Gå till innehåll

Vi rymde alla måsten och flydde Sthlm.
Ja vi bor faktiskt i Stockholm, även fast vi är en bit utanför.
Ringde barnen lediga och hämtade Brita. Japp vi verkligen rymde.
Varför?
För att vi ville. För att vi kunde.
Vi behövde det.

Finns inget bättre ibland. Att bara pausa och rymma.
Med barnen.
Absolut inget som hänt så. Utan en önskan bara.
Att bara vara. Att andas. Leka och njuta.

Igår gick dagen ut på att åka bil främst.
Och laga mat.
Och njuta av att slippa alla måsten.

Vi har inte rymt så långt.
Bara till landet.
Väldens bästa landställe.

IMG_4747.JPG

Man har länge hört ett och annat om rumplyft.

Både de som gör det på klinik och tränar upp rumpan.

Men även om både trosor och vet inte allt som ska ge just din rumpa ett lyft.

DSC01103

DSC01106

Nu har jag hittat jeansen som ger MIN rumpa ett lyft.

Att sedan jeansen är så sjukt sköna gör inte saken  värre.

 

Även jag kan ha en rumpa alltså.

Min nya rumpa. Oj menar mina nya jeans är från me&i.

Funderar nu över hur många par jag ska köpa.

 

Behövde bara visa er.

Och vet ni en ännu bättre sak. Jag tog en storlek mindre än jag har annars och de passar perfekt.

Det är LYCKA!

 

IMG_4588

 

Igår när middagen skulle tillagas så stod det helt still. Vad skulle jag göra av det jag hade i kylen.

Hade tunt-skivad fläskkotlett, marquez (korv alltså).

Ja det vart att slänga ihop det med morötter, minimajs, lite lök.

Vart en otroligt konstig men så god gryta.

Till och med barnen älskade den.

Recept:

ca 250 gram strimlat fläskkött

2 st marquez (Sorunda Korvfabriks självklart)

2 st morötter

En burk minimajs

En liten röd lök

En burk kokosmjölk

Grön curry

Salt & Peppar

 

Inget svårt eller speciellt dyrt.

Korven går självklart att variera.

Även curryn.

 

Serverades med ris. Så gott och snabblagat.

Igår så tog jag helt otroligt ut på en helt underbart skön powerwalk med Nina.

Så skönt att komma ut igen och bara röra på mig. Och denna pw är inte den sista.

Utan skall se den som en början.

En början på hälsa.

 

I alla fall så var det så otroligt vackert ute.

 

En timme innan hade det ösregnat ute och disen låg tätt på åkrarna omkring.

Även fanns det så läckra moln.

 

Ja vackert minst sagt. Inte det lättaste att fotografera medans man går.

IMG_4593     IMG_4595

IMG_4596     IMG_4597

shots

 

Detta med att vara nykter och inte dricka under sociala sammanhang.
Första frågan man får om man inte dricker under en middag är alltid om man är gravid.
För att INTE dricka är konstigt.

Att dricka alkohol i sociala sammanhang är det ett måste?

Det är iallafall en självklarhet i de flesta sammanhang.
Nästan sorgligt.

 

Jag har alltid kunnat ha lika kul nykter som onykter, nu och när jag var ung och dum.

Och under ungdomen (ja jag är gammal) så kom självklart frågan VARFÖR jag inte drack.

För att inte dricka ansågs redan då som konstigt.

För att nyktra människor är konstiga och udda eller vadå?

 

Och det sjuka i det hela är att det är fortfarande samma sak.

Dricker du inte på en middag eller på en fest är första frågan om du är på smällen.

Och du måste alltid berätta varför du inte dricker.

Hur personligt det än må bara.

 

Samma sak nu, om du är barnfri så ska man dricka alkohol och bli full?

För att det ska man göra?

Och det är helt okej?

 

Annorlunda alkohol "politik".

 

Att dricka vatten, läsk och alkoholfritt kan för mig vara precis lika kul som att dricka just alkoholhaltiga drycker.

Vilket av de båda jag gör är helt beroende på hur jag mår och vill.

Men har nästan alltid kul med båda. Fast det bästa med att inte dricka är att man mår så otroligt mycket bättre efteråt.

Alltid!

Kanske trött men inte allt det där andra. Det som ger ångest.

Och kostar en hel del.

 

Alltså vill med detta bara påpeka hur vrickat det är att man måste dricka, annars är du konstig eller något.

 

Kan inte bara vara jag som upplevt detta?

 

(bild lånad från Google)

Känner mig hemsk.
Värre efter förra inlägget.

Usch.

Vet inte varför.

Jag överger inte barnen. Långt ifrån.
Hatar att vara ifrån dem bara. Absolut så mycket som jag varit sista tiden!

Hoppas ni förstår vad jag menar.
Inte dömmer mig.
Gör det tillräckligt själv.

IMG_4466.JPG

Jag är så less på mig själv. På min hjärna.

imagesT5U50D5X

Efter två hela helger ifrån barnen känns det som jag överger dem.

Först var jag i Göteborg, först hos Marty och sedan på kickoff.

Och förra helgen så var vi på kräftskiva och hade en helg bara jag och maken.

 

Att jag varit två helger ifrån barnen ger ÅNGEST!

Gigantisk.

Att jag även denna helg skall "överge" barnen känns minst sagt skoj.

Fast inte hela helgen.

"Bara" på lördag. Ska på Loppi event, som jag verkligen längtat efter och på kvällen är det Deers Bloggmiddag, som jag sett fram emot med.

Ser inte fram emot ångesten det ger.

Ångest för att det känns som jag överger barnen, maken, ja familjen för ego grejer.

Avskyr det. Att jag inte bara kan njuta. Det är inte ofta jag har det såhär. Typ aldrig.

 

Vill istället fixa något skoj för barnen och maken, så de inte bara sitta hemma.

Ni hör hur jag är?

Så jävla fjantig. Men det är jag.

 

Barnen mår inte dåligt.

Och till mitt försvar. För jag försvarar mig själv emot mig själv. Stört.

Barnen var hemma torsdag och fredag med mig förra veckan. Hela dagarna.

Och det var härligt. Och galet.

 

Nej nästa helg kommer jag inte åka iväg. Inte på flera helger efter detta.

Och måste sluta vara så fjantig, men det är inte lätt någonstans.

imagesPJNDUUJE

 

Är jag ensam om denna ångest över att lämna barnen?

 

(bilderna ovan lånade från Google)

 

Och varför berättar jag detta egentligen?

Enkelt. För att jag tror inte att jag är ensam om att avsky min egen kropp.

Kan lika gärna vara ärlig runt det och säga som det är.

 

Ärlighet varar längst.

Emot sig själv. Skillnaden är bara att jag skriver om det öppet.

 

Och hela denna ärlighet handlar om MIG. Och mina tankar kring min kropp. Och vikt. MIN självbild.

För det är dessa sakerna som är boven i detta drama.

Vikten och kroppen. Hatar dem båda.

Att känna mig tjock, äcklig, ful. Att jag anser att INGET passar.

Att jag ser gravid ut. Ja nu är jag ärlig. Äckligt ärlig.

Jag tycker allt ovan om mig själv.

 

Ingen speciellt bra självbild. Det vet jag.

Och hatar att jag känner så.

 

Och för att förtydliga. Det är JAG som känner allt detta.

Tänker det om mig själv. INGEN i min närhet tycker det.

Tvärtemot. De säger motsatsen. De berättar hur vacker de tycker jag är. Ja allt det där de bara ska säga.

Och vet ni, det påverkar inte alls hur jag känner.

Men jag ser annat. Känner annat. Upplever annat.

 

För jag mår som jag mår på grund av min kropp. Bland annat.

För det knäcker. Det bryter ner, det förstör.

Och jag hatar det.

Inget sker över en natt. Inte heller detta.

 

Nu räcker det. Nu måste det bli en förändring. En nyttig.

Ingen extrem förändring. Det får gärna ske under lång tid, men helst snabbt.

Det är jag ärlig och säga. För vem motiveras av att se långsamma resultat?

Inte jag i alla fall. Ärligt!

Bilder från en "smal" dag. Ja ni vet en sån dag man inte känner sig höggravid typ.

IMG_4410

Igår berättade jag om mitt kontrollbehov och att Amanda fick feber helt plötsligt.

Pratade med henne innan hon skulle sova i fredags och vi kom fram till att hon skulle sova hela natten med farmor och farfar, och vaknade feberfri och frisk.

Inget jag trodde skulle ske.

Men tji fick jag. En trevlig överraskning.

Hon vaknade feberfri, mådde hur bra som helst.

Som kvällen innan var en dröm.

 

Barn är underbara. Älskar det.

 

Och hon har fortsatt må bra hela helgen.

Och är nu hemma igen, till min stora lycka.

Även fast öronen redan skaver av allt prat.

 

IMG_4273

En tjej som ÄLSKAR att "låna" storebrors Playmobil och leka.

 

Jag är ett kontrollfreak. Det går inte att säga det på annat sett.

Speciellt när det gäller barnen och allt runt dem.

Frustrerande på otroligt många sett. Men det är för en bra sak.

Vet att jag borde släppa kontrollen mer. Och lita på både barnen och andra runt omkring oss.

Eller litar på både barnen och de oss nära, men att släppa mitt kontrollbehov.

 

Men det är lättare sagt än gjort.

Det är inget emot någon, och det drabbar oftast bara mig.

 

Som i helgen är barnen utlånade till svärföräldrarna. Egentligen skulle det bara vara över en natt, men de åkte till landet.

Och att åka dit över en dag är lite knas. Så vart hela helgen istället.

 

Och vad händer. Amanda får feber.

Hon klagade lite på huvudvärk innan, och hon kan klaga på allt mellan himmel och jord, om hon är uttråkad eller trött.

Så svårt att veta om hon verkligen hade det.

 

Men efter samtal med både maken och Brita, så åkte båda barnen med till landet i alla fall.

Ångest delux redan där.

Vet inte. Just ångest är vardag just nu. Men det är en annan historia.

 

Att vi efter bion igår så fick veta att Amanda hade feber och var hängig.

ÅNGEST!

 

Jag vet att hon är goda händer. De bästa. Men gaaaah det är jobbigt.

Hatar när barnen är sjuka och värre är det att inte kunna vara där.

 

Inte lätt att njuta av barnfrihet om man vet att de mår dåligt.

Denniz mår hur bra som helst, vilket är skönt.

Jag vet att hon har det bra. Hon

 

 

Ja det var gårdagen det. ÅNGEST!

ångest

(Bild lånad från Google)

%d bloggare gillar detta: