Gå till innehåll

Ett steg framåt, två steg bakåt

Efter ett par bra dagar när ångesten varit minimal, likaså tröttheten så kändes det som jag och allt verkligen var påväg framåt.

Framåt mot ett starkare och mer medveten Sofie.

Men så vaknade jag imorse, efter en bra diabetes-natt, och kände att jag borde antingen bara rymma hemifrån eller bara gå och lägga mig och återuppstå en bättre dag.

Förstå mig inte fel. Men alla har vi bra och mindre bra dagar.

Idag matchar min energi och mitt mående inte resterande familjen. Självklart är jag glad att de mår bra och allt.

En stor sak jag lärt mig under dessa veckor, är att jag måste erkänna och tillåta mig att känna och må som jag gör.

Så idag känns det som ett par steg bakåt. Vet att dessa dagar kommer. Hoppas mest på att det vänder igen. Framåt.

Öppet, ärligt kring mående och hälsa. Min hälsa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: