Kategori: Kost

Skördetid

Efter en tripp tur och retur till Eskilstuna vid lunch för att hämta hem barnen och Whiskey, så skulle jag handla lite snabbt.
Pinsamt nog upptäckte jag att jag glömt plånboken hemma. Så vart ingen mat.

Väl hemma så har vi hunnit med massor.
Bland annat skördat en massa gott från trädgården.

Rödbetor, paprika, chili och morötter. Och årets bonus. Mandelpotatis.
I år missade vi att planera potatis helt. Men ändå kom det upp flera plantor.
Perfekt.
En heldel morötter, chili och rödbetor kvar i jorden. Passar på att dela upp skörden lite.

Kvar att skörda är vinbär och krusbär. Helst igår.

Perfekt start på sista semesterveckan. Minus den glömda plånboken då självklart.

Klarade inte ens en dag

Länge har jag tänkt och sagt till mig själv att första augusti är det slut på onyttigt.
Slut med socker och onyttigt fett.

Vi kan ju säga att det gick helt åt fanders.

Självdisciplin NOLL!

Dagens middag vart våffelgräddad fattig riddare med sylt och grädde.

Mums i magen men inte alls nyttigt eller enligt planen.

Nya tag!

God fortsättning 

En helt underbar jul är nu precis bakom hörnet.



En underbar jul med familjen och god mat. Precis vad jag och familjen  behövde.


Vi har tagit långpromenader i det vackra (och tråkigt nog snö-fria) vädret.


Rastat barn (och make)Andys Lekland och mest haft det underbart!

Blodsockret har som alltid varierat vårt liv men samtidigt så har det varit jul och hon är ett barn. Så ibland känns det mer okej än annars.

Bäst av allt just nu är att vi är fortsatt lediga hela familjen. Så den avslappnade känslan hoppas jag innerligt ska stanna.

208 köttbullar senare

Att vi vissa helger knappt lyfter ett finger. Att vi mest tar det lugnt och samlar energi. Ja till andra helger då vi gör allt. Tar igen tid minst sagt.

Denna lördag har varit helt bananas. Inte många lugna sekunder.

Vi har hunnit slå in massor med klappar, köpt flera, lekt på Andys Lekland, hängt hos min bror (och lämnat Denniz där), storhandlar, lämnat julklappar och stekt 208 köttbullar.

Varför bara göra lite när man kan göra ALLT.

Köttbullarna gjorde vi inför nästa helgs julbord och lite enklare middagar. Så vi ska inte äta alla direkt. Vad trodde du? 

Lite bilder från dagen.





Att sträva efter tack!

Att få till en bra blodsocker kurva mer någon/några timmar är tusen gånger svårare än man tror.

Allt spelar roll. Sömn. Humör. Kost. Ja utöver insulin och kolhydraträkning.

Även förändringar och stress påverkar något otroligt mycket.


Så känslan när mycket stämmer. Och får till en helt klart godkänd kurva, enligt mig, är ärligt talat guld värd. 

Och ja den innehåller toppar och dalar, men de går inte att undvika. Varken för någon som inte har diabetes.

Man ger sig själv en klapp på axeln och ger henne, hon den där underbara pussar i mängder. För ett underbart team-work.

För att vardag/lov/livet ska fungera med en eller flera i familjen med D1, så krävs ett otroligt teamwork. Ett totalt samarbete från allas plan.

Att fixa ett totalt samarbete med en 6 åring med stor och stark personlighet, ja det varierar hur det kan gå. Och är aldrig normalt. Vad det nu är.

Åter vab och dubbla läkarbesök

Vi fick i alla fall en vecka utan vab. Ja man får vara tacksam för det lilla, eller vad säger man?

Amanda har denna gång varit lite småhes några dagar, men inget som påverkat henne något speciellt. Men när hon plötsligt tappade rösten helt, fick feber och inte var alls sig själv, så vart det faktiskt inte bara vab. Utan ett besök hos vår distriktsläkare vart faktiskt inbokat. Ja kombinationen av feber, hesheten och ett blodsocker som var högt utan att kunna fås ned avgjorde det. Plus oerfarenheten av sjukdomar sedan diagnosen i somras.


Vår läkare tyckte faktiskt det var bra att hon kollades upp, med tanke på allt, även fast det visade sig vara ett virus som satt sig på stämbanden. Ja det är som de säger i reklamen. Vila, vätska och kärlek är botemedlet.

Läkarbesöket berodde även på att Amanda hade ett sedan länge tillbaka bokat besök hos diabetesläkaren, och ville kika så det inte var något smittsamt som halsfluss eller så innan.

Men det var det som tur var inte, och vår läkare här ute tyckte absolut att vi skulle ta oss emot SöS. Han vet hur viktiga besök som de hos diabetes-teamet är.

Sagt och gjort så vart det en lunch på väg (erkänner det var på donken) och vidare emot köerna på Södermalm och intensivt parkeringsletande.


Lite smått nervöst inför besök som dessa, då det tas prover på HbA1c (långtidssocker) och vet att hennes blodsockerkurvor varit en cirkus senaste tiden. Eller nja alltid sedan diagnos. Var helt förberedd på ett högt provsvar, men förstå chocken när det istället var lågt.

Ja lägre än rekommenderat. Fick det förklarat att det kan vara så i början. Men konstigt och självklart blir man fundersam.

Menar ingen aning hur vi (föräldrar) påverkar det. Känns som vi gjort något fel.

 

 

När vi inte kan släppa iväg…

En av de större förändringarna i både vårt men speciellt Amandas liv i och med Typ 1 diagnosen i somras, ja utöver mat/kost/insulin, är att vi inte kan låta henne springa över till vänner hur som helst eller åka med vänner hem efter skolan och fritids.

Det av många olika anledningar. Jag är inte redo för det bland annat. Plus att de föräldrar de handlar om måste lära sig mer kring allt kring sjukdomen.

Ja kolhydraträkning, planering, insulin-beräkning, blodsocker kontroller och själva sprutorna.

Ja och självklart veta mer kring vad lågt vs högt blodsocker innebär. Även känningar.

Det är mycket att ”bara” lämna över. 

Så istället så får hennes vänner hänga på hit efter fritids eller om de bor nära, så är de välkomna över.


Vi vill självklart att hon ska få leka med sina vänner efter att kommit hem, men under vårt kontrollerande öga.

Kan vara rätt kan vara fel. Men det är vad som fungerar för oss just nu.

Så oftast är huset fullt av barn när jag kommer hem varje dag. Då H oftast hämtar på respektive skolor.

Ärligt talat jätte mysigt faktiskt.

Vill ni läsa mer?

Har kommit till en punkt just nu där jag måste få ur mig allt. Både om mig men främst om Amandas diabetes och allt kring det.

Men vill någon läsa?

Allt från hur vi började söka hjälp till allt kring. Positivt och negativt.

Även Denniz reaktion och från folk omkring.

Jag vill gärna dela med mig, ändra lite fokus här. Inte helt. Men mer emot diabetes/hälsa inrikting.

Så undrar därför. Skulle det vara intressant?

All input är välkommen & uppskakad! 

Ett efterlängtat kalas månader senare 

Ett par veckor innan midsommar skickades inbjudningar ut och allt var planerat och klart för ett födelsedagsfirande och kalas utan dess like för den blivande 6 åringen på lekparadiset Andys Lekland.

Men midsommar passerade och diabetes med inläggning på sjukhus stoppade det kalaset. Och vart uppskjutet på obestämd tid.

Sedan dess har det legat i bakhuvudet men annat har upptagit fokus.

Men för en månad sedan bokades ett nytt kalas och firande.

Och igår var det äntligen dags. Och vi slog på stort.

Största kalaspaketet med allt och lite till. Allt för att göra kalaset det bästa.



Pannkakor, glassbomb och skattjakt, utöver en massa lek och bus. Inte att glömma allt godis!! Ett klockrent paketAndys faktiskt. Vart tillochmed tårta till föräldrarna.


Allt socker och all aktivitet gjorde mig galet nervös i veckor. Inget lätt att dosera insulin och blodsocker kring.

Men det gick långt över all förväntan. 

Ja hon vart hög och låg. Men allt inom beräknade gränser och utan att hon mådde dåligt.

Pjuuu! 

Med sig hem fick barnen godis från Andys och en liten påse med goodies från oss med. 


Bland annat två ägg var. Dinosaurie-ägg.



Vilken dinosaurie de innehåller får vi veta inom några dygn. Så spännande.

Men kan lätt erkänna att vi var helt slut när vi åkte hem. Och resten av dagen.

Vi sätter check på detta! Första riktiga kalaset avklarat!

Tack Andys Lekland för ett otroligt roligt kalas!

Och till alla som kom. Både barn för att ni är underbara och alla föräldrar som hjälpte till.

Räkbåt med Strömma

För en vecka sedan så träffade jag en underbar vän vid namn Diana för en otroligt mysig kväll till havs.

En lyxig räkbåt fylld av tjejsnack, planering och riktigt härlig utsikt.

En kväll att minnas med ett leende.

Hade faktiskt aldrig åkt räkbåt innan, vilket gjorde det ännu roligare.

Men hade hört mig för och hört att just Strömmas är bäst. Och ja! Det var otroligt goda tillbehör och smarriga räkor.

Bjuder på lite bilder från kvällen