En dag som extra-resurs

Ja sällan en vecka är den andra lik. Sällan för någon. Men med ett barn med kroniska sjukdomar blir det aldrig så. 

Denna vecka var det placerat att jag skulle vara med Amanda under frukosten i skolan, då hennes resurs är borta. 

Men sedan kom det ett sms igår, att backup resursen vabbade.  Och då vart alternativet att vara hemma och vabba Amanda eller vara med henne i skolan.

Och valet kändes ganska lätt. Vart en dag i skolan. Inte som hennes mamma i första hand utan som typ resurs.


Annorlunda minst sagt.

Fick i all hast imorse med mig en bok. Den blir nog min räddare i nöden idag. Vill mest hålla mig i bakgrunden och inte vara i vägen eller hämma Amanda.

Måste erkänna att det är annorlunda, spännande och otroligt intressant att vara med. En liten inblick i hennes vardag.

Vad gjorde att vi sökte hjälp?

Tänkte börja smått bloggens resa mer emot diabetesen och vad allt innebär. Och självklart måste det hela tas från början. 

Och en fråga vi fått otroligt många gånger sedan diagnosen är. Vad gjorde att ni sökte hjälp? Vad fick er att göra det?

Och ärligt var det svårt.

Det var veckan kring midsommar  som saker förändrades mycket med Amanda. Hon var mer retlig. Tröttare. Men allt det bortfärdade vi med att hon var trött och att det snart var midsommar och ledighet.

Hon började dricka otroliga mängder. Dygnet runt. Och självklart vart toalett-besöken betydligt mer frekventa. Största och den mest avgörande förändringen var att hon nattetid, nästan i sömnen, började kissa på sig. Inne på toaletten.

Sedan hon slutade med blöjan ett par år innan har det knappt hänt en enda olycka. Ingen överhuvudtaget nattetid.

Men en gång är en sak. Men när det hände igen. Och igen. 

Och vi var flera under midsommar som insåg att det var dags att kolla upp varför.

Jag erkänner. Jag googlade. Och fick fram flertalet olika diagnoser eller sjukdomar. Vilket gjorde att vi ville veta varför. Eller avfärda saker.

Vårdcentralen ringdes och dit åkte vi med ett urinprov. Ja för att vi förstod att det behövdes. Eftersom just kiss var det största problemet.

Vi fick träffa en läkare som tydligen var en specialist, som tyvärr var en av de sämre jag träffat. Otroligt dålig svenska och inget vidare engagemang. Inget intresse.

Urinstickan visade högsta värdena på både ketoner & blodsocker. Blodprover var nästa steg. Men de labbet på vc hade stängt och att det inte var så farligt. Berättade tydligt att vi hade en kryssning bokad och kollade om vi ansågs kunna åka på denna.

Det ansåg denna läkare inte var något problem alls. Utan blodproverna kunde inte tas innan tisdag iallafall och de kunde utan tvekan vänta tills onsdagen. Dennes kommentar var om blodproverna skulle visa något så skulle remiss skickas för utredning. Inget akut!

Vi fick åka därifrån med stora frågor i huvudet och utan någon egentlig förklaring kring något. Men med oro.

Efter egentligen inte alls långa funderingar så tog svärmor och jag beslutet att sätta emla-plåster på båda Amandas armar. Mest på grund av hennes då extrema sprut-rädsla. Och äta lunch hos min mor. För att sedan besöka ett närsjukhus närmare min mor, som hade labbet öppet hela dagen.


En nervös och inte allt för glad tjej precis innan blodproverna togs.

Proverna gick otroligt smidigt. Duktig personal och att svärmor läste bok för Amanda. Ja det gjorde allt smidigare.

Förklarade även för personalen där att vi hade planer på att åka på en kryssning ett dygn. Inte de heller såg något konstigt med det. De meddelade att proverna skulle ta ca 1 dygn att få svar på och sedan skulle läkaren kontakta oss för svaren. Så de tyckte absolut att vi skulle åka på kryssningen.

Något lugnare så åkte vi åter till min mor, där Denniz var under tiden, för en fika. Innan vi åkte emot Silja terminalen.

Innan besöket på vårdcentralen trodde jag mest att det var urinvägsinfektion. Hoppades nog. 

Och ja att kliva på båten var inte det bästa beslutet. Men ärligt talat så borde man kunna lita på läkare och sjuksköterskor. De sa att det inte var något problem! 

Vill ni läsa mer?

Har kommit till en punkt just nu där jag måste få ur mig allt. Både om mig men främst om Amandas diabetes och allt kring det.

Men vill någon läsa?

Allt från hur vi började söka hjälp till allt kring. Positivt och negativt.

Även Denniz reaktion och från folk omkring.

Jag vill gärna dela med mig, ändra lite fokus här. Inte helt. Men mer emot diabetes/hälsa inrikting.

Så undrar därför. Skulle det vara intressant?

All input är välkommen & uppskakad! 

Som en gudinna

Igår var det äntligen dags för en otroligt nervös men efterlängtad kväll.

Jag & min käre make var bjudna på kräftskiva med maskerad temat heaven & hell hos vänner.

Igår var första kvällen som ingen av oss var med och la barnen på nästan 3 månader. Vilket var ärligt otroligt nervöst. Inte för att jag inte trodde att barnvakterna i form av svärisarna och svågern, skulle klara av det. Men det gick självklart hur bra som helst. 

Åter till maskeraden och ja festen! 

Efter mycket velande och letande efter klänning slutade jag som en grekisk gudinna. Självklart gick jag all in, med vit långklänning och blond peruk. My not lixom.

I fredags gjordes en provsminkning för att ja ärligt öva. Var ett par år sedan en sminkning i den graden gjordes.


Och slutresultatet vart detta.


Kvällen vart galet rolig med många nya bekantskaper, skratt och dans. Precis vad jag (och H) behövde. Med trötta ben fick vi oss en powerwalk på 45 minuter hem. 

Idag kan jag erkänna att denna gudinna är trött. Bristen på sömn känns. Men är otroligt nöjd och glad med gårdagen och helgen.

Den första

I slutet på förra veckan fick jag ett kärt besök på jobbet av två goda och kära vänner vid namn Sarianne och Aja.

Vart då den första (!!) att få deras Womsabox. Japp tjejerna är grundarna till bloggportalen Womsa, men inte bara det. De har en riktigt rolig pod med. Den hittar ni här & här.

Boxen går under namnet ”Back to work” för att peppa oss alla till en positivare vardag.

  • Läskade god Loka Crush i nya smaken Apelsin. Läskande god.
  • Snygga sugrör & instagram lappar från Linas Glädjeyra. Perfekt till helgens äventyr.
  • En för mig ny hårolja från Rapunzel of Sweden. En klar favorit redan.
  • Urskön massageborste från HannaKaffePanna. Ska testas på landet inom kort.
  • Grönt Tea är favoriten, riktigt kul med ett för mig nytt märke i form av Kung Markatta
  • Ett gott mellanmål från Belvita. Perfekta att ha i handväskan och på jobbet. Mums.

Tack tjejer för att ni är ni, att ni har det underbara drivet och energin som smittar av sig och inspirerar till att tro på mina drömmar. Och tack för en härlig box.

Vad gjorde du?

Minns faktiskt dagen som igår.

Satt vid en dator på fryshuset mellan lektioner och av en slump klickade in mig på Aftonbladets sida. Och fick då se live (på datorn) det som förändrade mig, livet och världen.



Idag är det 15 år sedan och ryser/mår illa bara jag tänker på det.

Minns att jag och Fatima skräckslagna behövde åka till Bromma Flygplats efter det för att hämta nyklar. Det var en otroligt obehaglig och läskig resa.

Usch.

Det otroliga är att det hat och fördomar som orsakade det som hände i New York och i Washington, finns kvar i en nästan extremare nivå idag än då.

Det som hände då känns obehagligt mer som startskottet till vad världen tragiskt nog blivit.

Det har även gjort oss mer medvetna. Både själva och speciellt via media.
Minna du vad du gjorde för 15 år sedan?

Ett efterlängtat kalas månader senare 

Ett par veckor innan midsommar skickades inbjudningar ut och allt var planerat och klart för ett födelsedagsfirande och kalas utan dess like för den blivande 6 åringen på lekparadiset Andys Lekland.

Men midsommar passerade och diabetes med inläggning på sjukhus stoppade det kalaset. Och vart uppskjutet på obestämd tid.

Sedan dess har det legat i bakhuvudet men annat har upptagit fokus.

Men för en månad sedan bokades ett nytt kalas och firande.

Och igår var det äntligen dags. Och vi slog på stort.

Största kalaspaketet med allt och lite till. Allt för att göra kalaset det bästa.



Pannkakor, glassbomb och skattjakt, utöver en massa lek och bus. Inte att glömma allt godis!! Ett klockrent paketAndys faktiskt. Vart tillochmed tårta till föräldrarna.


Allt socker och all aktivitet gjorde mig galet nervös i veckor. Inget lätt att dosera insulin och blodsocker kring.

Men det gick långt över all förväntan. 

Ja hon vart hög och låg. Men allt inom beräknade gränser och utan att hon mådde dåligt.

Pjuuu! 

Med sig hem fick barnen godis från Andys och en liten påse med goodies från oss med. 


Bland annat två ägg var. Dinosaurie-ägg.



Vilken dinosaurie de innehåller får vi veta inom några dygn. Så spännande.

Men kan lätt erkänna att vi var helt slut när vi åkte hem. Och resten av dagen.

Vi sätter check på detta! Första riktiga kalaset avklarat!

Tack Andys Lekland för ett otroligt roligt kalas!

Och till alla som kom. Både barn för att ni är underbara och alla föräldrar som hjälpte till.

Att planer går i kras och skapa nya.

Efter en sommar som vart långt ifrån planerad, även fast jag med handen på hjärtat kan erkänna att sommaren hade inga spikade planer. Så stoppades alla planer i alla fall efter en viss helikopterfärd.

Så istället för en sommar full av äventyr och utflykter en bra bit hemifrån så vart sommaren istället lugn, hemma eller med korta dagsutflykter. Ja vi hann faktiskt med Skansen, Junibacken och Kolmården för att nämna några av dem. Och en kryssning utan drama. Men jag tror ni förstår vad jag menar.

Inte tråkig men annorlunda. Sen att gjorde 7 veckor hemma inte ekonomin kanske vart överdrivet står. Och kan erkänna att jag mer än en gång under denna sommar önskat att dagens lottorad skulle trilla in och i alla fall en liten vinst dyka upp.

Inget ännu men ärligt så skam den som ger sig.

Nu försöker jag/vi istället planera något roligare framåt våren. När vi landat mer i allt. En resa till solen skulle inte vara helt fel. Menar vem drömmer inte om en resa med sol, värme och ren semester.

semester
Bild lånad från Google

Ja hoppas är väl det sista som överger en. Ja nästan så jag måste börja köpa lotter igen. Menar någon gång så kanske mirakel sker. Bra mirakel.

Självklart är vi realistiska och även sparar för att verkligen kunna göra detta. Lite skillnad bara. Att bara kunna åka.

 

Pepp på mig

Älskar när jag kommer igång och rör på mig. Verkligen älskar det!

Men så sjukt dålig på att komma igång. Brukar ta någon till ett par veckor tills jag verkligen får in rutin.

För att bli piggare och må bättre så tar jag ännu en gång tag i just motionen. 


Och börjar med att peppa mig själv genom lite nya träningskläder i form av två par ursnygga träningsbyxor från Röhnisch. Slog till när de hade en grym rea. Älskar fynd.

Så nu ska de dras på och ut och röra på mig!

Ett nytt beroende

Insett att jag ihelgen fått ett nytt, och för mig chockerande nytt beroende.

Att kolla på flash mod frierier på youtube.

Ingen aning hur jag började men kan lite sluta titta.

Barnen älskar det och ärligt talat jag med.


Som en god vän frågade mig. Blir du sentimental och tänker på ditt/ert eget frieri?

Och ärligt talat nej. Älskade mitt/vårt.

Hela grejen med att se det nu, ja det är glädje. Och avkoppling.

Men lite knäpp är jag. Det vet jag