ett barn hemma, då Denniz åkte tåget med farmor till landet. Otroligt konstigt men samtidigt så mysigt. Att få vara själv med prinsessan. Idag hade vi en tanke på Skansen men kände att vi ville testa stranden. Ja fröken ville bada. Så vi testade närmaste sjön här

Är det inte nog nu?

I måndags, samma dag som uppropet på barnens skola, hade jag bokat in ett besök hos skolsköterskan med Amanda.Den obligatoriska vaccinationen, hörsel och syntest. Ja bland annat.Jag var inte med. Första besöket jag inte var det.Hörseltestet visade en misstänkt hörselnedsättning, på ena örat. Iof ingen jätte överraskning men ändå.Ny sak att utreda.Syntestet visade även det

Karantän

Första dagen tillbaka efter höstlovet och vips så såg jag ett missat samtal på mobilen. Amandas resurs. Huvudet snurrar och tankarna far åt alla håll. Ja på en sekund.  Självklart ringde jag upp direkt.  Amandas socker var lågt utan att det gick att få upp och hon klagade på huvudvärk. Så vart att stänga av

Åter vab och dubbla läkarbesök

Vi fick i alla fall en vecka utan vab. Ja man får vara tacksam för det lilla, eller vad säger man? Amanda har denna gång varit lite småhes några dagar, men inget som påverkat henne något speciellt. Men när hon plötsligt tappade rösten helt, fick feber och inte var alls sig själv, så vart det

En dag som extra-resurs

Ja sällan en vecka är den andra lik. Sällan för någon. Men med ett barn med kroniska sjukdomar blir det aldrig så.  Denna vecka var det placerat att jag skulle vara med Amanda under frukosten i skolan, då hennes resurs är borta.  Men sedan kom det ett sms igår, att backup resursen vabbade.  Och då

Vill ni läsa mer?

Har kommit till en punkt just nu där jag måste få ur mig allt. Både om mig men främst om Amandas diabetes och allt kring det. Men vill någon läsa? Allt från hur vi började söka hjälp till allt kring. Positivt och negativt. Även Denniz reaktion och från folk omkring. Jag vill gärna dela med

Ett efterlängtat kalas månader senare 

Ett par veckor innan midsommar skickades inbjudningar ut och allt var planerat och klart för ett födelsedagsfirande och kalas utan dess like för den blivande 6 åringen på lekparadiset Andys Lekland. Men midsommar passerade och diabetes med inläggning på sjukhus stoppade det kalaset. Och vart uppskjutet på obestämd tid. Sedan dess har det legat i

En låg första dag

Igår var det dags för den efterlängtade (och fruktade) första dagen i skolan för Amanda. Ny skola. 7 kilometer bort från förskolan och Denniz skola. Diabetes och gluten. Högt och lågt. Ja fy vilka paniktankar ärligt. Ja hos mig alltså. Inte för henne. Absoluta motsatsen. Hon har längtat och längtat. Och oj så skoj att

Ett viktigt möte

Just i detta nu sitter jag tillsammans med Amanda i ett nervöst och otroligt möte på skolan. Mitt första tillfälle att träffa Amandas resurs, lärare och fritidspedagoger. Mötet är iof med rektor, skolsköterskan, lärare och resursen. För att få veta mer kring hur de ska hantera allt.  Speciellt hur de ska få Amanda att vara