Tre stränder

Sedan i onsdags så har vi endast haft ett barn hemma, då Denniz åkte tåget med farmor till landet.

Otroligt konstigt men samtidigt så mysigt.

Att få vara själv med prinsessan.

Idag hade vi en tanke på Skansen men kände att vi ville testa stranden. Ja fröken ville bada.

Så vi testade närmaste sjön här ute. Iskallt!

Så istället åkte vi ned till Nynäshamn på lunch och fortsätta jakten på strand.

Fantastisk lunch.

Med mysigt sällskap.

Strand nr 2. Och varmaste vattnet idag. Men inte varmt nog att doppa annat än tårna.

Strand nr 3 var otroligt vacker. Men ack så kallt. Lättast kallast idag.

En otroligt mysig dag. Lugn och spontan.

Lyxen att få denna tid med vår vackra, busiga dotter.

Även fast jag saknar mitt bustroll till son.

Det kunde bli värre.

I tisdags var vi en sväng på närakuten i haninge på förmiddagen.

Läkaren där trodde blåsan på frökens finger berodde på insektsbett. Och ordination vart typ spritomslag och dubbla allergitabletter.

Så vi åkte hem. Hann med en fika och mama och Holger innan hon fick ont. Riktigt ont. och hela allmäntillståndet förändrades. Hon behövde mer hjälp.

Så istället för middag och mys i soffan så tog vi oss till nästa sjukhus. Vart ett mindre trevlig besök på närakuten, visade vidare till akuten och sedan till barnakuten. Ja inte på en kvart direkt.

Alla läkare, och det vart ett par stycken, kliade sig på hakan utan att alls förstå orsak eller vad det egentligen är/var.

Vid 12 fick vi eget rum tillslut på barnakuten, det togs en drös olika prover (som vi inte fått svar på än), och läkare beslöt att hon skulle bli inlagd. För att få antibiotika intravenöst för att bukt på blåsan som nu var över hela fingret och påväg att sprida sig vidare ut över handen.

Vid 3-4 tiden vart vi guidade upp på avdelning, till deras akutrum, då de hade fullt överallt.

En sväng med antibiotikaoch någon timmes osammanhängande sömn så var en ny dag nalkandes och nya läkare, sköterskor och vet inte allt.

Läkaren beslöt att även kirurg skulle komma för konsultation. Sagt och gjort så kom en fantastisk kirurg. Lika frågades även hon, men eftersom blåsan fortsatta växa så skulle den dränseras och rengöras.

Och efter det var gjort (i vaken tillstånd med med massa lugnande och annat) så fick vi direktioner på skötsel och åkte hem. Efterlängtat värre minst sagt.

Ja en sväng till apoteket för en drös plåster och mediciner så däckade Amanda i bilen och sov nästan 18 timmar, med endast två uppvak för mat.

Helt sjukt. Vart nästan rädd att det blivit värre med tanke på hur hårt hon sov. Men vaknade upp betydlig piggare. Vilket bara det är otroligt tacksamt.

Nu hoppas vi innerligt på att det ska läka, inte bli infekterat och inte komma tillbaka.

När dagen inte blir som tänkt.

Igår morse, tidigt, väckte Amanda oss med ett ont finger.

Hela fingertoppen var en varböld och svullet. Vart ett spritomslag och skola.

Skolsköterskan la om fingret även hon under dagen.

Igår kväll hade svullnaden och bölden ökat till 1/3 av fingret. Nytt spritomslag och hopp om en okej natt. Och i huvudet planerades läkarbesök under morgondagen (läs idag).

Efter en turbulent natt så sitter vi nu på närakuten och har väl några timmar till vår tur.

Svullnaden och bölden är nu 2/3 av fingret och en lätt förhöjd temp.

Wish us luck.

Inblick

En inblick i sista dagarnas spenderande.

Amanda har dansuppvisningar gånger många i dagarna så senaste tiden har spenderats repeterandes på kulturskolan.

En vardag på något vis

Att gå ut från skolan efter lämning, sen, med handen full av poddar, insulin och sprutor, ja det är väl normalt.

Ja iaf i denna diabetesmammas värld.

Icke planerat, aka akut, podd-byte mitt i lämningen. Ja för idag tyckte tydligen Amandas Omnipod att podd-fel med tjut och larm var passande. För att liva upp morgonen.

Ja för Amanda tar alltid det hela otroligt positivt. Not!

Jaja nu är det passerat och hoppas på en lugn dag.

Kan vi spola förbi?

Vissa dygn spolar jag mer än gärna förbi och helst typ glömmer.

Som just nu.

En sjukt dålig start på arbetsåret och försök till vardag.

Gårdagen bestod av pod-strul deluxe. Insulin-pump-pod alltså.

Tre poddar valde igår att bara lägga av. Självklart gjorde två av dem det när vi var iväg på middag. Ja för vi hade två backuper. Två.

Så vart en drös akut-stress samtal för att få fram nya poddar och insulin. Och tillslut så. Men shit verkligen.

Natten vart kaos. Låg låg låg. Inget hjälpte. Minns knappt hur många dextrosol och sänkta basal-doser (långtidsinsulin) som fixades med. Knappt utan verkan.

Långt ifrån optimalt att få sova högst 20 minuter i stöten mellan larmen. Oftast tätare larm.

Minst sagt sliten när klockan ringde för att starta dagen. Årets andra arbetsdag. Barnens första vardag. Fritids endast men ändå.

Men vi lyckades. Vi kom iväg i tid och allt rullade på. Tills mobilen ringer. På jobbet strax före lunch. Podden hade dött. Precis när hon skulle få insulin till lunchen.

Yes! Eller långt ifrån. Fan rättare sagt. Precis vad livet för oss båda behövde.

Packade ihop och avslutade dagens arbetsdag. Och snabbt till skolan för att sätta ny pod. Ny pod. Och ta med barnen till Bromma.

Japp för handenheten till pumpen verkar vara boven bakom allt strul med poddarna. Var supporten och min slutsats.

Bara det att Bromma är typ andra sidan jorden. Okej överdrivet. Men andra sidan Stockholm. Men vi gjorde det.

Samt hann storhandla påväg hem.

Och påbörja pysslet att föra över all data. Alla basaler. Allt.

Avslutar dagen med att vara tacksam ändå. För tålmodiga underbara barn. En trygg och underbar make. En fantastisk familj och underbara vänner.

Och för att vi har den fantastiska sjukvård med allt vad det innebär i Sverige.

God natt.

Klarvaken

Vem kom på den knäppa idén att det passar med en portering av telefonnummer skall träda i kraft vid midnatt?

Allvarligt.

Beställt ny mobil till Amanda, då hennes gamla (vilket är min gamla) börjat ge upp.

Då det är otroligt viktigt att hon har en fungerade telefon iof med Dexcom‘en.

Den nya får hon först till julklapp.

I och med ny mobil så valde jag att flytta hennes nummer från Hallon, som fungerat kanon, till Tre, där jag & familjen har resterande abonnemang.

Tänkte inte mer på det.

Tills porteringen trätt i kraft. Midnatt.

Larm om ingen mottagning så ett byte måste ske. Nu.

Alla som har en iPhone vet hur lätt det kan vara att byta sim-kort. Speciellt utan den där grejen. Det löstes med en nål. (Kommentar på den).

Men självklart också med en klarvaken Sofie, mitt i natten…. suck.

Så tack för porteringen av hennes nummer mitt i natten.

Höstlov – Utan barn

Att sova hela nätter, att vakna upp utan stress och bara mig själv att tänka på. Ja det är en konstig lyx veckan som varit. Inget jag vill vänja mig vid men ändå njuter jag ärligt talat just nu.

Barnen är nämligen varit på höstlov hos farmor, farfar och Peter.

Ja de har njutit av en frihet som en vecka på landet innebär med frisk luft, öppet landskap och inte att glömma alla 21 kanin-ungar och 2 kycklingar. Japp det är en stor farm på landet nu. Och barnen minst sagt älskar det.

Och jag förstår dem.

Vi är hemma och jobbar, och njuter av allt som barnfritt innebär. Vi äter gott, onyttigt och varvar ned.

Vi har passat på att både shoppa lite julklappar och även kikat på en del som ska inhandlas. Riktigt skönt att göra det i god tid och verkligen hinna tänka igenom dem. Tillsammans.

Så tacksam för en vecka utan larm hela nätterna. Att behöva ha stenkoll på allt dygnet runt. Att kunna få en vecka själv med mitt livs kärlek. Bara vi. Hur konstigt allt det än känns.

Även fast jag saknar de små trollen så jag blir galen. Så ja, jag har insett att man behöver sakna ibland med.

Huvudet upp och fötterna ned

Vakna nätter, sovande nätter, ja just nu löser av varandra just nu.

Mest de vakna men vem räknar. Är tacksam för den sömn jag lyckas få.

Lämnat bakom oss en helg med blandning av det mesta. Fotbollsavslutning, simskola och en hel del trädgårdsarbete. Så pass att jag nu har en ond handled, men vad gör det om hundra år.

En familjehelg helt i min smak.

Kram på er

Kickoff och en natts sömn

Igår så checkade jag inte ut vid arbetsdagens slut och begav mig hemåt. Utan istället så svirade jag om till lite festligare kläder för en kväll/natt med kollegorna.

Dags för kickoff ute på Balingsholm.

Otroligt vacker miljö och härligt sällskap.

En kväll full av dans, skratt och många härliga samtal bland annat.

Och avslutades med en natt på hotellrum. Så underbart lyxigt med en natt på hotell helt själv.

Utan larm och uppvak som större delen av nätterna innebär hemma.

En sån lyxig sak för alla. Men lite extra när man är en d1 förälder.