Grymt hba1c

Känslan att landa i soffan med en brasa sprakandes framför mig och barnen i säng. Ja ibland är det värt allt.

Tröttheten är extrem. Som vanligt. Funderar på om man någonsin vänjer sig?

Som småbarnsförälder och speciellt med spädbarn så är vakna nätter minst sagt normalt. Det är väntat.

Men att komma förbi de åren, få kroppen att vänja sig vid bra sömn igen, för att vara tillbaka på ruta ett. Igen!

Ja fast inte med spädbarn utan istället för att passa upp på sitt barn blodsocker. Och att även veta att livet som det är nu, men konstant avbruten sömn, konstant oro och allt annat, ja det är inget som kommer gå över. Det är idag och framtiden.

Nej nu kom jag bort från ämnet. 

Större delen av dagen har spenderats på Sachsska Barnsjukhuset och på diabetesmottagningen. Besök hos diabetessjuksköterskan för lite prover och koll. Plus längd, vikt och allt såntdär. Positiva plus rakt av där. Och ett grymt bra Hba1C. Ja 44. Det var en lättnad. Det provet visar att vi gör rätt i kampen för ett bra socker och en glad och välmående dotter.


Träffade Amandas diabetesläkare, för pratstund och koll. Vilket gick kanon det med.

Avslutade med att lämna några rör blod. Det var dags för det årliga glutenprover bland annat. Något både mor och dotter bävar för varje år. Men det gick. Även fast jag vart halvt döv på kuppen. För röstresurser har fröken. Det vet nog hela Södersjukhuset efter idag.

Allt har gått helt enligt plan. Men OMG vad trött man blir som människa efteråt. Tröttare än vanligt! 

Ikväll blir soffan min kompis.

Och tänkte skåla med mig själv, ja det är ju lillördag. (Hahahaha) Nej men ärligt talat nya favoritsmaken från Noa.

När hjärtats dag inte känns viktigt

I detta hushåll och främst min kropp och själ så kommer denna dag i skymundan i år.

Inte för att min älskade familj inte förtjänar det, utan för att saker hänt, som gör att det inte känns okej.


Kärleken skall firas varje dag. Inte en dag per år.

I år hamnar denna dag i fokus mer på hälsa. Och att hålla ihop pusslet.

Kryptiskt. Men i detta nu så varken vill eller kan jag berätta mer.

Fifty f*cking shades darker

Förväntningarna på Fifty Shades of Grey  minns jag var stora för snart 2 år sedan.

På allt.

Och denna gång var de nästan större. Men med en känsla av att trolig besvikelse.

För andra boken är mycket. Den är minst sagt intensiv. Och skulle utan tvekan kunna göras som tre filmer bara den.

Så att få till allt det i en film på 2 timmar, ja det kändes redan innan tajt och stressigt.

Och ärligt talat vart det precis det. Stressigt. Och nästan hattigt från och till.

Självklart innehöll filmen otroligt bra scener men enligt min åsikt en del sämre med.

Mycket som tappades bort från både första filmen som med böckerna. Den extra glimten i ögat. Ja ni vet vad jag menar.

Har du läst alla 4a böckerna och sett första filmen? Ja se även denna. Men har du inte gjort något av ovan. Ja då skulle jag nog göra det innan. För att hänga med.

Och jag saknar snusket från böckerna och ja första filmen. Väntade mig mer.

Var den värd att betala nästan 300 kr styck för? Ja för det kostade dessa biljetter med extra lyxiga stolar på VIP-balkongen sådär på en exklusiv förhandsvisning. Nja ärligt talat nej. Men hade ändå inte kunnat vänta en vecka för att se den.

Nej ändå glad att jag tog mig ut. Fick en kväll/natt påstan med bästa väninnan och se på bio. Ja det händer för sällan.

Och ja jag kommer se den igen. Men jag kommer INTE betala 300 kr för att göra det.

Vabruari och slutkörd

Ingen vecka är den andra lik. Någonsin. Ännu mindre nu.

Och att planera verkar bara helt och hållet lönlöst ärligt talat.

Denna vecka började ärligt talat inte vidare bra. Jag var helt totalt slutkörd ärligt talat.

Psykiskt som fysiskt. Allt kommer alltid i fatt en.

Men vips så fick jag istället en sjuk dotter, eller ja sjuk och sjuk. Hon verkade inte förstå att hon hade feber och borde vila. Det krävs nämligen rätt så hög feber för att hon ska förstå att hon är just sjuk. Denna vecka har hon istället pendlat mellan feber (strax under 39) och förhöjd temp (över 37,2) mesta tiden på dygnen och haft huvudvärk.

Några dagar kan väl fungera men nu har fröken varit hemma hela veckan och klättrar minst sagt på väggarna. Likaså hennes mor.

Igår lämnade jag över vab-pinnen till hennes far som även får äran att vara hemma även denna dag.

Vabruari var det ja.

Av någon anledning så fick kroppen och psyket ännu ett fäste och fick en viss energi igen. Tacksamt ärligt talat. För jag orkar/vill/känner inte för att ha ett totalt break-down just nu.

Men har insett att jag måste börja ta hand om mig. Fokusera mer på att få ihop mig.

Hur gör jag det dock?

En sak vet jag. Jag måste unna mig tid själv, utan skuldkänslor. Om det så är en tripp till solariet, (jag vet det är inge bra men skitsamma) eller en middag ute. Eller lyxa med en natt borta.

När man inte hänger ihop

Jag har så otroligt mycket att berätta. 

Men efter en otroligt rolig fredag så hände något.

Luften gick totalt ur mig och orken till något alls försvann.

Tvingat mig till att göra saker för barnen men är ärligt talat helt slut. På alla vis.

Senaste 7 månadernas enorma förändring och sömnbrist, visar sig nog nu.


Och vila, vätska och lugn är min egna ordination just nu.

För att orka/klara av en vardag och en vecka. 

Bortförklaringar 

Kommit ut motion så att säga.

Smått bitter på mig själv. Jag har fixat över 8 mil på ca 14 dagar. Vilket var ett mål. Men även att jag skulle fortsätta med 3 mil i veckan. En siffra som fungerade, kunde klaras av och viktigast av allt mådde bra av.

Så varför har jag inte tagit en enda powerwalk denna vecka? 

Bortförklaringar deluxe finns. Främst inre stress och sömnbrist och då har jag ärligt talat inte orkat. Fail. På. Mig.

Nej dags att ta mig själv i kragen, på med bra skor och varselväst för att bege mig ut. Ja inte nu direkt ikväll. Men imorgon!

Fredagen kommer innehålla minst sagt motion! Och sjukt nog längtar jag! Ett fantastiskt Workout Party med fantastiska människor. Det är så rätt för mig just nu.


Men ikväll istället för motion så läste jag mig till topp hälsa. Ja på alla vis. 

En annan sorts träning. 

J*kla sk*it dator

Efter över ett års kamp med skithögen till dator, mest pga snålhet, så ger jag nu upp. No more toshiba!


Insett att jag har varken tid eller tålamod för en dator som är segare än en snigel och fungerar som den själv vill.

Jag vill kunna blogga, jobba, läsa artiklar och se film som jag vill. 

Så jakten på ny pärla är igång. En investering i mig själv och mitt framtida tålamod.

Så snälla ni håll till tåls. Jag är inte försvunnen. 

Upp och ned

Efter en helg fylld av kickoff med jobbet, pms och familjetid så trodde jag peppat nog att veckan skulle rulla på smidigt.

Icke sa Nicke. Vart att hämta hem ett stycke son som klagat på huvudvärk i skolan. Men dock inte ord om det hemma. Ja ingen kommentar

Imorgon blir det dock åter vardag, skola och dans. Ja om jag får någon sömn inatt vill säga.


Då eftermiddagen bjöd på mycket blodsocker-action åt det nedre hållet så verkar natten bestå av tvärt om.

Höga värden som bara vägrar gå ned. Zzzzz. Alltid lika spännande och varierande denna sjukdom. Not!

Älskar att jag har fredagens äventyr på Workout Parties att se fram emot. Något att kämpa emot!

Fyra verkar vara det nya två.

När jag var liten verkade de flesta av mina vänner ha ett syskon. Man var lixom fyra i en familj. Oftast två vuxna och två barn.


Iof skildes mina föräldrar när jag var liten men ni förstår!

Kanske levde skyddat och såg mest det. Då får det nog vara så.

Nu verkar fler och fler sluta på siffran fyra barn i familjen. Dubbla siffran.


Nästan så jag tror att det är ”inne” med flera barn.

Vad vet jag? Riktigt kul för alla de som nu har det så och vill ha det så.

I min lilla familj kommer vi vara FYRA plus hund. Ingen mer ingen mindre.

Fler barn än två har aldrig varit ett alternativ för mig. Och efter alla turer kring Amanda står beslutet ännu fastare. Och nej vi kommer inte ändra oss.

Älskar hur självständiga barnen blivit på sina egna sätt för allas skull.

Men åter till frågan. 

Vad gör att det är ”inne” med fler barn?

Inget i detta är varken kritik eller nedlåtande kring att skaffa många eller inte barn. Det är mer tankar från mig.

När man plötsligt bokar något galet

Älskar att göra oväntade saker och ja varför inte låta detta år vara det år jag verkligen utmanar mig själv.

Menar jag lyckades faktiskt med 5 mil på en vecka. 5,06 mil för att vara mer exakt. Fortsätter däremot med minst 3 mil i veckan. För att jag mår bra av det.

Jag vet ju så väl att jag mår bra av att röra på mig. Och denna gång ska latheten/tröttheten och livet komma emellan, utan jag ska fortsätta.

Så för att boosta det hela lite extra så drog jag och Nettan ihop ett litet event kring Sveriges Största Träningsevent som äger rum den 3 februari på Annexet i Sthlm. Ja självklart är det Workout Parties jag menar.

Menar en eftermiddag/kväll med fri bar (proteindrinks och bars, bland annat.) och härligt sällskap och träning.

Jag är långt ifrån i form, men tänker faktiskt inte låta det stoppa mig. Räknar däremot med sjuk träningsvärk efteråt. Bittersweet.

Nu ska jag göra allt för att behålla motivationen. För att jag ska må bra.

Och mår jag bra, så mår min familj bra. Ja jag tror det.