Gå till innehåll

Börjat nästan tro att jag längtar mer än barnen efter sportlovet nästa vecka.

En ledig vecka med mina troll. Inbillar mig lätt allt från lekfulla glada barn till sovmorgon. Även fast jag realistiskt nog vet om att verkligheten är annorlunda.

Men spelar ingen roll. Både jag och de behöver denna ledighet. Att kunna sova längre. Inte passa tider hela dagarna och kunna umgås.

Lite olika saker planerade. Och fick planera om en del efter förra veckans besked. Får hjälp med barnvakt för första gången på riktigt sedan i somras bland annat. Japp en del skoj på g.

Bild lånad från Google

1

Efter en helg fylld av kickoff med jobbet, pms och familjetid så trodde jag peppat nog att veckan skulle rulla på smidigt.

Icke sa Nicke. Vart att hämta hem ett stycke son som klagat på huvudvärk i skolan. Men dock inte ord om det hemma. Ja ingen kommentar

Imorgon blir det dock åter vardag, skola och dans. Ja om jag får någon sömn inatt vill säga.


Då eftermiddagen bjöd på mycket blodsocker-action åt det nedre hållet så verkar natten bestå av tvärt om.

Höga värden som bara vägrar gå ned. Zzzzz. Alltid lika spännande och varierande denna sjukdom. Not!

Älskar att jag har fredagens äventyr på Workout Parties att se fram emot. Något att kämpa emot!

Medans pappa H fick gå upp tidigt i morse för en första arbetsdag detta år så är vi andra lediga fortfarande.

Båda barnens skolor har planeringsdagar idag så har passat på att boka in både det ena och det andra.

Bland annat så ska bilen besiktigas, första gången med denna bil, och ett besök till Södersjukhuset och Amandas diabetessjuksköterska. Är egentligen tänkt som ett lite mer vanligt besök  med mest koll, men här hemma har vi sedan en tid tillbaka pratat mer kring insulin-pump. Vi vill veta mer och eventuellt boka in pumpstart.

Lite nervöst att ena prata om det. Men det känns som det är dags.

Kommer berätta mer om det och även hur både vi och Amanda tänker kring det. Vilket är helt olika.

Utöver detta så är planeringen inför Denniz födelsedag igång för fullt.

Nästa måndag blir min "lilla" prins hela 8 år. Blir helt tårögd bara jag tänker på det.

Usch vilken cry-mommy jag är.

Nej dags att ta tag i dagen med allt vad det innebär.

 

Idag har även vi som de flesta andra firat lucia.

En första lucia för Amanda som skolbarn.

I hennes skola så firas lucia med ett vackert luciatåg och sång i kyrkan. Så dit föll min lott i morse.


Älskar denna vackra kyrka. Båda barnen är döpta i den och vi gifte oss i den för nästan 5,5 år sedan.

Ett kärt besök. Som alltid så tändes ett ljus till minne av som fattas mig. Speciellt en person. Som alltid.


Då Amandas skola har totalt foto/video förbud så har jag faktiskt inga bilder alls på luciatåget eller egentligen på Amanda heller, då hon inte ville vara med på bild idag.
Vackert var det. Otroligt vackert. Amandas underbara sång hördes klart och tydligt. Så underbart.

Till min stora sorg så var båda barnens luciatåg samtidigt med 7 kilometer emellan så kunde inte vara med på båda.

Istället så fick min kära mor och barnens mormor den stora äran att vara med min prins. De hade även de sjungit så vackert och varit otroligt duktiga.


Efteråt så åkte vi hem och fikade tillsammans. 

Just det. Passade även på att ge barnens underbara lärare, fritidspersonal, kökspersonal och självklart Amandas resurs lite julgott och gåvor.

Älskar lyktan, som är inköpt på den underbara webshoppen Pink Boulevard.

Det är bara onsdag men kan ärligt säga att denna vecka är ett självklar val på botten-listor av veckor.


Hög blodsocker vilket inneburit otroligt mycket oro dygnet runt. 

Saker som mest är knas och känslan av att vara allmänt låg och trött. Och jag som varken har pms eller något sånt just nu.

Hade hoppats på en normal arbetsvecka utan allt som heter vabb och allt sånt.

Men icke sa nicke. Idag under förmiddagen (mitt i en utbildning) så ringde mobilen och bara känslan när man ser diabetesmobilen på fritids på displayen. Ja den är ärligt talat panik. 

Vad nu!

Vart meddelad att TRE barn på Amandas skola, varav ett i hennes klass insjuknat i trolig magsjuka under förmiddagen. 

Den är panik. Då Amandas bs (blodsocker) inte hunnit återhämta sig efter förra veckans sjukdom så var ett av det ett minst sagt jobbigt samtal att få.

Och vart att checka ut från jobbet och hämta hem henne.

Vågar inte riskera en ny smitta, även fast hon redan blivit utsatt för det idag. Men vågar inte mer.

Hönsmorsa ja, men misstänker inläggning vid insjuknande nu så snart efter förra gången. Och det är självklart att jag/vi vill vi undvika.


Nu mår hon bra. Hoppas det fortsätter så. 

Och ärligt talat att veckan vänder åt det bättre.

Måste erkänna. 

FAN VAD MYCKET ENKLARE LIVET VAR INNAN DENNA SKITSJUKDOM ÄNDRADE VÅRT LIV!

Hade en pirrig dotter igår. Ikväll är det nämnligen dags för hennes första öppet hus i skolan.


Bara tanken på att vara i skolan på kvällen fick henne nästan att fnittra nervöst. Så gulligt.

Hon har berättat stolt att de ska sjunga för oss i kyrkan, att de har massvis med teckningar och annat att visa i sitt klassrum.

De serverar en lättare middag i matsalen, vilket är perfekt för alla som inte hinner hem emellan.

Ska bli riktigt mysigt att se allt vad de gjort under hösten.

Och ett kul tillfälle att träffa de andra föräldrarna i klassen.

Livet är utan tvekan delat i flera delar.

Många före och efter någon livsavgörande händelse. Så är iallafall mitt liv.

Senast är det utan tvekan innan diabetes och efter.

Som idag. Första vabben. Ja efter diagnos. Första riktiga vabben.

Efter ett minst sagt svajigt blodsocker senaste dagarna borde jag/vi kanske förstått att det var på g. Menar självklart svajigare än vanligt.

Näsan har runnits lite senaste veckorna, precis som för alla, men när tempen visade feber imorse så var första vabben ett faktum.


Inte speciellt påverkad eller hängig tjej. Utan varierar lek i sitt rum, sin brors rum eller kollar på tv. 

Hur blodsockret reagerar och så, ja det återstår att se.

Nervöst och lärorikt.

Ja sällan en vecka är den andra lik. Sällan för någon. Men med ett barn med kroniska sjukdomar blir det aldrig så. 

Denna vecka var det placerat att jag skulle vara med Amanda under frukosten i skolan, då hennes resurs är borta. 

Men sedan kom det ett sms igår, att backup resursen vabbade.  Och då vart alternativet att vara hemma och vabba Amanda eller vara med henne i skolan.

Och valet kändes ganska lätt. Vart en dag i skolan. Inte som hennes mamma i första hand utan som typ resurs.


Annorlunda minst sagt.

Fick i all hast imorse med mig en bok. Den blir nog min räddare i nöden idag. Vill mest hålla mig i bakgrunden och inte vara i vägen eller hämma Amanda.

Måste erkänna att det är annorlunda, spännande och otroligt intressant att vara med. En liten inblick i hennes vardag.

Pustar ut precis för första gången ärligt idag.

Eller för denna vecka.

Varje kväll har det varit minst en grej. 

Och senaste två kvällarna har bestått av föräldramöten i barnens respektive skolor. 

Båda har nya lärare, även fast i Denniz fall så kände vi henne innan. Så mycket nytt och mycke att ta in. För Amanda och hennes klass är ju det mesta nytt. Lärare, skola och kamrater.

Men otroligt vettigt och bra. Inte bara att få all information från rektor/lärare/fritids utan även att träffa föräldrarna till barnen i trollens klasser. Det är otroligt viktigt med. Att skapa en bra relation till dem.

I Denniz klass "känner" vi varandra lite mer. Vissa mer och andra mindre naturligtvis. Men alltid kul att ses och på så sätt stärka relationen för barnens skull om inte annat.

I Amandas är det mesta nytt. Ett par stycken föräldrar och barn (självklart) är med från förskolan, men otroligt många nya. Riktigt kul att träffas och skapa en relation. 

Rörigt inlägg. Men är helt slut! Sorry 

Igår var det dags för den efterlängtade (och fruktade) första dagen i skolan för Amanda.

Ny skola. 7 kilometer bort från förskolan och Denniz skola.

Diabetes och gluten. Högt och lågt.

Ja fy vilka paniktankar ärligt. Ja hos mig alltså. Inte för henne. Absoluta motsatsen.

Hon har längtat och längtat.

Och oj så skoj att det var dags.

Det gick kanon. Hon trivdes som fisken i vattnet. Och såg allt som spännande, intressant och roligt. Precis som det skulle vara.

Men dessvärre har hennes, just nu otroligt oroliga blodsocker, varierat åt det sämre. 


Mer eller mindre hela dagen/eftermiddagen har hon varit varierat låg. Vilket är långt ifrån bra.

Och riktigt jobbigt för henne. Hennes e (kommer mer kring detta vid tillfälle) och vi omkring henne har köpta för att främst få upp det och även bibehålla det okej.

Som ni ser på bilden gick det sådär.

Så blir att se om kring kvoter och insulin. Igen! Känns inte som vi gör annat.

%d bloggare gillar detta: