Den mest efterlängtade dagen på hundra år.

Dagen en blivande sjuåring väntat på i hundra år. Ja enligt henne själv.

Själva födelsedagen är långt ifrån lika viktig som själva kalaset för hennes tjejkompisar.

Och med tanke på förra året så är känns detta kalas lite mer speciellt.

Idag ska vi fira och inte låta diabetesen ta över. Det gör den tillräckligt annars. Mer än tillräckligt. Idag ska den mest få hänga med!

Som vi tillsammans planerat och köpt saker. Ja till det efterlängtade badkalaset ute i trädgården. Vattenspridare, vattenballonger med allt vad det innebär är beställt. Tills vädret senaste dagarna satt stopp för det kalaset. 

Men inte deppar vi för det. Istället har vi planerat om för ett pysselkalas i hemmets värme. 

Den nya inriktningen på kalas tog form bara under de senaste dagarna. Tacksam för att jag varit ledig med barnen denna vecka. Annars hade det blivit stressigare. Minst sagt. Så hoppas på fått ihop det okej för Amanda och tjejerna i hennes klass.


Igår kväll började pysslet för att underlätta. Mat (lunch) förbereddes och ballonger är förberedda.

Håll tummarna för mig nu!

Babysteps emot kondis

I veckan skall även luften i Håkans cykel kikas över, så jag kan börja ladda och få upp någon sorts motion inför höstens Rosabandet-lopp.

Jag vet att loppet skall springas men tänkte variera att få upp någon sorts kondition med att cykla, powerwalka för att kanske sedan våga mig på att jogga.

Men nu ska vi inte stressa fram något här. Baby-steps.

Ingen aning om det är rätt eller fel, så kom gärna med tips. Behöver alla jag kan få.

Räkna ned och ladda

Förstår ni känslan när man inser att det inte är så farligt långt kvar till sommarens första semester. Den semestern som egentligen är innan semestern.

I år blir semester flera veckor men uppdelat i olika ”kullar”. En vecka här, en vecka där och tillslut flera sammanhängande veckor.

Och vi har själva valt att ha det så, av flera olika anledningar och skäl.

Först innan första semesterveckan så tar vi kortvecka för att ta en lååånghelg. Den kommer kännas otroligt lång och underbar. Hela 4 dagar ledighet bara sådär.

Vi ska passa på att resa stommen till sommarens byggprojekt i form av varmförrådet med övernattningsmöjligheter. Ska bli så kul att äntligen skulle starta detta projekt.

Helgen skall även bjuda på ett besök till Furuviks Parken, det var ett par år sedan vi var där, så skall bli helt underbart kul. Hoppas på lagom kanon väder.

Ett besök på Ösmo-marknad skall hinnas med det också.

Fullt upp men med roliga saker.

 

Bild ovan lånad från Google

 

Att mäta socker med ett stick.

En snabbkurs i just blodsocker-mätning. Ja för den som kan vara intresserad och vill läsa och lära sig mer.

Det finns otroligt många sätt för en diabetiker att mäta blodsocker. 

Vi är långt ifrån experter på alla metoder.  Under de 10 månader som gått sedan diagnos har vi testat några olika metoder av blodsocker mätning. 

Allt från den klassiska metoden med stick i fingret, till moderna cgm mätare.

I form av just den klassiska metoden av stick i fingret finns det även för flera olika mätare av blodet och dess socker.


Freestyle Lite är den metod vi introducerades med på sjukhuset. Och som är med oss än idag.

Nyligen fick vi möjligheten att testa en ny mätare vid namn Contour Next One. Riktigt flashig mätare. Med otroligt bra ljus. Den visar även med en lampa/ljus om värdet ligger inom rätt socker, ovan eller under. Riktigt smidigt!

Båda är otroligt smidiga. Och nödvändiga.


Båda metoderna innebär att man med hjälp av en pickis (vårt ord för denna mojäng) som laddas med en engångs lansett. Och sedan ”pickas” för att få fram en liten bloddroppe. 


Denna droppe ”fångas” i sin tur upp av en mätare, även denna med en engångssticka. En blodglukossticka. 

När denna fått den lilla mängd blod som behövs så piper den till för att efter några sekunder så visar sig aktuella blodsockervärdet.

Blodsocker skall alltid kollas på rentvättade men torra händer. Ja i den mängd det går och finns möjlighet.

En process som tar ca 3-10 minuter. Kanske inte låter mycket men tänk dig då att detta måste göras bra många gånger per dag.

Själva fingertopparna och handen i sig visar det mest precisa och aktuella NU värdet, medans istället på underarmen till exempel visar ett värde som är ca 5-15 minuter ”försenat”.

Sol och fysiskt

Tänk vad en helg med familjen, frisk luft och fysiskt arbete kan göra för kropp som själ.

Helt underbart ärligt talat.

Helgen har otroligt nog inneburit sömn med. Så underbart för oss alla. En helt underbart känsla att vakna upp på morgonen utan att ha fått kliva upp under natten för diverse diabetes-relaterade larm.

Denna helg har inneburit tre hela dagar utomhus. Flera projekt har påbörjats och gått bättre än planerat. Så härligt.

Största projektet blir utbyggnaden eller påbyggnaden av altanen. För ca 3 år sedan så gjöts vår altan och uppfart. Tanken har alltid varit att den ska byggas på/ut, men prioriteringarna har legat på annat.

Nu är det dags alltså.

Etapp ett är alltså påbörjad och äntligen klar. Nu kikar vi på staket till själva altan och sedan ska trall-virket inhandlas!



Barnen har älskat att leka ute mest hela dagarna. Vilket har underlättat!

Sen att solen skänkt oss både energi, fräknar och värme har bara gjort allt så mycket mer! 

Påskägg utan socker

Jag har aldrig varit den som proppat i barnen godis. Undvek socker så bra jag kunde i många år. Och begränsar det minst sagt ännu mer nu sådär 9,5 månader (om jag inte räknat fel) efter Amandas diabetes diagnos.

Självklart är det inte uteslutet ur deras liv, mg. Men påsken är mer än bara sockerbitar i olika färger i ett ägg.

I år satsar jag på ett påskägg eller presenter utformade efter barnens olika intressen.

Han älskar saker som detta. Ett inköp kvar i form av skylanders gubbe. Men det enkla i en do-it-yourself fågelholk, hopprep (som kommer användas till mycket, färgglada pennor och självklart både Pokémon kort och Box. 

Amanda har fantasi till 100 barn, så leksaker som håller den i gång är bäst enligt henne. Älvor från Playmobil kommer minst sagt älskas, likaså att pyssla ihop en fågelholk, hopprep  och en hel drös hårspännen. Allt enligt frökens intressen.

Tips på andra påskpresenter. Ja det finns i alla prisklasser.

Kreativa presenter.

  • Köp billiga tröjor (tex på rea) och gör egna tryck. Även en perfekt aktivitet.
  • Roliga pennor och saxar.
  • Målar och skrivböcker.
  • Spel i alla former, även något så enkelt som en kortlek är perfekt.
  • Nagellack, att måla tillsammans med barnen.
  • Såpbubblor fungerar alltid.
  • En liten verktygslåda. Vet vad som kan skapas då.

Upplevelser.

  • Bio besök är populärt hos stora som små barn. 
  • Besök på äventyrsbad.

Sen är aldrig en film fel. Dvd filmer finns oftast i de flesta prisklasserna.

Jag älskar att fynda både små och stora saker till barnen och gör det ofta i omgångar. Perfekt att ha en låda eller två med olika presenter för olika tillfällen.

Ber om ursäkt för dessa mindre bra bilder. Bristen på dagsljus ställde till det. 

Att utmana mig själv

Insett eller försöker inse att för att jag ska må bra och även familjen må bra så är det dags att försöka utmana mig själv och även familjen på flera olika sätt.

Med barnen har vi pratat om diverse cykel utflykter och upptäcks-färder som i skog och mark omkring oss. För att både röra på oss och trötta ut oss. En del besök till badhuset ska vi få till.

I skolorna så aktiveras de mest hela dagarna. De utmanas och rör sig mest hela dagarna. Och är ute året runt. Vilket är otroligt bra. De mår bra av det.

Men främst under vinterhalvåret så är vi inte ute alls lika mycket hemma. Lockar egentligen ingen av oss. Så vi kommer inte ut. Dessvärre så skadar det bara oss själva.

Jag mår själv bättre om jag rör på mig. Utmanad mig själv. Rensar huvudet. Älskar mina powerwalks, hur motiga och jobbiga de än må vara. Och varför slutar jag med dem? Ärligt talat för att jag är expert på bortförklaringar. Bortförklaringar som egentligen bara skadar mig själv. I både kropp och psyke.

Älskar att jag då faktiskt har vänner som hjälper mig att utmana mig själv. Som får mig att se att det är faktiskt för min egen skull jag ska röra på mig. Min och familjens.

Tillsammans med ett gäng härliga tjejer har jag därför anmält mig till mitt första längre lopp. EN MIL. I den takt man själv önskar. Rosa Bandet-loppet blir det. Blir lite win-win med tanke på att pengarna oavkortat får direkt till Rosa Bandet och jag rör på mig. Egentligen trippel win, för jag gör det med ett härligt peppande gäng. Även fast jag vet att jag kommer nog komma sist av oss. Men vad gör det?

Nej detta år är det faktiskt dags att jag börjar röra på mig, och skippar bortförklaringarna.

Nu ska motivationen hållas och stanna. Rosa Bandet-loppet är i september, så har tid på mig att träna upp mig. Eller till mig. Eller ja vad det nu heter.


För att starta denna motivation har jag inhandlat mig själv en ny tränings/smartklocka. Ett fynd faktiskt.
 

Pimp the pod

Jag vet. Jag skriver bara om diabetes. Men när större delen av livet handlar om denna sjukdom så blir det svårt att få ned annat.

Idag är det pod byte. Första sedan kaoset tidigare i veckan.

Denna gång ville jag göra den lite roligare. 

Allt för att få en liten fröken att roas något mer av bytet.


Tack till Google för tipsen. 

Allt som behövdes var lite gnuggis tatueringar och genomskinligt nagellack.

Snabbt fixat och rätt nöjd faktiskt.

Don’t tell the kids

Efter en storstädning deluxe hemma på morgonen, så pustar vi ut en stund här hemma.

Ja dags för dagens ”större” utflykt. Den som inte barnen vet om och ärligt talat kommer HATA oss för, men ack vad skönt att få klart!

Vi ska ta första dosen av tre. Ja av vaccination emot hepatit A+B.

Vi har länge pratat om att det är bra att ha alla tre doserna klara innan vi beger oss ut på utomlandsäventyr. 

Idag hae vi ingen större resa planerat, men det kommer förhoppningsvis bokas inom kort!

En utgift mindre när vi väl ska åka.

Först mellis/lunch sedan Svea Vaccin.

Efteråt så får vi hittade på något kul med barnen. För att få dem lite gladare igen.

Och vi ska självklart njuta av solens underbara strålar!

Dateweekend

Ihelgen var det med skräckblandad förtjusning dags för en efterlängtad helg.

Barnfri. Alltså helt barnfri.

Första längre tiden ifrån främst Amanda sedan diagnosen i somras. Denna gång skulle varken jag eller H vara i närheten, utan vi skulle vara 2,5 timmar bort. 

Men vi visste alla att det skulle gå minst sagt kanon. Visste att svärmor/farmor fixade det hela tillsammans med Amanda, Denniz och självklart svärfar/farfar och Peter. Tillsammans var de ett superteam

Och jag och H fick efterlängtad och välbehövlig tid bara vi.

En hel helg. Bara vi.

Och det var minst sagt underbart!

Vi lyxade till det rejält med att bo på Hotel Birger Jarl hela helgen. Allt för att kunna slappna av och inte känns några måsten.


Jag erkänner. Hoppade i sängen innan fotot togs. Kunde inte hålla mig. Därav en av en inte perfekt bäddad säng.

Varför nu? Ja för att vi fick möjlighet och så firade vi 11 år som par någon vecka innan.

11 år. Helt sjukt! Det är lång tid. Men så glad att det är just han! Han med stort H!

Och helgen vart minst sagt underbar.

Fokus låg på att ta det lugnt, njuta av lugna middagar ute.

Och att bara vara vi.

Självklart gjorde vi annat med. 

Vi bowlade. Åt underbara måltider. Drack gott vin. Promenerade i ett kallt blåsigt Stockholm och bara njöt av lugnet.

Vi laddade batterierna. Och ökade på kärlekskontot.





Så tacksam för att vi fick möjligheten till detta!

Tack till er alla som gjorde det möjligt!