Kategori: Mobilbloggande

Sova… ja varför då

Vi verkar hamnat i ett nytt frustrerande läge med skitsjukdomen. Ja för det är det. 

Hög nätter är nya läget. Igen.


Och korrigeringar som inte tar. Alls knappt.

Och på det ska man fungera och arbeta. Hon ska orka med fritids.

I detta nu sover resten av familjen, själv skulle jag älska att sova jag med. Speciellt efter föregående larmande natt.

Slut på denna ledighet

Har så svårt att få in i både kroppen och själen att imorgon ska jag faktiskt vakna av mobilens larm och inte av barnens bus.

Att denna andra semester denna sommar redan är över. Nog för att både denna och varit enstaka veckor så kommer längtan efter mer. Vi vill vara lediga mer! Helst nu!

Veckan som varit har varit speciell. Tuff rättare sagt. Årsdagen med alla miljoner känslor den inneburit och sedan mängder förberedelser för gårdagens kalas.

Och en otroligt massa måla, bygga och ha oss. Ingen sommar utan det heller.
Nu väntar iaf några veckors arbete för oss innan den ”riktiga” semestern startar.

Lite bittert är det allt med sen semester. Iaf långsemester. Men hoppas det kommer vara värt det.

Senaste veckans sanning. Ja helt osminkad

Den mest efterlängtade dagen på hundra år.

Dagen en blivande sjuåring väntat på i hundra år. Ja enligt henne själv.

Själva födelsedagen är långt ifrån lika viktig som själva kalaset för hennes tjejkompisar.

Och med tanke på förra året så är känns detta kalas lite mer speciellt.

Idag ska vi fira och inte låta diabetesen ta över. Det gör den tillräckligt annars. Mer än tillräckligt. Idag ska den mest få hänga med!

Som vi tillsammans planerat och köpt saker. Ja till det efterlängtade badkalaset ute i trädgården. Vattenspridare, vattenballonger med allt vad det innebär är beställt. Tills vädret senaste dagarna satt stopp för det kalaset. 

Men inte deppar vi för det. Istället har vi planerat om för ett pysselkalas i hemmets värme. 

Den nya inriktningen på kalas tog form bara under de senaste dagarna. Tacksam för att jag varit ledig med barnen denna vecka. Annars hade det blivit stressigare. Minst sagt. Så hoppas på fått ihop det okej för Amanda och tjejerna i hennes klass.


Igår kväll började pysslet för att underlätta. Mat (lunch) förbereddes och ballonger är förberedda.

Håll tummarna för mig nu!

Ett år sedan livet förändrades i grunden

För ett år sedan så hade vi varit på ett läkarbesök på vårdcentralen som förvirrade mer än det gav svar. Vi fick två provsvar på urinprovet, men ingen förklaring om vad det var eller innebar. En total felhantering av vården, vilket för några veckor sedan bekräftades av läkarens chef. En miss i vården som hade kunnat gå katastrofalt fel. Mer än det gjorde.

Om en stund är det ett år sedan vårdmissen nummer två skedde. Blodprover togs och efter vädjan om råd så fick vi helt fel sådana.


Alla misstagen av vården ovan hade kunnat  underlätta hela förloppet men istället slutade det med totalt kaos.

Tyvärr har jag få glimtar från denna dag för ett år sedan som känns positiva. Allt annat är för färskt och obearbetat för att se så mycket mer.

Idag försöker jag göra det bästa av dagen och istället försöka se det som att vi faktiskt klarat detta år helt okej. Vi har lärt oss massor. Om diabetesen och om varandra. Och sig själv.


Dagen spenderas efter henne och hennes storebrors önskemål på Exploria. Fullt ös.

Utan internet 

Glad midsommar 

Iår fanns inte energin att göra och klä en egen midsommarstång. Hur fin (eller inte) den än hade blivit.

Men åkte till det sedvanliga firandet på bygden och såg dem resa sin fina midsommarstång.  De sedvanliga lotterna köptes och vinsterna uteblev precis som vanligt men vi hade trevligt för det.

En lugn midsommar. Precis vad som behövts efter senaste tidens småkaos. 

Nu laddas det för mer ledighet. Så välbehövligt. 
Hoppas du haft en underbar midsommar.

Nätterna är långa

Och ljusa…. och fulla av larm.

Det tar minst sagt ut sin rätt med trötta ögon och noll tålamod. Vilket bara det frustrerar mer än vad som går att förklara.

Längtan efter en stunds semester är större än enorm. Inte för att larmen blir färre eller sömn-kontot laddas. Mest för vi slipper väckarklockor och kunna varva ned.

Både vi vuxna och trollen.

Märks så väl på oss alla att vi behöver komma ned i varv. Om så bara i ett par dagar.

Sommarlov och tårna fick sig ett dopp

Idag var det äntligen dags för sommaravslutning för båda barnen.


Först var det Denniz tur att sjunga i kyrkan tillsammans med sina klasskamrater. Sorgligt och vackert. Absolut sista skolavslutningen för Fagerviksskola, som läggs ned imorgon.


Efter det var det dags för Amanda. Första skolavslutningen för henne. Så mysigt att se henne i kyrkan!

Nu har barnen några dagars ledighet då jag är ledig med dem imorgon och över helgen. En liten start på sommaren!

Efter att ha fikat hemma med mormor och farmor så skjutsade vi farmor till tåget och passade på att chockera kroppen genom att faktiskt doppa tårna i Grindsjön. Det var faktiskt varmare än jag trodde men långt ifrån varmt!


Min kärlek 

Svårt att ta in att denna snygga kille är min. Att han kommer från mig. Ja okej hans pappa hade lite med saken att göra.

Dygnen som ledde till att han äntrade världen utanför min mage, kommer aldrig att någonsin kunna glömmas. Ur allt kaos föddes den finaste av killar.

Din medkänsla. Din kärlek. Din envishet.

Älskar dig Denniz

Att lyssna på regnet

Det är något speciellt med att ligga och njuta av tystnaden och allt som egentligen hörs är familjens snarkande (allihop) och regnet som smattrar emot taket.

Älskar det.

Så mysigt och lugnande.

Bäst och mysigast är det emot plåttak. 

Alla gillar vi olika saker. Men just regnet smattrande emot talet lugnar mig och faktiskt söver.


Ska ta mitt onda huvud och få till lite sömn.