Gå till innehåll

Jag var nog inte ensam igår kväll.

Ja med tårarna rinnande ned för kunderna. Det var inte värt att försöka hålla dem tillbaka.

Ja ingen ska behöva förlora ett barn/syster/bror/vän/släkting eller något annat i cancer.

Att se vad familjerna går igenom vid besked, behandling och ja vid antingen slut på behandling på ett eller annat sätt.

Usch hemsk tanke.

Ja många tankar och många tårar igår.

Tittade du på BarncancerGalan igår?

En lördag som var i en dimma. En näst intill sömnlös natt med ping pong utan dess like, gjorde sitt tillslut.

Orken räckte till Denniz fotbollsmatch men så mycket mer vart det inte.

Ja lördagen var hemsk.

Så när natten till söndagen innebar hela 6 timmars sammanhängande sömn, ja plus några till sen, ja då vaknade jag av lycka.

Lycka att vakna något piggare. Eller mycket piggare.

Sömn är underskattat.

Söndagen innebar så mycket mer. Ett tillfälle att ta igen lördagens dimma.

Träd kapas ned efter att vi pratat om det länge.

Min vinkällare börjar ta form.

En annan del av matkällaren med vinkällaren.

Så spännande att bygga ihop den. Långt ifrån klara men ack så fint det blir.

Så skönt att fått en del gjort idag.

Hur har din helg varit?

Sedan vi flyttade in för snart 7 år sedan har vi pratat om att bygga till köket lite.

Ett fullhöjds skafferi, idag är det uppdelat i flera skåp, och lite mer bänkyta.

Men saker kommer emellan, som hos det flesta.

Av en slump köptes ett vitrinskåp med lådor på Blocket några månader efter att vi flyttade in. Ett skåp som fylldes med diverse strunt sin inget av det egentligen användes.

Inget unik för oss, kan jag tänka mig.

För ett år sedan så började vi prata om original-tanken med köket igen. Besökte faktiskt en Ballingslöv butik, eftersom köket i huset är av märket. Men att bygga till den delen av köket vi ville, skulle kosta mellan 30-40 000 kr, plus montering. Ja ni kanske förstår varför det inte beställdes på studs!

Vi började kika på andra alternativ. Vart rekommenderade IKEA och luckorna Veddinge vit, som är väldigt likt vårt kök.

Men tog en paus och annat prioriterades. Ett spabad bland annat.

Men förra helgen så tog jag tag i det igen. Och beställde hem allt precis som vi ville ha det.

Och med hemleverans. Så smidigt. I fredags kom det.

Så ni kan gissa vad vi sysslat med i helgen.

Så galet nöjd! Så fint.

Nu skall bara bänkskivan, som vi tacksamt fick från Göran, oljas in, skruvas fast och det är klart!

Tacksam är ordet.

Så stor skillnad. Och som vi ville ha det från början.

Vitrinskåpet innan.
Väggen
FÄRDIGT!

Jag har ju glömt att visa er barnen efter deras (mest min) efterlängtade klippning för ett par veckor sedan.

Denniz har varit jätte anti angående klippa håret. Så det var inte klippt sedan i mars el något. Men tillslut vart det för långt och klippa var ett val han gjorde själv.

Så fin!

Amanda tyckte att hon skulle få klippa lugg igen, men icke sa nicke. Minns allt för väl vilken kamp det var att få den att växa ut.

Insåg ännu en gång hur stora de blivit. Inga små pluttar längre.

Inne på tredje arbetsveckan sedan semestern men dessvärre inte tre fulla arbetsveckor.

Veckorna har kantats av planerade läkarbesök (Amanda) & logopedbesök (Denniz).

Plus att jag i förra veckan låg hemma två dagar i extrem huvudvärk/migrän. Huvudvärken kvarstår fast i mindre omfång. Otroligt frustrerande. Och utpumpande.

Ihelgen vart även Amanda hes, små förkyld och började prata om ont i halsen. Men ingen feber.

Så vart skola igår men idag vaknade hon upp och sa själv att hon var sjuk. Bad mig ta tempen som visade 38,2. Och hon är hängig.

Så vart att vara hemma och en lugn dag i sängen och soffan.

Nu är hösten minst sagt igång.

En brasa och tvättmaskinen är i gång. Är det vab så är det.

När katten är borta, dansar mössen på bordet är väl ordspråket?

I detta hem handlar det det mer om när alla andra sover, så får jag tid/ork/lust till ALLT.

För ärligt talat borde jag vara i säng. Nu arbetsvecka nalklar och ja helgen har inte direkt inneburit någon överdriven sömn.

Har hunnit med kickoff (nykter, körde), fotbollsmatch, klippt barnen, förtidsröstat, shoppat, varit på 40 årsfest (nykter, körde) och en snabbis på kräftskiva.

Ja bland annat. Och en drös mer grejer.

Blir trött men lycklig bara jag tänker på det, för helgen var verkligen helt underbar. Den boost av livet, vänner och familj jag behöver just nu. En avbrott från annat.

Denna kväll har jag shoppat lite skönhetsprodukter, tyckte det var dags att fylla på med nya spännande ansiktsmasker bland annat. Och kollat på film. Ska packa i ordning barnens ryggsäckar inför skolan och måla naglarna.

Vad gör du denna söndagskväll/natt?

Några bilder från helgen

Varje gång vi ska till Sachsska/SöS/diabetesmottagningen så är fröken nervös. Som tusan. Varför vet hon sällan.

Så gör vårt bästa för att göra besöken roligare.

Som ett kärt besök på hennes favorit, lekterapin. Platsen som var vår räddning när vi låg inlagda vid diabetesdiagnosen.

De underbara tjejerna som jobbar där är värda allt! De kom upp på rummet med leksaker och pyssel, för att göra inläggningen lite roligare.

Och bjöd ned oss för lekstunder när Amanda vart av med droppet. Så många timmar spenderades där.

Och nu försöker vi gå dit innan varje besök på diabetesmottagningen. För att jag vet hur efterlängtat och älskat det är.

Hur länge det blir varje gång beror oftast på hur lång tid det tar att hitta parkering. Ibland finns det direkt och besöket/lekstunden blir rätt lång. Annars tar det över en timme och besöket blir en blixtvisit. Men vi går dit varje gång.

Har även skänkt vissa leksaker som barnen slutat leka med dit. För att fler ska få glädje av dem. De är så tacksamma!

Och vet du? Det är vi med för att de finns!

Igår var det dags för ett ärligt talat ångestdrabbat läkarbesök. Som egentligen inte borde vara det.

Absolut inte.

Men var det!

Efter en sommar med HÖGA toppar och en del dalar så var tankarna överallt. Hur högt är det?

Ja Amandas hba1c. Allt påverkar sockret och en sommar med galen, underbar värme så har blodsockret känts utom kontroll från och till.

Vi ändrar, räknar och korrigerar mest hela tiden, känns det som.

Så därför var ångesten total. Vad skulle hba1c't stå på denna gång?

Jag gissade på runt 55. Förra gången, för cirka 3 månader sedan, var det även då chockerande på 48. En otroligt bra siffra och mer än godkänt.

Ville knappt se siffran på maskinen denna gång! Men det ville fröken!

Men ack vilken total lycka!

Ser ni siffran? 45! Alltså chock!

Läkaren överöste beröm! Så tacksamt och ärligt talat behövligt! Att få höra att vi gör rätt och att allt vi kämpar för värt det. Att det gör skillnad!

Ville nästan börja gråta. Av lycka!

När klockan ringde imorse var det minst sagt svårt att öppna ögonen. Och inte bara för mig.

Barnen var inte speciellt peppade att gå upp men vad finns det att göra.

Inget vara för evigt, inte heller sommarlov och semester.

Möttes av en överfull mailkorg på jobbet. På 3 veckor har det trillat in över 300 mail.

Inget att få igenom i en handvändning. Tar det pö om pö.

Dagens gick fort. Tacksamt ärligt. Helt slut av bara saken att ha åter vardag.

Och är inte ensam i familjen om det.

Ikväll orkade inget av barnen med att leka med vänner. Utan en kväll i soffan som avslutades med kortspel passade oss alla perfekt.

4 dagar kvar till helg! Vem räknar ned?

Sömnlös natt deluxe är inte den bästa uppladdningen för sista dagen innan vardagen drar igång.

Men sömnlös deluxe menar jag verkligen det. 2-3 timmars osammanhängande sömn.

Död värre.

Avslutning på Denniz fotbollsläger idag och med tillhörande föräldramatch, som slutade 3-2 till barnen!

Fotbollslägret som för övrig var typ bäst. Så bra gjort för barnen. De har tränat totalt över 20 timmar sedan i fredags. Och igår hade de övernattning för de som ville i militärtält på fotbollsplanen. Hur underbart!

Minns otroligt väl min första övernattning utan föräldrar i tält på scouterna när jag var i samma ålder. Så mysigt med minnen för livet.

Natten i tält bjöd på blåst, regn och lite åska, men det fixade barnen med tränare och ledare utan problem.

Nu åter till dagen. Efter några timmar på fotbollsplanen, jag spelade inte utan var "barnvakt" till lagets maskot-bebis, Aron 1 år ung.

Väl hemma så dog jag. Luften gick ur mig och en powernap i soffan var ett faktum.

Nu är jag lite mer med i matchen. Diabetesväskan är packad, huset dammsuget, middagen uppäten (köpepizza) och lite ombyten till barnen kvar att packa ihop.

Borde hitta outfit till morgondagen med, så jag slipper imorgon bitti.

Redo men ändå inte för vardag.

%d bloggare gillar detta: