Ett stycke egentid med henne

Snart är denna långa och otroligt behövliga ledighet över. På gott och ont.

Denna länge ledighet var behövlig. Att kunna sova lite längre, slappna av så gott det går och njuta av tid tillsammans.

Men att vara lediga tillsammans är inte rakt igenom en dans på rosor. Barn som klättrar på väggarna och bråkar, tjafsar och gnabbas om minsta lilla sak. Med varandra och oss föräldrar.

Deras behov av att gå ned i varv är inte direkt detsamma som vårt.

Efter 2 veckor tillsammans så insåg vi att dela på oss in något dygn, för allas skull.

Sagt och gjort så åkte H och Denniz till landet för 2 mysiga dygn där och samtidigt hämta hem lilla vovven som varit på en lång semester där.

Riktigt mysigt att få tiden själv med min prinsessa. Alla små och stora samtal. Alla tankar och funderingar. Hon har blivit så stor i ett najs. Vi passade på en massa filmmys och pysselstunder. Tog oss knappt utanför huset. Tills igår då fröken A bestämde sig för att hon bara behövde äta kebabtallrik till middag. Inget annat var accepterat.

Jobbigt nog så var bilen på landet med H och Denniz. Så vart att klä på oss, på med varselvästar och ficklampor och springa genom skogen för att hinna med bussen.

Ja som vi självklart missade och fick vänta 25 minuter ute i mörkret och regnet på nästa.Fröken A bjöd på en rad dans och sångnummer för att roa främst sig själv.

Stunder som det kommer alltid minnas.

Så otroligt mysig stund.

Ja vi åt kebabtallrik och tog bussen hem.

En resa och promenad full av lekar, funderingar och bus. Bara hon och jag.

Otroligt behövlig tid, bara vi.

Bilden är från Teneriffa för några veckor sedan

Saknar ihjäl mig

Från ingenstans kom den där känslan i bröstet. Känslan av saknad.

Skulle ge hur mycket som helst för att ge pappa en stor kram. Bara en kram. Snart 7 år sedan han hastigt gick bort och sorgen finns där varje dag. Betydligt lättare men ändå varje dag.

Saknaden innefattat även vänner mig nära om hjärtat. De lever. Men träffar dem så sällan. Saknar närheten att ses lättare.

Nej inte det sättet jag ville avsluta året. Men saknad och känslorna överallt.

I en bubbla

Skrivkramp i kombination med att gått in värsta bubblan. Meningen med bubblan är högst oklar och hur länge den kvarstår återstår.

Men hoppas på att den spräcks typ nu.

Julen har varit helt underbar. Lugn med god mat, underbart sällskap och glada barn. Precis som julen ska vara. Bristen på snö gjorde det hela däremot tristare. Att ist plaska i gummistövlar är inte direkt peppande.

Läst och lyssnat på otaliga böcker på Bookbeat i avslappnandets tecken. Så skönt! Slipper även kånka omkring på böcker överallt.

Varierat lite med att bygga det sista ute i förrådet/gäststugan. Någon list kvar sedan börjar det roliga. Inreda! Fixa!

Love it.

Nej ut ur bubblan nu Soffie!!

Nu är det jullov…

Jag checkade ut för året igår… medans resten av familjen hade en dag kvar till sitt lov.

Egoistiskt eller själviskt av mig? Säkert. Men bryr mig ärligt talat inte. För jag behövde det. Alla är vi olika behov av ensamtid/egentid. Och jag har varit van vid en ganska bra bit egentid innan. Vilket ändrats, men en viss tid behövs.

Med resan för ett par veckor sedan och en del annat så har det inte blivit så.

Så dagens egentid var så behövlig. Och otroligt skön.

Erkänner att jag tvättade, handlade och städade. Men själv. Ensam hemma. Så skönt!

Åter till saken!

Idag strax efter lunch checkade barnen ut för jullov och några få timmar senare även deras far.

Så skönt med en längre ledighet tillsammans. Älskar julen!

Jag är allergisk mot choklad

Mitt under sommaren insåg jag att min allergi emot gräs inte var bättre, alls, allt eftersom sommaren passerade. Spelade ingen roll om gräset var torrt eller något annat heller. Näsan kliade och ögonen likaså.

Men att boka in tid för allergiutredning och prover mitt under sommaren är både omöjligt och onödigt. Då man ska ta proverna när allergin helst inte är som värst.

Vart en tid bokad för ett tag sedan. Ja bara blodprover för att kika vad de visade. Om det var något mer än bara gräspollen.

Efter någon vecka fick jag provsvaren hemskickade.

Gräspollen. Ja

Kackerlackor. JA

Vet inte hur många gånger jag läste det. Kackerlackor. Vem f*n är allergisk emot det?

Och vad innebär det.

Google vart min kompis. Ja i brist på annan informationskälla.

Jag är alltså allergisk emot kackerlackor.

Som tur var så finns det inte överdrivet mycket av dessa i Sverige, och besöker inte allt för många länder med dessa heller.

Däremot så fick jag en smärre chock när jag fick förklaringen till ett av mina då konstiga symtom.

Kliande utslag som kom och gick.

Orsaken är vart kackerlackorna lever och  ärligt talat dör.

De lever gärna kring och runt chokladbönor. När de dör så blir de till stoft eller pulver som följer med bönorna i deras vidare process. Ja vidare till allt som choklad används till.

Bland annat choklad.  Äckligt värre. Hade ingen aning alls om detta innan, och är nu i efterhand inte säker på om jag hade velat veta.

En chokladkaka innehåller ca 1-2 kackerlackor. Ja stoft/pulveriserade. Så äckligt.

Så därav mina utslag.

Men hur ska jag kunna leva mitt liv utan denna goda böna? Ja ingen aning, men för att slippa allt kliande så måste jag minimera intaget i alla fall.

Stackars mig.

Världens bästa Tanum Strand

Landat ett par dagar (okej lite mer) sedan den fantastiska helgen på den otroligt vackra platsen på västkusten.

En helg som kommer ligga mig varmt om hjärtat länge.

Både på grund av den vackra miljön i Tanum Strand, yogan och av vänskap. Inte att glömma det otroliga spa‘t. Det bästa jag varit på ärligt talat.

Sedan har vi yogan.

Testade lite olika sorters yoga, mediterade i soluppgången och var på en helt underbar föreläsning om mindfullness. Ja det gav så otroligt mycket mer än jag någonsin kunde tro.

Jag kopplade ned mentalt. Var i nuet och lärde mig verktyg att klara det hemma. Så värt allt på alla de sätt.

Sen är den otrolig vackra miljön med det bästa sällskapet en mental medicin den med.

En helg med balsam för kropp och själ. En helg för MIG.

 

Att gå ned i varv

Så glad att jag kom iväg denna helg.

Inte alltid det lättaste men ack vad jag behövde det.

Att andas. Samla energi. Gå ned i varv.

Allt i en underbar miljö med en underbar vän.

Rosa väskan packad

Sitter på pendeln (oh yes) på pendeln emot city och ett dygn med ett gäng underbara tjejer.

Som kommer avslutas på Lidingö och Rosabandet loppet imorgon.

Men först en snabbis på stan för lite grejs som fattas.

Efter det till Hotel Birger Jarl och checka in.

Ja en del planer för kvällen och eftermiddagen.

Ska bli så kul!!

Även fast jag inte kommer springa loppet pga min fortsatta förkylning och värkande bihålor.

Väskvakt var det ja.

Dags att öka

Hade ett par härliga veckor fulla av uppladdning och hälsa. Kostkoll och motion. Riktigt härliga veckor. Började till och med att öva lite jogging. Jag som hatar det, men faktiskt gett mig fan på att iallafall kunna och klara det, vad jag än tycker om det.

Kondisen är ju under all kritik men börjat med powerwalks och etapper med jogging.

Tills för någon vecka sedan när jag gjorde illa vänster stortå. Kunde knappt ha skor, så powerwalks var rätt körda. Tyvärr.

Nu känns tån okej och dags att köra igång igen. Och öka lite. Kondisen ska bli bättre och orken ska infinna sig.

2,5 månad kvar till Rosabandet Loppet.

Ett år sedan livet förändrades i grunden

För ett år sedan så hade vi varit på ett läkarbesök på vårdcentralen som förvirrade mer än det gav svar. Vi fick två provsvar på urinprovet, men ingen förklaring om vad det var eller innebar. En total felhantering av vården, vilket för några veckor sedan bekräftades av läkarens chef. En miss i vården som hade kunnat gå katastrofalt fel. Mer än det gjorde.

Om en stund är det ett år sedan vårdmissen nummer två skedde. Blodprover togs och efter vädjan om råd så fick vi helt fel sådana.


Alla misstagen av vården ovan hade kunnat  underlätta hela förloppet men istället slutade det med totalt kaos.

Tyvärr har jag få glimtar från denna dag för ett år sedan som känns positiva. Allt annat är för färskt och obearbetat för att se så mycket mer.

Idag försöker jag göra det bästa av dagen och istället försöka se det som att vi faktiskt klarat detta år helt okej. Vi har lärt oss massor. Om diabetesen och om varandra. Och sig själv.


Dagen spenderas efter henne och hennes storebrors önskemål på Exploria. Fullt ös.