Kategori: Event

Dags att öka

Hade ett par härliga veckor fulla av uppladdning och hälsa. Kostkoll och motion. Riktigt härliga veckor. Började till och med att öva lite jogging. Jag som hatar det, men faktiskt gett mig fan på att iallafall kunna och klara det, vad jag än tycker om det.

Kondisen är ju under all kritik men börjat med powerwalks och etapper med jogging.

Tills för någon vecka sedan när jag gjorde illa vänster stortå. Kunde knappt ha skor, så powerwalks var rätt körda. Tyvärr.

Nu känns tån okej och dags att köra igång igen. Och öka lite. Kondisen ska bli bättre och orken ska infinna sig.

2,5 månad kvar till Rosabandet Loppet.

Den mest efterlängtade dagen på hundra år.

Dagen en blivande sjuåring väntat på i hundra år. Ja enligt henne själv.

Själva födelsedagen är långt ifrån lika viktig som själva kalaset för hennes tjejkompisar.

Och med tanke på förra året så är känns detta kalas lite mer speciellt.

Idag ska vi fira och inte låta diabetesen ta över. Det gör den tillräckligt annars. Mer än tillräckligt. Idag ska den mest få hänga med!

Som vi tillsammans planerat och köpt saker. Ja till det efterlängtade badkalaset ute i trädgården. Vattenspridare, vattenballonger med allt vad det innebär är beställt. Tills vädret senaste dagarna satt stopp för det kalaset. 

Men inte deppar vi för det. Istället har vi planerat om för ett pysselkalas i hemmets värme. 

Den nya inriktningen på kalas tog form bara under de senaste dagarna. Tacksam för att jag varit ledig med barnen denna vecka. Annars hade det blivit stressigare. Minst sagt. Så hoppas på fått ihop det okej för Amanda och tjejerna i hennes klass.


Igår kväll började pysslet för att underlätta. Mat (lunch) förbereddes och ballonger är förberedda.

Håll tummarna för mig nu!

Långledigt bygge

Detta med att man är utvilad och pigg efter en långhelg verkar denna gång vara en myt.

Checkade ut tidigt i onsdags för att hämta hem barnen plus en vän till Amanda för playdate. Perfekt i solen!

Underbar start på en underbart solig långledighet men ack så arbetsam.

Torsdagen bestod av storhandling inför helgen efter som hushållet skulle ökas med 3 personer. Vi passade även på att fira morsdag med mama, eftersom hon var bortrest igår.

Under kvällen kom gästerna i form av svärisarna och svågern Peter! Så efterlängtade då vi inte sets på ett tag.

Arbetshelgen drog igång i ottan i fredags. Ingen av oss såg anledning att sova. Inte då iaf.

Resultatet av helgen utöver solbränna ses nedan.




Underbar värme som tyvärr förvirrade mig något. Blandade ihop dagarna. Och Furuvik missades. Bittert minst sagt.
Men ack så nöjd med allt som vart gjort denna helg.

Stommen är rest och taket är på plats till världens snyggaste varmförråd!

Tack till alla inblandade för hjälpen!

Dateweekend

Ihelgen var det med skräckblandad förtjusning dags för en efterlängtad helg.

Barnfri. Alltså helt barnfri.

Första längre tiden ifrån främst Amanda sedan diagnosen i somras. Denna gång skulle varken jag eller H vara i närheten, utan vi skulle vara 2,5 timmar bort. 

Men vi visste alla att det skulle gå minst sagt kanon. Visste att svärmor/farmor fixade det hela tillsammans med Amanda, Denniz och självklart svärfar/farfar och Peter. Tillsammans var de ett superteam

Och jag och H fick efterlängtad och välbehövlig tid bara vi.

En hel helg. Bara vi.

Och det var minst sagt underbart!

Vi lyxade till det rejält med att bo på Hotel Birger Jarl hela helgen. Allt för att kunna slappna av och inte känns några måsten.


Jag erkänner. Hoppade i sängen innan fotot togs. Kunde inte hålla mig. Därav en av en inte perfekt bäddad säng.

Varför nu? Ja för att vi fick möjlighet och så firade vi 11 år som par någon vecka innan.

11 år. Helt sjukt! Det är lång tid. Men så glad att det är just han! Han med stort H!

Och helgen vart minst sagt underbar.

Fokus låg på att ta det lugnt, njuta av lugna middagar ute.

Och att bara vara vi.

Självklart gjorde vi annat med. 

Vi bowlade. Åt underbara måltider. Drack gott vin. Promenerade i ett kallt blåsigt Stockholm och bara njöt av lugnet.

Vi laddade batterierna. Och ökade på kärlekskontot.





Så tacksam för att vi fick möjligheten till detta!

Tack till er alla som gjorde det möjligt!

Grymt hba1c

Känslan att landa i soffan med en brasa sprakandes framför mig och barnen i säng. Ja ibland är det värt allt.

Tröttheten är extrem. Som vanligt. Funderar på om man någonsin vänjer sig?

Som småbarnsförälder och speciellt med spädbarn så är vakna nätter minst sagt normalt. Det är väntat.

Men att komma förbi de åren, få kroppen att vänja sig vid bra sömn igen, för att vara tillbaka på ruta ett. Igen!

Ja fast inte med spädbarn utan istället för att passa upp på sitt barn blodsocker. Och att även veta att livet som det är nu, men konstant avbruten sömn, konstant oro och allt annat, ja det är inget som kommer gå över. Det är idag och framtiden.

Nej nu kom jag bort från ämnet. 

Större delen av dagen har spenderats på Sachsska Barnsjukhuset och på diabetesmottagningen. Besök hos diabetessjuksköterskan för lite prover och koll. Plus längd, vikt och allt såntdär. Positiva plus rakt av där. Och ett grymt bra Hba1C. Ja 44. Det var en lättnad. Det provet visar att vi gör rätt i kampen för ett bra socker och en glad och välmående dotter.


Träffade Amandas diabetesläkare, för pratstund och koll. Vilket gick kanon det med.

Avslutade med att lämna några rör blod. Det var dags för det årliga glutenprover bland annat. Något både mor och dotter bävar för varje år. Men det gick. Även fast jag vart halvt döv på kuppen. För röstresurser har fröken. Det vet nog hela Södersjukhuset efter idag.

Allt har gått helt enligt plan. Men OMG vad trött man blir som människa efteråt. Tröttare än vanligt! 

Ikväll blir soffan min kompis.

Och tänkte skåla med mig själv, ja det är ju lillördag. (Hahahaha) Nej men ärligt talat nya favoritsmaken från Noa.

När man inte hänger ihop

Jag har så otroligt mycket att berätta. 

Men efter en otroligt rolig fredag så hände något.

Luften gick totalt ur mig och orken till något alls försvann.

Tvingat mig till att göra saker för barnen men är ärligt talat helt slut. På alla vis.

Senaste 7 månadernas enorma förändring och sömnbrist, visar sig nog nu.


Och vila, vätska och lugn är min egna ordination just nu.

För att orka/klara av en vardag och en vecka. 

Bortförklaringar 

Kommit ut motion så att säga.

Smått bitter på mig själv. Jag har fixat över 8 mil på ca 14 dagar. Vilket var ett mål. Men även att jag skulle fortsätta med 3 mil i veckan. En siffra som fungerade, kunde klaras av och viktigast av allt mådde bra av.

Så varför har jag inte tagit en enda powerwalk denna vecka? 

Bortförklaringar deluxe finns. Främst inre stress och sömnbrist och då har jag ärligt talat inte orkat. Fail. På. Mig.

Nej dags att ta mig själv i kragen, på med bra skor och varselväst för att bege mig ut. Ja inte nu direkt ikväll. Men imorgon!

Fredagen kommer innehålla minst sagt motion! Och sjukt nog längtar jag! Ett fantastiskt Workout Party med fantastiska människor. Det är så rätt för mig just nu.


Men ikväll istället för motion så läste jag mig till topp hälsa. Ja på alla vis. 

En annan sorts träning. 

Upp och ned

Efter en helg fylld av kickoff med jobbet, pms och familjetid så trodde jag peppat nog att veckan skulle rulla på smidigt.

Icke sa Nicke. Vart att hämta hem ett stycke son som klagat på huvudvärk i skolan. Men dock inte ord om det hemma. Ja ingen kommentar

Imorgon blir det dock åter vardag, skola och dans. Ja om jag får någon sömn inatt vill säga.


Då eftermiddagen bjöd på mycket blodsocker-action åt det nedre hållet så verkar natten bestå av tvärt om.

Höga värden som bara vägrar gå ned. Zzzzz. Alltid lika spännande och varierande denna sjukdom. Not!

Älskar att jag har fredagens äventyr på Workout Parties att se fram emot. Något att kämpa emot!

När man plötsligt bokar något galet

Älskar att göra oväntade saker och ja varför inte låta detta år vara det år jag verkligen utmanar mig själv.

Menar jag lyckades faktiskt med 5 mil på en vecka. 5,06 mil för att vara mer exakt. Fortsätter däremot med minst 3 mil i veckan. För att jag mår bra av det.

Jag vet ju så väl att jag mår bra av att röra på mig. Och denna gång ska latheten/tröttheten och livet komma emellan, utan jag ska fortsätta.

Så för att boosta det hela lite extra så drog jag och Nettan ihop ett litet event kring Sveriges Största Träningsevent som äger rum den 3 februari på Annexet i Sthlm. Ja självklart är det Workout Parties jag menar.

Menar en eftermiddag/kväll med fri bar (proteindrinks och bars, bland annat.) och härligt sällskap och träning.

Jag är långt ifrån i form, men tänker faktiskt inte låta det stoppa mig. Räknar däremot med sjuk träningsvärk efteråt. Bittersweet.

Nu ska jag göra allt för att behålla motivationen. För att jag ska må bra.

Och mår jag bra, så mår min familj bra. Ja jag tror det.

 

 

Med snö och kyla

Redan i tisdagskväll tackade jag min lyckliga stjärna. Och ännu mer när vi vaknade i onsdags. Ja för att både jag och H tog ledigt/semester även denna vecka.

Mycket för att hela familjen behöver det men även på grund av all snö som kom.

Så skönt att slippa ställa klockan 1-2 timmar innan vi normalt går upp för att skotta. Så kul är det inte.

Vi kunde istället vakna upp och ta skottningen i vår egen takt.

Så glad att jag även förberett iallafall 3 personer i familjen med varmt. Ja för kylan, blåsten och snön. Pappa H får väl köpa själv. Usch vad exakt av mig.




Japp underställ, ullsockor och de underbart varma stövlarna till mig själv. 

Underställ, mössa och halsduk till Denniz och underställ och mössa till Amanda.

Älskar all färg som verkar ha smugit sig in i våra vintergarderober. Love it!

Känns som vi är redo för vintern och lek utomhus. Perfekt de sista lediga dagarna innan vardagen.