Jag är ett kontrollfreak. Det går inte att säga det på annat sett.
Speciellt när det gäller barnen och allt runt dem.
Frustrerande på otroligt många sett. Men det är för en bra sak.
Vet att jag borde släppa kontrollen mer. Och lita på både barnen och andra runt omkring oss.
Eller litar på både barnen och de oss nära, men att släppa mitt kontrollbehov.
Men det är lättare sagt än gjort.
Det är inget emot någon, och det drabbar oftast bara mig.
Som i helgen är barnen utlånade till svärföräldrarna. Egentligen skulle det bara vara över en natt, men de åkte till landet.
Och att åka dit över en dag är lite knas. Så vart hela helgen istället.
Och vad händer. Amanda får feber.
Hon klagade lite på huvudvärk innan, och hon kan klaga på allt mellan himmel och jord, om hon är uttråkad eller trött.
Så svårt att veta om hon verkligen hade det.
Men efter samtal med både maken och Brita, så åkte båda barnen med till landet i alla fall.
Ångest delux redan där.
Vet inte. Just ångest är vardag just nu. Men det är en annan historia.
Att vi efter bion igår så fick veta att Amanda hade feber och var hängig.
ÅNGEST!
Jag vet att hon är goda händer. De bästa. Men gaaaah det är jobbigt.
Hatar när barnen är sjuka och värre är det att inte kunna vara där.
Inte lätt att njuta av barnfrihet om man vet att de mår dåligt.
Denniz mår hur bra som helst, vilket är skönt.
Jag vet att hon har det bra. Hon
Ja det var gårdagen det. ÅNGEST!
(Bild lånad från Google)
