Uppladdning på O’Learys

Inlägget innehåller samarbeten.

Äntligen finns tiden och orken att uppdatera här.

Ärligt talat längtat.

Saker och ting blir sällan som planerade inför Rosabandet Loppet.

Är det något jag lärt mig kring planerande av events av olika slag är att saker händer som alltid ställer allt på sin spets och rör runt i grytan.

Denna kväll eller detta dygn hände det som inte fick hända.

Sarianne, min parhäst och partner-in-crime, blev sjuk! Så pass att hon vart hemma. Och inte i Stockholm planerandes och fixandes med mig.

Ja ja en riktig kvinna (haha) reder sig själv heter det.

Och jo visst gjorde jag det.

Checkade in på underbara Hotel Birger Jarl och fixade bäst jag kunde.

Innan det var dags att bege mig till kvällens middag och aktiviteter på O’Learys Norrtull. Älskar enkelheten att komma dit. Alla är accepterade och välkomna.

Mötte upp Nettan, Anna, Linda och Anna-Karin direkt och vi satte oss till bords. Jessica kom hon med strax efter.

Åt sååååå goda fajitas (hur det nu stavas). Och kan ärligt erkänna att jag vart så mätt. Så sjukt mätt.

Plötsligt var det dags för uppladdning, få upp tävlingsinstinkten och ha kul.

Ja i form av en fem-kamp.

Visste att vi skulle ha kul. Men helt galet hur kul vi hade.

Vet inte när jag skrattade så mycket sist.

Vad var min bästa kamp? Ärligt talat inget.

Jag var riktigt dålig på allt, men skrattade åt det. Bjöd på det.

Perfekt uppladdning inför loppet dagen efter.

Rosa väskan packad

Sitter på pendeln (oh yes) på pendeln emot city och ett dygn med ett gäng underbara tjejer.

Som kommer avslutas på Lidingö och Rosabandet loppet imorgon.

Men först en snabbis på stan för lite grejs som fattas.

Efter det till Hotel Birger Jarl och checka in.

Ja en del planer för kvällen och eftermiddagen.

Ska bli så kul!!

Även fast jag inte kommer springa loppet pga min fortsatta förkylning och värkande bihålor.

Väskvakt var det ja.

Inställd uppladdning

Denna vecka borde fokuset ligger på söndagens mil runt Lidingö.

Det efterlängtade och samtidigt nervösa Rosabandet Loppet.

Men istället så kom en dunderförkylning mitt i allt annat.

Klarade att jobba i två dagar med denna men imorse vaknade jag inte bara snorig som tusan utan också utan röst.

Och med mitt yrkesval är det omöjligt att jobba.

Svårt att prata i telefon utan röst.

Så dagen spenderades istället varierande mellan sängen och soffan.

Rösten är något bättre men hostan har blivit ack mycket värre.

Suck. Inte tid med detta denna vecka.

Hoppas på att bli tillräckligt frisk för att iaf kunna gå runt. (Det tar evigheter men ändå).

I över tio dagar har det druckits färskpressad juice varje dag. Allt för att få i mig mängder med vitaminer och ge kroppen motståndskraft att undvika baciller.

Känns som det inte direkt fungerade. Men nu dricks det juice packad med apelsin och ingefära för att bli kvitt detta snabbt.

Så jäkla rädd

Senaste två dygnen har varit hemska. Helt ärligt. Det har inte gått att ha känslorna på insidan för varken mig eller H.

Än har vi inga svar men vet ändå mer.

I lördags hittade vi först en stor knöl på Whiskeys hals. Han är helt svullen.

Han hade det för ett par veckor sedan men vart bättre efter antibiotika och smärtlindring.

Så att det är tillbaka skapade kaos känslomässigt.

Och frågetecken. Och oro.

Att vi några timmar senare hittade en till knöl på bröstkorgen gjorde inte allt bättre.

Alla OM och alla frågor.

Hemskt. Han är ju vår lilla bebis. Vår första bebis.

Han är bara 11 år och vi är inte redo för en framtid utan honom.

Så idag hade jag med min bebis till jobbet för att kunna åka till veterinären när det fanns tid där.

Så idag under eftermiddagen var vi där. En vovve som efter 3 besök dit på ca 4 månader fått en skräck för just veterinärer och sterila bord.

Otroligt jobbig att se honom och verkligen känna hans skräck.

Dagens besök slutade med ett blodprov för att kolla alla värden. Fortsatt smärtlindring och torsdagens operation blir av.

Ja just det. Glömt att berätta det med. I juni upptäcktes en tumör i hans tandkött som skall opereras bort. Under operation kommer de även undersöka hans knölar mer noggrant och ta prover på dessa.

Nu håller vi här hemma tummarna på att alla prover inte visar vad våra värsta mardrömmar tror.

Håller tummarna på vi får ha kvar vår lilla bebis i många år till.

Föräldrakontroll

Länge har man hört om föräldrakontroll och att ha koll på sina barns spel och internet-vanor.

Tänkte att jag hade koll. Att jag hade låst deras plattor.

Men tydligen insåg den smarta 8,5 åringen vid namn Denniz att saker går att manipulera till sin fördel.

Jahopp på den. Som tur var inget överdrivet men utanför de vanor jag vill att mina barn ska ha.

Så hela kvällen igår gick jag igenom allt på barnens plattor.

Appar och vet inte allt.

Alla säkerhets inställningar.

Och begränsat allt lite mer. Raderat appar.

Och installerat Norton Family.

Då vi sedan år tillbaka har Norton på allt, så var det självklart med deras Family app till barnen.

Nu kan vi se allt! Ja allt de gör. De har ännu mer begränsningar vid nedladdning och youtube.

Kanske galet av mig. Och kontrollerande. Men struntar jag ärligt talat i.

My family. My life.

Lägger sig stormen tro?

Med ett lugn men ändå ett frågetecken så är det dags att sova.

En storm utanför som känns som taket eller något löst utanför ska flyga iväg.

Mysigt och skrämmande på samma gång.

Storm ute och smått i sinnet. Men ändå ett lugn.

En intensiv vecka med en intensiv helg till ändå och viss spänning för kommande vecka.

Så otroligt blandade känslor och tankar.

Men allt löser sig. Och stormen lägger sig.

Som alltid. Mer eller mindre.

Kickoff och en natts sömn

Igår så checkade jag inte ut vid arbetsdagens slut och begav mig hemåt. Utan istället så svirade jag om till lite festligare kläder för en kväll/natt med kollegorna.

Dags för kickoff ute på Balingsholm.

Otroligt vacker miljö och härligt sällskap.

En kväll full av dans, skratt och många härliga samtal bland annat.

Och avslutades med en natt på hotellrum. Så underbart lyxigt med en natt på hotell helt själv.

Utan larm och uppvak som större delen av nätterna innebär hemma.

En sån lyxig sak för alla. Men lite extra när man är en d1 förälder.

En aktiv helg

Första helgen efter första arbetsveckan, borde vara helig. Oplanerad med mycket vila.

Men inte i detta hushåll.

I fredags så stressade jag hem för att hämta familjen och bege oss till Skogås, där Denniz första fotbollsmatch för terminen skulle spelas.

Tyvärr slutade den med förlust, men så stolt över min plutt ändå.

Hem och stoppa barnen i säng. Pjuuu

I lördags så var det dags för helgens nästa match. Ca 16 timmar efter den första.

Under uppvärmningen och första stunden av matchen tvingade jag med Amanda och Whiskey på en vad jag hade tänkt powerwalk/joggingtur för att röra på oss och träna lite inför Rosabandet Loppet, bara en månad bort.

Dock så vart det mer powerwalk/promenad/upptäcksfärd då Amanda tyckte allt annat var tråkigt.

Mysigt var det iallafall.

Kom tillbaka till matchen som de vann!

Och Denniz fick ett grönt kort. Sitt första.

Vi har hunnit med att handla hem en del material till bygget/förrådet med. Så ingen ursäkt att inte kunna göra något kvarstår.

Är det inte nog nu?

I måndags, samma dag som uppropet på barnens skola, hade jag bokat in ett besök hos skolsköterskan med Amanda.

Den obligatoriska vaccinationen, hörsel och syntest. Ja bland annat.

Jag var inte med. Första besöket jag inte var det.

Hörseltestet visade en misstänkt hörselnedsättning, på ena örat. Iof ingen jätte överraskning men ändå.

Ny sak att utreda.

Syntestet visade även det hon kan ha en viss nedsättning el synfel även där.

Ny sak att vara medveten om och utreda vidare.

Ja för hennes celiaki och diabetes är inte tillräckligt.

Känner så med henne. Min lilla prinsessa.

Fan att allt händer henne.

Önskar jag kunde ta över allt ont.

Åter igen

När vardagen kom och knackade på dörren, så stod vi yrvaket och gäspade.

Vi som äntligen lärt barnen vad en sovmorgon är. Typiskt men bara att bita i det sura äpplet och ta tag i sömn och allt annat.

Imorse var första dagen i nya skolan för Denniz. Samma som sin syster.

Nerverna var minst sagt på helspänn och på utsidan.

Men själva ”inskolningen” sköttes av H.

Konstigt och annorlunda. Men samtidigt skönt.

Jag tog mig istället till jobbet för en intensiv dag på alla de vis. Men rätt skönt på ett annorlunda sätt att göra något annat. Att få en paus med. Att sakna.

Barnen är nöjda. En mer än än den andra. Men på’t bara.

Men skulle inte tacka nej till några extra lediga dagar, i solen, i värmen med familjen.