Ops I did it again…

Att jag aldrig lär mig.

Förra gången så hade båda barnen vattkoppor, varav Denniz koppor var kraftigt infekterade och krävdes akutbesök.

Men det stoppade inte mig/oss från att sälja bilen (den röda fina Volvon) innan en ny bil var köpt eller tittad på. Det bara blev så.

Krävdes en tripp till Örebro så var Toyotan i vår ägo. En underbar bil.

Men under sommaren har jag/vi känt att det var dags att byta ut den silvriga Toyotan emot något nytt. Även fast vi bara haft den i ca 2,5 år.

Men inga seriösa spekulanter eller något enormt intresse för oss att sälja kom. Och utan att ha tittat på ny.

Men förra måndagen. Mitt under inskolningen på fritids och skola så såldes den silvriga Toyotan. Vips så var den borta sent på kvällen. 

Och upprop dagen efter. Japp vart lite problem. Men tacksam för en underbar svåger och svärföräldrar så löser sig det mesta och en ny bil vart i familjen ägor.


Välkommen till YAY (bästa reg-plåten) till familjen. Äntligen automatlåda.

Nytt märke för mig men ack så välkommen VW Passat.

En låg första dag

Igår var det dags för den efterlängtade (och fruktade) första dagen i skolan för Amanda.

Ny skola. 7 kilometer bort från förskolan och Denniz skola.

Diabetes och gluten. Högt och lågt.

Ja fy vilka paniktankar ärligt. Ja hos mig alltså. Inte för henne. Absoluta motsatsen.

Hon har längtat och längtat.

Och oj så skoj att det var dags.

Det gick kanon. Hon trivdes som fisken i vattnet. Och såg allt som spännande, intressant och roligt. Precis som det skulle vara.

Men dessvärre har hennes, just nu otroligt oroliga blodsocker, varierat åt det sämre. 


Mer eller mindre hela dagen/eftermiddagen har hon varit varierat låg. Vilket är långt ifrån bra.

Och riktigt jobbigt för henne. Hennes e (kommer mer kring detta vid tillfälle) och vi omkring henne har köpta för att främst få upp det och även bibehålla det okej.

Som ni ser på bilden gick det sådär.

Så blir att se om kring kvoter och insulin. Igen! Känns inte som vi gör annat.

Ett viktigt möte

Just i detta nu sitter jag tillsammans med Amanda i ett nervöst och otroligt möte på skolan.

Mitt första tillfälle att träffa Amandas resurs, lärare och fritidspedagoger.

Mötet är iof med rektor, skolsköterskan, lärare och resursen. För att få veta mer kring hur de ska hantera allt. 

Speciellt hur de ska få Amanda att vara precis som alla i klassen.

Att hon inte ska känna sig utanför eller att hennes klasskamrater ska se annorlunda på henne.

Det är mycket tankar och nerver ärligt.

Det ska även påbörjas mer utbildning av fler personer kring just Amandas diabetes och celiaki. 

Då ALLAS diabetes är unik. Och ingen behandlas som en annan.


Har i ett par veckor samlat på mig material och information till lärare, föräldrar och barn kring speciellt diabetesen. För att göra det lättare för alla.

Hoppas jag tänkt rätt!

Nästan färdiga 

På tisdag börjar skolan.

Något båda barnen verkligen längtar efter. Och förstår dem faktiskt. Något nytt och spännande efter denna annorlunda sommar.

Något som kom av sig under sista veckorna innan semestern var över, var allt som behövde inhandlas inför skolstarten. 

Båda barnen hade en del på listan som behövdes. Bådas fötter har bland annat växt massor.

Så när jag ihelgen fyndade gympaskor till båda för en bråkdel av ordinariepris, så var lyckan gjord.


Båda paren för mindre än 200 kr på Stadium. Check. Älskar halva reapriset!

Ny ryggsäck från Kappahl till Denniz som slet ut sin gamla förra läsåret.

Amanda fick sin i födelsedagspresent. Älskar den och vill ha en själv! Önskar Molo gjorde väskor till vuxna!

Amanda saknar nu en gympapåse men det fixas inom kort. Iof kan hon behöva gympakläder med. Och Denniz shorts. 

Okej blir visst lite mer shopping. 

Räkbåt med Strömma

För en vecka sedan så träffade jag en underbar vän vid namn Diana för en otroligt mysig kväll till havs.

En lyxig räkbåt fylld av tjejsnack, planering och riktigt härlig utsikt.

En kväll att minnas med ett leende.

Hade faktiskt aldrig åkt räkbåt innan, vilket gjorde det ännu roligare.

Men hade hört mig för och hört att just Strömmas är bäst. Och ja! Det var otroligt goda tillbehör och smarriga räkor.

Bjuder på lite bilder från kvällen 






Överlevt 

Vi överlevde första dagen tillbaka.


Jag hade visserligen glömt alla lösenord på jobbet och svarade nästa med fel företagsnamn en gång. Men bara nästan.

Dagen rusade ärligt förbi. Några avbrott med samtal till diabetesteamet, skolsköterskan och självklart med H (om inskolningen).

Inskolningen gick för övrigt helt okej. Rätt så (läs mycket) kaos på skolan och kring båda barnens skola just nu. Så jag lär behöva ringa en del samtal imorgon med. Och ta upp ännu en kamp kring allt kring barnens skolgång igen.

Igen. Känns inte som jag gjort annat än bråkat och kämpat för barnens skolgång i månader nu. Ett mindre uppehåll isommar med allt kring Amanda.

Men vi överlevde dag ett. Pjuuu.

Hur var er måndag?

Dags för en ny vardag!

Plötsligt men ändå inte är vardagen runt hörnet. För mig börjar den just nu idag.

Efter 7 veckor hemma mer eller mindre så är det dags att kliva i arbetskläder och lite smink för att bege mig till jobbet.

Ärligt så är det med blandade känslor. Denna sommar vart inte alls som tänkt eller planerat. Ingen del av den egentligen.  

Har saknat jobbet och att jobba men eftersom jag var ny redan innan på jobbet så känns det läskigt nu. Tänk om jag inte minns något?

Trodde aldrig när jag gick ifrån jobbet den onsdagen för 8 veckor sedan att det skulle dröja såhär länge tills jag skulle återvända.

Medans jag börjar arbeta idag igen, så ska Denniz till sitt efterlängtade fritids. En plats han faktiskt längtat efter från och till. 


Och Amanda ska tillsammans med sin pappa skolas in på fritids. 

Bara det en enorm omställning på mer än ett sätt redan innan. Med tanke på att detta fritids och skola inte är samma som det Denniz går på. Utan ligger i stället 7 kilometer bort. En skola som för oss är helt ny.

Till råga på allt med ny skola och inskolning, så har vi även Amandas celiaki och diabetes. Så denna inskolning blir helt annorlunda emot Denniz för ett år sedan. 

I och med inskolningen på fritids så skall även personalen där utbildas i Amandas diabetes och hur den ter sig hos henne. 

Idag träffar de även Amandas resurs för första gången. Den person som kommer vara ansvarig för hennes hälsa och sjukdomar under skoltid och fritids.

Hela den biten är otroligt nervös på egentligen alla sätt. Jag kommer inte vara där. 

Jag kommer inte vara där!

Den känslomässiga biten är mycket. 

Opeppad

Imorgon är det dags för ett nytt kapitel. 

Ja vi ska jobbigt nog behöva ställa klockan och häften av familjen åka hemifrån ca 07.30.

Hälften är i och för sig killarna men ändå.

Denniz har fotbollsturnering hela/halva dagen, osäkert på hur mycket. 


Vi tar bussen (!!) dit senare, då fröken pripp (Amanda) inte fixar heldagar inte ens halvdagar med fotboll.

Efter killarna åkt ska det storstädas och skrubbas hemma. Lika bra att passa på när vi bara är hälften hemma.

Funderar på en tripp till frisören med fröken under tiden och kanske hennes bror efteråt. 

För att få till det till nästa vecka.

Idag var sista semesterdagen för denna sommar. Eller nja semester. 

En underbar dag. På vift.

Att senaste tiden varit tuff, ja det tror jag de flesta som följt oss vet. Att dessa veckor varit minst sagt prövande.

Diagnoserna tillsammans är troligt tuffa.

Men vi har även insett hur viktiga vi är tillsammans som familj. Och detta gör oss starkare.

Vi har spenderat ca 6-7 veckor hemma tillsammans och ja det tar på en mer än man egentligen kan tro, men samtidigt har det varit otroligt mysigt. Vi har alla insett olika sidor hos varandra som uppskattas. Och barnen har blivit tajtare än någonsin.

Och ja vi har levt otroligt isolerade. Både medvetet och omedvetet. Inte så att vi avisat om någon velat komma förbi, men vi har inte tagit några större anspråk till att besöka eller träffa andra. Och det är absolut på gott och ont.

Nu har vi bestämt oss för att vi ska försöka bryta trenden och göra mer.

Vi fick egentligen ordern för Amandas team för några veckor sedan men hennes blodsocker har varit så varierat att vi ärligt väntat. Tills vi alla varit redo.

Förra veckan började vi veckan med ett möte med barnens rektor, för att diskutera kring resurs och ja skolstarten för främst Amanda. Den blir ju inte direkt som planerat eller tänkt.

Men kan återkomma om det. Känns som det är något annat.

Vår första riktiga heldagsutflykt vart ett otroligt lyckat besök. Ett stort test.

Vi åkte in till djurgården och besökte Skansen. Det var ett par år sedan minst sagt vi var där, så vi upptäckte allt på nytt. Helt underbart. Och kan ärligt säga att det var så mycket bättre än planerat.

Ibland säger bilder mer än ord. Så tänker visa er vår dag på Skansen.

DSC05104

DSC04974

DSC04989

DSC04993

DSC04998

DSC05005

DSC05029

DSC05039

DSC05046

DSC05059

DSC05065

DSC05070

DSC05079

DSC05083

DSC05085

DSC05092

DSC05095

Jag erkänner att det var tufft. Att ha koll på allt ute på vift men samtidigt var det underbart. Att se glädjen hos barnen när de såg alla djur. Älskar det. Det är så värt allt kämpande med lågt och högt blodsocker.

 

Är långt ifrån 20 längre

Igår fick jag ännu en gång erfara att jag inte är 20 år längre.

Att jag inte har kroppen/psyket att klara av att bara vaken hela natten och dricka skumpa. Inte utan att vara helt sjukt bakis i minst ett dygn efter.


Till historian bakom. I lördags var vi på Kolmården hela familjen. Fick under tiden ett samtal från min goda vän Sarianne, som erbjöd mig att komma till henne för lite skumpa och ett dygn på vift från familjen. Hon tyckte att det var dags att jag kom bort en stund.

Efter lite övervägande så övertalades H att skjutsa mig till Söderköping och där var både Sarianne och Aja. Yeay två favoriter.

Varit en eftermiddag i Ajas bil medans de poddade och sedan en kväll/natt med skumpa i bubbelpoolen.

Och jag kan inte förneka att jag mådde minst sagt skit hela dagen igår.

Alltså fy! Vet precis varför jag knappt dricker längre.

Kan erkänna att jag gick och la mig kl 21 igår. 

Idag är jag iaf en människa igen. Tur det eftersom H jobbar idag och jag är alone med kidsen.

Riktigt mysigt faktiskt.