Jag är allergisk mot choklad

Mitt under sommaren insåg jag att min allergi emot gräs inte var bättre, alls, allt eftersom sommaren passerade. Spelade ingen roll om gräset var torrt eller något annat heller. Näsan kliade och ögonen likaså.

Men att boka in tid för allergiutredning och prover mitt under sommaren är både omöjligt och onödigt. Då man ska ta proverna när allergin helst inte är som värst.

Vart en tid bokad för ett tag sedan. Ja bara blodprover för att kika vad de visade. Om det var något mer än bara gräspollen.

Efter någon vecka fick jag provsvaren hemskickade.

Gräspollen. Ja

Kackerlackor. JA

Vet inte hur många gånger jag läste det. Kackerlackor. Vem f*n är allergisk emot det?

Och vad innebär det.

Google vart min kompis. Ja i brist på annan informationskälla.

Jag är alltså allergisk emot kackerlackor.

Som tur var så finns det inte överdrivet mycket av dessa i Sverige, och besöker inte allt för många länder med dessa heller.

Däremot så fick jag en smärre chock när jag fick förklaringen till ett av mina då konstiga symtom.

Kliande utslag som kom och gick.

Orsaken är vart kackerlackorna lever och  ärligt talat dör.

De lever gärna kring och runt chokladbönor. När de dör så blir de till stoft eller pulver som följer med bönorna i deras vidare process. Ja vidare till allt som choklad används till.

Bland annat choklad.  Äckligt värre. Hade ingen aning alls om detta innan, och är nu i efterhand inte säker på om jag hade velat veta.

En chokladkaka innehåller ca 1-2 kackerlackor. Ja stoft/pulveriserade. Så äckligt.

Så därav mina utslag.

Men hur ska jag kunna leva mitt liv utan denna goda böna? Ja ingen aning, men för att slippa allt kliande så måste jag minimera intaget i alla fall.

Stackars mig.

Världens bästa Tanum Strand

Landat ett par dagar (okej lite mer) sedan den fantastiska helgen på den otroligt vackra platsen på västkusten.

En helg som kommer ligga mig varmt om hjärtat länge.

Både på grund av den vackra miljön i Tanum Strand, yogan och av vänskap. Inte att glömma det otroliga spa‘t. Det bästa jag varit på ärligt talat.

Sedan har vi yogan.

Testade lite olika sorters yoga, mediterade i soluppgången och var på en helt underbar föreläsning om mindfullness. Ja det gav så otroligt mycket mer än jag någonsin kunde tro.

Jag kopplade ned mentalt. Var i nuet och lärde mig verktyg att klara det hemma. Så värt allt på alla de sätt.

Sen är den otrolig vackra miljön med det bästa sällskapet en mental medicin den med.

En helg med balsam för kropp och själ. En helg för MIG.

 

Att gå ned i varv

Så glad att jag kom iväg denna helg.

Inte alltid det lättaste men ack vad jag behövde det.

Att andas. Samla energi. Gå ned i varv.

Allt i en underbar miljö med en underbar vän.

Rosa väskan packad

Sitter på pendeln (oh yes) på pendeln emot city och ett dygn med ett gäng underbara tjejer.

Som kommer avslutas på Lidingö och Rosabandet loppet imorgon.

Men först en snabbis på stan för lite grejs som fattas.

Efter det till Hotel Birger Jarl och checka in.

Ja en del planer för kvällen och eftermiddagen.

Ska bli så kul!!

Även fast jag inte kommer springa loppet pga min fortsatta förkylning och värkande bihålor.

Väskvakt var det ja.

Dags att öka

Hade ett par härliga veckor fulla av uppladdning och hälsa. Kostkoll och motion. Riktigt härliga veckor. Började till och med att öva lite jogging. Jag som hatar det, men faktiskt gett mig fan på att iallafall kunna och klara det, vad jag än tycker om det.

Kondisen är ju under all kritik men börjat med powerwalks och etapper med jogging.

Tills för någon vecka sedan när jag gjorde illa vänster stortå. Kunde knappt ha skor, så powerwalks var rätt körda. Tyvärr.

Nu känns tån okej och dags att köra igång igen. Och öka lite. Kondisen ska bli bättre och orken ska infinna sig.

2,5 månad kvar till Rosabandet Loppet.

Ett år sedan livet förändrades i grunden

För ett år sedan så hade vi varit på ett läkarbesök på vårdcentralen som förvirrade mer än det gav svar. Vi fick två provsvar på urinprovet, men ingen förklaring om vad det var eller innebar. En total felhantering av vården, vilket för några veckor sedan bekräftades av läkarens chef. En miss i vården som hade kunnat gå katastrofalt fel. Mer än det gjorde.

Om en stund är det ett år sedan vårdmissen nummer två skedde. Blodprover togs och efter vädjan om råd så fick vi helt fel sådana.


Alla misstagen av vården ovan hade kunnat  underlätta hela förloppet men istället slutade det med totalt kaos.

Tyvärr har jag få glimtar från denna dag för ett år sedan som känns positiva. Allt annat är för färskt och obearbetat för att se så mycket mer.

Idag försöker jag göra det bästa av dagen och istället försöka se det som att vi faktiskt klarat detta år helt okej. Vi har lärt oss massor. Om diabetesen och om varandra. Och sig själv.


Dagen spenderas efter henne och hennes storebrors önskemål på Exploria. Fullt ös.

Babysteps emot kondis

I veckan skall även luften i Håkans cykel kikas över, så jag kan börja ladda och få upp någon sorts motion inför höstens Rosabandet-lopp.

Jag vet att loppet skall springas men tänkte variera att få upp någon sorts kondition med att cykla, powerwalka för att kanske sedan våga mig på att jogga.

Men nu ska vi inte stressa fram något här. Baby-steps.

Ingen aning om det är rätt eller fel, så kom gärna med tips. Behöver alla jag kan få.

En vecka senare 

Tiden rinner iväg. Klyscha men ack så sant.

Ekorrhjulet vi alla lever i.

Vi andra klarade oss från vad det nu var Amanda fick förra veckan. Tacksamt minst sagt.

Däremot har vi haft ett värre okontrollerat bs än vanligt. Sjuka toppar när man minst anar det och en heldel djupa dippar. 

Vi är helt slut. Hela familjen. 

På detta skall livet fungera. Och det gör det. På något konstigt vänster.

Vi längtar efter ledighet. Är så tacksam att jag ansökte om ledighet nästa fredag, vilket gör att vi blir långledigt. Så skönt. Inte för att vi planerat någon lugn ledighet. Men det är inte vår grej. Och vi slipper väckarklockan.

Pepp på det!


Försöker hitta de små stunderna att tanka energi. Som härom dagen/kvällen ute på vår nya (inte helt klara men snart) antal. I kvällssolen. Med nöjda barn lekandes ute.

Sol och fysiskt

Tänk vad en helg med familjen, frisk luft och fysiskt arbete kan göra för kropp som själ.

Helt underbart ärligt talat.

Helgen har otroligt nog inneburit sömn med. Så underbart för oss alla. En helt underbart känsla att vakna upp på morgonen utan att ha fått kliva upp under natten för diverse diabetes-relaterade larm.

Denna helg har inneburit tre hela dagar utomhus. Flera projekt har påbörjats och gått bättre än planerat. Så härligt.

Största projektet blir utbyggnaden eller påbyggnaden av altanen. För ca 3 år sedan så gjöts vår altan och uppfart. Tanken har alltid varit att den ska byggas på/ut, men prioriteringarna har legat på annat.

Nu är det dags alltså.

Etapp ett är alltså påbörjad och äntligen klar. Nu kikar vi på staket till själva altan och sedan ska trall-virket inhandlas!



Barnen har älskat att leka ute mest hela dagarna. Vilket har underlättat!

Sen att solen skänkt oss både energi, fräknar och värme har bara gjort allt så mycket mer! 

Koppla ned

Svårt att få till ord senaste tiden. Något otroligt konstigt för mig.

Men visar rätt väl hur livet går upp och ned. 


Helt slut på kvällarna efter en lång rad med sömnlösa nätter fulla med larm. Ja det gör sitt.

Men orden kommer åter. Haft en tanke på att bjuda in er mer i vår värld. Blodsocker och insulin hela vägen in i kaklet.

Skulle det vara helt fel?
Annars har vi börjat planera och bokat upp olika semestrar och äventyr både före, under och efter sommaren. Riktigt kul. Ett riktigt äventyr. Iiik ska bli så kul.