Kategori: Jobba

Inställd uppladdning

Denna vecka borde fokuset ligger på söndagens mil runt Lidingö.

Det efterlängtade och samtidigt nervösa Rosabandet Loppet.

Men istället så kom en dunderförkylning mitt i allt annat.

Klarade att jobba i två dagar med denna men imorse vaknade jag inte bara snorig som tusan utan också utan röst.

Och med mitt yrkesval är det omöjligt att jobba.

Svårt att prata i telefon utan röst.

Så dagen spenderades istället varierande mellan sängen och soffan.

Rösten är något bättre men hostan har blivit ack mycket värre.

Suck. Inte tid med detta denna vecka.

Hoppas på att bli tillräckligt frisk för att iaf kunna gå runt. (Det tar evigheter men ändå).

I över tio dagar har det druckits färskpressad juice varje dag. Allt för att få i mig mängder med vitaminer och ge kroppen motståndskraft att undvika baciller.

Känns som det inte direkt fungerade. Men nu dricks det juice packad med apelsin och ingefära för att bli kvitt detta snabbt.

Så jäkla rädd

Senaste två dygnen har varit hemska. Helt ärligt. Det har inte gått att ha känslorna på insidan för varken mig eller H.

Än har vi inga svar men vet ändå mer.

I lördags hittade vi först en stor knöl på Whiskeys hals. Han är helt svullen.

Han hade det för ett par veckor sedan men vart bättre efter antibiotika och smärtlindring.

Så att det är tillbaka skapade kaos känslomässigt.

Och frågetecken. Och oro.

Att vi några timmar senare hittade en till knöl på bröstkorgen gjorde inte allt bättre.

Alla OM och alla frågor.

Hemskt. Han är ju vår lilla bebis. Vår första bebis.

Han är bara 11 år och vi är inte redo för en framtid utan honom.

Så idag hade jag med min bebis till jobbet för att kunna åka till veterinären när det fanns tid där.

Så idag under eftermiddagen var vi där. En vovve som efter 3 besök dit på ca 4 månader fått en skräck för just veterinärer och sterila bord.

Otroligt jobbig att se honom och verkligen känna hans skräck.

Dagens besök slutade med ett blodprov för att kolla alla värden. Fortsatt smärtlindring och torsdagens operation blir av.

Ja just det. Glömt att berätta det med. I juni upptäcktes en tumör i hans tandkött som skall opereras bort. Under operation kommer de även undersöka hans knölar mer noggrant och ta prover på dessa.

Nu håller vi här hemma tummarna på att alla prover inte visar vad våra värsta mardrömmar tror.

Håller tummarna på vi får ha kvar vår lilla bebis i många år till.

Kickoff och en natts sömn

Igår så checkade jag inte ut vid arbetsdagens slut och begav mig hemåt. Utan istället så svirade jag om till lite festligare kläder för en kväll/natt med kollegorna.

Dags för kickoff ute på Balingsholm.

Otroligt vacker miljö och härligt sällskap.

En kväll full av dans, skratt och många härliga samtal bland annat.

Och avslutades med en natt på hotellrum. Så underbart lyxigt med en natt på hotell helt själv.

Utan larm och uppvak som större delen av nätterna innebär hemma.

En sån lyxig sak för alla. Men lite extra när man är en d1 förälder.

Åter igen

När vardagen kom och knackade på dörren, så stod vi yrvaket och gäspade.

Vi som äntligen lärt barnen vad en sovmorgon är. Typiskt men bara att bita i det sura äpplet och ta tag i sömn och allt annat.

Imorse var första dagen i nya skolan för Denniz. Samma som sin syster.

Nerverna var minst sagt på helspänn och på utsidan.

Men själva ”inskolningen” sköttes av H.

Konstigt och annorlunda. Men samtidigt skönt.

Jag tog mig istället till jobbet för en intensiv dag på alla de vis. Men rätt skönt på ett annorlunda sätt att göra något annat. Att få en paus med. Att sakna.

Barnen är nöjda. En mer än än den andra. Men på’t bara.

Men skulle inte tacka nej till några extra lediga dagar, i solen, i värmen med familjen.

Sova… ja varför då

Vi verkar hamnat i ett nytt frustrerande läge med skitsjukdomen. Ja för det är det. 

Hög nätter är nya läget. Igen.


Och korrigeringar som inte tar. Alls knappt.

Och på det ska man fungera och arbeta. Hon ska orka med fritids.

I detta nu sover resten av familjen, själv skulle jag älska att sova jag med. Speciellt efter föregående larmande natt.

Slut på denna ledighet

Har så svårt att få in i både kroppen och själen att imorgon ska jag faktiskt vakna av mobilens larm och inte av barnens bus.

Att denna andra semester denna sommar redan är över. Nog för att både denna och varit enstaka veckor så kommer längtan efter mer. Vi vill vara lediga mer! Helst nu!

Veckan som varit har varit speciell. Tuff rättare sagt. Årsdagen med alla miljoner känslor den inneburit och sedan mängder förberedelser för gårdagens kalas.

Och en otroligt massa måla, bygga och ha oss. Ingen sommar utan det heller.
Nu väntar iaf några veckors arbete för oss innan den ”riktiga” semestern startar.

Lite bittert är det allt med sen semester. Iaf långsemester. Men hoppas det kommer vara värt det.

Senaste veckans sanning. Ja helt osminkad

Långledigt bygge

Detta med att man är utvilad och pigg efter en långhelg verkar denna gång vara en myt.

Checkade ut tidigt i onsdags för att hämta hem barnen plus en vän till Amanda för playdate. Perfekt i solen!

Underbar start på en underbart solig långledighet men ack så arbetsam.

Torsdagen bestod av storhandling inför helgen efter som hushållet skulle ökas med 3 personer. Vi passade även på att fira morsdag med mama, eftersom hon var bortrest igår.

Under kvällen kom gästerna i form av svärisarna och svågern Peter! Så efterlängtade då vi inte sets på ett tag.

Arbetshelgen drog igång i ottan i fredags. Ingen av oss såg anledning att sova. Inte då iaf.

Resultatet av helgen utöver solbränna ses nedan.




Underbar värme som tyvärr förvirrade mig något. Blandade ihop dagarna. Och Furuvik missades. Bittert minst sagt.
Men ack så nöjd med allt som vart gjort denna helg.

Stommen är rest och taket är på plats till världens snyggaste varmförråd!

Tack till alla inblandade för hjälpen!

Räkna ned och ladda

Förstår ni känslan när man inser att det inte är så farligt långt kvar till sommarens första semester. Den semestern som egentligen är innan semestern.

I år blir semester flera veckor men uppdelat i olika ”kullar”. En vecka här, en vecka där och tillslut flera sammanhängande veckor.

Och vi har själva valt att ha det så, av flera olika anledningar och skäl.

Först innan första semesterveckan så tar vi kortvecka för att ta en lååånghelg. Den kommer kännas otroligt lång och underbar. Hela 4 dagar ledighet bara sådär.

Vi ska passa på att resa stommen till sommarens byggprojekt i form av varmförrådet med övernattningsmöjligheter. Ska bli så kul att äntligen skulle starta detta projekt.

Helgen skall även bjuda på ett besök till Furuviks Parken, det var ett par år sedan vi var där, så skall bli helt underbart kul. Hoppas på lagom kanon väder.

Ett besök på Ösmo-marknad skall hinnas med det också.

Fullt upp men med roliga saker.

 

Bild ovan lånad från Google

 

En riktig kaos skit dag

Bara saken som att börja dagen med att spilla tandkräm över tröjan på morgonen. Den rubbar dagen planerade klädsel och humöret en smula. 

Men hoppet för dagen fanns kvar. 

Lämnade barnen som vanligt i deras respektive skolor och fortsatte emot jobbet. Peppad!

Hann jobba i ca 5 minuter för kl 08.05 ringer mobilen. Amandas resurs.

Poden (insulinpod – insulinpumpen) tjuter och låter konstant för att sedan under samtalet lägga av. Helt.

Helvetes skit

Vart att ta jackan, meddela chefen och snabbt bege mig hemåt för att hämta ny pod, insulin och allt för att åka till skolan. 

Kände mig minst sagt opeppad inför att sätta en ny pod. Stressad. I skolan. Ja eftersom jag är både ovan och ny på detta.


Men sagt och gjort. Klart! I ett lekrum tillhörande fritids!

Åter i bilen. Påväg återigen till jobbet. Hann knappt 5 minuter tills resursen ringde igen. Den nya poden sitter inte helt okej. FAN!

Men vi kom överens om att se om den fungerade och om inte så ta bort och återgå till sprutorna igen idag, som innan.

Med andan i halsen var jag tillbaka på jobbet på ca 75 minuter. Snabbare än väntat minst sagt.

2 timmar senare på lunchen så ringer det igen. 

Vad nu!

Poden fungerar inte, bs (blodsockret) stiger och sprutan fungerar inte. Trots otaligt försök.

Där och då checkade jag ut från jobbet och hämtade hem henne och hennes bror. 

Stressad. Ångest. Nästan panik.

Väl hemma kikades ketoner (0,1 så lugnt) och ny pod sattes i lugn och ro. Och ny spruta fixades.

Sen landade barnen framför tv’n och jag i soffan. Helt slut.

Men tro inte att kaoset var över. 

Bs gick ned under kontroll och efter en tidig middag så åkte vi emot Amandas dansträning för veckan. Och vad händer. Dipp-deluxe. Och en lättare känning som hävdes med dextro och pepparkakor. Ännu en gång tacksam att jag sitter med inne på dansen.

Hon mådde okej snabbt. Och otroligt stark som hon är så fortsatte hon dansa. I ett lugnare tempo. 

Hon är otrolig min krigarprinsessa! 

Men kan meddela att hon somnade snabbt ikväll. Det kommer jag med göra.

Nej dagar som denna vill jag ALDRIG uppleva igen! Fy fan!

Rätt in i…. sängen 

Denna vecka har varit, ja annorlunda.

Sömnlös rätt så mycket så i onsdags så kom huvudvärken. Hoppades på vila som botemedel tillsammans med värktabletter.

Icke. Kroppen och huvudet visade annat.

Sedan dess har jag främst spenderat dagarna till sängs. Vila, vila och mer vila.

Frustrerande nog så känner jag mig nästan tröttare än innan och huvudet känns att det finns minst sagt.

Inte riktigt enligt veckans planering. 

Men nya tag. Men först helg. Och vila.

Drömmer mig tillbaka till helgen på Hotel Birger Jarl för bara ett par veckor sedan.