Vi är med PUMP

Efter två dagars utbildning så Sachsska Barnsjukhuset,  så är vi/Amanda nu med pump.


Insulinpump i form av OmniPod.


Ett nytt kapitel i Amandas diabetes historia.

Nu hoppas vi en på att detta underlättar och förenklar vår/hennes vardag.

Men det är mycket att ta in och lära oss.

Mycket nytt.

Rätt in i…. sängen 

Denna vecka har varit, ja annorlunda.

Sömnlös rätt så mycket så i onsdags så kom huvudvärken. Hoppades på vila som botemedel tillsammans med värktabletter.

Icke. Kroppen och huvudet visade annat.

Sedan dess har jag främst spenderat dagarna till sängs. Vila, vila och mer vila.

Frustrerande nog så känner jag mig nästan tröttare än innan och huvudet känns att det finns minst sagt.

Inte riktigt enligt veckans planering. 

Men nya tag. Men först helg. Och vila.

Drömmer mig tillbaka till helgen på Hotel Birger Jarl för bara ett par veckor sedan. 

Att stirra som en hök

Sedan i höstas har jag fått sitta med under Amandas danslektioner. Då hon fick en rejäl dipp med lågt blodsocker som skrämde oss både rätt mycket.


Sedan dess har vi även haft en del mindre dippar som fått oss båda att inse att detta är nog så vi ska göra.

För att kunna se henne. Se reaktioner och hinna stoppa INNAN det blir en dipp.

Så en timme i veckan sitter jag på en hård trästol och nästan stirrar på främst Amanda. Låter helt sjukt. Men är det vad som krävs för att hon ska kunna dansa och samtidigt må bra. Så ja, självklart!

Livet med en aktiv 6 åring och diabetes typ 1

Don’t tell the kids

Efter en storstädning deluxe hemma på morgonen, så pustar vi ut en stund här hemma.

Ja dags för dagens ”större” utflykt. Den som inte barnen vet om och ärligt talat kommer HATA oss för, men ack vad skönt att få klart!

Vi ska ta första dosen av tre. Ja av vaccination emot hepatit A+B.

Vi har länge pratat om att det är bra att ha alla tre doserna klara innan vi beger oss ut på utomlandsäventyr. 

Idag hae vi ingen större resa planerat, men det kommer förhoppningsvis bokas inom kort!

En utgift mindre när vi väl ska åka.

Först mellis/lunch sedan Svea Vaccin.

Efteråt så får vi hittade på något kul med barnen. För att få dem lite gladare igen.

Och vi ska självklart njuta av solens underbara strålar!

Ännu ett år. Konstigt 

Att jag för första gången sedan den dagen för 6 år , faktiskt har jobbat denna dag.

Alla andra år har jag tagit ledigt, för att jag vet vilken känslostorm denna dag innebär. 

Men idag trotsade senaste tidens sömnbrist och jobbade faktiskt. Långfredag och allt. Ganska skönt att faktiskt vara sysselsatt och slippa tänka. Slippa känna.

Knappt pratat med någon om idag. Vad denna dag är och för alltid kommer innebära.

Ingen direkt idé att bryta ihop på jobbet direkt.

Och dagen har varit okej. På något vis. Konstig. Tom

Usch vad jag saknar dig pappa. Varje dag!


En bild som för mig säger mycket. Tagen på en otroligt känslosam dag för exakt ett år sedan.

6 år.

Dateweekend

Ihelgen var det med skräckblandad förtjusning dags för en efterlängtad helg.

Barnfri. Alltså helt barnfri.

Första längre tiden ifrån främst Amanda sedan diagnosen i somras. Denna gång skulle varken jag eller H vara i närheten, utan vi skulle vara 2,5 timmar bort. 

Men vi visste alla att det skulle gå minst sagt kanon. Visste att svärmor/farmor fixade det hela tillsammans med Amanda, Denniz och självklart svärfar/farfar och Peter. Tillsammans var de ett superteam

Och jag och H fick efterlängtad och välbehövlig tid bara vi.

En hel helg. Bara vi.

Och det var minst sagt underbart!

Vi lyxade till det rejält med att bo på Hotel Birger Jarl hela helgen. Allt för att kunna slappna av och inte känns några måsten.


Jag erkänner. Hoppade i sängen innan fotot togs. Kunde inte hålla mig. Därav en av en inte perfekt bäddad säng.

Varför nu? Ja för att vi fick möjlighet och så firade vi 11 år som par någon vecka innan.

11 år. Helt sjukt! Det är lång tid. Men så glad att det är just han! Han med stort H!

Och helgen vart minst sagt underbar.

Fokus låg på att ta det lugnt, njuta av lugna middagar ute.

Och att bara vara vi.

Självklart gjorde vi annat med. 

Vi bowlade. Åt underbara måltider. Drack gott vin. Promenerade i ett kallt blåsigt Stockholm och bara njöt av lugnet.

Vi laddade batterierna. Och ökade på kärlekskontot.





Så tacksam för att vi fick möjligheten till detta!

Tack till er alla som gjorde det möjligt!

Lite väl många turer

Att landa i soffan igår kväll efter läggning av barnen var minst sagt otroligt skönt. Att pusta ut efter en otroligt blandad vecka. 

Bild lånad från Google

Söndag – måndag – Söderut tur och retur

  • Otroligt många mil att vara ensam chaufför.
  • Tufft avsked.
  • Tuffa samtal och insikter.

Tisdag – IKEA

  • Efter en del fix i barnens rum krävdes en tripp till möbel & inredningsbutiken, som inte ekade tomt på folk. Ensam med två barn.

Onsdag – fredag – Örebro tur och retur

  • Lite sportlovsskoj. Åka till landet. Mysa med svärföräldrarna och svågern och.
  • Lek och bus med barnen. Otroligt välbehövligt för oss alla.
  • Ensam chaufför även denna tripp.

Fredag – Åter hemma och DATEWEEKEND

  • Ett besök till Östermalm och en helg full av kärlek, god mat och vi-tid.
  • Återhämtning.

Söndag – Eskilstuna tur och retur

  • Möta upp helgens fantastiska barn (och hundvakter) för överlämning av barn, hund och bil. 
  • Efterlängtad överlämning minst sagt.
  • Slapp köra! Så. Jäkla. Skönt.

Ja en vecka med många mil i bagaget. 

Mycket känslor och bästa avslutet. Hemma med mina livs kärlekar.

Ja tacksamhet för att jag har en fantastisk familj på alla de vis. 

En tuff resa

Ännu en frånvaro. Men sista tiden har varit tuff på fler sätt än ett.

Landade hemma natten till tisdag  efter en minst sagt tuff resa genom Sverige.

Tuff på fler sätt än ett. Och på fler sätt så startade resan än personlig resa. En utmanande sådan. 

Inte den start som kanske önskats på Amandas första riktiga sportlov och Denniz andra. Men barnen fick ett härligt dygn med farmor och farfar. 

 

Inte min plan men gick bra ändå.

Började morgonen med en solklar plan. Att köra en sista (lååååång fredag) på jobbet för att sedan kicka igång sportlovet! Som vi längtar!

Men icke sa nicke. Fick istället upp ett stycke Denniz med ont i benet (?! vilket gick över) och feber. Hepp på den fredagsplanen.

Så efter lämning av Amanda i skolan så placerades Denniz under en filt i soffan framför något braigt tv-program (enligt honom) så tog jag tag i hemmet. Denna vecka har orken varit som bortsprungen att hålla efter, så var en del att plocka, torka, städa och tvätta.

Nu är iallafall allas sängar renbäddade och golvet ångmoppat. Alla mätta och belåtna. Och fredagsmyset är inhandlat.


Så ett glas vitt för att fira in sportlovet. Hur annorlunda det än kommer vara.

Och Denniz feber är försvunnen, passade nog. En snorig näsa och heshet kvar dock. Hoppas det håller i sig.