Kategori: Jobba

Sova… ja varför då

Vi verkar hamnat i ett nytt frustrerande läge med skitsjukdomen. Ja för det är det. 

Hög nätter är nya läget. Igen.


Och korrigeringar som inte tar. Alls knappt.

Och på det ska man fungera och arbeta. Hon ska orka med fritids.

I detta nu sover resten av familjen, själv skulle jag älska att sova jag med. Speciellt efter föregående larmande natt.

Slut på denna ledighet

Har så svårt att få in i både kroppen och själen att imorgon ska jag faktiskt vakna av mobilens larm och inte av barnens bus.

Att denna andra semester denna sommar redan är över. Nog för att både denna och varit enstaka veckor så kommer längtan efter mer. Vi vill vara lediga mer! Helst nu!

Veckan som varit har varit speciell. Tuff rättare sagt. Årsdagen med alla miljoner känslor den inneburit och sedan mängder förberedelser för gårdagens kalas.

Och en otroligt massa måla, bygga och ha oss. Ingen sommar utan det heller.
Nu väntar iaf några veckors arbete för oss innan den ”riktiga” semestern startar.

Lite bittert är det allt med sen semester. Iaf långsemester. Men hoppas det kommer vara värt det.

Senaste veckans sanning. Ja helt osminkad

Långledigt bygge

Detta med att man är utvilad och pigg efter en långhelg verkar denna gång vara en myt.

Checkade ut tidigt i onsdags för att hämta hem barnen plus en vän till Amanda för playdate. Perfekt i solen!

Underbar start på en underbart solig långledighet men ack så arbetsam.

Torsdagen bestod av storhandling inför helgen efter som hushållet skulle ökas med 3 personer. Vi passade även på att fira morsdag med mama, eftersom hon var bortrest igår.

Under kvällen kom gästerna i form av svärisarna och svågern Peter! Så efterlängtade då vi inte sets på ett tag.

Arbetshelgen drog igång i ottan i fredags. Ingen av oss såg anledning att sova. Inte då iaf.

Resultatet av helgen utöver solbränna ses nedan.




Underbar värme som tyvärr förvirrade mig något. Blandade ihop dagarna. Och Furuvik missades. Bittert minst sagt.
Men ack så nöjd med allt som vart gjort denna helg.

Stommen är rest och taket är på plats till världens snyggaste varmförråd!

Tack till alla inblandade för hjälpen!

Räkna ned och ladda

Förstår ni känslan när man inser att det inte är så farligt långt kvar till sommarens första semester. Den semestern som egentligen är innan semestern.

I år blir semester flera veckor men uppdelat i olika ”kullar”. En vecka här, en vecka där och tillslut flera sammanhängande veckor.

Och vi har själva valt att ha det så, av flera olika anledningar och skäl.

Först innan första semesterveckan så tar vi kortvecka för att ta en lååånghelg. Den kommer kännas otroligt lång och underbar. Hela 4 dagar ledighet bara sådär.

Vi ska passa på att resa stommen till sommarens byggprojekt i form av varmförrådet med övernattningsmöjligheter. Ska bli så kul att äntligen skulle starta detta projekt.

Helgen skall även bjuda på ett besök till Furuviks Parken, det var ett par år sedan vi var där, så skall bli helt underbart kul. Hoppas på lagom kanon väder.

Ett besök på Ösmo-marknad skall hinnas med det också.

Fullt upp men med roliga saker.

 

Bild ovan lånad från Google

 

En riktig kaos skit dag

Bara saken som att börja dagen med att spilla tandkräm över tröjan på morgonen. Den rubbar dagen planerade klädsel och humöret en smula. 

Men hoppet för dagen fanns kvar. 

Lämnade barnen som vanligt i deras respektive skolor och fortsatte emot jobbet. Peppad!

Hann jobba i ca 5 minuter för kl 08.05 ringer mobilen. Amandas resurs.

Poden (insulinpod – insulinpumpen) tjuter och låter konstant för att sedan under samtalet lägga av. Helt.

Helvetes skit

Vart att ta jackan, meddela chefen och snabbt bege mig hemåt för att hämta ny pod, insulin och allt för att åka till skolan. 

Kände mig minst sagt opeppad inför att sätta en ny pod. Stressad. I skolan. Ja eftersom jag är både ovan och ny på detta.


Men sagt och gjort. Klart! I ett lekrum tillhörande fritids!

Åter i bilen. Påväg återigen till jobbet. Hann knappt 5 minuter tills resursen ringde igen. Den nya poden sitter inte helt okej. FAN!

Men vi kom överens om att se om den fungerade och om inte så ta bort och återgå till sprutorna igen idag, som innan.

Med andan i halsen var jag tillbaka på jobbet på ca 75 minuter. Snabbare än väntat minst sagt.

2 timmar senare på lunchen så ringer det igen. 

Vad nu!

Poden fungerar inte, bs (blodsockret) stiger och sprutan fungerar inte. Trots otaligt försök.

Där och då checkade jag ut från jobbet och hämtade hem henne och hennes bror. 

Stressad. Ångest. Nästan panik.

Väl hemma kikades ketoner (0,1 så lugnt) och ny pod sattes i lugn och ro. Och ny spruta fixades.

Sen landade barnen framför tv’n och jag i soffan. Helt slut.

Men tro inte att kaoset var över. 

Bs gick ned under kontroll och efter en tidig middag så åkte vi emot Amandas dansträning för veckan. Och vad händer. Dipp-deluxe. Och en lättare känning som hävdes med dextro och pepparkakor. Ännu en gång tacksam att jag sitter med inne på dansen.

Hon mådde okej snabbt. Och otroligt stark som hon är så fortsatte hon dansa. I ett lugnare tempo. 

Hon är otrolig min krigarprinsessa! 

Men kan meddela att hon somnade snabbt ikväll. Det kommer jag med göra.

Nej dagar som denna vill jag ALDRIG uppleva igen! Fy fan!

Rätt in i…. sängen 

Denna vecka har varit, ja annorlunda.

Sömnlös rätt så mycket så i onsdags så kom huvudvärken. Hoppades på vila som botemedel tillsammans med värktabletter.

Icke. Kroppen och huvudet visade annat.

Sedan dess har jag främst spenderat dagarna till sängs. Vila, vila och mer vila.

Frustrerande nog så känner jag mig nästan tröttare än innan och huvudet känns att det finns minst sagt.

Inte riktigt enligt veckans planering. 

Men nya tag. Men först helg. Och vila.

Drömmer mig tillbaka till helgen på Hotel Birger Jarl för bara ett par veckor sedan. 

Ännu ett år. Konstigt 

Att jag för första gången sedan den dagen för 6 år , faktiskt har jobbat denna dag.

Alla andra år har jag tagit ledigt, för att jag vet vilken känslostorm denna dag innebär. 

Men idag trotsade senaste tidens sömnbrist och jobbade faktiskt. Långfredag och allt. Ganska skönt att faktiskt vara sysselsatt och slippa tänka. Slippa känna.

Knappt pratat med någon om idag. Vad denna dag är och för alltid kommer innebära.

Ingen direkt idé att bryta ihop på jobbet direkt.

Och dagen har varit okej. På något vis. Konstig. Tom

Usch vad jag saknar dig pappa. Varje dag!


En bild som för mig säger mycket. Tagen på en otroligt känslosam dag för exakt ett år sedan.

Inte min plan men gick bra ändå.

Började morgonen med en solklar plan. Att köra en sista (lååååång fredag) på jobbet för att sedan kicka igång sportlovet! Som vi längtar!

Men icke sa nicke. Fick istället upp ett stycke Denniz med ont i benet (?! vilket gick över) och feber. Hepp på den fredagsplanen.

Så efter lämning av Amanda i skolan så placerades Denniz under en filt i soffan framför något braigt tv-program (enligt honom) så tog jag tag i hemmet. Denna vecka har orken varit som bortsprungen att hålla efter, så var en del att plocka, torka, städa och tvätta.

Nu är iallafall allas sängar renbäddade och golvet ångmoppat. Alla mätta och belåtna. Och fredagsmyset är inhandlat.


Så ett glas vitt för att fira in sportlovet. Hur annorlunda det än kommer vara.

Och Denniz feber är försvunnen, passade nog. En snorig näsa och heshet kvar dock. Hoppas det håller i sig.

Snart snart snart 

Börjat nästan tro att jag längtar mer än barnen efter sportlovet nästa vecka.

En ledig vecka med mina troll. Inbillar mig lätt allt från lekfulla glada barn till sovmorgon. Även fast jag realistiskt nog vet om att verkligheten är annorlunda.

Men spelar ingen roll. Både jag och de behöver denna ledighet. Att kunna sova längre. Inte passa tider hela dagarna och kunna umgås.

Lite olika saker planerade. Och fick planera om en del efter förra veckans besked. Får hjälp med barnvakt för första gången på riktigt sedan i somras bland annat. Japp en del skoj på g.

Bild lånad från Google

Stormigt

Onsdag. Redan men ändå inte.

Känns att det är första dagarna efter en ledighet, ja i både kropp, själ och ork.

Vi är långt ifrån vana att stiga upp kring kl 6 och bege oss utanför dörren en timme senare. Känner mig som en zombie ärligt talat.

Kan vara de vakna nätterna på det som gör sitt. 


Just nu är det minst sagt full storm ute med en massa snö på det. Fascinerande men samtidigt skrämmande faktiskt.

Strömmen blinkar lite då och då, ännu en gång ett tecken på att vi bor på landet.

Perfekt tillfälle att tända en varm och mysig brasa.


Fast kan erkänna att det passar mig just nu. Stormigt och kaos. Känns lite som jag. 

Plus hann med en 10 minuters powernap nyss innan Amanda ville spela lite kort.

Men schhhh säg inget till någon.