Gå till innehåll

Jag var nog inte ensam igår kväll.

Ja med tårarna rinnande ned för kunderna. Det var inte värt att försöka hålla dem tillbaka.

Ja ingen ska behöva förlora ett barn/syster/bror/vän/släkting eller något annat i cancer.

Att se vad familjerna går igenom vid besked, behandling och ja vid antingen slut på behandling på ett eller annat sätt.

Usch hemsk tanke.

Ja många tankar och många tårar igår.

Tittade du på BarncancerGalan igår?

En lördag som var i en dimma. En näst intill sömnlös natt med ping pong utan dess like, gjorde sitt tillslut.

Orken räckte till Denniz fotbollsmatch men så mycket mer vart det inte.

Ja lördagen var hemsk.

Så när natten till söndagen innebar hela 6 timmars sammanhängande sömn, ja plus några till sen, ja då vaknade jag av lycka.

Lycka att vakna något piggare. Eller mycket piggare.

Sömn är underskattat.

Söndagen innebar så mycket mer. Ett tillfälle att ta igen lördagens dimma.

Träd kapas ned efter att vi pratat om det länge.

Min vinkällare börjar ta form.

En annan del av matkällaren med vinkällaren.

Så spännande att bygga ihop den. Långt ifrån klara men ack så fint det blir.

Så skönt att fått en del gjort idag.

Hur har din helg varit?

Allt för sällan minst sagt.

Men i veckan så tog jag med min krigarprinsessa på en sväng bara vi.

Något som sker allt för sällan, där måste vi bättra oss.

Hade en del grejer över från köksutbyggnaden att lämna tillbaka och annat att inhandla.

Så mysigt att göra med min lilla tjej.

Bara pratstunderna i bilen dit. Bus och skratt väl där och hur högt vi både spelade musik och sjöng påväg hem. Ja då var hon rätt trött och det gällde att hålla fröken vaken.

Friendship

Tänk om det vore så enkelt.

 

Varit en minst sagt tuff tid ett bra tag, och i tuffa tider så märks det snabbt vilka som är äkta och vilka som inte är det.

Bittert ibland men lärorikt.

Blickar framåt. Emot en ny positivare framtid. Vi går emot mörkare årstider men ack så mycket ljusare i sinnet.

 

Inne på tredje arbetsveckan sedan semestern men dessvärre inte tre fulla arbetsveckor.

Veckorna har kantats av planerade läkarbesök (Amanda) & logopedbesök (Denniz).

Plus att jag i förra veckan låg hemma två dagar i extrem huvudvärk/migrän. Huvudvärken kvarstår fast i mindre omfång. Otroligt frustrerande. Och utpumpande.

Ihelgen vart även Amanda hes, små förkyld och började prata om ont i halsen. Men ingen feber.

Så vart skola igår men idag vaknade hon upp och sa själv att hon var sjuk. Bad mig ta tempen som visade 38,2. Och hon är hängig.

Så vart att vara hemma och en lugn dag i sängen och soffan.

Nu är hösten minst sagt igång.

En brasa och tvättmaskinen är i gång. Är det vab så är det.

När katten är borta, dansar mössen på bordet är väl ordspråket?

I detta hem handlar det det mer om när alla andra sover, så får jag tid/ork/lust till ALLT.

För ärligt talat borde jag vara i säng. Nu arbetsvecka nalklar och ja helgen har inte direkt inneburit någon överdriven sömn.

Har hunnit med kickoff (nykter, körde), fotbollsmatch, klippt barnen, förtidsröstat, shoppat, varit på 40 årsfest (nykter, körde) och en snabbis på kräftskiva.

Ja bland annat. Och en drös mer grejer.

Blir trött men lycklig bara jag tänker på det, för helgen var verkligen helt underbar. Den boost av livet, vänner och familj jag behöver just nu. En avbrott från annat.

Denna kväll har jag shoppat lite skönhetsprodukter, tyckte det var dags att fylla på med nya spännande ansiktsmasker bland annat. Och kollat på film. Ska packa i ordning barnens ryggsäckar inför skolan och måla naglarna.

Vad gör du denna söndagskväll/natt?

Några bilder från helgen

Varje gång vi ska till Sachsska/SöS/diabetesmottagningen så är fröken nervös. Som tusan. Varför vet hon sällan.

Så gör vårt bästa för att göra besöken roligare.

Som ett kärt besök på hennes favorit, lekterapin. Platsen som var vår räddning när vi låg inlagda vid diabetesdiagnosen.

De underbara tjejerna som jobbar där är värda allt! De kom upp på rummet med leksaker och pyssel, för att göra inläggningen lite roligare.

Och bjöd ned oss för lekstunder när Amanda vart av med droppet. Så många timmar spenderades där.

Och nu försöker vi gå dit innan varje besök på diabetesmottagningen. För att jag vet hur efterlängtat och älskat det är.

Hur länge det blir varje gång beror oftast på hur lång tid det tar att hitta parkering. Ibland finns det direkt och besöket/lekstunden blir rätt lång. Annars tar det över en timme och besöket blir en blixtvisit. Men vi går dit varje gång.

Har även skänkt vissa leksaker som barnen slutat leka med dit. För att fler ska få glädje av dem. De är så tacksamma!

Och vet du? Det är vi med för att de finns!

Igår var det dags för ett ärligt talat ångestdrabbat läkarbesök. Som egentligen inte borde vara det.

Absolut inte.

Men var det!

Efter en sommar med HÖGA toppar och en del dalar så var tankarna överallt. Hur högt är det?

Ja Amandas hba1c. Allt påverkar sockret och en sommar med galen, underbar värme så har blodsockret känts utom kontroll från och till.

Vi ändrar, räknar och korrigerar mest hela tiden, känns det som.

Så därför var ångesten total. Vad skulle hba1c't stå på denna gång?

Jag gissade på runt 55. Förra gången, för cirka 3 månader sedan, var det även då chockerande på 48. En otroligt bra siffra och mer än godkänt.

Ville knappt se siffran på maskinen denna gång! Men det ville fröken!

Men ack vilken total lycka!

Ser ni siffran? 45! Alltså chock!

Läkaren överöste beröm! Så tacksamt och ärligt talat behövligt! Att få höra att vi gör rätt och att allt vi kämpar för värt det. Att det gör skillnad!

Ville nästan börja gråta. Av lycka!

Sömnlös natt deluxe är inte den bästa uppladdningen för sista dagen innan vardagen drar igång.

Men sömnlös deluxe menar jag verkligen det. 2-3 timmars osammanhängande sömn.

Död värre.

Avslutning på Denniz fotbollsläger idag och med tillhörande föräldramatch, som slutade 3-2 till barnen!

Fotbollslägret som för övrig var typ bäst. Så bra gjort för barnen. De har tränat totalt över 20 timmar sedan i fredags. Och igår hade de övernattning för de som ville i militärtält på fotbollsplanen. Hur underbart!

Minns otroligt väl min första övernattning utan föräldrar i tält på scouterna när jag var i samma ålder. Så mysigt med minnen för livet.

Natten i tält bjöd på blåst, regn och lite åska, men det fixade barnen med tränare och ledare utan problem.

Nu åter till dagen. Efter några timmar på fotbollsplanen, jag spelade inte utan var "barnvakt" till lagets maskot-bebis, Aron 1 år ung.

Väl hemma så dog jag. Luften gick ur mig och en powernap i soffan var ett faktum.

Nu är jag lite mer med i matchen. Diabetesväskan är packad, huset dammsuget, middagen uppäten (köpepizza) och lite ombyten till barnen kvar att packa ihop.

Borde hitta outfit till morgondagen med, så jag slipper imorgon bitti.

Redo men ändå inte för vardag.

Vissa dagar testas man som förälder, som kvinna, som människa.

Idag testades jag i tålamod främst av fröken A, som helt klart vaknat på fel sida.

Gnäll, rastlöshet och gnäll.

Inget passade fröken.

Att jag haft en i stort sätt sömnlös natt med ett socker utom kontroll. Ja det är och var inte av frökens hänsyn eller intresse.

Det påverkar självklart nätterna med ping pong socker henne även dagen efter. Det vet jag.

Eller egentligen är hon inte medveten om hur nätterna är. Men ja ni förstår.

Hennes vänner i närheten var upptagna var inge skoj. För henne.

Att Denniz lekte med vänner hela dagen gjorde frökens humör värre.

Förstår henne. Men inget det fick att göra.

Tills jag kom på vad hon älskar!

Stranden!

Packa snabbt in oss två och vips en nöjd tjej!

Idag var det fullt med gäss (?!) på stranden. Smått läskigt (enligt mig) men hon fick bada. Hon var nöjd!

Och efter hemgång och middag så lekte även hon med vänner någon timme.

Nöjd tjej!

Nöjd mamma som hoppas en natt med lite mer sömn.

%d bloggare gillar detta: