Gå till innehåll

Jag var nog inte ensam igår kväll.

Ja med tårarna rinnande ned för kunderna. Det var inte värt att försöka hålla dem tillbaka.

Ja ingen ska behöva förlora ett barn/syster/bror/vän/släkting eller något annat i cancer.

Att se vad familjerna går igenom vid besked, behandling och ja vid antingen slut på behandling på ett eller annat sätt.

Usch hemsk tanke.

Ja många tankar och många tårar igår.

Tittade du på BarncancerGalan igår?

Just är jag inne på förändringar.

Tankar, planer och funderingar.

Drömmer om vissa, men så stora att ja de fastnar nog som drömmar.

Andra förändringar är mer troliga och genomförbara.

Vissa sker inom kort andra på sikt.

Ja svammel men tips nog förstår ni nog.

En lördag som var i en dimma. En näst intill sömnlös natt med ping pong utan dess like, gjorde sitt tillslut.

Orken räckte till Denniz fotbollsmatch men så mycket mer vart det inte.

Ja lördagen var hemsk.

Så när natten till söndagen innebar hela 6 timmars sammanhängande sömn, ja plus några till sen, ja då vaknade jag av lycka.

Lycka att vakna något piggare. Eller mycket piggare.

Sömn är underskattat.

Söndagen innebar så mycket mer. Ett tillfälle att ta igen lördagens dimma.

Träd kapas ned efter att vi pratat om det länge.

Min vinkällare börjar ta form.

En annan del av matkällaren med vinkällaren.

Så spännande att bygga ihop den. Långt ifrån klara men ack så fint det blir.

Så skönt att fått en del gjort idag.

Hur har din helg varit?

Allt för sällan minst sagt.

Men i veckan så tog jag med min krigarprinsessa på en sväng bara vi.

Något som sker allt för sällan, där måste vi bättra oss.

Hade en del grejer över från köksutbyggnaden att lämna tillbaka och annat att inhandla.

Så mysigt att göra med min lilla tjej.

Bara pratstunderna i bilen dit. Bus och skratt väl där och hur högt vi både spelade musik och sjöng påväg hem. Ja då var hon rätt trött och det gällde att hålla fröken vaken.

Sedan vi flyttade in för snart 7 år sedan har vi pratat om att bygga till köket lite.

Ett fullhöjds skafferi, idag är det uppdelat i flera skåp, och lite mer bänkyta.

Men saker kommer emellan, som hos det flesta.

Av en slump köptes ett vitrinskåp med lådor på Blocket några månader efter att vi flyttade in. Ett skåp som fylldes med diverse strunt sin inget av det egentligen användes.

Inget unik för oss, kan jag tänka mig.

För ett år sedan så började vi prata om original-tanken med köket igen. Besökte faktiskt en Ballingslöv butik, eftersom köket i huset är av märket. Men att bygga till den delen av köket vi ville, skulle kosta mellan 30-40 000 kr, plus montering. Ja ni kanske förstår varför det inte beställdes på studs!

Vi började kika på andra alternativ. Vart rekommenderade IKEA och luckorna Veddinge vit, som är väldigt likt vårt kök.

Men tog en paus och annat prioriterades. Ett spabad bland annat.

Men förra helgen så tog jag tag i det igen. Och beställde hem allt precis som vi ville ha det.

Och med hemleverans. Så smidigt. I fredags kom det.

Så ni kan gissa vad vi sysslat med i helgen.

Så galet nöjd! Så fint.

Nu skall bara bänkskivan, som vi tacksamt fick från Göran, oljas in, skruvas fast och det är klart!

Tacksam är ordet.

Så stor skillnad. Och som vi ville ha det från början.

Vitrinskåpet innan.
Väggen
FÄRDIGT!

Jag har ju glömt att visa er barnen efter deras (mest min) efterlängtade klippning för ett par veckor sedan.

Denniz har varit jätte anti angående klippa håret. Så det var inte klippt sedan i mars el något. Men tillslut vart det för långt och klippa var ett val han gjorde själv.

Så fin!

Amanda tyckte att hon skulle få klippa lugg igen, men icke sa nicke. Minns allt för väl vilken kamp det var att få den att växa ut.

Insåg ännu en gång hur stora de blivit. Inga små pluttar längre.

Friendship

Tänk om det vore så enkelt.

 

Varit en minst sagt tuff tid ett bra tag, och i tuffa tider så märks det snabbt vilka som är äkta och vilka som inte är det.

Bittert ibland men lärorikt.

Blickar framåt. Emot en ny positivare framtid. Vi går emot mörkare årstider men ack så mycket ljusare i sinnet.

 

Inne på tredje arbetsveckan sedan semestern men dessvärre inte tre fulla arbetsveckor.

Veckorna har kantats av planerade läkarbesök (Amanda) & logopedbesök (Denniz).

Plus att jag i förra veckan låg hemma två dagar i extrem huvudvärk/migrän. Huvudvärken kvarstår fast i mindre omfång. Otroligt frustrerande. Och utpumpande.

Ihelgen vart även Amanda hes, små förkyld och började prata om ont i halsen. Men ingen feber.

Så vart skola igår men idag vaknade hon upp och sa själv att hon var sjuk. Bad mig ta tempen som visade 38,2. Och hon är hängig.

Så vart att vara hemma och en lugn dag i sängen och soffan.

Nu är hösten minst sagt igång.

En brasa och tvättmaskinen är i gång. Är det vab så är det.

När katten är borta, dansar mössen på bordet är väl ordspråket?

I detta hem handlar det det mer om när alla andra sover, så får jag tid/ork/lust till ALLT.

För ärligt talat borde jag vara i säng. Nu arbetsvecka nalklar och ja helgen har inte direkt inneburit någon överdriven sömn.

Har hunnit med kickoff (nykter, körde), fotbollsmatch, klippt barnen, förtidsröstat, shoppat, varit på 40 årsfest (nykter, körde) och en snabbis på kräftskiva.

Ja bland annat. Och en drös mer grejer.

Blir trött men lycklig bara jag tänker på det, för helgen var verkligen helt underbar. Den boost av livet, vänner och familj jag behöver just nu. En avbrott från annat.

Denna kväll har jag shoppat lite skönhetsprodukter, tyckte det var dags att fylla på med nya spännande ansiktsmasker bland annat. Och kollat på film. Ska packa i ordning barnens ryggsäckar inför skolan och måla naglarna.

Vad gör du denna söndagskväll/natt?

Några bilder från helgen

Varje gång vi ska till Sachsska/SöS/diabetesmottagningen så är fröken nervös. Som tusan. Varför vet hon sällan.

Så gör vårt bästa för att göra besöken roligare.

Som ett kärt besök på hennes favorit, lekterapin. Platsen som var vår räddning när vi låg inlagda vid diabetesdiagnosen.

De underbara tjejerna som jobbar där är värda allt! De kom upp på rummet med leksaker och pyssel, för att göra inläggningen lite roligare.

Och bjöd ned oss för lekstunder när Amanda vart av med droppet. Så många timmar spenderades där.

Och nu försöker vi gå dit innan varje besök på diabetesmottagningen. För att jag vet hur efterlängtat och älskat det är.

Hur länge det blir varje gång beror oftast på hur lång tid det tar att hitta parkering. Ibland finns det direkt och besöket/lekstunden blir rätt lång. Annars tar det över en timme och besöket blir en blixtvisit. Men vi går dit varje gång.

Har även skänkt vissa leksaker som barnen slutat leka med dit. För att fler ska få glädje av dem. De är så tacksamma!

Och vet du? Det är vi med för att de finns!

%d bloggare gillar detta: