Gå till innehåll

5

En diagnos är aldrig detsamma för två personer.

Alla hanterar dem olika och har olika relationer.

Vissa ser allvaret och är allvarliga i dem, medans andra kanske inte ser det lika.

Amanda har sedan ca 4 år tillbaka Celiaki. Glutenintolerans alltså. En diagnos som ändrade hela familjen mer än man kan tro. Kosten förändrades väldigt mycket. Och även fast vi känner att vi idag kan otroligt mycket kring celiaki och just hennes celiaki så förändras saker hela tiden. Så det går aldrig att riktigt slappna av.

Hennes nya diagnos är Diabetes typ 1.

Ännu en allvarlig autoimun och kronisk sjukdom som ändrar livet för oss åter igen. Komplicerar minst sagt.

Ett nytt sätt att leva. Att tänka. Att planera igen!

Nu börjar denna del. En otroligt annorlunda del igen!

Att planera allt. Motion. Mat.

Denna nya diagnos är kopplad till hennes celiaki.

Nu blir det ännu mer kost, ännu mer planering och inte att glömma sprutor.

Innan detta kaos kom till vårt liv så var hon riktigt spruträdd. Menar verkligen riktigt.

Mer om det kommer. Men nu vet ni och vi vad den nya diagnosen innebär.

Det är ännu en sjukdom för livet.


 

8

I tron om att få en lugn och mysig kryssning med barnen och svärmor i måndags så förbyttes hela alltet efter bara någon timme allt till kaos.

Efter en middag i buffén fick vi via maken veta att något var fel via prover som var inlämnade tidigare samma dag.

Men mer än så visste ingen av oss. Utan jakten på att få tag i dessa provsvar var svårare än vi någonsin trott sådär sent på kvällen.

Väl med dem i handen, tårarna rinnandes längs kinderna så kontakters sjuksköterskan ombord på Galaxy för hjälp vidare. Och att det var akut.

Läkaren/sköterskan innan per telefon meddelade att vi helst skulle till en akutmottagning. Och vi var ombord på ett kryssningsfartyg mot Åbo.

Sjuksköterskan ombord tog beslutet efter flera samtal med flera läkare att vi måste av båten. Och det akut. Ambulanshelikopter tillkallades och medans vi inväntade den så vart det att packa ihop mig och Amanda och upp på kommandobryggan tillsammans med sjuksköterskan, kapten och självklart svärmor och Denniz.


Helt absurd situation med tanke på att Amanda mådde ganska bra. Men var mest trött med tanke på den otroligt sena timmen. Klockan var ändå efter 22.30.


Och en helikopter tog oss inom 30 minuter till Sachsska barnakuten på Södersjukhuset.

Där väntade flera prover och otroligt bra hjälp.

Väl vid kl 4 på morgonen fick vi komma upp på ett rum som just nu nästan kan kallas vårt "hem".

Diagnos och allt kring denna nya diagnos/sjukdom kommer. Måste känna mig redo och få ihop orden.

 

%d bloggare gillar detta: