Kategori: Vinter

Äntligen påsklov

Dateweekend

Ihelgen var det med skräckblandad förtjusning dags för en efterlängtad helg.

Barnfri. Alltså helt barnfri.

Första längre tiden ifrån främst Amanda sedan diagnosen i somras. Denna gång skulle varken jag eller H vara i närheten, utan vi skulle vara 2,5 timmar bort. 

Men vi visste alla att det skulle gå minst sagt kanon. Visste att svärmor/farmor fixade det hela tillsammans med Amanda, Denniz och självklart svärfar/farfar och Peter. Tillsammans var de ett superteam

Och jag och H fick efterlängtad och välbehövlig tid bara vi.

En hel helg. Bara vi.

Och det var minst sagt underbart!

Vi lyxade till det rejält med att bo på Hotel Birger Jarl hela helgen. Allt för att kunna slappna av och inte känns några måsten.


Jag erkänner. Hoppade i sängen innan fotot togs. Kunde inte hålla mig. Därav en av en inte perfekt bäddad säng.

Varför nu? Ja för att vi fick möjlighet och så firade vi 11 år som par någon vecka innan.

11 år. Helt sjukt! Det är lång tid. Men så glad att det är just han! Han med stort H!

Och helgen vart minst sagt underbar.

Fokus låg på att ta det lugnt, njuta av lugna middagar ute.

Och att bara vara vi.

Självklart gjorde vi annat med. 

Vi bowlade. Åt underbara måltider. Drack gott vin. Promenerade i ett kallt blåsigt Stockholm och bara njöt av lugnet.

Vi laddade batterierna. Och ökade på kärlekskontot.





Så tacksam för att vi fick möjligheten till detta!

Tack till er alla som gjorde det möjligt!

Lite väl många turer

Att landa i soffan igår kväll efter läggning av barnen var minst sagt otroligt skönt. Att pusta ut efter en otroligt blandad vecka. 

Bild lånad från Google

Söndag – måndag – Söderut tur och retur

  • Otroligt många mil att vara ensam chaufför.
  • Tufft avsked.
  • Tuffa samtal och insikter.

Tisdag – IKEA

  • Efter en del fix i barnens rum krävdes en tripp till möbel & inredningsbutiken, som inte ekade tomt på folk. Ensam med två barn.

Onsdag – fredag – Örebro tur och retur

  • Lite sportlovsskoj. Åka till landet. Mysa med svärföräldrarna och svågern och.
  • Lek och bus med barnen. Otroligt välbehövligt för oss alla.
  • Ensam chaufför även denna tripp.

Fredag – Åter hemma och DATEWEEKEND

  • Ett besök till Östermalm och en helg full av kärlek, god mat och vi-tid.
  • Återhämtning.

Söndag – Eskilstuna tur och retur

  • Möta upp helgens fantastiska barn (och hundvakter) för överlämning av barn, hund och bil. 
  • Efterlängtad överlämning minst sagt.
  • Slapp köra! Så. Jäkla. Skönt.

Ja en vecka med många mil i bagaget. 

Mycket känslor och bästa avslutet. Hemma med mina livs kärlekar.

Ja tacksamhet för att jag har en fantastisk familj på alla de vis. 

Allt var inte bättre förr

När jag var ung/yngre tyckte jag att det var bara gamla som sa meningar som Det var bättre förr. Men idag ärligt så säger jag det ofta. Både på jobbet och hemma. Måste betyda ännu en gång att jag är gammal. Hemsk insikt. 

Men har även insett att allt var långt ifrån bättre förr. Absolut när man får påminnelser som påminner en om det.


Som detta från appen Timehop.

Minns precis hur det egentligen var! Detta var innan vi flyttade så vi bodde i ett bud byggt 1938 och hade en större värmekälla. Vedeldning i kamin med ackumelatiortank. I källaren. Och var det kallt ute så gällde det att elda. Ofta. Mycket.

Som gravid (i vecka 23 cirka) och med en nybliven 1 åring var det långt ifrån det lättaste. 

Kallt var det. Minns att vi i denna veva installerade en luftvärmepump för att slippa den värsta kylan.

Minnen som det ovan får mig att uppskatta det vi har. Tacksam blir man minst sagt!

Snart snart snart 

Börjat nästan tro att jag längtar mer än barnen efter sportlovet nästa vecka.

En ledig vecka med mina troll. Inbillar mig lätt allt från lekfulla glada barn till sovmorgon. Även fast jag realistiskt nog vet om att verkligheten är annorlunda.

Men spelar ingen roll. Både jag och de behöver denna ledighet. Att kunna sova längre. Inte passa tider hela dagarna och kunna umgås.

Lite olika saker planerade. Och fick planera om en del efter förra veckans besked. Får hjälp med barnvakt för första gången på riktigt sedan i somras bland annat. Japp en del skoj på g.

Bild lånad från Google

Fifty f*cking shades darker

Förväntningarna på Fifty Shades of Grey  minns jag var stora för snart 2 år sedan.

På allt.

Och denna gång var de nästan större. Men med en känsla av att trolig besvikelse.

För andra boken är mycket. Den är minst sagt intensiv. Och skulle utan tvekan kunna göras som tre filmer bara den.

Så att få till allt det i en film på 2 timmar, ja det kändes redan innan tajt och stressigt.

Och ärligt talat vart det precis det. Stressigt. Och nästan hattigt från och till.

Självklart innehöll filmen otroligt bra scener men enligt min åsikt en del sämre med.

Mycket som tappades bort från både första filmen som med böckerna. Den extra glimten i ögat. Ja ni vet vad jag menar.

Har du läst alla 4a böckerna och sett första filmen? Ja se även denna. Men har du inte gjort något av ovan. Ja då skulle jag nog göra det innan. För att hänga med.

Och jag saknar snusket från böckerna och ja första filmen. Väntade mig mer.

Var den värd att betala nästan 300 kr styck för? Ja för det kostade dessa biljetter med extra lyxiga stolar på VIP-balkongen sådär på en exklusiv förhandsvisning. Nja ärligt talat nej. Men hade ändå inte kunnat vänta en vecka för att se den.

Nej ändå glad att jag tog mig ut. Fick en kväll/natt påstan med bästa väninnan och se på bio. Ja det händer för sällan.

Och ja jag kommer se den igen. Men jag kommer INTE betala 300 kr för att göra det.

Vabruari och slutkörd

Ingen vecka är den andra lik. Någonsin. Ännu mindre nu.

Och att planera verkar bara helt och hållet lönlöst ärligt talat.

Denna vecka började ärligt talat inte vidare bra. Jag var helt totalt slutkörd ärligt talat.

Psykiskt som fysiskt. Allt kommer alltid i fatt en.

Men vips så fick jag istället en sjuk dotter, eller ja sjuk och sjuk. Hon verkade inte förstå att hon hade feber och borde vila. Det krävs nämligen rätt så hög feber för att hon ska förstå att hon är just sjuk. Denna vecka har hon istället pendlat mellan feber (strax under 39) och förhöjd temp (över 37,2) mesta tiden på dygnen och haft huvudvärk.

Några dagar kan väl fungera men nu har fröken varit hemma hela veckan och klättrar minst sagt på väggarna. Likaså hennes mor.

Igår lämnade jag över vab-pinnen till hennes far som även får äran att vara hemma även denna dag.

Vabruari var det ja.

Av någon anledning så fick kroppen och psyket ännu ett fäste och fick en viss energi igen. Tacksamt ärligt talat. För jag orkar/vill/känner inte för att ha ett totalt break-down just nu.

Men har insett att jag måste börja ta hand om mig. Fokusera mer på att få ihop mig.

Hur gör jag det dock?

En sak vet jag. Jag måste unna mig tid själv, utan skuldkänslor. Om det så är en tripp till solariet, (jag vet det är inge bra men skitsamma) eller en middag ute. Eller lyxa med en natt borta.

När man inte hänger ihop

Jag har så otroligt mycket att berätta. 

Men efter en otroligt rolig fredag så hände något.

Luften gick totalt ur mig och orken till något alls försvann.

Tvingat mig till att göra saker för barnen men är ärligt talat helt slut. På alla vis.

Senaste 7 månadernas enorma förändring och sömnbrist, visar sig nog nu.


Och vila, vätska och lugn är min egna ordination just nu.

För att orka/klara av en vardag och en vecka. 

Bortförklaringar 

Kommit ut motion så att säga.

Smått bitter på mig själv. Jag har fixat över 8 mil på ca 14 dagar. Vilket var ett mål. Men även att jag skulle fortsätta med 3 mil i veckan. En siffra som fungerade, kunde klaras av och viktigast av allt mådde bra av.

Så varför har jag inte tagit en enda powerwalk denna vecka? 

Bortförklaringar deluxe finns. Främst inre stress och sömnbrist och då har jag ärligt talat inte orkat. Fail. På. Mig.

Nej dags att ta mig själv i kragen, på med bra skor och varselväst för att bege mig ut. Ja inte nu direkt ikväll. Men imorgon!

Fredagen kommer innehålla minst sagt motion! Och sjukt nog längtar jag! Ett fantastiskt Workout Party med fantastiska människor. Det är så rätt för mig just nu.


Men ikväll istället för motion så läste jag mig till topp hälsa. Ja på alla vis. 

En annan sorts träning. 

Upp och ned

Efter en helg fylld av kickoff med jobbet, pms och familjetid så trodde jag peppat nog att veckan skulle rulla på smidigt.

Icke sa Nicke. Vart att hämta hem ett stycke son som klagat på huvudvärk i skolan. Men dock inte ord om det hemma. Ja ingen kommentar

Imorgon blir det dock åter vardag, skola och dans. Ja om jag får någon sömn inatt vill säga.


Då eftermiddagen bjöd på mycket blodsocker-action åt det nedre hållet så verkar natten bestå av tvärt om.

Höga värden som bara vägrar gå ned. Zzzzz. Alltid lika spännande och varierande denna sjukdom. Not!

Älskar att jag har fredagens äventyr på Workout Parties att se fram emot. Något att kämpa emot!