Gå till innehåll

Igår var det dags för ett ärligt talat ångestdrabbat läkarbesök. Som egentligen inte borde vara det.

Absolut inte.

Men var det!

Efter en sommar med HÖGA toppar och en del dalar så var tankarna överallt. Hur högt är det?

Ja Amandas hba1c. Allt påverkar sockret och en sommar med galen, underbar värme så har blodsockret känts utom kontroll från och till.

Vi ändrar, räknar och korrigerar mest hela tiden, känns det som.

Så därför var ångesten total. Vad skulle hba1c't stå på denna gång?

Jag gissade på runt 55. Förra gången, för cirka 3 månader sedan, var det även då chockerande på 48. En otroligt bra siffra och mer än godkänt.

Ville knappt se siffran på maskinen denna gång! Men det ville fröken!

Men ack vilken total lycka!

Ser ni siffran? 45! Alltså chock!

Läkaren överöste beröm! Så tacksamt och ärligt talat behövligt! Att få höra att vi gör rätt och att allt vi kämpar för värt det. Att det gör skillnad!

Ville nästan börja gråta. Av lycka!

Sömnlös natt deluxe är inte den bästa uppladdningen för sista dagen innan vardagen drar igång.

Men sömnlös deluxe menar jag verkligen det. 2-3 timmars osammanhängande sömn.

Död värre.

Avslutning på Denniz fotbollsläger idag och med tillhörande föräldramatch, som slutade 3-2 till barnen!

Fotbollslägret som för övrig var typ bäst. Så bra gjort för barnen. De har tränat totalt över 20 timmar sedan i fredags. Och igår hade de övernattning för de som ville i militärtält på fotbollsplanen. Hur underbart!

Minns otroligt väl min första övernattning utan föräldrar i tält på scouterna när jag var i samma ålder. Så mysigt med minnen för livet.

Natten i tält bjöd på blåst, regn och lite åska, men det fixade barnen med tränare och ledare utan problem.

Nu åter till dagen. Efter några timmar på fotbollsplanen, jag spelade inte utan var "barnvakt" till lagets maskot-bebis, Aron 1 år ung.

Väl hemma så dog jag. Luften gick ur mig och en powernap i soffan var ett faktum.

Nu är jag lite mer med i matchen. Diabetesväskan är packad, huset dammsuget, middagen uppäten (köpepizza) och lite ombyten till barnen kvar att packa ihop.

Borde hitta outfit till morgondagen med, så jag slipper imorgon bitti.

Redo men ändå inte för vardag.

Vissa dagar testas man som förälder, som kvinna, som människa.

Idag testades jag i tålamod främst av fröken A, som helt klart vaknat på fel sida.

Gnäll, rastlöshet och gnäll.

Inget passade fröken.

Att jag haft en i stort sätt sömnlös natt med ett socker utom kontroll. Ja det är och var inte av frökens hänsyn eller intresse.

Det påverkar självklart nätterna med ping pong socker henne även dagen efter. Det vet jag.

Eller egentligen är hon inte medveten om hur nätterna är. Men ja ni förstår.

Hennes vänner i närheten var upptagna var inge skoj. För henne.

Att Denniz lekte med vänner hela dagen gjorde frökens humör värre.

Förstår henne. Men inget det fick att göra.

Tills jag kom på vad hon älskar!

Stranden!

Packa snabbt in oss två och vips en nöjd tjej!

Idag var det fullt med gäss (?!) på stranden. Smått läskigt (enligt mig) men hon fick bada. Hon var nöjd!

Och efter hemgång och middag så lekte även hon med vänner någon timme.

Nöjd tjej!

Nöjd mamma som hoppas en natt med lite mer sömn.

Dag 3 på denna semester bjöd på värme. Extrem värme.

Denna kropp är inte van vid just detta. Men vem är det?

Denna sommar alltså!

Trodde dock på allvar att när min semester väl började skulle värmen vara passé och regnet och den vanliga svenska sommaren skulle visa sig.

Men skäms på mig så fel jag fick.

Dagen till ära, eller ja middagen till ära vart godaste maten. Hemmagjorda glutenfria langos med flera sorters fyllningar/toppings.

Det jag verkar glömma år efter år, är hur ofantligt mätt man blir av denna fantastiska rätt.

Så över 3 timmar senare är jag fortfarande proppmätt utan dess like.

Alltså så det gör ont i magen.

Innan jag gick på semester var det galet mycket på jobbet. Alltså var helt slut när arbetsdagen var över.

Tänkte för mig själv att när jag kommer tillbaka så är väl alla kunder/företag på semester. Och jag skulle få tid att göra allt jag inte hunnit med på ett tag. Allt som blivit liggande.

Men i måndags var det galet. Helt sjukt.

Och på det så jobbade jag över och avslutade med ett avdelningsmöte.

Så när jag var hemma på kvällen var jag minst sagt kaputt.

Men har en familj hemma som ville få en del uppmärksamhet och sedan ett blodsocker utan dess like på natten.

Så återhämtningen vart noll. Smått tufft men vad ska man göra?

Veckan har fortsatt i samma tempo. Igår stressades det hem för att inte missa matchen! Viktigt!

H jobbade sent så multitasking på hög nivå med matlagning, läsa/skriva med barnen och kolla på matchen. Men det gick. Allt går!

Så när denna natt bidrog till mer sömn, så var jag tacksam. Otroligt tacksam.

Ikväll så ilades till det affären efter jobbet för lite sista minuten shopping. Har en fröken som fyller år imorgon.

Som hon längtat.

Och ikväll vart vi även medbjudna på Cirkus Brasil Jack av Cicci & Jonas med barn.

Otroligt trevligt! Både att ses allihop och att gå på cirkus.

Borde kanske sova men ett socker som verkar tycka annat.

Fick ju sova natten till idag. Alltid något.

För två år sedan hade vi precis lämnat lite blodprover som läkaren på vårdcentralen tyckte vi kunde vänta ett par dagar med.

Men magkänslan sa att vi borde lämna dem.

Den där magkänslan som nästan alltid är att lita på. Den som sa till oss att besök på vårdcentralen det rätta.

Men efter att en totalt okunnig specialist läkare inte visste bättre, så kunde det gått minst sagt jävligt illa.

Att personerna som tog blodproverna även de var okunniga och tyckte absolut att vi kunde gå på båten och vår planerade resa med Silja Galaxy.

I efterhand hade besluten denna dag för 2 år sedan varit helt annorlunda. Vi vet idag vad vi hade gjort utan tvekan.

Livet gör en visare, mer kunnig.

Men det gör inte denna årsdag lättare. Amanda vill inte prata om det alls. Vill leka som vanligt, även fast det visar sig otroligt mycket i hur hon leker och pratar.

Jag vet ärligt inte hur jag känner. Inför denna dag för två år sedan så känns det mycket. Frustration över bristen på kunskap hos läkare och tacksam för vad vi växt tajtare som familj av allt.

Vill du läsa mer om den 27 juni 2018 och vad som gjorde att vi sökte hjälp.

Sök på diabetes här i bloggen för att se mycket mer.

Nu ska vi njuta av sommarvädret.

Sedan i onsdags så har vi endast haft ett barn hemma, då Denniz åkte tåget med farmor till landet.

Otroligt konstigt men samtidigt så mysigt.

Att få vara själv med prinsessan.

Idag hade vi en tanke på Skansen men kände att vi ville testa stranden. Ja fröken ville bada.

Så vi testade närmaste sjön här ute. Iskallt!

Så istället åkte vi ned till Nynäshamn på lunch och fortsätta jakten på strand.

Fantastisk lunch.

Med mysigt sällskap.

Strand nr 2. Och varmaste vattnet idag. Men inte varmt nog att doppa annat än tårna.

Strand nr 3 var otroligt vacker. Men ack så kallt. Lättast kallast idag.

En otroligt mysig dag. Lugn och spontan.

Lyxen att få denna tid med vår vackra, busiga dotter.

Även fast jag saknar mitt bustroll till son.

I tisdags var vi en sväng på närakuten i haninge på förmiddagen.

Läkaren där trodde blåsan på frökens finger berodde på insektsbett. Och ordination vart typ spritomslag och dubbla allergitabletter.

Så vi åkte hem. Hann med en fika och mama och Holger innan hon fick ont. Riktigt ont. och hela allmäntillståndet förändrades. Hon behövde mer hjälp.

Så istället för middag och mys i soffan så tog vi oss till nästa sjukhus. Vart ett mindre trevlig besök på närakuten, visade vidare till akuten och sedan till barnakuten. Ja inte på en kvart direkt.

Alla läkare, och det vart ett par stycken, kliade sig på hakan utan att alls förstå orsak eller vad det egentligen är/var.

Vid 12 fick vi eget rum tillslut på barnakuten, det togs en drös olika prover (som vi inte fått svar på än), och läkare beslöt att hon skulle bli inlagd. För att få antibiotika intravenöst för att bukt på blåsan som nu var över hela fingret och påväg att sprida sig vidare ut över handen.

Vid 3-4 tiden vart vi guidade upp på avdelning, till deras akutrum, då de hade fullt överallt.

En sväng med antibiotikaoch någon timmes osammanhängande sömn så var en ny dag nalkandes och nya läkare, sköterskor och vet inte allt.

Läkaren beslöt att även kirurg skulle komma för konsultation. Sagt och gjort så kom en fantastisk kirurg. Lika frågades även hon, men eftersom blåsan fortsatta växa så skulle den dränseras och rengöras.

Och efter det var gjort (i vaken tillstånd med med massa lugnande och annat) så fick vi direktioner på skötsel och åkte hem. Efterlängtat värre minst sagt.

Ja en sväng till apoteket för en drös plåster och mediciner så däckade Amanda i bilen och sov nästan 18 timmar, med endast två uppvak för mat.

Helt sjukt. Vart nästan rädd att det blivit värre med tanke på hur hårt hon sov. Men vaknade upp betydlig piggare. Vilket bara det är otroligt tacksamt.

Nu hoppas vi innerligt på att det ska läka, inte bli infekterat och inte komma tillbaka.

Igår morse, tidigt, väckte Amanda oss med ett ont finger.

Hela fingertoppen var en varböld och svullet. Vart ett spritomslag och skola.

Skolsköterskan la om fingret även hon under dagen.

Igår kväll hade svullnaden och bölden ökat till 1/3 av fingret. Nytt spritomslag och hopp om en okej natt. Och i huvudet planerades läkarbesök under morgondagen (läs idag).

Efter en turbulent natt så sitter vi nu på närakuten och har väl några timmar till vår tur.

Svullnaden och bölden är nu 2/3 av fingret och en lätt förhöjd temp.

Wish us luck.

En inblick i sista dagarnas spenderande.

Amanda har dansuppvisningar gånger många i dagarna så senaste tiden har spenderats repeterandes på kulturskolan.

%d bloggare gillar detta: