Kategori: Amanda

Beachen till ö’s

Häromdagen avbröt vi byggandet och bestämde vi oss för att utforska den fantastiska kommun vi faktiskt bor i.

Hade hört så mycket underbart om Nåttarö så vi tog oss ner till Nynäs och färjan över.
Bara båtresan var så vacker.

Vi passade på att utforska en av grottorna på ön. Om jag inte minns fel ut så hette den Drottning Maria Eleonoras grotta.

Vi hittade den omtalade och ack så underbara sandstranden en bit från båten.

En helt underbar eftermiddag.

Badkruka som jag är så räckte det med att doppa fötterna. Brr vad kallt.

Men barnen tyckte annat.

Ett lyckat kalas

Nu sådär efter att alla FYRA firanden av min prinsessa så kommer lite bilder från det första och ack då viktiga kalaset.


Ja det för hennes tjejkompisar i klassen.
Tio tjejer (plus två välkomna syskon) kom för att fira min tjej. Trodde aldrig att i stort sätt alla inbjudna skulle komma. Menar, trodde ett par stycken var iväg för sommarlov och semester. Men till Amandas glädje så kom det en massa kalassugna tjejer.

Vädret hade ju velat en del innan själva kalaset men vi gjorde det bästa av vädret och var faktiskt ute större delen.

Det lektes, kastades vattenballonger och hade kul. Både lunch och fika intogs glatt utomhus. Riktigt mysigt på nya altanen.


Då pysslet inte vart som planerat fick alla med sig en lyxig rosa glossybox, full med pyssel till sommarlovet. Ja inte var det slut där. Tjejerna fick även med sig en otroligt lyxig Glossybox full med produkter anpassade för dem. Jag vart avis, minst sagt.


Ja de fick faktiskt en påse med godis och annat skoj med.

Riktigt kul att överraska alla. Och Amanda var mer än nöjd. Och så glad.

En dag när varken diabetesen eller celiakin fick bestämma. Eller ta över. Otroligt nog så lyckades vi få till de flesta insulindoser, så bs låg helt okej. Så stort YAY på det!

Lättroad 

Vid lunchtid idag la jag in en beställning på diverse diabeteshjälpmedel. Ja som insulin, wipes av olika slag och lite krämer.

Beställningen lades hos Apotea. Hört otroligt bra om dem så ville testa. Och redan innan leverans så är jag riktigt imponerad.

Leveransen är sedan påväg till mig med budbil.

En budbil jag faktiskt kan följa via länk och se exakt hur många stopp den har kvar, samt vart den befinner sig.


Perfekt för planeringsfreaket!

Och älskar att faktiskt gör hemleveranser med känsliga läkemedel som insulin, som måste hållas kallt men inte för kallt.

Och det är fraktfritt!

Sova… ja varför då

Vi verkar hamnat i ett nytt frustrerande läge med skitsjukdomen. Ja för det är det. 

Hög nätter är nya läget. Igen.


Och korrigeringar som inte tar. Alls knappt.

Och på det ska man fungera och arbeta. Hon ska orka med fritids.

I detta nu sover resten av familjen, själv skulle jag älska att sova jag med. Speciellt efter föregående larmande natt.

Den mest efterlängtade dagen på hundra år.

Dagen en blivande sjuåring väntat på i hundra år. Ja enligt henne själv.

Själva födelsedagen är långt ifrån lika viktig som själva kalaset för hennes tjejkompisar.

Och med tanke på förra året så är känns detta kalas lite mer speciellt.

Idag ska vi fira och inte låta diabetesen ta över. Det gör den tillräckligt annars. Mer än tillräckligt. Idag ska den mest få hänga med!

Som vi tillsammans planerat och köpt saker. Ja till det efterlängtade badkalaset ute i trädgården. Vattenspridare, vattenballonger med allt vad det innebär är beställt. Tills vädret senaste dagarna satt stopp för det kalaset. 

Men inte deppar vi för det. Istället har vi planerat om för ett pysselkalas i hemmets värme. 

Den nya inriktningen på kalas tog form bara under de senaste dagarna. Tacksam för att jag varit ledig med barnen denna vecka. Annars hade det blivit stressigare. Minst sagt. Så hoppas på fått ihop det okej för Amanda och tjejerna i hennes klass.


Igår kväll började pysslet för att underlätta. Mat (lunch) förbereddes och ballonger är förberedda.

Håll tummarna för mig nu!

Ett år sedan livet förändrades i grunden

För ett år sedan så hade vi varit på ett läkarbesök på vårdcentralen som förvirrade mer än det gav svar. Vi fick två provsvar på urinprovet, men ingen förklaring om vad det var eller innebar. En total felhantering av vården, vilket för några veckor sedan bekräftades av läkarens chef. En miss i vården som hade kunnat gå katastrofalt fel. Mer än det gjorde.

Om en stund är det ett år sedan vårdmissen nummer två skedde. Blodprover togs och efter vädjan om råd så fick vi helt fel sådana.


Alla misstagen av vården ovan hade kunnat  underlätta hela förloppet men istället slutade det med totalt kaos.

Tyvärr har jag få glimtar från denna dag för ett år sedan som känns positiva. Allt annat är för färskt och obearbetat för att se så mycket mer.

Idag försöker jag göra det bästa av dagen och istället försöka se det som att vi faktiskt klarat detta år helt okej. Vi har lärt oss massor. Om diabetesen och om varandra. Och sig själv.


Dagen spenderas efter henne och hennes storebrors önskemål på Exploria. Fullt ös.

Nätterna är långa

Och ljusa…. och fulla av larm.

Det tar minst sagt ut sin rätt med trötta ögon och noll tålamod. Vilket bara det frustrerar mer än vad som går att förklara.

Längtan efter en stunds semester är större än enorm. Inte för att larmen blir färre eller sömn-kontot laddas. Mest för vi slipper väckarklockor och kunna varva ned.

Både vi vuxna och trollen.

Märks så väl på oss alla att vi behöver komma ned i varv. Om så bara i ett par dagar.

Sommarlov och tårna fick sig ett dopp

Idag var det äntligen dags för sommaravslutning för båda barnen.


Först var det Denniz tur att sjunga i kyrkan tillsammans med sina klasskamrater. Sorgligt och vackert. Absolut sista skolavslutningen för Fagerviksskola, som läggs ned imorgon.


Efter det var det dags för Amanda. Första skolavslutningen för henne. Så mysigt att se henne i kyrkan!

Nu har barnen några dagars ledighet då jag är ledig med dem imorgon och över helgen. En liten start på sommaren!

Efter att ha fikat hemma med mormor och farmor så skjutsade vi farmor till tåget och passade på att chockera kroppen genom att faktiskt doppa tårna i Grindsjön. Det var faktiskt varmare än jag trodde men långt ifrån varmt!


En vecka senare 

Tiden rinner iväg. Klyscha men ack så sant.

Ekorrhjulet vi alla lever i.

Vi andra klarade oss från vad det nu var Amanda fick förra veckan. Tacksamt minst sagt.

Däremot har vi haft ett värre okontrollerat bs än vanligt. Sjuka toppar när man minst anar det och en heldel djupa dippar. 

Vi är helt slut. Hela familjen. 

På detta skall livet fungera. Och det gör det. På något konstigt vänster.

Vi längtar efter ledighet. Är så tacksam att jag ansökte om ledighet nästa fredag, vilket gör att vi blir långledigt. Så skönt. Inte för att vi planerat någon lugn ledighet. Men det är inte vår grej. Och vi slipper väckarklockan.

Pepp på det!


Försöker hitta de små stunderna att tanka energi. Som härom dagen/kvällen ute på vår nya (inte helt klara men snart) antal. I kvällssolen. Med nöjda barn lekandes ute.

Lämnar över pinnen

Natten till måndag hände det som ingen önskar sig, ännu mindre en familj med d1 i familjen.

Kräkningar. Misstänkt magsjuka.

Självklart var det hon som inte ska bli just magsjuk som blir det.

Efter en bra dags skurande sådär mitt i natten så vart natten lugn. Mycket lugnare än väntat. Kräkningarna stannade vid de två som var just då och ketonerna höll sig nere. Och ett okej bs.

Chockade över hur bra det faktiskt gick.

Måndagen var lugn. Hon sov större delen av dagen och intaget av mat/kolhydrater vart de smaklösa smörgåsrånen. Men de gjorde att hon fick i sig något och att jag även kunde dutta i lite insulin för att få ned de ketoner som bildades. 

Denniz roades med diverse spel, tv och tv-spel. Ja att vara ute kändes inte som ett större alternativ i stormen och kylan.


Framåt kvällen piggnade A till och vi passade på att öva på matte. Något som var otroligt uppskattat av båda barnen. Älskar deras törst på kunskap och att lära sig.

Tisdagen, idag alltså, kom hungern hos fröken A åter och mer energi. Så vi klädde oss varmt (overall faktiskt för barnen) och passade på en del lek ute och frisk luft.

Makens bil under dagen

Medans stor del av Stockholm fick kraftigt nedfall av snö och hagel, så hade vi istället sol större del av dagen. Något mini snöfall, men inget som märktes.


Men imorgon lämnar jag glatt vidare vabb-pinnen till H. Hans tur att ta roa huliganerna hemma.

Självklart är vi hårda på att 48 timmar efter en magsjuka. Och då minst 48 timmar efter att man mår bra/normalt efter kräkning/magsjuka. Oavsett anledning.