Gå till innehåll

Helt slut efter senaste veckornas nonstop aktivitet, med allt. Överallt.

Sjukdomar som mest avlöser varandra, läkarbesök gånger många, utredningar av flera av oss och ljusförsäljning.

Ja plus livet annars då alltså.

Vi har alltså avverkat halsfluss (Amanda), extrem hosta (Denniz), allergisk reaktion (jag), och förkyld med halsont och feber igen (Amanda).

Japp vi påbörjade ny vända i fredags.

Och allt ställdes på ända. Ja alla planer. Då barnen skulle skjutsats iväg för ett höstlov på landet, hos farmor, farfar & Peter. Och alla djuren självklart.

Men i lördags togs beslutet att de skulle få åka dit ändå.

Tacksamt!

Ja mycket har pågått ett tag. Jag tog tillslut tag i min mage efter år av konstanta jobbiga problem. Diagnosen vart IBS, och en plan för att må bättre skall läggas med dietist. Ännu ett läkarbesök.

Ja för vi har besök vet inte hur många väntrum och läkare av olika slag, senaste månaden.

Helt slut av all planering, organisering och stress det faktiskt innebär. I kombination med sömnlöshet, magproblem (ibs'en) och diabetes-stress.

Så höstlovet är efterlängtat av oss alla. Att få ta igen sömn. Varva ned lite. Minska stress. För mig/oss alltså.

Och barnen får det fantastiskt.

Win-win...

Saker blir sällan som planerat, ja det är sedan gammalt.

Som att en vecka går enligt planen. Ja som förra veckan.

Amanda fick feber deluxe natten till måndag. Vab. Jag hade utbildningar på jobbet tisdag och onsdag, vilket vi fick pyssla till så de kunde genomföras. Denna gång gick det. Thank God!

Och självklart var veckans pussel inte över där. Utan självklart hade jag en "operation" inbokad. Eller rättare sagt en tid inbokad för att under narkos byta ut min hormonspiral, samt kolla läget. Ja därnere. To much info? Ja så kan det vara ibland.

Mamma och Holger hjälpte mig med fröken Amanda, så dagen kunde genomföras. Vettetusan hur det hade gått annars. Så tacksam för hjälpen.

Alltid nervöst med att sövas och narkos. Tackar min lyckliga stjärna för att allt gick bra.

5 år till nästa gång. Yes yes yes!!

Vet inte varför men livet krävde en paus.

Ett mående som personligen inte varit på topp. Mycket omkring och folk jag bryr mig om som haft kaos och självklart ett sjukt barn.

Denna vecka har allt för många nätter spenderats i soffan med en Amanda och hög feber. Halsfluss senare konstaterad.

Just nätterna på soffan känns i kroppen. Stel deluxe. Borde boka in en massage.

Nu mår fröken bättre, vilket är tacksamt.

Jag var nog inte ensam igår kväll.

Ja med tårarna rinnande ned för kunderna. Det var inte värt att försöka hålla dem tillbaka.

Ja ingen ska behöva förlora ett barn/syster/bror/vän/släkting eller något annat i cancer.

Att se vad familjerna går igenom vid besked, behandling och ja vid antingen slut på behandling på ett eller annat sätt.

Usch hemsk tanke.

Ja många tankar och många tårar igår.

Tittade du på BarncancerGalan igår?

En lördag som var i en dimma. En näst intill sömnlös natt med ping pong utan dess like, gjorde sitt tillslut.

Orken räckte till Denniz fotbollsmatch men så mycket mer vart det inte.

Ja lördagen var hemsk.

Så när natten till söndagen innebar hela 6 timmars sammanhängande sömn, ja plus några till sen, ja då vaknade jag av lycka.

Lycka att vakna något piggare. Eller mycket piggare.

Sömn är underskattat.

Söndagen innebar så mycket mer. Ett tillfälle att ta igen lördagens dimma.

Träd kapas ned efter att vi pratat om det länge.

Min vinkällare börjar ta form.

En annan del av matkällaren med vinkällaren.

Så spännande att bygga ihop den. Långt ifrån klara men ack så fint det blir.

Så skönt att fått en del gjort idag.

Hur har din helg varit?

Allt för sällan minst sagt.

Men i veckan så tog jag med min krigarprinsessa på en sväng bara vi.

Något som sker allt för sällan, där måste vi bättra oss.

Hade en del grejer över från köksutbyggnaden att lämna tillbaka och annat att inhandla.

Så mysigt att göra med min lilla tjej.

Bara pratstunderna i bilen dit. Bus och skratt väl där och hur högt vi både spelade musik och sjöng påväg hem. Ja då var hon rätt trött och det gällde att hålla fröken vaken.

Friendship

Tänk om det vore så enkelt.

 

Varit en minst sagt tuff tid ett bra tag, och i tuffa tider så märks det snabbt vilka som är äkta och vilka som inte är det.

Bittert ibland men lärorikt.

Blickar framåt. Emot en ny positivare framtid. Vi går emot mörkare årstider men ack så mycket ljusare i sinnet.

 

Inne på tredje arbetsveckan sedan semestern men dessvärre inte tre fulla arbetsveckor.

Veckorna har kantats av planerade läkarbesök (Amanda) & logopedbesök (Denniz).

Plus att jag i förra veckan låg hemma två dagar i extrem huvudvärk/migrän. Huvudvärken kvarstår fast i mindre omfång. Otroligt frustrerande. Och utpumpande.

Ihelgen vart även Amanda hes, små förkyld och började prata om ont i halsen. Men ingen feber.

Så vart skola igår men idag vaknade hon upp och sa själv att hon var sjuk. Bad mig ta tempen som visade 38,2. Och hon är hängig.

Så vart att vara hemma och en lugn dag i sängen och soffan.

Nu är hösten minst sagt igång.

En brasa och tvättmaskinen är i gång. Är det vab så är det.

När katten är borta, dansar mössen på bordet är väl ordspråket?

I detta hem handlar det det mer om när alla andra sover, så får jag tid/ork/lust till ALLT.

För ärligt talat borde jag vara i säng. Nu arbetsvecka nalklar och ja helgen har inte direkt inneburit någon överdriven sömn.

Har hunnit med kickoff (nykter, körde), fotbollsmatch, klippt barnen, förtidsröstat, shoppat, varit på 40 årsfest (nykter, körde) och en snabbis på kräftskiva.

Ja bland annat. Och en drös mer grejer.

Blir trött men lycklig bara jag tänker på det, för helgen var verkligen helt underbar. Den boost av livet, vänner och familj jag behöver just nu. En avbrott från annat.

Denna kväll har jag shoppat lite skönhetsprodukter, tyckte det var dags att fylla på med nya spännande ansiktsmasker bland annat. Och kollat på film. Ska packa i ordning barnens ryggsäckar inför skolan och måla naglarna.

Vad gör du denna söndagskväll/natt?

Några bilder från helgen

Varje gång vi ska till Sachsska/SöS/diabetesmottagningen så är fröken nervös. Som tusan. Varför vet hon sällan.

Så gör vårt bästa för att göra besöken roligare.

Som ett kärt besök på hennes favorit, lekterapin. Platsen som var vår räddning när vi låg inlagda vid diabetesdiagnosen.

De underbara tjejerna som jobbar där är värda allt! De kom upp på rummet med leksaker och pyssel, för att göra inläggningen lite roligare.

Och bjöd ned oss för lekstunder när Amanda vart av med droppet. Så många timmar spenderades där.

Och nu försöker vi gå dit innan varje besök på diabetesmottagningen. För att jag vet hur efterlängtat och älskat det är.

Hur länge det blir varje gång beror oftast på hur lång tid det tar att hitta parkering. Ibland finns det direkt och besöket/lekstunden blir rätt lång. Annars tar det över en timme och besöket blir en blixtvisit. Men vi går dit varje gång.

Har även skänkt vissa leksaker som barnen slutat leka med dit. För att fler ska få glädje av dem. De är så tacksamma!

Och vet du? Det är vi med för att de finns!

%d bloggare gillar detta: