Kategori: Hälsa

Klarade inte ens en dag

Länge har jag tänkt och sagt till mig själv att första augusti är det slut på onyttigt.
Slut med socker och onyttigt fett.

Vi kan ju säga att det gick helt åt fanders.

Självdisciplin NOLL!

Dagens middag vart våffelgräddad fattig riddare med sylt och grädde.

Mums i magen men inte alls nyttigt eller enligt planen.

Nya tag!

Dags att öka

Hade ett par härliga veckor fulla av uppladdning och hälsa. Kostkoll och motion. Riktigt härliga veckor. Började till och med att öva lite jogging. Jag som hatar det, men faktiskt gett mig fan på att iallafall kunna och klara det, vad jag än tycker om det.

Kondisen är ju under all kritik men börjat med powerwalks och etapper med jogging.

Tills för någon vecka sedan när jag gjorde illa vänster stortå. Kunde knappt ha skor, så powerwalks var rätt körda. Tyvärr.

Nu känns tån okej och dags att köra igång igen. Och öka lite. Kondisen ska bli bättre och orken ska infinna sig.

2,5 månad kvar till Rosabandet Loppet.

Sova… ja varför då

Vi verkar hamnat i ett nytt frustrerande läge med skitsjukdomen. Ja för det är det. 

Hög nätter är nya läget. Igen.


Och korrigeringar som inte tar. Alls knappt.

Och på det ska man fungera och arbeta. Hon ska orka med fritids.

I detta nu sover resten av familjen, själv skulle jag älska att sova jag med. Speciellt efter föregående larmande natt.

Nätterna är långa

Och ljusa…. och fulla av larm.

Det tar minst sagt ut sin rätt med trötta ögon och noll tålamod. Vilket bara det frustrerar mer än vad som går att förklara.

Längtan efter en stunds semester är större än enorm. Inte för att larmen blir färre eller sömn-kontot laddas. Mest för vi slipper väckarklockor och kunna varva ned.

Både vi vuxna och trollen.

Märks så väl på oss alla att vi behöver komma ned i varv. Om så bara i ett par dagar.

Att lyssna på regnet

Det är något speciellt med att ligga och njuta av tystnaden och allt som egentligen hörs är familjens snarkande (allihop) och regnet som smattrar emot taket.

Älskar det.

Så mysigt och lugnande.

Bäst och mysigast är det emot plåttak. 

Alla gillar vi olika saker. Men just regnet smattrande emot talet lugnar mig och faktiskt söver.


Ska ta mitt onda huvud och få till lite sömn. 

Babysteps emot kondis

I veckan skall även luften i Håkans cykel kikas över, så jag kan börja ladda och få upp någon sorts motion inför höstens Rosabandet-lopp.

Jag vet att loppet skall springas men tänkte variera att få upp någon sorts kondition med att cykla, powerwalka för att kanske sedan våga mig på att jogga.

Men nu ska vi inte stressa fram något här. Baby-steps.

Ingen aning om det är rätt eller fel, så kom gärna med tips. Behöver alla jag kan få.

En vecka senare 

Tiden rinner iväg. Klyscha men ack så sant.

Ekorrhjulet vi alla lever i.

Vi andra klarade oss från vad det nu var Amanda fick förra veckan. Tacksamt minst sagt.

Däremot har vi haft ett värre okontrollerat bs än vanligt. Sjuka toppar när man minst anar det och en heldel djupa dippar. 

Vi är helt slut. Hela familjen. 

På detta skall livet fungera. Och det gör det. På något konstigt vänster.

Vi längtar efter ledighet. Är så tacksam att jag ansökte om ledighet nästa fredag, vilket gör att vi blir långledigt. Så skönt. Inte för att vi planerat någon lugn ledighet. Men det är inte vår grej. Och vi slipper väckarklockan.

Pepp på det!


Försöker hitta de små stunderna att tanka energi. Som härom dagen/kvällen ute på vår nya (inte helt klara men snart) antal. I kvällssolen. Med nöjda barn lekandes ute.

Lämnar över pinnen

Natten till måndag hände det som ingen önskar sig, ännu mindre en familj med d1 i familjen.

Kräkningar. Misstänkt magsjuka.

Självklart var det hon som inte ska bli just magsjuk som blir det.

Efter en bra dags skurande sådär mitt i natten så vart natten lugn. Mycket lugnare än väntat. Kräkningarna stannade vid de två som var just då och ketonerna höll sig nere. Och ett okej bs.

Chockade över hur bra det faktiskt gick.

Måndagen var lugn. Hon sov större delen av dagen och intaget av mat/kolhydrater vart de smaklösa smörgåsrånen. Men de gjorde att hon fick i sig något och att jag även kunde dutta i lite insulin för att få ned de ketoner som bildades. 

Denniz roades med diverse spel, tv och tv-spel. Ja att vara ute kändes inte som ett större alternativ i stormen och kylan.


Framåt kvällen piggnade A till och vi passade på att öva på matte. Något som var otroligt uppskattat av båda barnen. Älskar deras törst på kunskap och att lära sig.

Tisdagen, idag alltså, kom hungern hos fröken A åter och mer energi. Så vi klädde oss varmt (overall faktiskt för barnen) och passade på en del lek ute och frisk luft.

Makens bil under dagen

Medans stor del av Stockholm fick kraftigt nedfall av snö och hagel, så hade vi istället sol större del av dagen. Något mini snöfall, men inget som märktes.


Men imorgon lämnar jag glatt vidare vabb-pinnen till H. Hans tur att ta roa huliganerna hemma.

Självklart är vi hårda på att 48 timmar efter en magsjuka. Och då minst 48 timmar efter att man mår bra/normalt efter kräkning/magsjuka. Oavsett anledning.

Att mäta socker med ett stick.

En snabbkurs i just blodsocker-mätning. Ja för den som kan vara intresserad och vill läsa och lära sig mer.

Det finns otroligt många sätt för en diabetiker att mäta blodsocker. 

Vi är långt ifrån experter på alla metoder.  Under de 10 månader som gått sedan diagnos har vi testat några olika metoder av blodsocker mätning. 

Allt från den klassiska metoden med stick i fingret, till moderna cgm mätare.

I form av just den klassiska metoden av stick i fingret finns det även för flera olika mätare av blodet och dess socker.


Freestyle Lite är den metod vi introducerades med på sjukhuset. Och som är med oss än idag.

Nyligen fick vi möjligheten att testa en ny mätare vid namn Contour Next One. Riktigt flashig mätare. Med otroligt bra ljus. Den visar även med en lampa/ljus om värdet ligger inom rätt socker, ovan eller under. Riktigt smidigt!

Båda är otroligt smidiga. Och nödvändiga.


Båda metoderna innebär att man med hjälp av en pickis (vårt ord för denna mojäng) som laddas med en engångs lansett. Och sedan ”pickas” för att få fram en liten bloddroppe. 


Denna droppe ”fångas” i sin tur upp av en mätare, även denna med en engångssticka. En blodglukossticka. 

När denna fått den lilla mängd blod som behövs så piper den till för att efter några sekunder så visar sig aktuella blodsockervärdet.

Blodsocker skall alltid kollas på rentvättade men torra händer. Ja i den mängd det går och finns möjlighet.

En process som tar ca 3-10 minuter. Kanske inte låter mycket men tänk dig då att detta måste göras bra många gånger per dag.

Själva fingertopparna och handen i sig visar det mest precisa och aktuella NU värdet, medans istället på underarmen till exempel visar ett värde som är ca 5-15 minuter ”försenat”.

Sol och fysiskt

Tänk vad en helg med familjen, frisk luft och fysiskt arbete kan göra för kropp som själ.

Helt underbart ärligt talat.

Helgen har otroligt nog inneburit sömn med. Så underbart för oss alla. En helt underbart känsla att vakna upp på morgonen utan att ha fått kliva upp under natten för diverse diabetes-relaterade larm.

Denna helg har inneburit tre hela dagar utomhus. Flera projekt har påbörjats och gått bättre än planerat. Så härligt.

Största projektet blir utbyggnaden eller påbyggnaden av altanen. För ca 3 år sedan så gjöts vår altan och uppfart. Tanken har alltid varit att den ska byggas på/ut, men prioriteringarna har legat på annat.

Nu är det dags alltså.

Etapp ett är alltså påbörjad och äntligen klar. Nu kikar vi på staket till själva altan och sedan ska trall-virket inhandlas!



Barnen har älskat att leka ute mest hela dagarna. Vilket har underlättat!

Sen att solen skänkt oss både energi, fräknar och värme har bara gjort allt så mycket mer!