Kategori: Amanda

Huvudet upp och fötterna ned

Vakna nätter, sovande nätter, ja just nu löser av varandra just nu.

Mest de vakna men vem räknar. Är tacksam för den sömn jag lyckas få.

Lämnat bakom oss en helg med blandning av det mesta. Fotbollsavslutning, simskola och en hel del trädgårdsarbete. Så pass att jag nu har en ond handled, men vad gör det om hundra år.

En familjehelg helt i min smak.

Kram på er

Kickoff och en natts sömn

Igår så checkade jag inte ut vid arbetsdagens slut och begav mig hemåt. Utan istället så svirade jag om till lite festligare kläder för en kväll/natt med kollegorna.

Dags för kickoff ute på Balingsholm.

Otroligt vacker miljö och härligt sällskap.

En kväll full av dans, skratt och många härliga samtal bland annat.

Och avslutades med en natt på hotellrum. Så underbart lyxigt med en natt på hotell helt själv.

Utan larm och uppvak som större delen av nätterna innebär hemma.

En sån lyxig sak för alla. Men lite extra när man är en d1 förälder.

Är det inte nog nu?

I måndags, samma dag som uppropet på barnens skola, hade jag bokat in ett besök hos skolsköterskan med Amanda.

Den obligatoriska vaccinationen, hörsel och syntest. Ja bland annat.

Jag var inte med. Första besöket jag inte var det.

Hörseltestet visade en misstänkt hörselnedsättning, på ena örat. Iof ingen jätte överraskning men ändå.

Ny sak att utreda.

Syntestet visade även det hon kan ha en viss nedsättning el synfel även där.

Ny sak att vara medveten om och utreda vidare.

Ja för hennes celiaki och diabetes är inte tillräckligt.

Känner så med henne. Min lilla prinsessa.

Fan att allt händer henne.

Önskar jag kunde ta över allt ont.

Beachen till ö’s

Häromdagen avbröt vi byggandet och bestämde vi oss för att utforska den fantastiska kommun vi faktiskt bor i.

Hade hört så mycket underbart om Nåttarö så vi tog oss ner till Nynäs och färjan över.
Bara båtresan var så vacker.

Vi passade på att utforska en av grottorna på ön. Om jag inte minns fel ut så hette den Drottning Maria Eleonoras grotta.

Vi hittade den omtalade och ack så underbara sandstranden en bit från båten.

En helt underbar eftermiddag.

Badkruka som jag är så räckte det med att doppa fötterna. Brr vad kallt.

Men barnen tyckte annat.

Ett lyckat kalas

Nu sådär efter att alla FYRA firanden av min prinsessa så kommer lite bilder från det första och ack då viktiga kalaset.


Ja det för hennes tjejkompisar i klassen.
Tio tjejer (plus två välkomna syskon) kom för att fira min tjej. Trodde aldrig att i stort sätt alla inbjudna skulle komma. Menar, trodde ett par stycken var iväg för sommarlov och semester. Men till Amandas glädje så kom det en massa kalassugna tjejer.

Vädret hade ju velat en del innan själva kalaset men vi gjorde det bästa av vädret och var faktiskt ute större delen.

Det lektes, kastades vattenballonger och hade kul. Både lunch och fika intogs glatt utomhus. Riktigt mysigt på nya altanen.


Då pysslet inte vart som planerat fick alla med sig en lyxig rosa glossybox, full med pyssel till sommarlovet. Ja inte var det slut där. Tjejerna fick även med sig en otroligt lyxig Glossybox full med produkter anpassade för dem. Jag vart avis, minst sagt.


Ja de fick faktiskt en påse med godis och annat skoj med.

Riktigt kul att överraska alla. Och Amanda var mer än nöjd. Och så glad.

En dag när varken diabetesen eller celiakin fick bestämma. Eller ta över. Otroligt nog så lyckades vi få till de flesta insulindoser, så bs låg helt okej. Så stort YAY på det!

Lättroad 

Vid lunchtid idag la jag in en beställning på diverse diabeteshjälpmedel. Ja som insulin, wipes av olika slag och lite krämer.

Beställningen lades hos Apotea. Hört otroligt bra om dem så ville testa. Och redan innan leverans så är jag riktigt imponerad.

Leveransen är sedan påväg till mig med budbil.

En budbil jag faktiskt kan följa via länk och se exakt hur många stopp den har kvar, samt vart den befinner sig.


Perfekt för planeringsfreaket!

Och älskar att faktiskt gör hemleveranser med känsliga läkemedel som insulin, som måste hållas kallt men inte för kallt.

Och det är fraktfritt!

Sova… ja varför då

Vi verkar hamnat i ett nytt frustrerande läge med skitsjukdomen. Ja för det är det. 

Hög nätter är nya läget. Igen.


Och korrigeringar som inte tar. Alls knappt.

Och på det ska man fungera och arbeta. Hon ska orka med fritids.

I detta nu sover resten av familjen, själv skulle jag älska att sova jag med. Speciellt efter föregående larmande natt.

Den mest efterlängtade dagen på hundra år.

Dagen en blivande sjuåring väntat på i hundra år. Ja enligt henne själv.

Själva födelsedagen är långt ifrån lika viktig som själva kalaset för hennes tjejkompisar.

Och med tanke på förra året så är känns detta kalas lite mer speciellt.

Idag ska vi fira och inte låta diabetesen ta över. Det gör den tillräckligt annars. Mer än tillräckligt. Idag ska den mest få hänga med!

Som vi tillsammans planerat och köpt saker. Ja till det efterlängtade badkalaset ute i trädgården. Vattenspridare, vattenballonger med allt vad det innebär är beställt. Tills vädret senaste dagarna satt stopp för det kalaset. 

Men inte deppar vi för det. Istället har vi planerat om för ett pysselkalas i hemmets värme. 

Den nya inriktningen på kalas tog form bara under de senaste dagarna. Tacksam för att jag varit ledig med barnen denna vecka. Annars hade det blivit stressigare. Minst sagt. Så hoppas på fått ihop det okej för Amanda och tjejerna i hennes klass.


Igår kväll började pysslet för att underlätta. Mat (lunch) förbereddes och ballonger är förberedda.

Håll tummarna för mig nu!

Ett år sedan livet förändrades i grunden

För ett år sedan så hade vi varit på ett läkarbesök på vårdcentralen som förvirrade mer än det gav svar. Vi fick två provsvar på urinprovet, men ingen förklaring om vad det var eller innebar. En total felhantering av vården, vilket för några veckor sedan bekräftades av läkarens chef. En miss i vården som hade kunnat gå katastrofalt fel. Mer än det gjorde.

Om en stund är det ett år sedan vårdmissen nummer två skedde. Blodprover togs och efter vädjan om råd så fick vi helt fel sådana.


Alla misstagen av vården ovan hade kunnat  underlätta hela förloppet men istället slutade det med totalt kaos.

Tyvärr har jag få glimtar från denna dag för ett år sedan som känns positiva. Allt annat är för färskt och obearbetat för att se så mycket mer.

Idag försöker jag göra det bästa av dagen och istället försöka se det som att vi faktiskt klarat detta år helt okej. Vi har lärt oss massor. Om diabetesen och om varandra. Och sig själv.


Dagen spenderas efter henne och hennes storebrors önskemål på Exploria. Fullt ös.

Nätterna är långa

Och ljusa…. och fulla av larm.

Det tar minst sagt ut sin rätt med trötta ögon och noll tålamod. Vilket bara det frustrerar mer än vad som går att förklara.

Längtan efter en stunds semester är större än enorm. Inte för att larmen blir färre eller sömn-kontot laddas. Mest för vi slipper väckarklockor och kunna varva ned.

Både vi vuxna och trollen.

Märks så väl på oss alla att vi behöver komma ned i varv. Om så bara i ett par dagar.