Incheckade och redo för charter

Dagen till ära så styrde jag och maken bilen den långa vägen emot Karlstad.
Tydligen är det charter här.

Åt en otroligt god (och mättande) lunch och är nu även incheckade på Scandic Karlstad City, som är hotellet för dygnet.
Har tror jag vi kommer sova gott efter dagens och nattens festligheter.

Nu börjar förberedelserna inför kvällens charter-fest för världens bästa Johanna.

En galen kväll med mycket galenskaper i goda vänners lag.

Bästa starten på semestern!

Vi firar socker 

En sentimental dag. En dag som allt kommer vara minst sagt underbar.


För 6 år sedan gifte jag mig med mitt livs kärlek, framför familj, vänner och släkt.

Livet har minst sagt prövat oss men senaste 11 åren har varit de bästa och efter allt vi gått igenom så vet jag att vi klarar det mesta.

Idag firar vi sockerbröllop. Men kan erkänna att vi inte firat överdrivet idag. Utan vi har dejt bokad under veckan för just detta. Bara vi.

Fast kan erkänna att jag fick en så fin bröllopspresent. Den gnistrar.

Dags att öka

Hade ett par härliga veckor fulla av uppladdning och hälsa. Kostkoll och motion. Riktigt härliga veckor. Började till och med att öva lite jogging. Jag som hatar det, men faktiskt gett mig fan på att iallafall kunna och klara det, vad jag än tycker om det.

Kondisen är ju under all kritik men börjat med powerwalks och etapper med jogging.

Tills för någon vecka sedan när jag gjorde illa vänster stortå. Kunde knappt ha skor, så powerwalks var rätt körda. Tyvärr.

Nu känns tån okej och dags att köra igång igen. Och öka lite. Kondisen ska bli bättre och orken ska infinna sig.

2,5 månad kvar till Rosabandet Loppet.

Ett lyckat kalas

Nu sådär efter att alla FYRA firanden av min prinsessa så kommer lite bilder från det första och ack då viktiga kalaset.


Ja det för hennes tjejkompisar i klassen.
Tio tjejer (plus två välkomna syskon) kom för att fira min tjej. Trodde aldrig att i stort sätt alla inbjudna skulle komma. Menar, trodde ett par stycken var iväg för sommarlov och semester. Men till Amandas glädje så kom det en massa kalassugna tjejer.

Vädret hade ju velat en del innan själva kalaset men vi gjorde det bästa av vädret och var faktiskt ute större delen.

Det lektes, kastades vattenballonger och hade kul. Både lunch och fika intogs glatt utomhus. Riktigt mysigt på nya altanen.


Då pysslet inte vart som planerat fick alla med sig en lyxig rosa glossybox, full med pyssel till sommarlovet. Ja inte var det slut där. Tjejerna fick även med sig en otroligt lyxig Glossybox full med produkter anpassade för dem. Jag vart avis, minst sagt.


Ja de fick faktiskt en påse med godis och annat skoj med.

Riktigt kul att överraska alla. Och Amanda var mer än nöjd. Och så glad.

En dag när varken diabetesen eller celiakin fick bestämma. Eller ta över. Otroligt nog så lyckades vi få till de flesta insulindoser, så bs låg helt okej. Så stort YAY på det!

Lättroad 

Vid lunchtid idag la jag in en beställning på diverse diabeteshjälpmedel. Ja som insulin, wipes av olika slag och lite krämer.

Beställningen lades hos Apotea. Hört otroligt bra om dem så ville testa. Och redan innan leverans så är jag riktigt imponerad.

Leveransen är sedan påväg till mig med budbil.

En budbil jag faktiskt kan följa via länk och se exakt hur många stopp den har kvar, samt vart den befinner sig.


Perfekt för planeringsfreaket!

Och älskar att faktiskt gör hemleveranser med känsliga läkemedel som insulin, som måste hållas kallt men inte för kallt.

Och det är fraktfritt!

Sova… ja varför då

Vi verkar hamnat i ett nytt frustrerande läge med skitsjukdomen. Ja för det är det. 

Hög nätter är nya läget. Igen.


Och korrigeringar som inte tar. Alls knappt.

Och på det ska man fungera och arbeta. Hon ska orka med fritids.

I detta nu sover resten av familjen, själv skulle jag älska att sova jag med. Speciellt efter föregående larmande natt.

Slut på denna ledighet

Har så svårt att få in i både kroppen och själen att imorgon ska jag faktiskt vakna av mobilens larm och inte av barnens bus.

Att denna andra semester denna sommar redan är över. Nog för att både denna och varit enstaka veckor så kommer längtan efter mer. Vi vill vara lediga mer! Helst nu!

Veckan som varit har varit speciell. Tuff rättare sagt. Årsdagen med alla miljoner känslor den inneburit och sedan mängder förberedelser för gårdagens kalas.

Och en otroligt massa måla, bygga och ha oss. Ingen sommar utan det heller.
Nu väntar iaf några veckors arbete för oss innan den ”riktiga” semestern startar.

Lite bittert är det allt med sen semester. Iaf långsemester. Men hoppas det kommer vara värt det.

Senaste veckans sanning. Ja helt osminkad

Den mest efterlängtade dagen på hundra år.

Dagen en blivande sjuåring väntat på i hundra år. Ja enligt henne själv.

Själva födelsedagen är långt ifrån lika viktig som själva kalaset för hennes tjejkompisar.

Och med tanke på förra året så är känns detta kalas lite mer speciellt.

Idag ska vi fira och inte låta diabetesen ta över. Det gör den tillräckligt annars. Mer än tillräckligt. Idag ska den mest få hänga med!

Som vi tillsammans planerat och köpt saker. Ja till det efterlängtade badkalaset ute i trädgården. Vattenspridare, vattenballonger med allt vad det innebär är beställt. Tills vädret senaste dagarna satt stopp för det kalaset. 

Men inte deppar vi för det. Istället har vi planerat om för ett pysselkalas i hemmets värme. 

Den nya inriktningen på kalas tog form bara under de senaste dagarna. Tacksam för att jag varit ledig med barnen denna vecka. Annars hade det blivit stressigare. Minst sagt. Så hoppas på fått ihop det okej för Amanda och tjejerna i hennes klass.


Igår kväll började pysslet för att underlätta. Mat (lunch) förbereddes och ballonger är förberedda.

Håll tummarna för mig nu!

Ett år sedan livet förändrades i grunden

För ett år sedan så hade vi varit på ett läkarbesök på vårdcentralen som förvirrade mer än det gav svar. Vi fick två provsvar på urinprovet, men ingen förklaring om vad det var eller innebar. En total felhantering av vården, vilket för några veckor sedan bekräftades av läkarens chef. En miss i vården som hade kunnat gå katastrofalt fel. Mer än det gjorde.

Om en stund är det ett år sedan vårdmissen nummer två skedde. Blodprover togs och efter vädjan om råd så fick vi helt fel sådana.


Alla misstagen av vården ovan hade kunnat  underlätta hela förloppet men istället slutade det med totalt kaos.

Tyvärr har jag få glimtar från denna dag för ett år sedan som känns positiva. Allt annat är för färskt och obearbetat för att se så mycket mer.

Idag försöker jag göra det bästa av dagen och istället försöka se det som att vi faktiskt klarat detta år helt okej. Vi har lärt oss massor. Om diabetesen och om varandra. Och sig själv.


Dagen spenderas efter henne och hennes storebrors önskemål på Exploria. Fullt ös.

Utan internet