2009-01-16. 

Den 16 januari 2009 så började mitt liv.

Dagen då min underbara stora/lilla ändrade mitt liv under buller och bang.

Efter dagen har inget i mitt liv varit sig likt och hade ärligt talat inte velat ändra en sak kring detta.


Klockan 23.35 idag är det 8 år sedan världens bästa kille ändrade denna värld och gjorde livet värt att leva.

Att vara din mamma älskling är en av livets mest underbara men utmanande utmaningar. Tack för att du är du.

Vill du läsa om den kaosartade förlossningen som var nära att sluta otroligt illa så kika här.

Stormigt

Onsdag. Redan men ändå inte.

Känns att det är första dagarna efter en ledighet, ja i både kropp, själ och ork.

Vi är långt ifrån vana att stiga upp kring kl 6 och bege oss utanför dörren en timme senare. Känner mig som en zombie ärligt talat.

Kan vara de vakna nätterna på det som gör sitt. 


Just nu är det minst sagt full storm ute med en massa snö på det. Fascinerande men samtidigt skrämmande faktiskt.

Strömmen blinkar lite då och då, ännu en gång ett tecken på att vi bor på landet.

Perfekt tillfälle att tända en varm och mysig brasa.


Fast kan erkänna att det passar mig just nu. Stormigt och kaos. Känns lite som jag. 

Plus hann med en 10 minuters powernap nyss innan Amanda ville spela lite kort.

Men schhhh säg inget till någon.

En sista dag

Medans pappa H fick gå upp tidigt i morse för en första arbetsdag detta år så är vi andra lediga fortfarande.

Båda barnens skolor har planeringsdagar idag så har passat på att boka in både det ena och det andra.

Bland annat så ska bilen besiktigas, första gången med denna bil, och ett besök till Södersjukhuset och Amandas diabetessjuksköterska. Är egentligen tänkt som ett lite mer vanligt besök  med mest koll, men här hemma har vi sedan en tid tillbaka pratat mer kring insulin-pump. Vi vill veta mer och eventuellt boka in pumpstart.

Lite nervöst att ena prata om det. Men det känns som det är dags.

Kommer berätta mer om det och även hur både vi och Amanda tänker kring det. Vilket är helt olika.

Utöver detta så är planeringen inför Denniz födelsedag igång för fullt.

Nästa måndag blir min ”lilla” prins hela 8 år. Blir helt tårögd bara jag tänker på det.

Usch vilken cry-mommy jag är.

Nej dags att ta tag i dagen med allt vad det innebär.

 

Nattvaka

Så var det dags igen! 


Åter en natt med oförklarlig enorm stigning av bs. Ja denna gång slutade det på siffror vi inte sett på månader, vilket självklart är skrämmande.


En andra korrigering precis gjord. En liten bara denna gång. Annars är risken att hon sjunker för mycket, för snabbt och det blir knas minst sagt åt andra håller.

Trött så ögonen går i kors, men eftersom det gäller att ha koll på hur denna korrigering slutar så är nattsömnen ytterligare någon/några timmar bort.

Glad att vi är lediga och kan ta igen sömnen smått imorgon bitti. 

Med snö och kyla

Redan i tisdagskväll tackade jag min lyckliga stjärna. Och ännu mer när vi vaknade i onsdags. Ja för att både jag och H tog ledigt/semester även denna vecka.

Mycket för att hela familjen behöver det men även på grund av all snö som kom.

Så skönt att slippa ställa klockan 1-2 timmar innan vi normalt går upp för att skotta. Så kul är det inte.

Vi kunde istället vakna upp och ta skottningen i vår egen takt.

Så glad att jag även förberett iallafall 3 personer i familjen med varmt. Ja för kylan, blåsten och snön. Pappa H får väl köpa själv. Usch vad exakt av mig.




Japp underställ, ullsockor och de underbart varma stövlarna till mig själv. 

Underställ, mössa och halsduk till Denniz och underställ och mössa till Amanda.

Älskar all färg som verkar ha smugit sig in i våra vintergarderober. Love it!

Känns som vi är redo för vintern och lek utomhus. Perfekt de sista lediga dagarna innan vardagen.

Sömnlöst 

Vaknade av Dexcom’en vid 4 som larmade om lågt socker. 3,9 närmare bestämt. Ingen större fara. Ett smörgåsrån och lite vatten så var det ur världen.

Just det, Dexcom‘en är åter efter ca 1 veckas uppehåll på Amandas begäran.

En tuffare vecka med en något stressigare mamma som inte känt dig att ha koll.

Hon sover nu iaf och likaså alla andra. Men efter 1 timmes försök till att somna om så har jag gett upp och börjat planera kalas istället.

Ja för om 14 dagar fyller min prins 8 år!

Han har önskat ett fotbolls/innebandy kalas! Och självklart ska han få det! I veckan ska idrottshallen bokas in och sedan börjar det roliga. Allt fix och trix.

Stressigt som alltid, ja med tanke på att han fyller precis efter jul och nyår. Men allt för min prins.

Blir inte så mycket dekorationer med tanke på att det blir i en idrottshall men fokus på annat. 

Just nu är jakten på g efter idrottstillbehör. Främst skulle jag vilja få till vattenflaskor till de inbjudna barnen.

Tips på vart jag kan hitta billiga/prisvärda sånna? 


Helst vill jag trycka upp egna, men priserna för detta ligger långt över budget. 

Gott nytt år!

Vi firar in det nya året precis som de flesta åren.

I ett lugn med familjen. 

Precis vad som passar oss.


En resumé på 2016 kommer inom ett par dagar. Måste få tiden att räcka till först bara.

Till mig bara mig 

Har perioder där jag köper saker, kläder och annat till mig själv. Andra tider så inhandlas bara saker till barnen och hemmet.

Efter en period av klappar och egentligen ingen vidare lust till långt så var det dags för ny hårvård.

Då jag köper i stort sätt olika produkter till alla i familjen så lyxade jag till mig själv denna gång.


Nu ska nya årets invigas med ett hår i toppklass med fantastiska produkter från Björn Axén.

Bryta ihop och komma igen

Alltså gårdagen var tuff. På olika sätt sedan vi startade dagen och vart inte bättre.

När barnen somnat så kom tårarna.

Länge sen de kom. Jobbigt att släppa ut men samtidigt så skönt. 

Igår uttryckte Amanda själv att hon hatar sin dumma diabetes och vill inte ha den. 

Länge sen hon sa det nu annars. Så Jävla Tufft.

Önskar för allt att jag kunde ta denna jävla sjukdom (rätt ut sagt) och ta över den själv. Skulle gärna ta den och celiakin vilken dag som helst, så hon skulle få leva ”normalt” som alla andra barn.

Hatar hur allt blir annorlunda hur vi än försöker få det ”normalt”. Hon är inte som alla andra! Inte innan detta heller.

Natten innehåll inte många timmars sömn men tog mig tiden att plocka ihop mig själv och bygga ihop pusslet igen.

Allt för att bli starkare själv för att kunna vara en starkare mamma till båda mina underbara barn.

6 skit månader 

Lyckligt ovetandes bara några dagar innan.

För 6 månader sedan satt vi ännu lyckligt ovetandes och åt buffé bland miljarder asiater på Silja Galaxy.

 

Att vi bara en kort stund senare skulle hittade massor av missade samtal på mobilen och meddelanden. En början på ett nytt liv för hela familjen P, men speciellt för min prinsessa.

Minns att det tog ärligt talat ett par timmar tills vi fick tag på rätt person som kunde ge oss något! Något som vart en diagnos och ett kaos!

Dessa månader har ärligt talat varit bland de tuffaste i mitt liv.

Denna dag har ”firats” med allt från lusbehandlingar, till sensorer som lossnar, till tårar från Amanda. Ja en riktig skitdag egentligen.

Fy fan ärligt talat.

Dessa jäkla årsdagar eller halvårsdagar.

Snälla alla skänk en slant till forskningen för botemedel emot denna skitsjukdom.

Läs mer här.

Vill du läsa mer om första tiden med denna skitsjukdom så kommer några länkar här.

Första inlägget.

Helikopterfärden.

Spruträdsla.

En sjuk jävla dröm.