Sista dagen
Fick precis veta när jag lämnade barnen nyss att det var idag och inte imorgon som jag trodde. Att barnens älskade "fröken" el pedagog på förskolan slutar.
Fröken M har jobbat där sedan innan barnen började där och ja hon är älskad av både barnen och mig som förälder.
Hon kommer att vara så otroligt saknad!
Jag hade planerat att köpa blommor och så, men det hinner jag inte nu då hon slutar tidigt idag med.
Det var med tårar i ögonen jag gav henne en stor kram och ett stort lycka till när jag lämnade förskolan denna morgon.
Jobbigt att förlora de otroligt bra fröknar vi har!
Jobbig start på dagen och ja sommaren.
Lite jag då
Jag vet inte. Skriver inte så mycket om mig eller så allt för mycket personligt just nu.
Det betyder inte att jag inte vill skriva om det. Utan mer om att vissa saker får och kan jag inte skriva om just nu.
Vilket är riktigt jobbigt faktiskt.
Är van att kunna skriva om allt. Detta har alltid varit som min dagbok som min psykolog.
Men ja så är vissa delar av livet. Allt kan man inte dela med sig av.
Sen vet jag inte, men tiden räcker inte till och ja behovet av att bara vara själv är större än på länge.
Att bara vara jag. Inga måsten. Inget att passa. Inget att vara tyst om.
Måste få ihop det bara.
Vart? Hur? Med vem?
Känns avlägset.
Vill ta tag i mig själv på så många sett just nu. Men motivationen är inte den starkaste även fast jag verkligen vill.
Och sedan ja tiden igen.
Men måste nog det.
Usch vad deppigt detta vart. Inte min mening. Ville mest berätta läget lite.
En fantastisk
En väldigt speciell och ja riktigt härlig helg är till enda.
Några timmar kvar tills det är dags att sova men ändå.
Ja vad har vi hittat på då.
Helgen började i fredags när barnen hämtades redan kl 13 överraskande nog för dem och personalen.
Glada och busiga barn placerades i röda faran och emot mama.
En fika med henne och min bror stod på agendan i det heta vädret.
Riktigt underbara par timmar. Lek, fika och bus.
Perfekt start på helgen.
Annars har ju helgen bestått av måla som ni förstått och även lite Eurovision.
Det har fixats med grus på baksidan av huset, där vi inom något åt kommer ha en stor altan.
Riktigt skönt att fått riktigt mycket gjort.
Idag har det busats, fikats och tagits tag i saker.
Fixats med tavlor efter pappa. Bättre sent än aldrig.
Skönt att ha börjat processen med dessa. Eller kommit närmare ett avslut kanske är rätta orden.
Någon som kan tipsa om ett bra företag för värderingar av konst?
Intensivt
Att våra helger antigen är oplanerade och slappa eller överplanerade och halvt kaos. Ja så brukar det vara.
Efter 2 helger som varit ganska lugna om det inte är fler så har vi nu haft en galen helg.
En lördag med dop vilket är underbart att bevittna. Solen strålade och ja man vart bara glad.
En söndag med lite smått kaos och ett kalas var för barnen. Precis lagom.
Båda barnen fick både kalas och egentid med oss föräldrar.
Vilket uppskattades av oss alla.
Sen allt kaos. Ja det är inte slut.
blä
Inte mitt år.
Så ja. Mycket just nu och ja ett pussel.
Livet i ett nötskal.
Vill bara uppdatera om läget lite kort.
Det går undan & RIP paddan
Ihelgen passade jag på att ta fram en älskad ting.
Ett saknat ting.
En underbar födelsedagspresent till Denniz när han fyllde 3 om jag inte minns fel.
Fick den av Pontus, Melissa, Mama och Holger. Visst?
Den underbara spingcykeln, eller balanscykeln. Vad man nu vill kalla den.
Och självklart är den med Cars/Bilar.
Snabbt som tusan går det fram för min stora kille.
Var lite nervös då de inte soppat/tagit bort allt sand här ute. Inte någon alls egentligen.
Och hjälmen måste lokaliseras.
Men oj vad han njöt.
Sadeln måste höjas men fort gick det i alla fall.
Vi fann en stackars padda som inte borde hoppat omkring på vägen.
Trodde barnen skulle reagera mer och fråga mer.
Men de accepterade att ja "paddan hade inte hoppat undan när det hade kommit en bil på natten.
Den såg kanske inget"
RIP paddan.
Kalasandet över
Pjuu nu är helgens alla kalas över.
Iallafall för någon vecka eller två.
Underbart men intensivt blir det.Speciellt för barnen.
Så det var två trötta barn som somnade ikväll. Snarkandes.
Precis som det skall vara.
En blandad vecka framför mig. Annorlunda med ett underbart slut.
Längtar så till helgen.
Någon som minns vad som händer då?
ett steg
varje dag är ett steg närmare ett annat.
ett nytt starkare jag.
för något har jag lärt mig senaste åren. absolut de senaste 2 åren att jag blir starkare.
känns inte alltid så.
men vet att jag är det.
jag är inte den jag var för 2 år sedan.
skulle aldrig gå att gå tillbaka.
vill det nog inte heller.
detsamma med nuet.
jag kommer bli en starkare människa av detta.
hatar hinderbanan det är innan det bara.
det närmar sig
saknaden, känslan i kroppen.
nästan panik.
2 års dagen.
kan fortfarande inte tro att det är 2 år sedan du lämnade oss.
så många frågor.
så få svar.
saknar dig varje dag pappa.
tänker på dig så många gånger per dag.
är nära att ringa och skicka sms flera gånger i veckan.
jag vill inget annat än att ha dig åter.
bara en liten stund. ge dig en kram.
låta barnen träffa dig.
de pratar om dig. frågar efter dig. varför de inte får träffa dig.
de vet att du är i himlen. men förstår inte riktigt varför du inte kan komma och besöka oss.
du fattas mig.
Lite sådär
Försöker peppa mig själv.
Kommer försöka vara lite uppåt, även fast mycket just nu blivit helt kaos.
Kommer skriva mer om detta senare, men just nu vågar jag det inte än.
Försöker peppa mig själv till att det blir bra.
Det blir det nog alltid tillslut.
Men tufft tills dess.
Peppa mig gärna.
Behöver det.
Det slog mig precis
Fast jag har nog undermedvetet vetat om det.
6 månader sedan du somnade in idag kära mormor.
Känns fortfarande konstigt.
Overkligt.
Du är saknad.
Himmel och sorg
Det där med att folk dör och inte längre går att besök eller kunna hälsa på, det är något främst Denniz är fundersam över.
Att personer finns ena dagen och man kan hälsa på, för att inte finnas tillslut.
Denniz frågar en del och pratar en del om just himlen och vad det är.
Han började redan för ett år sedan fråga om vart min pappa är, när han kan få träffa honom.
Det kommer frågor. Förståliga frågor och ja det är inte som att frågorna slutar komma bara för att han får svar.
Det betyder fler frågor.
Älskar att han ställer frågorna och verkligen vill veta, förstår att det är svårt att förstå att folk dör.
För det är svårt att förstå.
Just nu är det mycket tankar på om man kan hälsa på dem som är i himlen om man åker flygplan.
"För då är man ju i himlen mamma"
Svårt att förklara en sånn sak.
Häromkvällen vart Denniz ledsen för att ville åka och hälsa på gammelfarfar Hugo.
Känns i hjärtat varje gång han blir så, för det finns inget man kan göra. Mer än att förklara.
Och förklara.
En intensiv dag över
Vissa dagar vill man bara ska ta slut.
Idag var verkligen en sådan.
Idag var det nämnligen dax för att säga farväl till H's farfar och allt vad en begravning innebär.
Sedan pappas bortgång är alla begravningar tuffa, man påminns för mycket om just det.
Att sedan 2 års dagen för just pappas bortgång närmar sig gör det inte lättare.
Känns så konstigt att Hugo är borta. Vi var där senast på julafton. Denniz kan prata en del om honom, vad de/vi har gjort där och ja bara om gammel-farfar Hugo. Frågat när vi kan besöka honom igen.
Har försökt förklara att Hugo är i himlen med så många andra som vi förlorat.
Han kan fråga en del om varför man åker dit och när man kan hälsa på.
Lite lätt att vara 4 år och inte riktigt förstå varför man inte längre kan besöka alla längre.
Dagen gick bra iallafall. Annorlunda och tufft, men den är över.
Hoppas verkligen att det dröjer nu till närmaste begravning.
Otroligt tacksam för att min mor hämtade barnen och lekte med dem tills vi kom hem.
Hade säkert gått, men hade varit stressigt om vi skulle löst det själva.
Stress är inte det bästa en dag som denna.
Rest In Peace Hugo.
Dagens akutbesök
För att dra en ganska lång histora kort.
Ni vet ju att Amanda varit hemma och mer eller mindre sjuk större delen av detta år.
Främst har det varit hennes små öron, främst ett.
Senaste behandlingen avslutades i måndags och igår upptäcktes det att hon blödde ut örat.
Hon hade tidigare under dagen på förskolan klagat över att hon haft ont i örat.
Vid upptäckten vart den en del samtal till bla vårdguiden för vägledning.
Visste att Öron-Näsa-Hals akuten på Huddinge var stängd sedan några timmar.
Det beslutades iallafall att jag skulle inga vårdcentralen för en remiss på morgonen och sedan åka dit.
Remissen för att slippa köa med alla som var sjuka med allt mellan himmel och jord.
Sagt och gjort så var vi där runt 9 imorse. Och var ute kl 10.30.
Så det gick snabbt måste jag säga iallafall.
Konstaterades att hon hade fortfarande öroninflamation på örat och även hade hörselgångsinflamation.
Andra örat såg bättre ut.
Suck.
Ingen antibiotika iallafall, då hon inte har feber eller mår dåligt så av det.
Lyckades gå tag på de dyrbara och eftertraktade örondropparna
Och rören sitter kvar i öronen, båda två.
Så varför hon får alla dessa inflamationer är ett mysterium.
Tur att jag fått tid till specialist i slutet på månaden.
Imorgon blir det förskolan för båda barnen och något mindre roligt för vår del.
H's farfar's begravning :(
När tårarna rinner
Idag måste vara en sån dag.
En känslig dag.
Idag saknas det.
Saknar de som inte längre finns med oss och de som är bortresta.
Inget blir som tänkt
Verkligen inget.
Skulle haft kalas i lördags för min prins.
Inställt pga Amanda var sjuk med feber med mera.
Skulle gått på bio och sett Röjar Ralf (tack tack till Mgroup för inbjudan) med Denniz.
Inställt pga sjuk mamma.
Att vara sjuk med 2 pigga barn är verkligen ingen lätt match.
Fy säger jag bara.
Imorgon är det måndag och jag har två friska barn som ska till förskolan.
Själv ska jag ligga hemma och försöka bli frisk.
Vila i frid
Hugo
Nu har du inte ont längre.
Nu kan du gå som du vill.
Du är saknad av oss som är kvar.
chockad
var med i en olycka med bilen imorse och har fortfarande inte riktigt hämtat mig.
vill bara berätta att jag är okej.
återkommer ikväll eller så om vad som hände.
och vilken tur jag haft.
tack till alla änglar som vakar över mig
Nu så pappa
Äntligen är tavlan du gav Amanda när hon döptes på plats.
Har inte vetat vart i hennes rum den skulle få sitta.
Men nu är den på plats.
Nu är även Denniz tavla uppe. Även den var svår att hitta en bra plats till.
Så glad att båda nu sitter uppe.
Med tårar i ögonen sitter de nu uppe.
Tack pappa för de vackra tavlorna.
Du är saknad.
Julen var det ja, del 2
Slutade sist runt att vi var och hälsade på hos de äldre i släkten.
Efter det ilade vi iallafall hem, för att duka, fixa och göra fint här hemma.
Inväntade resten av de gäster som oss denna julafton skulle komma.
Min mor, Holger, Pontus och Olivia kom först och efter någon timme kom även Melissa.
Ett härligt gäng.
My family.
Insett att göra ett "eget" julbord med mat till just julafton är långt ifrån lätt.
Har de senaste 6 åren annars varit med H och hans underbara familj ute på landet, där större delen av julbordet är tradition sedan länge och älskar det. Har även bidragit själv med lite nyheter.
Att skapa ett eget hemma var både svårt och lätt.
Vi hade mest traditioneligt (hur det nu stavas) julbord med skinka, jansson, sill, potatis, köttbullar, änglanuppar (prinskorv för er som inte förstod). Hade även en stor rökt lax, ägg och handskalade räkor. Det tyckte jag passade in.
Och jag älskade det.
Har säkert glömt massor av vad vi hade, men ändå.
Vi hade alla som var med hjälpts åt att göra det innan med. Så det var lätt och bra.
Och GOTT. Och det är väl huvudsaken egentligen när det är jul?
Alla vart vi överdrivet mätta och belåtna, och de flesta hade nog helst tagit en powernap eller så, men det ville självklart inte mina två barn.
De väntade ju på tomten. Den älskade tomten.
Iår var det min underbara bror som fick äran att vara tomte. Ett ärofyllt uppdrag :)
Och tror inte någon av barnen förstod att det var han heller :)
Var lite nervöst över just tomten och deras reaktioner, men som alltid var de bättre än förväntat. Amanda var väl lite reserverad men det är inte konstigt.
Barnen fick allt för mycket klappar, vilket man borde ha förstått.
Och vi vart alla mycket nöjda.
Behöver jag säga mer än att barnen vart MYCKET nöjda och somnade helt slut denna kväll.
Annat vore väl udda.
(bjuder dessvärre inte på några bilder från kvällen då sladden självklart är hemma)
Minnen med stor betydelse
Nu när den lilla skruttan är född. Flickan utan namn än så länge.
Vad jag vet. Hon är inte så "gammal" ännu.
Detta får mig att minnas.
Minns när kusin H fick sin Hugo.
Det var några veckor efter att min far gått bort.
Minns lyckan av att denna lilla pojke var född
Hugo var knappt ett dygn gammal första gången jag träffade honom.
Jag och Denniz.
Vi åkte till Södersjukhuset och träffade denna lille pojk och hans stolta föräldrar.
Bara att vi fick komma var en lycka.
Träffade H's nu make, D för första gången.
Kändes konstigt men samtidigt inte.
Denniz var så blyg. Som han alltid är när han inte känner de han träffar.
Men D gjorde allt han kunde för att Denniz skulle tina.
Lilla Hugo var så underbart söt. Så liten.
Så fin.
Tack H för att vi fick besöka er då.
Tack för dessa underbara barn
