En inte lika bra fredag.

Hade ett stort hopp och förhoppning om denna dag.

Men vaknade istället på fel humör och migrän-liknande huvudvärk. Omöjlig att ignorera.

Men pliktkänsla och envist stoppade jag i mig en del olika värktabletter, lämnade barnen på skolan och tog mig till jobbet.

Dumstridigt men ja ja.

Tog mig igenom dagen. Med ett leende. Inte alltid äkta men ett leende.

Kom hem till familjen och en dotter med ett inte speciellt bra humör.

Vilket denna dag vart droppen. Absolut inte hennes fel men det påverkade mig.

Hatar det. Hatar känslan. Ångesten.

Bara att lära mig av känslan och hoppas på en bättre morgondag.

Och njuta av helgen!

En otroligt mysig tjejbrunch

Förra söndagen var det dags för en söndag av bästa slag.

Vänner, otroligt god mat och på en otroligt fin plats.  Kan inte bli mer peppande och energigivande.

Söndagens besök på Eatery Luma var mitt första men långt ifrån mitt sista faktiskt. Helt underbara lokaler, på en fin plats och riktigt bra mat.

Bilderna lånade från Sarianne

 

En söndag helt i min smak och en sak jag måste bli bättre på, att komma ifrån och umgås med vänner. De som får mig att må bra. Inte bara som mamma utan som mig själv.

Många av de som kom på brunchen är människor som flyter mig och får mig att må bra.

Vi ( jag och Jessica ) ville få denna söndag lite extra extra så hade kämpat för att få ihop lite lyxiga goodiebags. Fick ihop helt underbara  sådana enligt mig i alla fall.

Nyfiken på innehåller… Ja det kommer under dagen… De förtjänar ett eget inlägg.

Ett stort tack till ni underbara som kom denna härliga söndag. Ett tack till Jessica och Eatery som ville ha oss där och ett stort stort tack till alla underbara sponsorer.

Hinner inget men lite av allt.

Helt sjukt vad tiden flyger fram.

Sömnbristen är total. Alltså helt sjukt. Men vad ska man göra. Både hög och låglarm halvt hela nätterna. Ja sliten blir man.

Hann jobba i alla fall 3 dagar innan det var dags för vab igen. Alltid något.

Förra veckans vab slutade med eventplanering med bästa Jessica. Bara för att tiden och viljan fanns.

Så på söndag är det dags! En lyxig brunch på Eatery i Luma med en extra guldkant.

Största eventet jag varit med och fixat. Har varit så kul.

Ikväll efter att barnen somnat så började ryggknäckaren. Att packa lyxiga goodiebags till de härliga kvinnorna som kommer.

Vabruari kom tidigt

Har i veckor fasat för att någon av barnen skulle bli sjuka just denna vecka.

Iof vill jag det aldrig att någon av oss ska vara det.

Men just denna vecka är jag gräsänkling med barn och vovve, då H är på skidresa med jobbet.

Mindre bra tajming att Amanda vaknade upp med feber. Men vad ska man göra?

Hon är pigg (och uttråkad) som alltid och jag inget av det. Vi har pysslat i mängder och efter att ha hämtat hem Denniz kröp vi ned i soffan i varsin Onepiece och kikar på film och äter popcorn.

Gör det bästa av denna måndag.

Detaljen de flesta inte tänker på

För att jobba med papper och det mesta kring det så finns det en produkt som för mig saknas.

En jag använder ofta och mer än man kan tro.

Något så enkelt men ack så otroligt användbart till mycket.

Inte bara vid ett planeringen och genomförandet av events utan till presenter och kalas. Bland annat.

Pratar om snygga papperspåsar.

Detaljen de flesta inte tänker på. Men jag ÄLSKAR.

Hittade dessa hos Davpack. De har otroligt bra sortiment.

Helgen som var packades de fulla med goodies och godis till gästerna på Denniz tacos/film-kalas.

Kan vi spola förbi?

Vissa dygn spolar jag mer än gärna förbi och helst typ glömmer.

Som just nu.

En sjukt dålig start på arbetsåret och försök till vardag.

Gårdagen bestod av pod-strul deluxe. Insulin-pump-pod alltså.

Tre poddar valde igår att bara lägga av. Självklart gjorde två av dem det när vi var iväg på middag. Ja för vi hade två backuper. Två.

Så vart en drös akut-stress samtal för att få fram nya poddar och insulin. Och tillslut så. Men shit verkligen.

Natten vart kaos. Låg låg låg. Inget hjälpte. Minns knappt hur många dextrosol och sänkta basal-doser (långtidsinsulin) som fixades med. Knappt utan verkan.

Långt ifrån optimalt att få sova högst 20 minuter i stöten mellan larmen. Oftast tätare larm.

Minst sagt sliten när klockan ringde för att starta dagen. Årets andra arbetsdag. Barnens första vardag. Fritids endast men ändå.

Men vi lyckades. Vi kom iväg i tid och allt rullade på. Tills mobilen ringer. På jobbet strax före lunch. Podden hade dött. Precis när hon skulle få insulin till lunchen.

Yes! Eller långt ifrån. Fan rättare sagt. Precis vad livet för oss båda behövde.

Packade ihop och avslutade dagens arbetsdag. Och snabbt till skolan för att sätta ny pod. Ny pod. Och ta med barnen till Bromma.

Japp för handenheten till pumpen verkar vara boven bakom allt strul med poddarna. Var supporten och min slutsats.

Bara det att Bromma är typ andra sidan jorden. Okej överdrivet. Men andra sidan Stockholm. Men vi gjorde det.

Samt hann storhandla påväg hem.

Och påbörja pysslet att föra över all data. Alla basaler. Allt.

Avslutar dagen med att vara tacksam ändå. För tålmodiga underbara barn. En trygg och underbar make. En fantastisk familj och underbara vänner.

Och för att vi har den fantastiska sjukvård med allt vad det innebär i Sverige.

God natt.

Åter vardag… typ iaf

Efter en sömnlös natt så fick både kropp och psyke en chock imorse när klockan ringde.

Ännu konstigare att smyga upp medans resten av familjen snarkade ikapp i sina sängar.

Och för att fortsätta på konstigt så åkte jag BUSS & PENDELTÅG till jobbet. Japp. Helt galen morgon och snart på arbetsåret 2018.

Och kallt.

Men några koppar kaffe senare så känns det okej. Lite iaf.

Älsk på den varma mössan från Seger. Äntligen vart det tillräckligt kallt för mössa.

Ett stycke egentid med henne

Snart är denna långa och otroligt behövliga ledighet över. På gott och ont.

Denna länge ledighet var behövlig. Att kunna sova lite längre, slappna av så gott det går och njuta av tid tillsammans.

Men att vara lediga tillsammans är inte rakt igenom en dans på rosor. Barn som klättrar på väggarna och bråkar, tjafsar och gnabbas om minsta lilla sak. Med varandra och oss föräldrar.

Deras behov av att gå ned i varv är inte direkt detsamma som vårt.

Efter 2 veckor tillsammans så insåg vi att dela på oss in något dygn, för allas skull.

Sagt och gjort så åkte H och Denniz till landet för 2 mysiga dygn där och samtidigt hämta hem lilla vovven som varit på en lång semester där.

Riktigt mysigt att få tiden själv med min prinsessa. Alla små och stora samtal. Alla tankar och funderingar. Hon har blivit så stor i ett najs. Vi passade på en massa filmmys och pysselstunder. Tog oss knappt utanför huset. Tills igår då fröken A bestämde sig för att hon bara behövde äta kebabtallrik till middag. Inget annat var accepterat.

Jobbigt nog så var bilen på landet med H och Denniz. Så vart att klä på oss, på med varselvästar och ficklampor och springa genom skogen för att hinna med bussen.

Ja som vi självklart missade och fick vänta 25 minuter ute i mörkret och regnet på nästa.Fröken A bjöd på en rad dans och sångnummer för att roa främst sig själv.

Stunder som det kommer alltid minnas.

Så otroligt mysig stund.

Ja vi åt kebabtallrik och tog bussen hem.

En resa och promenad full av lekar, funderingar och bus. Bara hon och jag.

Otroligt behövlig tid, bara vi.

Bilden är från Teneriffa för några veckor sedan

Saknar ihjäl mig

Från ingenstans kom den där känslan i bröstet. Känslan av saknad.

Skulle ge hur mycket som helst för att ge pappa en stor kram. Bara en kram. Snart 7 år sedan han hastigt gick bort och sorgen finns där varje dag. Betydligt lättare men ändå varje dag.

Saknaden innefattat även vänner mig nära om hjärtat. De lever. Men träffar dem så sällan. Saknar närheten att ses lättare.

Nej inte det sättet jag ville avsluta året. Men saknad och känslorna överallt.

I en bubbla

Skrivkramp i kombination med att gått in värsta bubblan. Meningen med bubblan är högst oklar och hur länge den kvarstår återstår.

Men hoppas på att den spräcks typ nu.

Julen har varit helt underbar. Lugn med god mat, underbart sällskap och glada barn. Precis som julen ska vara. Bristen på snö gjorde det hela däremot tristare. Att ist plaska i gummistövlar är inte direkt peppande.

Läst och lyssnat på otaliga böcker på Bookbeat i avslappnandets tecken. Så skönt! Slipper även kånka omkring på böcker överallt.

Varierat lite med att bygga det sista ute i förrådet/gäststugan. Någon list kvar sedan börjar det roliga. Inreda! Fixa!

Love it.

Nej ut ur bubblan nu Soffie!!