Vabruari kom tidigt

Har i veckor fasat för att någon av barnen skulle bli sjuka just denna vecka.

Iof vill jag det aldrig att någon av oss ska vara det.

Men just denna vecka är jag gräsänkling med barn och vovve, då H är på skidresa med jobbet.

Mindre bra tajming att Amanda vaknade upp med feber. Men vad ska man göra?

Hon är pigg (och uttråkad) som alltid och jag inget av det. Vi har pysslat i mängder och efter att ha hämtat hem Denniz kröp vi ned i soffan i varsin Onepiece och kikar på film och äter popcorn.

Gör det bästa av denna måndag.

Detaljen de flesta inte tänker på

För att jobba med papper och det mesta kring det så finns det en produkt som för mig saknas.

En jag använder ofta och mer än man kan tro.

Något så enkelt men ack så otroligt användbart till mycket.

Inte bara vid ett planeringen och genomförandet av events utan till presenter och kalas. Bland annat.

Pratar om snygga papperspåsar.

Detaljen de flesta inte tänker på. Men jag ÄLSKAR.

Hittade dessa hos Davpack. De har otroligt bra sortiment.

Helgen som var packades de fulla med goodies och godis till gästerna på Denniz tacos/film-kalas.

Det vi inte anande. Men borde gjort.

Strax innan jul och jullovet så pratade jag en sväng med specialist läraren på barnen skola kring Denniz.

Han har haft svårt för vissa uttal och en stark ovilja att vilja göra sina läxor/läsa. Vi pratade en del kring det och vad vi kan göra för att vända på trenden och få det lättare igen.

Och började prata en del om att kika upp hans syn bland annat. För att utesluta att just synen ställer till det. För att checka av det, för att nu till denna termin komma på en plan.

Så strax efter nyår tog vi oss till en optiker och en synundersökning gjordes.

Det visade sig att han har svårt att se när han läser/spelar på datorn/plattan och så.

Stackarn.

Det tittades och prövades en hel drös glasögon och lades beställning.

Och väntades på sms’et om att de var färdiga.

Och nu så. Så stor och stilig han blev. Vi passade även på att klippa honom. Vilket behövdes.

Japp vi slog på stort. Hela tre par glasögon

med styrka och ett par solglasögon utan.

Så stilig & cool!! Och såååå 9 år.

Kan vi spola förbi?

Vissa dygn spolar jag mer än gärna förbi och helst typ glömmer.

Som just nu.

En sjukt dålig start på arbetsåret och försök till vardag.

Gårdagen bestod av pod-strul deluxe. Insulin-pump-pod alltså.

Tre poddar valde igår att bara lägga av. Självklart gjorde två av dem det när vi var iväg på middag. Ja för vi hade två backuper. Två.

Så vart en drös akut-stress samtal för att få fram nya poddar och insulin. Och tillslut så. Men shit verkligen.

Natten vart kaos. Låg låg låg. Inget hjälpte. Minns knappt hur många dextrosol och sänkta basal-doser (långtidsinsulin) som fixades med. Knappt utan verkan.

Långt ifrån optimalt att få sova högst 20 minuter i stöten mellan larmen. Oftast tätare larm.

Minst sagt sliten när klockan ringde för att starta dagen. Årets andra arbetsdag. Barnens första vardag. Fritids endast men ändå.

Men vi lyckades. Vi kom iväg i tid och allt rullade på. Tills mobilen ringer. På jobbet strax före lunch. Podden hade dött. Precis när hon skulle få insulin till lunchen.

Yes! Eller långt ifrån. Fan rättare sagt. Precis vad livet för oss båda behövde.

Packade ihop och avslutade dagens arbetsdag. Och snabbt till skolan för att sätta ny pod. Ny pod. Och ta med barnen till Bromma.

Japp för handenheten till pumpen verkar vara boven bakom allt strul med poddarna. Var supporten och min slutsats.

Bara det att Bromma är typ andra sidan jorden. Okej överdrivet. Men andra sidan Stockholm. Men vi gjorde det.

Samt hann storhandla påväg hem.

Och påbörja pysslet att föra över all data. Alla basaler. Allt.

Avslutar dagen med att vara tacksam ändå. För tålmodiga underbara barn. En trygg och underbar make. En fantastisk familj och underbara vänner.

Och för att vi har den fantastiska sjukvård med allt vad det innebär i Sverige.

God natt.

Åter vardag… typ iaf

Efter en sömnlös natt så fick både kropp och psyke en chock imorse när klockan ringde.

Ännu konstigare att smyga upp medans resten av familjen snarkade ikapp i sina sängar.

Och för att fortsätta på konstigt så åkte jag BUSS & PENDELTÅG till jobbet. Japp. Helt galen morgon och snart på arbetsåret 2018.

Och kallt.

Men några koppar kaffe senare så känns det okej. Lite iaf.

Älsk på den varma mössan från Seger. Äntligen vart det tillräckligt kallt för mössa.

Ett stycke egentid med henne

Snart är denna långa och otroligt behövliga ledighet över. På gott och ont.

Denna länge ledighet var behövlig. Att kunna sova lite längre, slappna av så gott det går och njuta av tid tillsammans.

Men att vara lediga tillsammans är inte rakt igenom en dans på rosor. Barn som klättrar på väggarna och bråkar, tjafsar och gnabbas om minsta lilla sak. Med varandra och oss föräldrar.

Deras behov av att gå ned i varv är inte direkt detsamma som vårt.

Efter 2 veckor tillsammans så insåg vi att dela på oss in något dygn, för allas skull.

Sagt och gjort så åkte H och Denniz till landet för 2 mysiga dygn där och samtidigt hämta hem lilla vovven som varit på en lång semester där.

Riktigt mysigt att få tiden själv med min prinsessa. Alla små och stora samtal. Alla tankar och funderingar. Hon har blivit så stor i ett najs. Vi passade på en massa filmmys och pysselstunder. Tog oss knappt utanför huset. Tills igår då fröken A bestämde sig för att hon bara behövde äta kebabtallrik till middag. Inget annat var accepterat.

Jobbigt nog så var bilen på landet med H och Denniz. Så vart att klä på oss, på med varselvästar och ficklampor och springa genom skogen för att hinna med bussen.

Ja som vi självklart missade och fick vänta 25 minuter ute i mörkret och regnet på nästa.Fröken A bjöd på en rad dans och sångnummer för att roa främst sig själv.

Stunder som det kommer alltid minnas.

Så otroligt mysig stund.

Ja vi åt kebabtallrik och tog bussen hem.

En resa och promenad full av lekar, funderingar och bus. Bara hon och jag.

Otroligt behövlig tid, bara vi.

Bilden är från Teneriffa för några veckor sedan

Saknar ihjäl mig

Från ingenstans kom den där känslan i bröstet. Känslan av saknad.

Skulle ge hur mycket som helst för att ge pappa en stor kram. Bara en kram. Snart 7 år sedan han hastigt gick bort och sorgen finns där varje dag. Betydligt lättare men ändå varje dag.

Saknaden innefattat även vänner mig nära om hjärtat. De lever. Men träffar dem så sällan. Saknar närheten att ses lättare.

Nej inte det sättet jag ville avsluta året. Men saknad och känslorna överallt.

I en bubbla

Skrivkramp i kombination med att gått in värsta bubblan. Meningen med bubblan är högst oklar och hur länge den kvarstår återstår.

Men hoppas på att den spräcks typ nu.

Julen har varit helt underbar. Lugn med god mat, underbart sällskap och glada barn. Precis som julen ska vara. Bristen på snö gjorde det hela däremot tristare. Att ist plaska i gummistövlar är inte direkt peppande.

Läst och lyssnat på otaliga böcker på Bookbeat i avslappnandets tecken. Så skönt! Slipper även kånka omkring på böcker överallt.

Varierat lite med att bygga det sista ute i förrådet/gäststugan. Någon list kvar sedan börjar det roliga. Inreda! Fixa!

Love it.

Nej ut ur bubblan nu Soffie!!

Nu är det jullov…

Jag checkade ut för året igår… medans resten av familjen hade en dag kvar till sitt lov.

Egoistiskt eller själviskt av mig? Säkert. Men bryr mig ärligt talat inte. För jag behövde det. Alla är vi olika behov av ensamtid/egentid. Och jag har varit van vid en ganska bra bit egentid innan. Vilket ändrats, men en viss tid behövs.

Med resan för ett par veckor sedan och en del annat så har det inte blivit så.

Så dagens egentid var så behövlig. Och otroligt skön.

Erkänner att jag tvättade, handlade och städade. Men själv. Ensam hemma. Så skönt!

Åter till saken!

Idag strax efter lunch checkade barnen ut för jullov och några få timmar senare även deras far.

Så skönt med en längre ledighet tillsammans. Älskar julen!

Jag erkänner. En hemlig resa…

Okej. Ibland berättar jag inte allt direkt.

Av många skäl. Privat, hemligt och ett visst säkerhetstänk. Just det sistnämnda tänks på en del.

När vi reser ibland, så skriker jag inte ut det. Ser inte vitsen i det.

Men nu till denna rymning från det gråa, kalla Sverige till ett betydligt varmare Teneriffa, för någon vecka sedan.

En resa vi planerat och fixat med ett bra tag, även ett bra tag innan ens resan bokades. Ville få till det rätt. Och gissa om det blev det.

Vi ville lyxa. Få det lite bättre när vi väl var iväg. Tänkte noga på boendet, maten, platsen.

Tillslut bokades en familjesvit på Be Live Costa Los Gigantes. Ett stort hotell med flera restauranger, många pooler och bra betyg.

Ja plus en hel drös plus för barnen som barnklubb (vilket vi aldrig testade), vattenrutschkana och ett stort aktivitetsområde med fotboll, beachvolleyboll, tennis bland annat. Mest uppskattades High Ropes banan av alla i familjen.

Mer kommer.

Bjuder på lite bilder från vårt äventyr till solen.