Bieffekt av bergochdalbana 

Så även denna dag med bergochdalbana deluxe för fröken Amanda.

För ovanlighetensskull så dippade hon inatt. Vilket faktiskt var länge sedan. Majoriteten av larmen senaste 2-3 veckorna har varit höglarm, så kände knappt igen larmet. Men snabbt upp på fötterna och väcka fröken. Ja för klockan var väl runt 03 natten till idag. I med ett par dextrosol och några glas vatten.  Somna om. Typ.

Bergochdalbanan fortsatte tyvärr. Då pumpen självklart lossnade efter dagens simlektion med skolan. Självklart!

Vad gör dessa toppar och dalar med henne?

Främst gör de henne orolig. Hon får ont överallt. Drömmer mardrömmar. Och så otroligt otroligt mycket mer!! 


Eller som ikväll/inatt så härjar mardrömmar och ont i benen. Så istället för en inte jätte sen kväll isäng, för lite välbehövlig sömn, så har jag en prinsessa i famnen.

Bara hon mår bra så….

Koppla ned

Svårt att få till ord senaste tiden. Något otroligt konstigt för mig.

Men visar rätt väl hur livet går upp och ned. 


Helt slut på kvällarna efter en lång rad med sömnlösa nätter fulla med larm. Ja det gör sitt.

Men orden kommer åter. Haft en tanke på att bjuda in er mer i vår värld. Blodsocker och insulin hela vägen in i kaklet.

Skulle det vara helt fel?
Annars har vi börjat planera och bokat upp olika semestrar och äventyr både före, under och efter sommaren. Riktigt kul. Ett riktigt äventyr. Iiik ska bli så kul. 

Äntligen påsklov

Igår föll snön vackert ned som om det vore självaste julafton.

Ett stort fel. Julafton och självaste julen var för över 3 månader sedan.

14 centimeter nysnö. Ja vackert är det iallafall.


En snörik glad påsk från oss.

Påskägg utan socker

Jag har aldrig varit den som proppat i barnen godis. Undvek socker så bra jag kunde i många år. Och begränsar det minst sagt ännu mer nu sådär 9,5 månader (om jag inte räknat fel) efter Amandas diabetes diagnos.

Självklart är det inte uteslutet ur deras liv, mg. Men påsken är mer än bara sockerbitar i olika färger i ett ägg.

I år satsar jag på ett påskägg eller presenter utformade efter barnens olika intressen.

Han älskar saker som detta. Ett inköp kvar i form av skylanders gubbe. Men det enkla i en do-it-yourself fågelholk, hopprep (som kommer användas till mycket, färgglada pennor och självklart både Pokémon kort och Box. 

Amanda har fantasi till 100 barn, så leksaker som håller den i gång är bäst enligt henne. Älvor från Playmobil kommer minst sagt älskas, likaså att pyssla ihop en fågelholk, hopprep  och en hel drös hårspännen. Allt enligt frökens intressen.

Tips på andra påskpresenter. Ja det finns i alla prisklasser.

Kreativa presenter.

  • Köp billiga tröjor (tex på rea) och gör egna tryck. Även en perfekt aktivitet.
  • Roliga pennor och saxar.
  • Målar och skrivböcker.
  • Spel i alla former, även något så enkelt som en kortlek är perfekt.
  • Nagellack, att måla tillsammans med barnen.
  • Såpbubblor fungerar alltid.
  • En liten verktygslåda. Vet vad som kan skapas då.

Upplevelser.

  • Bio besök är populärt hos stora som små barn. 
  • Besök på äventyrsbad.

Sen är aldrig en film fel. Dvd filmer finns oftast i de flesta prisklasserna.

Jag älskar att fynda både små och stora saker till barnen och gör det ofta i omgångar. Perfekt att ha en låda eller två med olika presenter för olika tillfällen.

Ber om ursäkt för dessa mindre bra bilder. Bristen på dagsljus ställde till det. 

Att utmana mig själv

Insett eller försöker inse att för att jag ska må bra och även familjen må bra så är det dags att försöka utmana mig själv och även familjen på flera olika sätt.

Med barnen har vi pratat om diverse cykel utflykter och upptäcks-färder som i skog och mark omkring oss. För att både röra på oss och trötta ut oss. En del besök till badhuset ska vi få till.

I skolorna så aktiveras de mest hela dagarna. De utmanas och rör sig mest hela dagarna. Och är ute året runt. Vilket är otroligt bra. De mår bra av det.

Men främst under vinterhalvåret så är vi inte ute alls lika mycket hemma. Lockar egentligen ingen av oss. Så vi kommer inte ut. Dessvärre så skadar det bara oss själva.

Jag mår själv bättre om jag rör på mig. Utmanad mig själv. Rensar huvudet. Älskar mina powerwalks, hur motiga och jobbiga de än må vara. Och varför slutar jag med dem? Ärligt talat för att jag är expert på bortförklaringar. Bortförklaringar som egentligen bara skadar mig själv. I både kropp och psyke.

Älskar att jag då faktiskt har vänner som hjälper mig att utmana mig själv. Som får mig att se att det är faktiskt för min egen skull jag ska röra på mig. Min och familjens.

Tillsammans med ett gäng härliga tjejer har jag därför anmält mig till mitt första längre lopp. EN MIL. I den takt man själv önskar. Rosa Bandet-loppet blir det. Blir lite win-win med tanke på att pengarna oavkortat får direkt till Rosa Bandet och jag rör på mig. Egentligen trippel win, för jag gör det med ett härligt peppande gäng. Även fast jag vet att jag kommer nog komma sist av oss. Men vad gör det?

Nej detta år är det faktiskt dags att jag börjar röra på mig, och skippar bortförklaringarna.

Nu ska motivationen hållas och stanna. Rosa Bandet-loppet är i september, så har tid på mig att träna upp mig. Eller till mig. Eller ja vad det nu heter.


För att starta denna motivation har jag inhandlat mig själv en ny tränings/smartklocka. Ett fynd faktiskt.
 

En tyst minut


En nationell tyst minut är utlyst med tanke på det ofattbara som hände inne på Drottninggatan i fredags.

Jag har lunch då och kommer självklart ha denna minut för att visa min respekt, sorg och eftertanke.

Kommer du?

Stockholm i mitt hjärta

Har otroligt mycket att skriva med tanke på gårdagens minst sagt omtumlande händelse.

Men känner att jag måste låta det sjunka in. Ta till mig känslorna.

Stockholm i mitt hjärta. Jag är stolt stockholmare. Och vi är alla starkare än dessa terrorister. Istället för att splittras när något sker, så samlas vi. Vi visar starkt ett hopp för framtiden och att kärlek till vårt underbara land är starkare än de som vill detta illa.

Ett år äldre

Vips så har otaliga dagar eller är det redan en vecka som passerat.

Så kan det gå.

Ännu en vecka som faktiskt även innebar att jag även fyllt ett år hellre. Hela 34 år är jag tydligen nu. Ett år kvar till 35. Båda siffrorna tas otroligt nog med ett stort lugn.

Känner att jag har så mycket i livet, så att få åldersnoja känns bara patetiskt.

Men vem vet, det kanske kommer.

Födelsedagen firades iallafall med en liten fika för familjen här hemma. Eller började som en fika och fortsatte med en middag. Otroligt mysigt och smått stressigt att vara så många här hemma. 

Älskar att ses iallafall. Vi gör det allt för sällan.


Överraskades med blombud, innehållandes en fantastiskt vacker bukett blommor. 

Älskar snittblommor i de flesta slag, och dessa var otroligt vackra.

Pimp the pod

Jag vet. Jag skriver bara om diabetes. Men när större delen av livet handlar om denna sjukdom så blir det svårt att få ned annat.

Idag är det pod byte. Första sedan kaoset tidigare i veckan.

Denna gång ville jag göra den lite roligare. 

Allt för att få en liten fröken att roas något mer av bytet.


Tack till Google för tipsen. 

Allt som behövdes var lite gnuggis tatueringar och genomskinligt nagellack.

Snabbt fixat och rätt nöjd faktiskt.

En riktig kaos skit dag

Bara saken som att börja dagen med att spilla tandkräm över tröjan på morgonen. Den rubbar dagen planerade klädsel och humöret en smula. 

Men hoppet för dagen fanns kvar. 

Lämnade barnen som vanligt i deras respektive skolor och fortsatte emot jobbet. Peppad!

Hann jobba i ca 5 minuter för kl 08.05 ringer mobilen. Amandas resurs.

Poden (insulinpod – insulinpumpen) tjuter och låter konstant för att sedan under samtalet lägga av. Helt.

Helvetes skit

Vart att ta jackan, meddela chefen och snabbt bege mig hemåt för att hämta ny pod, insulin och allt för att åka till skolan. 

Kände mig minst sagt opeppad inför att sätta en ny pod. Stressad. I skolan. Ja eftersom jag är både ovan och ny på detta.


Men sagt och gjort. Klart! I ett lekrum tillhörande fritids!

Åter i bilen. Påväg återigen till jobbet. Hann knappt 5 minuter tills resursen ringde igen. Den nya poden sitter inte helt okej. FAN!

Men vi kom överens om att se om den fungerade och om inte så ta bort och återgå till sprutorna igen idag, som innan.

Med andan i halsen var jag tillbaka på jobbet på ca 75 minuter. Snabbare än väntat minst sagt.

2 timmar senare på lunchen så ringer det igen. 

Vad nu!

Poden fungerar inte, bs (blodsockret) stiger och sprutan fungerar inte. Trots otaligt försök.

Där och då checkade jag ut från jobbet och hämtade hem henne och hennes bror. 

Stressad. Ångest. Nästan panik.

Väl hemma kikades ketoner (0,1 så lugnt) och ny pod sattes i lugn och ro. Och ny spruta fixades.

Sen landade barnen framför tv’n och jag i soffan. Helt slut.

Men tro inte att kaoset var över. 

Bs gick ned under kontroll och efter en tidig middag så åkte vi emot Amandas dansträning för veckan. Och vad händer. Dipp-deluxe. Och en lättare känning som hävdes med dextro och pepparkakor. Ännu en gång tacksam att jag sitter med inne på dansen.

Hon mådde okej snabbt. Och otroligt stark som hon är så fortsatte hon dansa. I ett lugnare tempo. 

Hon är otrolig min krigarprinsessa! 

Men kan meddela att hon somnade snabbt ikväll. Det kommer jag med göra.

Nej dagar som denna vill jag ALDRIG uppleva igen! Fy fan!