En aktiv helg

Första helgen efter första arbetsveckan, borde vara helig. Oplanerad med mycket vila.

Men inte i detta hushåll.

I fredags så stressade jag hem för att hämta familjen och bege oss till Skogås, där Denniz första fotbollsmatch för terminen skulle spelas.

Tyvärr slutade den med förlust, men så stolt över min plutt ändå.

Hem och stoppa barnen i säng. Pjuuu

I lördags så var det dags för helgens nästa match. Ca 16 timmar efter den första.

Under uppvärmningen och första stunden av matchen tvingade jag med Amanda och Whiskey på en vad jag hade tänkt powerwalk/joggingtur för att röra på oss och träna lite inför Rosabandet Loppet, bara en månad bort.

Dock så vart det mer powerwalk/promenad/upptäcksfärd då Amanda tyckte allt annat var tråkigt.

Mysigt var det iallafall.

Kom tillbaka till matchen som de vann!

Och Denniz fick ett grönt kort. Sitt första.

Vi har hunnit med att handla hem en del material till bygget/förrådet med. Så ingen ursäkt att inte kunna göra något kvarstår.

Grymt hba1c

Känslan att landa i soffan med en brasa sprakandes framför mig och barnen i säng. Ja ibland är det värt allt.

Tröttheten är extrem. Som vanligt. Funderar på om man någonsin vänjer sig?

Som småbarnsförälder och speciellt med spädbarn så är vakna nätter minst sagt normalt. Det är väntat.

Men att komma förbi de åren, få kroppen att vänja sig vid bra sömn igen, för att vara tillbaka på ruta ett. Igen!

Ja fast inte med spädbarn utan istället för att passa upp på sitt barn blodsocker. Och att även veta att livet som det är nu, men konstant avbruten sömn, konstant oro och allt annat, ja det är inget som kommer gå över. Det är idag och framtiden.

Nej nu kom jag bort från ämnet. 

Större delen av dagen har spenderats på Sachsska Barnsjukhuset och på diabetesmottagningen. Besök hos diabetessjuksköterskan för lite prover och koll. Plus längd, vikt och allt såntdär. Positiva plus rakt av där. Och ett grymt bra Hba1C. Ja 44. Det var en lättnad. Det provet visar att vi gör rätt i kampen för ett bra socker och en glad och välmående dotter.


Träffade Amandas diabetesläkare, för pratstund och koll. Vilket gick kanon det med.

Avslutade med att lämna några rör blod. Det var dags för det årliga glutenprover bland annat. Något både mor och dotter bävar för varje år. Men det gick. Även fast jag vart halvt döv på kuppen. För röstresurser har fröken. Det vet nog hela Södersjukhuset efter idag.

Allt har gått helt enligt plan. Men OMG vad trött man blir som människa efteråt. Tröttare än vanligt! 

Ikväll blir soffan min kompis.

Och tänkte skåla med mig själv, ja det är ju lillördag. (Hahahaha) Nej men ärligt talat nya favoritsmaken från Noa.

När man inte hänger ihop

Jag har så otroligt mycket att berätta. 

Men efter en otroligt rolig fredag så hände något.

Luften gick totalt ur mig och orken till något alls försvann.

Tvingat mig till att göra saker för barnen men är ärligt talat helt slut. På alla vis.

Senaste 7 månadernas enorma förändring och sömnbrist, visar sig nog nu.


Och vila, vätska och lugn är min egna ordination just nu.

För att orka/klara av en vardag och en vecka. 

Bortförklaringar 

Kommit ut motion så att säga.

Smått bitter på mig själv. Jag har fixat över 8 mil på ca 14 dagar. Vilket var ett mål. Men även att jag skulle fortsätta med 3 mil i veckan. En siffra som fungerade, kunde klaras av och viktigast av allt mådde bra av.

Så varför har jag inte tagit en enda powerwalk denna vecka? 

Bortförklaringar deluxe finns. Främst inre stress och sömnbrist och då har jag ärligt talat inte orkat. Fail. På. Mig.

Nej dags att ta mig själv i kragen, på med bra skor och varselväst för att bege mig ut. Ja inte nu direkt ikväll. Men imorgon!

Fredagen kommer innehålla minst sagt motion! Och sjukt nog längtar jag! Ett fantastiskt Workout Party med fantastiska människor. Det är så rätt för mig just nu.


Men ikväll istället för motion så läste jag mig till topp hälsa. Ja på alla vis. 

En annan sorts träning. 

Upp och ned

Efter en helg fylld av kickoff med jobbet, pms och familjetid så trodde jag peppat nog att veckan skulle rulla på smidigt.

Icke sa Nicke. Vart att hämta hem ett stycke son som klagat på huvudvärk i skolan. Men dock inte ord om det hemma. Ja ingen kommentar

Imorgon blir det dock åter vardag, skola och dans. Ja om jag får någon sömn inatt vill säga.


Då eftermiddagen bjöd på mycket blodsocker-action åt det nedre hållet så verkar natten bestå av tvärt om.

Höga värden som bara vägrar gå ned. Zzzzz. Alltid lika spännande och varierande denna sjukdom. Not!

Älskar att jag har fredagens äventyr på Workout Parties att se fram emot. Något att kämpa emot!

När man plötsligt bokar något galet

Älskar att göra oväntade saker och ja varför inte låta detta år vara det år jag verkligen utmanar mig själv.

Menar jag lyckades faktiskt med 5 mil på en vecka. 5,06 mil för att vara mer exakt. Fortsätter däremot med minst 3 mil i veckan. För att jag mår bra av det.

Jag vet ju så väl att jag mår bra av att röra på mig. Och denna gång ska latheten/tröttheten och livet komma emellan, utan jag ska fortsätta.

Så för att boosta det hela lite extra så drog jag och Nettan ihop ett litet event kring Sveriges Största Träningsevent som äger rum den 3 februari på Annexet i Sthlm. Ja självklart är det Workout Parties jag menar.

Menar en eftermiddag/kväll med fri bar (proteindrinks och bars, bland annat.) och härligt sällskap och träning.

Jag är långt ifrån i form, men tänker faktiskt inte låta det stoppa mig. Räknar däremot med sjuk träningsvärk efteråt. Bittersweet.

Nu ska jag göra allt för att behålla motivationen. För att jag ska må bra.

Och mår jag bra, så mår min familj bra. Ja jag tror det.