We are going Marvel

En pirrigt och intensiv vecka fortsätter ikväll på ett spännande vis. Vi skulle gått på premiären igår, men den vart inställd så ikväll är vi mer än redo.

Det blir en ännu en första gång, det är många sånna just nu.

marvel

Ja denna gång ska Globen besökas för att se Marvel Universe LIVE.
Ska bli så otroligt roligt och spännande att göra något som är mer Denniz och vad han gillar än hans syster.

Det har varit allt för lite av den sortens äventyr senaste tiden. Tyvärr. Måste bli bättring på det.

Ska bli så otroligt roligt att se barnens ögon när de kommer in i Globen. Det är en upplevelse. Och sedan att se Marvel Universe.  Kommer bli en otroligt spännande kväll. 

En klockren start på höstlovet. Denniz andra och Mandys första.

Och min semester ärligt talat! 

 

Ett första öppet hus

Hade en pirrig dotter igår. Ikväll är det nämnligen dags för hennes första öppet hus i skolan.


Bara tanken på att vara i skolan på kvällen fick henne nästan att fnittra nervöst. Så gulligt.

Hon har berättat stolt att de ska sjunga för oss i kyrkan, att de har massvis med teckningar och annat att visa i sitt klassrum.

De serverar en lättare middag i matsalen, vilket är perfekt för alla som inte hinner hem emellan.

Ska bli riktigt mysigt att se allt vad de gjort under hösten.

Och ett kul tillfälle att träffa de andra föräldrarna i klassen.

Från ett otroligt dygn till röstlös.

Lämnar bakom mig ett otroligt dygn på så otroligt många sätt.


Jeanette och Jessica hade minst sagt ordnat det underbart lyxigt och välplanerat åt oss.

Vi fick hjälpa till och göra en otroligt spännande och god trerätters lunch under Stadshusets restaurang Stadshuskällaren.

Vi överraskades med ett team otroligt duktiga och härliga fotografer från Rönnlunds Foto, som var med för att hjälpa oss dokumentera dagen. Så att vi istället kunde njuta istället för att fokus skulle ligga på att ta bra bilder.

Efter det vart det av i taxi för incheckning på Clarion. 

Nej ska inte avslöja allt redan utan måste låta allt sjunka in och att just nu lägga energi på att återfå rösten.

Japp det som hände Amanda förra veckan med att hennes röst försvann. Ja det har nu hänt mig.

Ingen feber än och hoppas att jag slipper det. 

Smått jobbigt att vara utan röst ikväll. Men morgondagen ska bli spännande, med tanke på att jag jobbar via och med telefon.

Hoppas på normalitet i rösten när väckarklockan väcker mina sömndruckna ögon imorgon bitti.

Som ändå med ett leende på läpparna. Och tacksam för underbara vänner, en otrolig familj och för livets alla variationer.

Alltså äntligen

Vi har inte sets hela gänget sedan i början på juni, och vet att minst sagt hänt massor i allas liv.

calrion

 

Så det är minst sagt stor längt på att vi alla packat våra väskor för att imorgon checka in på Clarion Stockholm på Södermalm och äntligen ses.

Vilka är vi då? Ja det klockrena gänget med tjejer vid namn Johanna (Joi), Sarianne (Queen S), Diana (Lady Di), Aja (Ajsan), Jenny (Rosen), Jessica (Gucci), Jenny (Deer), Maria (Mary) och Jeanette (Nettan).

Ja vi som hängt ihop i snart 1,5 år. Ja sedan Häringe slott.

Denna gång är det Jeanette (som fyllde 30 år igår, grattis igen sötnos) och Jessica som styr upp kalaset, och ärligt talat vet vi knappt alls vad vi ska göra. Ja som vanligt.

Det är lite av vår grej. Att överraska varandra på otroligt många sett.

Kommer bli så underbart att ses igen. Vi kan alla verkligen skratta som gråta tillsammans. Ja som bra vänner gör.

Vill ni hänga med i vad vi gör imorgon så kika på min instagram (@sanningensrum.se) eller under hashtaggen #bloggarnaicity som är vår hastag för dygnet.

 

Vab- Vad gör ni?

En intressant fråga jag länge funderat över vad alla vuxna/föräldrar gör under tiden ni är hemma med sjuka barn och vabbar?

Vobbar ni? Städar, tvättar eller ligger på soffan?

Kan utan tvekan erkänna att jag gör och har gjort alla de sakerna.

Nu mer, med mitt nuvarande jobb, så vobbar jag inte.

Men allt det andra sker nog nästan alltid. Medans barnet (Amanda senaste gångerna) legat i soffan och vilat, lekt på sitt rum eller ritat så erkänner jag mer än väl att jag byter lakan, tvättar och städar för fullt som oftast under vabbandet.

Kommer ifatt med allt hemma. Det som inte annars hinns med.

Och något vi nästan alltid gör, ja sista dagen hemma när barnet i fråga är hemma de 24 timmarna efter tex feber, är att baka.

Barnen älskar det och det är riktigt mysigt.


Nu senast bakades det både glutenfritt bröd och pepparkakor av barnen. Medans jag testade dammsugarpåsar och städade.


Så vad gör ni?

Åter vab och dubbla läkarbesök

Vi fick i alla fall en vecka utan vab. Ja man får vara tacksam för det lilla, eller vad säger man?

Amanda har denna gång varit lite småhes några dagar, men inget som påverkat henne något speciellt. Men när hon plötsligt tappade rösten helt, fick feber och inte var alls sig själv, så vart det faktiskt inte bara vab. Utan ett besök hos vår distriktsläkare vart faktiskt inbokat. Ja kombinationen av feber, hesheten och ett blodsocker som var högt utan att kunna fås ned avgjorde det. Plus oerfarenheten av sjukdomar sedan diagnosen i somras.


Vår läkare tyckte faktiskt det var bra att hon kollades upp, med tanke på allt, även fast det visade sig vara ett virus som satt sig på stämbanden. Ja det är som de säger i reklamen. Vila, vätska och kärlek är botemedlet.

Läkarbesöket berodde även på att Amanda hade ett sedan länge tillbaka bokat besök hos diabetesläkaren, och ville kika så det inte var något smittsamt som halsfluss eller så innan.

Men det var det som tur var inte, och vår läkare här ute tyckte absolut att vi skulle ta oss emot SöS. Han vet hur viktiga besök som de hos diabetes-teamet är.

Sagt och gjort så vart det en lunch på väg (erkänner det var på donken) och vidare emot köerna på Södermalm och intensivt parkeringsletande.


Lite smått nervöst inför besök som dessa, då det tas prover på HbA1c (långtidssocker) och vet att hennes blodsockerkurvor varit en cirkus senaste tiden. Eller nja alltid sedan diagnos. Var helt förberedd på ett högt provsvar, men förstå chocken när det istället var lågt.

Ja lägre än rekommenderat. Fick det förklarat att det kan vara så i början. Men konstigt och självklart blir man fundersam.

Menar ingen aning hur vi (föräldrar) påverkar det. Känns som vi gjort något fel.

 

 

Hösten välbehövliga BlogBag

I veckan hämtade jag ut en efterlängtad BlogBag från Loppi.

En klockrent ihopsatt blandning för att fixa hösten.

  • Ett presentkort på 30 dagars fri lyssning på ljudböcker hos Storytel. Perfekt under powerwalks och i bilen.
  • En härlig Loppi Magasine. Lärorik läsning i ett otroligt bra format.
  • Tandkräm från Colgate. Barnens favorit från dag ett.
  • Härligt skummande handtvål från Palmolive. Gör det så mycket roligare att tvätta bort smuts och basiller.
  • Mumsig yoghurt från Yoplaits. Perfekt för frukost som mellis. 
  • Tvättmedel från Neutral & sköljmedel från Comfort. Perfekt för all tvätt skolstart och sjukdomar innebär. 
  • Ett klockrent kit med plåster av alla de slag från Folksam. En nödvändighet i ryggsäcken under skogspromenader.
  • Ingen fredag utan tacos, och de nya mini’sarna Old El Paso. Hos oss äts tacos i olika slag ofta. Med de mjuka tubs’en blir det lättare och roligare.

En härlig blandning för stora som små. Tack Loppi

När luften bara går ur en

Senaste kvällarna har varit likadana. 

Kommer hem från jobbet, äter och ”råkar”  slappna av.

Och all all ork försvinner. Känner mig mest som ett trött, tomt skal som kämpar in i det sista för att få upp orken igen för att ärligt talat fixa kvällen. 

Att umgås med familjen, kvällsfika och ja allt. 

När barnen väl är i säng och somnat så hamnar jag som oftast i soffan och vet inte vad jag gör. Minns knappt vad jag sett på tv’n.

Usch är nig höstens mörker som ger detta. Och vakna nätter.

Glad att jag i förra veckan förutspådde detta och beställde hem en kartong proppfull med vitaminer och annat bra.


Ja de flesta är vitaminer som jag misstänker att min kropp skriker efter.

Hallon-ketonerna ville jag mest testa kan jag erkänna. Men de andra är för att komma i fas.

Sen återstår och se om kroppen och orken kickar igång igen.

Men håller ni tummarna med mig?

Renovering 

Efter att misslyckas med frisör-besök pga ja oseriösa frisörer förra helgen så besöktes den salong jag sist vart otroligt nöjd hos.

Varför byta när de är bra?

Denna gång fick Robert, som äger salongen, fria händer och en total renovering vad var som behövdes, enligt honom och ja ärligt via mig.


En före bild. Slitet hår med över 10 olika färger. Skäms när jag ser det efteråt.

Lite bilder under processen.




Och är så nöjd med resultatet. Det vart ingen gigantisk skillnad men är det ändå.


Hoppas på att ta bättre bild snart. 

4 timmar spenderades i frisörstolen. Helt sjukt. Ännu mer med tanke på att jag hade med mig Denniz. Han var så tålmodig och duktig. Även han fick håret stylat eftersom han var så duktig.

Första vabben

Livet är utan tvekan delat i flera delar.

Många före och efter någon livsavgörande händelse. Så är iallafall mitt liv.

Senast är det utan tvekan innan diabetes och efter.

Som idag. Första vabben. Ja efter diagnos. Första riktiga vabben.

Efter ett minst sagt svajigt blodsocker senaste dagarna borde jag/vi kanske förstått att det var på g. Menar självklart svajigare än vanligt.

Näsan har runnits lite senaste veckorna, precis som för alla, men när tempen visade feber imorse så var första vabben ett faktum.


Inte speciellt påverkad eller hängig tjej. Utan varierar lek i sitt rum, sin brors rum eller kollar på tv. 

Hur blodsockret reagerar och så, ja det återstår att se.

Nervöst och lärorikt.