Det vi inte anande. Men borde gjort.

Strax innan jul och jullovet så pratade jag en sväng med specialist läraren på barnen skola kring Denniz.

Han har haft svårt för vissa uttal och en stark ovilja att vilja göra sina läxor/läsa. Vi pratade en del kring det och vad vi kan göra för att vända på trenden och få det lättare igen.

Och började prata en del om att kika upp hans syn bland annat. För att utesluta att just synen ställer till det. För att checka av det, för att nu till denna termin komma på en plan.

Så strax efter nyår tog vi oss till en optiker och en synundersökning gjordes.

Det visade sig att han har svårt att se när han läser/spelar på datorn/plattan och så.

Stackarn.

Det tittades och prövades en hel drös glasögon och lades beställning.

Och väntades på sms’et om att de var färdiga.

Och nu så. Så stor och stilig han blev. Vi passade även på att klippa honom. Vilket behövdes.

Japp vi slog på stort. Hela tre par glasögon

med styrka och ett par solglasögon utan.

Så stilig & cool!! Och såååå 9 år.

Kan vi spola förbi?

Vissa dygn spolar jag mer än gärna förbi och helst typ glömmer.

Som just nu.

En sjukt dålig start på arbetsåret och försök till vardag.

Gårdagen bestod av pod-strul deluxe. Insulin-pump-pod alltså.

Tre poddar valde igår att bara lägga av. Självklart gjorde två av dem det när vi var iväg på middag. Ja för vi hade två backuper. Två.

Så vart en drös akut-stress samtal för att få fram nya poddar och insulin. Och tillslut så. Men shit verkligen.

Natten vart kaos. Låg låg låg. Inget hjälpte. Minns knappt hur många dextrosol och sänkta basal-doser (långtidsinsulin) som fixades med. Knappt utan verkan.

Långt ifrån optimalt att få sova högst 20 minuter i stöten mellan larmen. Oftast tätare larm.

Minst sagt sliten när klockan ringde för att starta dagen. Årets andra arbetsdag. Barnens första vardag. Fritids endast men ändå.

Men vi lyckades. Vi kom iväg i tid och allt rullade på. Tills mobilen ringer. På jobbet strax före lunch. Podden hade dött. Precis när hon skulle få insulin till lunchen.

Yes! Eller långt ifrån. Fan rättare sagt. Precis vad livet för oss båda behövde.

Packade ihop och avslutade dagens arbetsdag. Och snabbt till skolan för att sätta ny pod. Ny pod. Och ta med barnen till Bromma.

Japp för handenheten till pumpen verkar vara boven bakom allt strul med poddarna. Var supporten och min slutsats.

Bara det att Bromma är typ andra sidan jorden. Okej överdrivet. Men andra sidan Stockholm. Men vi gjorde det.

Samt hann storhandla påväg hem.

Och påbörja pysslet att föra över all data. Alla basaler. Allt.

Avslutar dagen med att vara tacksam ändå. För tålmodiga underbara barn. En trygg och underbar make. En fantastisk familj och underbara vänner.

Och för att vi har den fantastiska sjukvård med allt vad det innebär i Sverige.

God natt.

Åter vardag… typ iaf

Efter en sömnlös natt så fick både kropp och psyke en chock imorse när klockan ringde.

Ännu konstigare att smyga upp medans resten av familjen snarkade ikapp i sina sängar.

Och för att fortsätta på konstigt så åkte jag BUSS & PENDELTÅG till jobbet. Japp. Helt galen morgon och snart på arbetsåret 2018.

Och kallt.

Men några koppar kaffe senare så känns det okej. Lite iaf.

Älsk på den varma mössan från Seger. Äntligen vart det tillräckligt kallt för mössa.

Ett stycke egentid med henne

Snart är denna långa och otroligt behövliga ledighet över. På gott och ont.

Denna länge ledighet var behövlig. Att kunna sova lite längre, slappna av så gott det går och njuta av tid tillsammans.

Men att vara lediga tillsammans är inte rakt igenom en dans på rosor. Barn som klättrar på väggarna och bråkar, tjafsar och gnabbas om minsta lilla sak. Med varandra och oss föräldrar.

Deras behov av att gå ned i varv är inte direkt detsamma som vårt.

Efter 2 veckor tillsammans så insåg vi att dela på oss in något dygn, för allas skull.

Sagt och gjort så åkte H och Denniz till landet för 2 mysiga dygn där och samtidigt hämta hem lilla vovven som varit på en lång semester där.

Riktigt mysigt att få tiden själv med min prinsessa. Alla små och stora samtal. Alla tankar och funderingar. Hon har blivit så stor i ett najs. Vi passade på en massa filmmys och pysselstunder. Tog oss knappt utanför huset. Tills igår då fröken A bestämde sig för att hon bara behövde äta kebabtallrik till middag. Inget annat var accepterat.

Jobbigt nog så var bilen på landet med H och Denniz. Så vart att klä på oss, på med varselvästar och ficklampor och springa genom skogen för att hinna med bussen.

Ja som vi självklart missade och fick vänta 25 minuter ute i mörkret och regnet på nästa.Fröken A bjöd på en rad dans och sångnummer för att roa främst sig själv.

Stunder som det kommer alltid minnas.

Så otroligt mysig stund.

Ja vi åt kebabtallrik och tog bussen hem.

En resa och promenad full av lekar, funderingar och bus. Bara hon och jag.

Otroligt behövlig tid, bara vi.

Bilden är från Teneriffa för några veckor sedan

I en bubbla

Skrivkramp i kombination med att gått in värsta bubblan. Meningen med bubblan är högst oklar och hur länge den kvarstår återstår.

Men hoppas på att den spräcks typ nu.

Julen har varit helt underbar. Lugn med god mat, underbart sällskap och glada barn. Precis som julen ska vara. Bristen på snö gjorde det hela däremot tristare. Att ist plaska i gummistövlar är inte direkt peppande.

Läst och lyssnat på otaliga böcker på Bookbeat i avslappnandets tecken. Så skönt! Slipper även kånka omkring på böcker överallt.

Varierat lite med att bygga det sista ute i förrådet/gäststugan. Någon list kvar sedan börjar det roliga. Inreda! Fixa!

Love it.

Nej ut ur bubblan nu Soffie!!

Nu är det jullov…

Jag checkade ut för året igår… medans resten av familjen hade en dag kvar till sitt lov.

Egoistiskt eller själviskt av mig? Säkert. Men bryr mig ärligt talat inte. För jag behövde det. Alla är vi olika behov av ensamtid/egentid. Och jag har varit van vid en ganska bra bit egentid innan. Vilket ändrats, men en viss tid behövs.

Med resan för ett par veckor sedan och en del annat så har det inte blivit så.

Så dagens egentid var så behövlig. Och otroligt skön.

Erkänner att jag tvättade, handlade och städade. Men själv. Ensam hemma. Så skönt!

Åter till saken!

Idag strax efter lunch checkade barnen ut för jullov och några få timmar senare även deras far.

Så skönt med en längre ledighet tillsammans. Älskar julen!

Jag erkänner. En hemlig resa…

Okej. Ibland berättar jag inte allt direkt.

Av många skäl. Privat, hemligt och ett visst säkerhetstänk. Just det sistnämnda tänks på en del.

När vi reser ibland, så skriker jag inte ut det. Ser inte vitsen i det.

Men nu till denna rymning från det gråa, kalla Sverige till ett betydligt varmare Teneriffa, för någon vecka sedan.

En resa vi planerat och fixat med ett bra tag, även ett bra tag innan ens resan bokades. Ville få till det rätt. Och gissa om det blev det.

Vi ville lyxa. Få det lite bättre när vi väl var iväg. Tänkte noga på boendet, maten, platsen.

Tillslut bokades en familjesvit på Be Live Costa Los Gigantes. Ett stort hotell med flera restauranger, många pooler och bra betyg.

Ja plus en hel drös plus för barnen som barnklubb (vilket vi aldrig testade), vattenrutschkana och ett stort aktivitetsområde med fotboll, beachvolleyboll, tennis bland annat. Mest uppskattades High Ropes banan av alla i familjen.

Mer kommer.

Bjuder på lite bilder från vårt äventyr till solen.

Klarvaken

Vem kom på den knäppa idén att det passar med en portering av telefonnummer skall träda i kraft vid midnatt?

Allvarligt.

Beställt ny mobil till Amanda, då hennes gamla (vilket är min gamla) börjat ge upp.

Då det är otroligt viktigt att hon har en fungerade telefon iof med Dexcom‘en.

Den nya får hon först till julklapp.

I och med ny mobil så valde jag att flytta hennes nummer från Hallon, som fungerat kanon, till Tre, där jag & familjen har resterande abonnemang.

Tänkte inte mer på det.

Tills porteringen trätt i kraft. Midnatt.

Larm om ingen mottagning så ett byte måste ske. Nu.

Alla som har en iPhone vet hur lätt det kan vara att byta sim-kort. Speciellt utan den där grejen. Det löstes med en nål. (Kommentar på den).

Men självklart också med en klarvaken Sofie, mitt i natten…. suck.

Så tack för porteringen av hennes nummer mitt i natten.

Höstlov – Utan barn

Att sova hela nätter, att vakna upp utan stress och bara mig själv att tänka på. Ja det är en konstig lyx veckan som varit. Inget jag vill vänja mig vid men ändå njuter jag ärligt talat just nu.

Barnen är nämligen varit på höstlov hos farmor, farfar och Peter.

Ja de har njutit av en frihet som en vecka på landet innebär med frisk luft, öppet landskap och inte att glömma alla 21 kanin-ungar och 2 kycklingar. Japp det är en stor farm på landet nu. Och barnen minst sagt älskar det.

Och jag förstår dem.

Vi är hemma och jobbar, och njuter av allt som barnfritt innebär. Vi äter gott, onyttigt och varvar ned.

Vi har passat på att både shoppa lite julklappar och även kikat på en del som ska inhandlas. Riktigt skönt att göra det i god tid och verkligen hinna tänka igenom dem. Tillsammans.

Så tacksam för en vecka utan larm hela nätterna. Att behöva ha stenkoll på allt dygnet runt. Att kunna få en vecka själv med mitt livs kärlek. Bara vi. Hur konstigt allt det än känns.

Även fast jag saknar de små trollen så jag blir galen. Så ja, jag har insett att man behöver sakna ibland med.

Huvudet upp och fötterna ned

Vakna nätter, sovande nätter, ja just nu löser av varandra just nu.

Mest de vakna men vem räknar. Är tacksam för den sömn jag lyckas få.

Lämnat bakom oss en helg med blandning av det mesta. Fotbollsavslutning, simskola och en hel del trädgårdsarbete. Så pass att jag nu har en ond handled, men vad gör det om hundra år.

En familjehelg helt i min smak.

Kram på er