Vabruari kom tidigt

Har i veckor fasat för att någon av barnen skulle bli sjuka just denna vecka.

Iof vill jag det aldrig att någon av oss ska vara det.

Men just denna vecka är jag gräsänkling med barn och vovve, då H är på skidresa med jobbet.

Mindre bra tajming att Amanda vaknade upp med feber. Men vad ska man göra?

Hon är pigg (och uttråkad) som alltid och jag inget av det. Vi har pysslat i mängder och efter att ha hämtat hem Denniz kröp vi ned i soffan i varsin Onepiece och kikar på film och äter popcorn.

Gör det bästa av denna måndag.

Kan vi spola förbi?

Vissa dygn spolar jag mer än gärna förbi och helst typ glömmer.

Som just nu.

En sjukt dålig start på arbetsåret och försök till vardag.

Gårdagen bestod av pod-strul deluxe. Insulin-pump-pod alltså.

Tre poddar valde igår att bara lägga av. Självklart gjorde två av dem det när vi var iväg på middag. Ja för vi hade två backuper. Två.

Så vart en drös akut-stress samtal för att få fram nya poddar och insulin. Och tillslut så. Men shit verkligen.

Natten vart kaos. Låg låg låg. Inget hjälpte. Minns knappt hur många dextrosol och sänkta basal-doser (långtidsinsulin) som fixades med. Knappt utan verkan.

Långt ifrån optimalt att få sova högst 20 minuter i stöten mellan larmen. Oftast tätare larm.

Minst sagt sliten när klockan ringde för att starta dagen. Årets andra arbetsdag. Barnens första vardag. Fritids endast men ändå.

Men vi lyckades. Vi kom iväg i tid och allt rullade på. Tills mobilen ringer. På jobbet strax före lunch. Podden hade dött. Precis när hon skulle få insulin till lunchen.

Yes! Eller långt ifrån. Fan rättare sagt. Precis vad livet för oss båda behövde.

Packade ihop och avslutade dagens arbetsdag. Och snabbt till skolan för att sätta ny pod. Ny pod. Och ta med barnen till Bromma.

Japp för handenheten till pumpen verkar vara boven bakom allt strul med poddarna. Var supporten och min slutsats.

Bara det att Bromma är typ andra sidan jorden. Okej överdrivet. Men andra sidan Stockholm. Men vi gjorde det.

Samt hann storhandla påväg hem.

Och påbörja pysslet att föra över all data. Alla basaler. Allt.

Avslutar dagen med att vara tacksam ändå. För tålmodiga underbara barn. En trygg och underbar make. En fantastisk familj och underbara vänner.

Och för att vi har den fantastiska sjukvård med allt vad det innebär i Sverige.

God natt.

Ett stycke egentid med henne

Snart är denna långa och otroligt behövliga ledighet över. På gott och ont.

Denna länge ledighet var behövlig. Att kunna sova lite längre, slappna av så gott det går och njuta av tid tillsammans.

Men att vara lediga tillsammans är inte rakt igenom en dans på rosor. Barn som klättrar på väggarna och bråkar, tjafsar och gnabbas om minsta lilla sak. Med varandra och oss föräldrar.

Deras behov av att gå ned i varv är inte direkt detsamma som vårt.

Efter 2 veckor tillsammans så insåg vi att dela på oss in något dygn, för allas skull.

Sagt och gjort så åkte H och Denniz till landet för 2 mysiga dygn där och samtidigt hämta hem lilla vovven som varit på en lång semester där.

Riktigt mysigt att få tiden själv med min prinsessa. Alla små och stora samtal. Alla tankar och funderingar. Hon har blivit så stor i ett najs. Vi passade på en massa filmmys och pysselstunder. Tog oss knappt utanför huset. Tills igår då fröken A bestämde sig för att hon bara behövde äta kebabtallrik till middag. Inget annat var accepterat.

Jobbigt nog så var bilen på landet med H och Denniz. Så vart att klä på oss, på med varselvästar och ficklampor och springa genom skogen för att hinna med bussen.

Ja som vi självklart missade och fick vänta 25 minuter ute i mörkret och regnet på nästa.Fröken A bjöd på en rad dans och sångnummer för att roa främst sig själv.

Stunder som det kommer alltid minnas.

Så otroligt mysig stund.

Ja vi åt kebabtallrik och tog bussen hem.

En resa och promenad full av lekar, funderingar och bus. Bara hon och jag.

Otroligt behövlig tid, bara vi.

Bilden är från Teneriffa för några veckor sedan

Klarvaken

Vem kom på den knäppa idén att det passar med en portering av telefonnummer skall träda i kraft vid midnatt?

Allvarligt.

Beställt ny mobil till Amanda, då hennes gamla (vilket är min gamla) börjat ge upp.

Då det är otroligt viktigt att hon har en fungerade telefon iof med Dexcom‘en.

Den nya får hon först till julklapp.

I och med ny mobil så valde jag att flytta hennes nummer från Hallon, som fungerat kanon, till Tre, där jag & familjen har resterande abonnemang.

Tänkte inte mer på det.

Tills porteringen trätt i kraft. Midnatt.

Larm om ingen mottagning så ett byte måste ske. Nu.

Alla som har en iPhone vet hur lätt det kan vara att byta sim-kort. Speciellt utan den där grejen. Det löstes med en nål. (Kommentar på den).

Men självklart också med en klarvaken Sofie, mitt i natten…. suck.

Så tack för porteringen av hennes nummer mitt i natten.

Höstlov – Utan barn

Att sova hela nätter, att vakna upp utan stress och bara mig själv att tänka på. Ja det är en konstig lyx veckan som varit. Inget jag vill vänja mig vid men ändå njuter jag ärligt talat just nu.

Barnen är nämligen varit på höstlov hos farmor, farfar och Peter.

Ja de har njutit av en frihet som en vecka på landet innebär med frisk luft, öppet landskap och inte att glömma alla 21 kanin-ungar och 2 kycklingar. Japp det är en stor farm på landet nu. Och barnen minst sagt älskar det.

Och jag förstår dem.

Vi är hemma och jobbar, och njuter av allt som barnfritt innebär. Vi äter gott, onyttigt och varvar ned.

Vi har passat på att både shoppa lite julklappar och även kikat på en del som ska inhandlas. Riktigt skönt att göra det i god tid och verkligen hinna tänka igenom dem. Tillsammans.

Så tacksam för en vecka utan larm hela nätterna. Att behöva ha stenkoll på allt dygnet runt. Att kunna få en vecka själv med mitt livs kärlek. Bara vi. Hur konstigt allt det än känns.

Även fast jag saknar de små trollen så jag blir galen. Så ja, jag har insett att man behöver sakna ibland med.

Huvudet upp och fötterna ned

Vakna nätter, sovande nätter, ja just nu löser av varandra just nu.

Mest de vakna men vem räknar. Är tacksam för den sömn jag lyckas få.

Lämnat bakom oss en helg med blandning av det mesta. Fotbollsavslutning, simskola och en hel del trädgårdsarbete. Så pass att jag nu har en ond handled, men vad gör det om hundra år.

En familjehelg helt i min smak.

Kram på er

Kickoff och en natts sömn

Igår så checkade jag inte ut vid arbetsdagens slut och begav mig hemåt. Utan istället så svirade jag om till lite festligare kläder för en kväll/natt med kollegorna.

Dags för kickoff ute på Balingsholm.

Otroligt vacker miljö och härligt sällskap.

En kväll full av dans, skratt och många härliga samtal bland annat.

Och avslutades med en natt på hotellrum. Så underbart lyxigt med en natt på hotell helt själv.

Utan larm och uppvak som större delen av nätterna innebär hemma.

En sån lyxig sak för alla. Men lite extra när man är en d1 förälder.

Är det inte nog nu?

I måndags, samma dag som uppropet på barnens skola, hade jag bokat in ett besök hos skolsköterskan med Amanda.

Den obligatoriska vaccinationen, hörsel och syntest. Ja bland annat.

Jag var inte med. Första besöket jag inte var det.

Hörseltestet visade en misstänkt hörselnedsättning, på ena örat. Iof ingen jätte överraskning men ändå.

Ny sak att utreda.

Syntestet visade även det hon kan ha en viss nedsättning el synfel även där.

Ny sak att vara medveten om och utreda vidare.

Ja för hennes celiaki och diabetes är inte tillräckligt.

Känner så med henne. Min lilla prinsessa.

Fan att allt händer henne.

Önskar jag kunde ta över allt ont.

Beachen till ö’s

Häromdagen avbröt vi byggandet och bestämde vi oss för att utforska den fantastiska kommun vi faktiskt bor i.

Hade hört så mycket underbart om Nåttarö så vi tog oss ner till Nynäs och färjan över.
Bara båtresan var så vacker.

Vi passade på att utforska en av grottorna på ön. Om jag inte minns fel ut så hette den Drottning Maria Eleonoras grotta.

Vi hittade den omtalade och ack så underbara sandstranden en bit från båten.

En helt underbar eftermiddag.

Badkruka som jag är så räckte det med att doppa fötterna. Brr vad kallt.

Men barnen tyckte annat.

Ett lyckat kalas

Nu sådär efter att alla FYRA firanden av min prinsessa så kommer lite bilder från det första och ack då viktiga kalaset.


Ja det för hennes tjejkompisar i klassen.
Tio tjejer (plus två välkomna syskon) kom för att fira min tjej. Trodde aldrig att i stort sätt alla inbjudna skulle komma. Menar, trodde ett par stycken var iväg för sommarlov och semester. Men till Amandas glädje så kom det en massa kalassugna tjejer.

Vädret hade ju velat en del innan själva kalaset men vi gjorde det bästa av vädret och var faktiskt ute större delen.

Det lektes, kastades vattenballonger och hade kul. Både lunch och fika intogs glatt utomhus. Riktigt mysigt på nya altanen.


Då pysslet inte vart som planerat fick alla med sig en lyxig rosa glossybox, full med pyssel till sommarlovet. Ja inte var det slut där. Tjejerna fick även med sig en otroligt lyxig Glossybox full med produkter anpassade för dem. Jag vart avis, minst sagt.


Ja de fick faktiskt en påse med godis och annat skoj med.

Riktigt kul att överraska alla. Och Amanda var mer än nöjd. Och så glad.

En dag när varken diabetesen eller celiakin fick bestämma. Eller ta över. Otroligt nog så lyckades vi få till de flesta insulindoser, så bs låg helt okej. Så stort YAY på det!