Gå till innehåll

Att ropa hej är fel, ack så fel.

I detta nu innebär det att uttrycka okej nätter. Ja nätter men 1-3 uppvak av olika slag är hanterbart. Det kan man leva med, speciellt med tanke på hur andra nätter/veckor/månader kan se ut.

Att sova 2-3 timmars osammanhängande sömn som diabetes förälder är inte ovanligt.

Nu har vi istället haft en ovanlig vecka. Positivt sätt.

Och jag ropade hej. Jag råkade säga det. Att det varit en bra vecka.

Och ja då borde jag veta att det vänder. Oftast till sömnlösa nätter om man ens får gå och lägga sig.

Idag byttes Amandas Dexcom efter att ha lossnat efter simskolan. Och vissa gånger fungerar allt smärtfritt. Inga strul.

Andra gånger är det tvärt om.

Som idag. Dagens vart okej. Kvällen inte lika bra.

Från dippar och svårt at få upp fröken, till plötsliga höga värden och nu inga värden.

Istället tre frågetecken... och väntan på värden el icke.

Icke innebär att jag måste väcka henne, igen, för att sätta en ny mätare.

Vilket jag helst vill undvika.

Bara att vänta. "Vaka"...

Helt slut efter senaste veckornas nonstop aktivitet, med allt. Överallt.

Sjukdomar som mest avlöser varandra, läkarbesök gånger många, utredningar av flera av oss och ljusförsäljning.

Ja plus livet annars då alltså.

Vi har alltså avverkat halsfluss (Amanda), extrem hosta (Denniz), allergisk reaktion (jag), och förkyld med halsont och feber igen (Amanda).

Japp vi påbörjade ny vända i fredags.

Och allt ställdes på ända. Ja alla planer. Då barnen skulle skjutsats iväg för ett höstlov på landet, hos farmor, farfar & Peter. Och alla djuren självklart.

Men i lördags togs beslutet att de skulle få åka dit ändå.

Tacksamt!

Ja mycket har pågått ett tag. Jag tog tillslut tag i min mage efter år av konstanta jobbiga problem. Diagnosen vart IBS, och en plan för att må bättre skall läggas med dietist. Ännu ett läkarbesök.

Ja för vi har besök vet inte hur många väntrum och läkare av olika slag, senaste månaden.

Helt slut av all planering, organisering och stress det faktiskt innebär. I kombination med sömnlöshet, magproblem (ibs'en) och diabetes-stress.

Så höstlovet är efterlängtat av oss alla. Att få ta igen sömn. Varva ned lite. Minska stress. För mig/oss alltså.

Och barnen får det fantastiskt.

Win-win...

Saker blir sällan som planerat, ja det är sedan gammalt.

Som att en vecka går enligt planen. Ja som förra veckan.

Amanda fick feber deluxe natten till måndag. Vab. Jag hade utbildningar på jobbet tisdag och onsdag, vilket vi fick pyssla till så de kunde genomföras. Denna gång gick det. Thank God!

Och självklart var veckans pussel inte över där. Utan självklart hade jag en "operation" inbokad. Eller rättare sagt en tid inbokad för att under narkos byta ut min hormonspiral, samt kolla läget. Ja därnere. To much info? Ja så kan det vara ibland.

Mamma och Holger hjälpte mig med fröken Amanda, så dagen kunde genomföras. Vettetusan hur det hade gått annars. Så tacksam för hjälpen.

Alltid nervöst med att sövas och narkos. Tackar min lyckliga stjärna för att allt gick bra.

5 år till nästa gång. Yes yes yes!!

Vet inte varför men livet krävde en paus.

Ett mående som personligen inte varit på topp. Mycket omkring och folk jag bryr mig om som haft kaos och självklart ett sjukt barn.

Denna vecka har allt för många nätter spenderats i soffan med en Amanda och hög feber. Halsfluss senare konstaterad.

Just nätterna på soffan känns i kroppen. Stel deluxe. Borde boka in en massage.

Nu mår fröken bättre, vilket är tacksamt.

En lördag som var i en dimma. En näst intill sömnlös natt med ping pong utan dess like, gjorde sitt tillslut.

Orken räckte till Denniz fotbollsmatch men så mycket mer vart det inte.

Ja lördagen var hemsk.

Så när natten till söndagen innebar hela 6 timmars sammanhängande sömn, ja plus några till sen, ja då vaknade jag av lycka.

Lycka att vakna något piggare. Eller mycket piggare.

Sömn är underskattat.

Söndagen innebar så mycket mer. Ett tillfälle att ta igen lördagens dimma.

Träd kapas ned efter att vi pratat om det länge.

Min vinkällare börjar ta form.

En annan del av matkällaren med vinkällaren.

Så spännande att bygga ihop den. Långt ifrån klara men ack så fint det blir.

Så skönt att fått en del gjort idag.

Hur har din helg varit?

Inne på tredje arbetsveckan sedan semestern men dessvärre inte tre fulla arbetsveckor.

Veckorna har kantats av planerade läkarbesök (Amanda) & logopedbesök (Denniz).

Plus att jag i förra veckan låg hemma två dagar i extrem huvudvärk/migrän. Huvudvärken kvarstår fast i mindre omfång. Otroligt frustrerande. Och utpumpande.

Ihelgen vart även Amanda hes, små förkyld och började prata om ont i halsen. Men ingen feber.

Så vart skola igår men idag vaknade hon upp och sa själv att hon var sjuk. Bad mig ta tempen som visade 38,2. Och hon är hängig.

Så vart att vara hemma och en lugn dag i sängen och soffan.

Nu är hösten minst sagt igång.

En brasa och tvättmaskinen är i gång. Är det vab så är det.

Varje gång vi ska till Sachsska/SöS/diabetesmottagningen så är fröken nervös. Som tusan. Varför vet hon sällan.

Så gör vårt bästa för att göra besöken roligare.

Som ett kärt besök på hennes favorit, lekterapin. Platsen som var vår räddning när vi låg inlagda vid diabetesdiagnosen.

De underbara tjejerna som jobbar där är värda allt! De kom upp på rummet med leksaker och pyssel, för att göra inläggningen lite roligare.

Och bjöd ned oss för lekstunder när Amanda vart av med droppet. Så många timmar spenderades där.

Och nu försöker vi gå dit innan varje besök på diabetesmottagningen. För att jag vet hur efterlängtat och älskat det är.

Hur länge det blir varje gång beror oftast på hur lång tid det tar att hitta parkering. Ibland finns det direkt och besöket/lekstunden blir rätt lång. Annars tar det över en timme och besöket blir en blixtvisit. Men vi går dit varje gång.

Har även skänkt vissa leksaker som barnen slutat leka med dit. För att fler ska få glädje av dem. De är så tacksamma!

Och vet du? Det är vi med för att de finns!

Igår var det dags för ett ärligt talat ångestdrabbat läkarbesök. Som egentligen inte borde vara det.

Absolut inte.

Men var det!

Efter en sommar med HÖGA toppar och en del dalar så var tankarna överallt. Hur högt är det?

Ja Amandas hba1c. Allt påverkar sockret och en sommar med galen, underbar värme så har blodsockret känts utom kontroll från och till.

Vi ändrar, räknar och korrigerar mest hela tiden, känns det som.

Så därför var ångesten total. Vad skulle hba1c't stå på denna gång?

Jag gissade på runt 55. Förra gången, för cirka 3 månader sedan, var det även då chockerande på 48. En otroligt bra siffra och mer än godkänt.

Ville knappt se siffran på maskinen denna gång! Men det ville fröken!

Men ack vilken total lycka!

Ser ni siffran? 45! Alltså chock!

Läkaren överöste beröm! Så tacksamt och ärligt talat behövligt! Att få höra att vi gör rätt och att allt vi kämpar för värt det. Att det gör skillnad!

Ville nästan börja gråta. Av lycka!

Sömnlös natt deluxe är inte den bästa uppladdningen för sista dagen innan vardagen drar igång.

Men sömnlös deluxe menar jag verkligen det. 2-3 timmars osammanhängande sömn.

Död värre.

Avslutning på Denniz fotbollsläger idag och med tillhörande föräldramatch, som slutade 3-2 till barnen!

Fotbollslägret som för övrig var typ bäst. Så bra gjort för barnen. De har tränat totalt över 20 timmar sedan i fredags. Och igår hade de övernattning för de som ville i militärtält på fotbollsplanen. Hur underbart!

Minns otroligt väl min första övernattning utan föräldrar i tält på scouterna när jag var i samma ålder. Så mysigt med minnen för livet.

Natten i tält bjöd på blåst, regn och lite åska, men det fixade barnen med tränare och ledare utan problem.

Nu åter till dagen. Efter några timmar på fotbollsplanen, jag spelade inte utan var "barnvakt" till lagets maskot-bebis, Aron 1 år ung.

Väl hemma så dog jag. Luften gick ur mig och en powernap i soffan var ett faktum.

Nu är jag lite mer med i matchen. Diabetesväskan är packad, huset dammsuget, middagen uppäten (köpepizza) och lite ombyten till barnen kvar att packa ihop.

Borde hitta outfit till morgondagen med, så jag slipper imorgon bitti.

Redo men ändå inte för vardag.

Vissa dagar testas man som förälder, som kvinna, som människa.

Idag testades jag i tålamod främst av fröken A, som helt klart vaknat på fel sida.

Gnäll, rastlöshet och gnäll.

Inget passade fröken.

Att jag haft en i stort sätt sömnlös natt med ett socker utom kontroll. Ja det är och var inte av frökens hänsyn eller intresse.

Det påverkar självklart nätterna med ping pong socker henne även dagen efter. Det vet jag.

Eller egentligen är hon inte medveten om hur nätterna är. Men ja ni förstår.

Hennes vänner i närheten var upptagna var inge skoj. För henne.

Att Denniz lekte med vänner hela dagen gjorde frökens humör värre.

Förstår henne. Men inget det fick att göra.

Tills jag kom på vad hon älskar!

Stranden!

Packa snabbt in oss två och vips en nöjd tjej!

Idag var det fullt med gäss (?!) på stranden. Smått läskigt (enligt mig) men hon fick bada. Hon var nöjd!

Och efter hemgång och middag så lekte även hon med vänner någon timme.

Nöjd tjej!

Nöjd mamma som hoppas en natt med lite mer sömn.

%d bloggare gillar detta: